Senast publicerat
Senast publicerat:

”Möter försörjningen av officerare dagens behov?”

Niklas Wiklund, officer och försvarsskribent
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Alla organisationer brukar må bra av att byta chefer med en viss regelbundenhet. Det vitaliserar och ger möjlighet att skruva på inriktningar, göra nya vägval och ändra prioriteringar. Detta gäller i högsta grad även Försvarsmakten som regelbundet måste anpassas mot omvärldsutvecklingen och nya försvarspolitiska inriktningar. Försvarsmakten har nu fått en ny överbefälhavare i Michael Claesson. För den som följer försvarsfrågan i media så har det sannolikt inte undgått någon att vår nya överbefälhavares främsta fokusområde är att stärka krigsförbanden och den samlade krigföringsförmågan här och nu. Det handlar om att balansera helheten avseende personal, materiel och övningsverksamhet.

Här bör man dock fundera på huruvida personalförsörjningen och utbildningen av officerare i OF-kategorin möter det faktiska behovet? Utan rätt antal officerare, i rätt tid, till rätt förband, med rätt kompetens, så finns det en uppenbar risk att krigsförbandsutvecklingen och den samlade krigföringsförmågan inte kan balanseras.

Under tiden på skolan är det även ’arbetstagarens marknad’ där individen fritt får söka sig till det förband man önskar.

Givet ÖB:s deklarerade fokusområde och den försämrade omvärldsutvecklingen finns det därmed anledning att titta på huruvida den nuvarande officersutbildningen, antagningsordningen och fördelningen av officerare ut till förband är optimerad för dagens krav. 

Den grundläggande officersutbildningen drivs i Försvarshögskolans regi. Trots namnet så är det per definition en civil högskola under utbildningsdepartementet där ansökan och antagning inte sker i Försvarsmaktens regi. Varje individ som är intresserad av en officersutbildning söker via samma antagningsprocess som till övriga civila högskolor, och inte som tidigare där varje förband fick tilldelade elevplatser och nominerade egna elever. Den nuvarande ordningen innebär också att individer som gjort värnplikt eller varit anställda som soldater eller sjömän på ett förband, men som bedömts olämpliga för fortsatt karriär som exempelvis specialistofficer, har fri access till att söka Officersprogrammet vid Försvarshögskolan. 

Under tiden på skolan är det även ”arbetstagarens marknad” där individen fritt får söka sig till det förband man önskar. Något som innebär att vissa förband och vissa kategorier kan hamna i ett läge där inflödet av nya officerare uteblir. En oacceptabel situation som till del även raserar tanken med trebefälssystemet, där förbanden i brist på nödvändigt inflöde av officerare, tvingas placera specialistofficerare på chefsbefattningar avsedda för officerskategorin.

Den nuvarande officersutbildningen togs fram i en tid där fokus inte låg på krigföringsförmåga här och nu samt där behovet av nya officerare var betydligt lägre än i dag. Fokus låg också på att i hög grad reformera officersutbildningen mot akademiska studier snarare än att förbereda den unga officeren mot att på bästa sätt kunna verka i de första befattningarna i karriären.

I dag är kraven förändrade, men det är inte primärt innehållet i officersutbildningen som behöver ses över. Primärt fokus bör snarare vara att säkerställa att varje krigsförband får ut rätt antal nya officerare, i rätt tid, med rätt kompetens. För att åstadkomma detta så bör en analys genomföras huruvida det är möjligt att göra officersutbildningen till en uppdragsutbildning på samma sätt som Högre officersprogrammet (HOP) hanteras mellan Försvarsmakten och Försvarshögskolan. På så sätt skulle Försvarsmakten och ytterst krigsförbanden återfå kontrollen över inflödet av nya officerare och säkerställa det faktiska behovet vid varje givet tillfälle. Detta är bedömt en helt avgörande förutsättning för att Försvarsmakten ska kunna utvecklas i enlighet med ÖB:s fokus på krigsdugliga förband – här och nu.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Tystnadskultur är ingenting som gynnar vare sig arbetsmiljön eller den skarpa verksamhet som bedrivs inom myndigheten. Det säger Jonas Karlsson, ställföreträdande personaldirektör i Försvarsmakten. Nu utvecklas ett analysverktyg som ska kunna användas för att upptäcka den sortens problem ute på förbanden.

    Linda Sundgren
    Tystnadskultur

    Foto: Björn Öberg

    Den här artikeln är en del av en serie artiklar om tystnadskultur i Försvarsmakten.

    Hälften av Försvarsmaktens anställda har någon gång upplevt tystnadskultur under sin tjänstgöring. Det visar en forskningsrapport från Försvarshögskolan. Att åtgärda problemen kan vara både svårt och tids­­krävande, men nu pågår ett arbete vid Försvarsstabens HR-avdelning med att ta fram ett analysverktyg för att upptäcka den här typen av destruktivt ledarskap ute på förbanden.

    Den forskning som bedrivs vid Försvarshögskolan och som visar att hälften av de anställda i Försvarsmakten någon gång upplevt tystnadskultur, har överste Jonas Karlsson, ställföreträdande personaldirektör vid Försvarsstabens HR-avdelning, inte tagit del av. Han säger att han inte uppfattar problemen som så stora som forskningen visar.

    – Det är otroligt tråkigt att höra de här siffrorna, men vi ser inte den här omfattningen av tystnadskultur i FM Vind (Försvarsmaktens medarbetarundersökning red anm) som är vårt känselspröt ut mot organisationen, säger Jonas Karlsson.

    I den senaste publicerade FM Vind-undersökningen som genomfördes 2024, fick påståendet ”På vårt förband kan jag utan rädsla för att drabbas av negativa konsekvenser öppet berätta om felaktigheter och missförhållanden jag upplever”, 69 av 100 poäng.

    – Oavsett utbredning är tystnadskultur absolut ingenting som Försvarsmakten vill ha. Det kan påverka både arbetsmiljö och den skarpa verksamhet som vi bedriver och vi kan inte lösa våra uppgifter om vi är destruktiva, säger Jonas Karlsson.

    Vi ser inte den här omfattningen av tystnadskultur i FM Vind …

    Att det finns medarbetare som vittnar om att de efter att ha framfört kritik drabbats av repressalier i form av exempelvis förflyttning på oklara grunder eller utfrysning, är något som Jonas Karlsson menar inte hör hemma i myndigheten.

     – Sådant ska vi som medarbetare i Försvarsmakten inte behöva acceptera. Vi vill inte ha en organisation där den som för fram sin åsikt sätts på standby. Hela vår värdegrund bygger på öppenhet och att vi har en rak och ärlig kommunikation för att kunna omsätta vår verksamhet och uppdragstaktik i den skarpa verksamhet som vi bedriver, säger han.

    Jonas ­Karlsson

    Jonas Karlsson

    Ställföreträdande personaldirektör vid Försvarsstabens HR-avdelning

    Forskning visar att det finns faktorer som ökar risken för att tystnadskultur ska uppstå, däribland tydliga hierarkier och chefer med stort inflytande över enskilda medarbetares yrkesmässiga framtid; parametrar som återfinns i Försvarsmakten. Jonas Karlsson framhåller dock att det finns mekanismer inbyggda i karriärsystemet som ska motverka att personal hamnar i beroendeställning till enskilda chefer.

    – En bedömning av en medarbetare ska inte bara göras av en chef. Går processen rätt till ska du ha en 360-gradersbedömning av den individ som är på väg till en skola eller vidare i karriären. Fungerar det minskar risken för jäv och tystnadskultur, säger Jonas Karlsson.

    Han menar att det förebyggande arbetet mot tystnadskultur handlar om att skapa tillit och trygghet och att ledningen och ledarskapets ansvar är centralt i detta. Eftersom chefer själva ofta är en del av problemet när en tystnadskultur uppstår, skulle han vilja att frågan lyftes redan under yrkesofficersutbildningarna.

    – Vi behöver starta rätt med första linjens chef som tar sitt första chefsansvar. De behöver ha en uppfattning om hur man bemöter medarbetare som kommer med kritik eller förslag på förändring. Jag ser också en möjlighet att omhänderta detta i introduktionsutbildningen vid förbanden, säger Jonas Karlsson.

    Nyligen startade ett arbete vid Försvarsmaktens HR-avdelning med att ta fram ett analysverktyg för att upptäcka signaler om tystnadskultur. Meningen är att förbanden själva ska kunna använda verktyget för att analysera svaren på de frågor i FM Vind-­enkäten som kan knytas till tystnadskultur. Fredrik Nordenmark är HR-strateg på HR-avdelningen och deltar i utvecklingen av det nya analysverktyget.

    Fredrik Nordenmark

    Fredrik Nordenmark

    HR-strateg

    – Modellen är tvådelad, där den ena delen talar om att här finns det inslag av tystnadskultur och den andra delen att det finns risk för tystnadskultur. Vi på HR-avdelningen kommer att kunna stämma av läget i hela Försvarsmakten vartannat år medan försvarsgrenarna också har möjlighet att fokusera mer på de här frågorna i de pulsmätningar som kommer däremellan. 

    Enligt Fredrik Nordenmark kommer samtliga organisationsenheter och försvarsgrenar att erbjudas utbildning i analysverktyget, innan utrullningen av nästa FM Vind-enkät i höst.

    Ur arkivet: