Senast publicerat
Senast publicerat:

Ny utbildning till teknisk officer startar nästa höst

I samarbete med civila lärosäten startar Försvarsmakten en utbildning till teknisk officer. Utbildningen ger dubbla kompetenser och de studerande kommer troligen få samma förmåner som kadetterna på Officersprogrammet, berättar kommendör Jonas Hård af Segerstad, ställföreträdande chef vid Försvarsstabens genomförandeavdelning. Utbildningen förväntas dra igång hösten 2026.

Linda Sundgren
Försvarsmakten kommer att samarbeta med tre civila lärosäten i den nya utbildningen för tekniska officerare. Den militära delen av den nya utbildningen kommer sannolikt att ges vid Militärhögskolan Halmstad eller på någon av de förbandsförlagda skolorna.

Foto: Alexander Gustavsson/Försvarsmakten

Tekniker brukar framhållas som en av de främsta bristkompetenserna i Försvarsmakten och behovet framåt förväntas bli fortsatt stort med tillväxt, utveckling av nya förmågor och tillförsel av ny teknik.

Samtal har pågått under en längre tid mellan Försvarsmakten och tre civila lärosäten – Chalmers tekniska högskola i Göteborg, Blekinge tekniska högskola i Karlskrona och Luleå tekniska universitet – om att etablera ett samarbete kring en utbildning till teknisk officer. Nu är det mesta på plats och utbildningen Särskild teknisk officersutbildning (Stofu) förväntas starta hösten 2026.

Liknande läsning:

– Det som återstår är vissa frågor om förmåner och hur den militära delen av utbildningen ska genomföras. Men innan november månads slut räknar jag med att vi har skrivit avtal, säger kommendör Jonas Hård af Segerstad, ställföreträdande chef vid Försvarsstabens genomförandeavdelning.

Det handlar om en kombinerad ingenjörs- och officersutbildning som leder till dubbla kompetenser. För att bli antagen krävs en militär grundutbildning med bedömd befälslämplighet liksom tillräckliga gymnasiebetyg för att bli antagen till någon av de aktuella ingenjörsutbildningarna. Under terminerna läser officersaspiranterna vid de civila lärosätena för att sedan plugga militära ämnen under sommarmånaderna. 

– Efter tre år är du färdig högskoleingenjör, men vi utesluter inte att man kan behöva läsa ytterligare en officerskurs i ett halvår efter det. Det är osäkert om totalt 20 veckor officersstudier är tillräckligt, säger Jonas Hård af Segerstad.

Vi behöver ingenjörer inom områden som maskin, elektro och it, men även cyber är väldigt intressant för oss.

Den militära delen av utbildningen kommer sannolikt att ges vid Militärhögskolan Halmstad eller på någon av de förbandsförlagda skolorna. Hur officersstudierna ska integreras med befintliga yrkesofficersutbildningar är inte klart ännu, men enligt Jonas Hård af Segerstad ligger reservofficersutbildningen närmast till hands.

– Vi tror att reservofficerskursen på sommaren vore det bästa. Den motsvarar den utbildning som de här personerna ska läsa för att få den militära kunskapen.

För att tydliggöra den militära inriktningen på utbildningen kan det bli aktuellt med viss styrning från Försvarsmaktens sida, säger Jonas Hård af Segerstad.  

– Vi behöver ingenjörer inom områden som maskin, elektro och it, men även cyber är väldigt intressant för oss. Under år två och tre har studenterna också valbara kurser och där kan vi komma att tala om vilka kurser de kan välja bland. Det kan handla om skydd mot cyberangrepp, sensorteknik, drönarteknik och andra nischer med en tydlig militär koppling.

Som teknisk officer ansvarar du för tekniken i hjul- och bandfordon, bepansrade fordon och standardlastbilar. Du arbetar också med vapen, sambandssystem och optiskt materiel.

Tekniska officerare ansvarar för tekniken i hjul- och bandfordon, bepansrade fordon och standardlastbilar. De arbetar också med vapen, sambandssystem och optiskt materiel.

Foto: Johan Lundahl/Försvarsmakten

En annan fråga som fortfarande diskuteras är studenternas ersättning och förmåner. Enligt Jonas Hård af Segerstad kommer de förmodligen få motsvarande villkor som officerskadetterna. Det innebär dagersättning, ersättning för resor och boende, måltidsersättning och ersättning för studielitteratur.

– Men beslutet är som sagt inte fattat ännu. Vi vet heller inte hur vi ska lösa det rent praktiskt med boende för studenterna, säger han.

För att bli officersaspirant måste man bli antagen av både Försvarsmakten och en högskola och ansökan och antagning sker i två parallella steg. När ansökan till högskolan öppnar i mars går det att söka någon av de utpekade högskoleingenjörsutbildningarna. Samtidigt skickas det in en ansökan till Stofu. Stofu-studenterna antas på egna meriter till högskolorna och har ingen förtur till några studieplatser.

Jonas Hård af Segerstad

Jonas Hård af Segerstad

Ställföreträdande chef vid Försvarsstabens genomförandeavdelning

– Om vi kommer upp i totalt 30 studenter första omgången så är vi nöjda, men framåt ser vi inga begränsningar. Faller det här väl ut kan avtal med fler lärosäten bli aktuella, och då är antagligen KTH och Linköping (Kungliga tekniska högskolan i Stockholm respektive Tekniska högskolan i Linköping red. anm.) näst på tur, säger Jonas Hård af Segerstad.

Om vi kommer upp i totalt 30 studenter första omgången så är vi nöjda, men framåt ser vi inga begränsningar.

Att det ekonomiska upplägget kring den nya utbildningen kan leda till att Försvarsmakten betalar för att utbilda studenter som sedan väljer den civila arbetsmarknaden, är en risk värd att ta, menar Jonas Hård af Segerstad.

– I första hand gäller det för oss att kunna erbjuda så pass intressanta och utmanande arbetsuppgifter att de vill vara hos oss. Sedan finns det också ett visst utrymme att justera löner. Det gjorde vi ju nyligen med en teknikerkategori inom flyget, säger han och fortsätter:

– Med officersutbildningar finns det alltid en risk att folk försvinner till det civila, men då har vi i alla fall utbildat potentiella reservofficerare. Och alternativet, att avstå från att utbilda, är sämre.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Kaliber 5,56 millimeter kommer fortsatt att vara huvudkaliber för Försvarsmaktens automatkarbiner. Det har arméchef Jonny Lindfors beslutat efter att en översyn av kalibervalet för de nya eldhandvapnen genomförts. För skarpskyttegevär och kulsprutor kommer kaliber 7,62 millimeter att gälla. Målet på sikt är dock att införa en mellankaliber för samtliga vapen.

    Josefine Owetz
    Sedan början av 2024 har en översyn av Försvarsmaktens kaliberval genomförts. 5,56 blir den kaliber som i huvudsak ska användas för automatkarbiner.

    Foto: Robin Sandgren Krüger/Försvarsmakten

    Våren 2023 tecknade Försvarets materielverk, FMV, avtal med finska Sako om leverans av nya eldhandvapen till Försvarsmakten. Avtalet tecknades gemensamt med Finland och omfattar bland annat automatkarbiner i kaliber 5,56 och 7,62 millimeter.

    Nyligen fattade arméchef generalmajor Jonny Lindfors, i egenskap av materielområdesansvarig, beslut om inriktningen för Försvarsmaktens kalibrar under 2020-talet. Beslutet innebär att 5,56 blir den kaliber som i huvudsak ska användas för automatkarbiner, medan 7,62 fortsatt ska användas för skarpskyttegevär och kulsprutor.

    – Det betyder att huvudalternativet 5,56 är den kaliber som vi i huvudsak använder till våra eldhandvapen, säger regementsförvaltare Henrik Lundin, Försvarsmaktens införandeledare för nya eldhandvapen.

    Sedan början av 2024 har en översyn av kalibervalet genomförts. Detta efter att arméchef Jonny Lindfors bedömde att kunskapsläget behövde analyseras på nytt, bland annat med hänsyn till de kaliberval som andra länder hade gjort. Enligt tidigare beslut skulle 7,62 vara huvudkaliber för Försvarsmaktens personal.

    Det beslutsunderlag som då låg till grund för kalibervalet byggde på flera omfattande utredningar, bland annat från Totalförsvarets forskningsinstitut och FMV. En sammanställning gjordes 2018, och beslutet om den nya eldhandvapenfamiljen baserades på dessa slutsatser. ”Omvärldsläget, svensk försvars- och säkerhetspolitik samt den tekniska utvecklingen har alla genomgått stora förändringar. De slutsatser som drogs 2018 behöver sättas i kontext 2024”, skrev brigadgeneral Michael Carlén, dåvarande införandeledare för nya eldhandvapen, i ett nyhetsbrev om översynen.

    Natointrädet är det som måste tas hänsyn till. Vi var i ett annat läge tidigare. 

    – Det var nödvändigt att vi gjorde en översyn för att fånga upp tidigare arbete med de nya värden och förutsättningar som finns idag. Det handlar om interoperabilitet, hur andra nationer gör och vilket val har de gjort. Vi måste matcha ihop det här, säger Henrik Lundin.

    Den kanske mest avgörande förändringen är Sveriges medlemskap i Nato, vilket påverkar såväl operativa som logistiska överväganden, förklarar han. Det handlar om en logistisk helhet, både vad gäller tillverkning och kompatibilitet med andra allierades vapensystem. Ammunitionen måste också kunna delas och försörjas i ett gemensamt system med exempelvis transport och lastytor.

    Henrik Lundin, införandeledare eldhandvapen.

    Henrik Lundin

    Införandeledare eldhandvapen

    – Natointrädet är det som måste tas hänsyn till. Vi var i ett annat läge tidigare. Nu behöver vi ta hänsyn till det som är runt omkring oss. Interoperabilitet och logistik har legat högt upp i argumentationen. Det finns ekonomisk aspekt i det här också. En grövre kaliber är dyrare.

    Ammunitionsstorlek är även en konkret fråga för den enskilde soldaten. Skillnaden i vikt mellan kalibrarna påverkar både bärförmåga och uthållighet.

    – Med en mindre kaliber är det lättare att ta med sig mer ammunition om man ska förflytta sig. Det handlar om uthållighet i logistiklösningen och hur mycket man kan bära med sig. Tar vi 180 patroner i 5,56 och jämför med samma mängd 7,62 så väger det sistnämnda betydligt mer, säger Henrik Lundin.

    En annan aspekt är uppföljningsskottet.

    – Det andra skottet som du skjuter blir betydligt snabbare med 5,56. Det är också en utbildningsfråga. Oavsett ålder, kön och kroppsstorlek är det lättare att hantera en lättare kaliber än en tyngre. Det är flera faktorer som har spelat in i beslutet.

    Ksp 58

    5,56 millimeter och 7,62 millimeter ska under 2020-talet vara Försvarsmaktens huvudkalibrar. 5,56 nyttjas till automatkarbin och 7,62 används till skarpskyttegevär och kulspruta.

    Foto: Robin Krüger/Försvarsmakten.

    Samtidigt är beslutet inte ett ställningstagande mot 7,62, betonar Henrik Lundin. Tvärtom understryks i beslutet att båda kalibrarna behövs under överskådlig tid.

    – Vi tar inte bort 7,62. Den behövs till skarpskyttegevär och kulsprutor, men också i en mindre del automatkarbiner där krav på verkan och skjutavstånd kräver det.

    När det gäller nackdelar med 5,56 lyfts att den saknar verkan i keramiska skyddsplattor och har begränsad räckvidd.

    – Räckvidden blir kortare än med 7,62. Det är en lättare projektil och det påverkar det praktiska skjutavståndet.

    Men enligt Henrik Lundin måste kaliberfrågan sättas i ett systemperspektiv. Strid avgörs inte av ett enskilt vapensystem, utan av hur olika system samverkar på plutonsnivå.

    – Striden avgörs inte med ett enskilt eldhandvapen utan sker kombinerat med skarpskyttegevär, kulspruta, granatgevär och pansarskott. De kompletterar varandra.

    Detta har varit en hjärtefråga för många och det har varit ett stort engagemang.

    Frågan om kalibervalet på eldhandvapen har varit en långvarig diskussion och något som engagerat många anställda i myndigheten, konstaterar Henrik Lundin, som välkomnar att det nu finns en fastställd inriktning.

    – Det är bra att vi har ett beslut av arméchefen så att det kan bli tydligt för organisationen. Nu har personalen något att kunna förhålla sig till. Detta har varit en hjärtefråga för många och det har varit ett stort engagemang. Alla bidrag in i det här har påverkat slutresultatet på ett eller annat sätt.

    Parallellt följer Sverige den internationella utvecklingen mot en möjlig mellankaliber, oftast beskriven i spannet mellan 5,56 och 7,62. Arbetet sker inom olika Natoforum där Försvarsmakten deltar.

    – Vi har en närvaro i de här sammanhangen och tar del av vad andra nationer gör i sina utvecklingsarbeten. Jag tror på en mellankaliber, absolut. Målsättningen är att det ska finnas något sådant runt år 2030. Exakt om det är 6,5 eller 6,8 får framtiden utvisa, säger Henrik Lundin.

    Fakta

    Kaliberbeslutet

    5,56 millimeter och 7,62 millimeter ska under 2020-talet vara Försvarsmaktens huvudkalibrar. 5,56 nyttjas till automatkarbin och 7,62 används till skarpskyttegevär och kulspruta. 7,62 används i undantagsfall till automat­karbin när krav på verkan och skjut­avstånd kräver detta. Fortsatt utveckling av 7,62-ammunition ska genomföras med alla vapentyper för att skapa handlingsfrihet avseende kaliberval. Om och när Nato inför en mellankaliber ska Sverige på kort tid kunna följa efter. Inledningsvis ska kaliber 7,62 ersättas.

    Källa: Kaliberbeslut 2026, FM 2026-1967:1

    Ur arkivet: