En central del av utbildningen är insatsplanering. Eleverna har delats in i grupper och ansvarar för att planera och sedermera genomföra spaningsoperationer i vissa områden. Övningarna innebär att grupperna måste koordinera sina rörelser, samla in information och rapportera tillbaka till högre chef. Grupperna får också träna på att anpassa sina planer i realtid, exempelvis vid möte med fientlig aktivitet.

– Insatsplanering är en sådan sak som är lite av en omställning om man inte har en bakgrund från ett annat jägarförband sedan tidigare, säger Andreas och fortsätter:

– En grupp kan få i uppgift att spana avskilt långt bort från egna enheter, från ett par dygn till över en längre period. Det innebär att gruppen får väldigt mycket ansvar och har en hög förväntansbild på sig, men att de också får väldigt mycket frihet i hur vi vill lösa uppgiften.

I en soffgrupp intill gymmet sitter några av eleverna vid ett bord och har spaningspärmarna uppslagna. En av dem är Alexander. Han är utbildad civilingenjör och arbetade som det i några år innan han häromåret bestämde sig för att göra värnplikt. 

– Jag gjorde värnplikten här på Amf 1 och sökte sen till kustjägarna direkt. Det är en utbildning med ett högt tempo. Det är väldigt intensivt men kul. Det är en riktigt bra utbildning och man märker att det är många som har investerat i att det ska bli så bra som möjligt, säger han. 

Har utbildningen varit som du har tänkt dig hittills? 

– Det har både varit som jag har tänkt mig och samtidigt inte. Det fysiska och psykiska krävande ute i skogen har varit som jag förväntat mig, och det var också en av anledningarna till att jag sökte. Sedan har det också varit mycket teoretiskt som man behövt ta in för att kunna tillämpa det man lär sig ute i skogen sen. Så det har varit fysiskt och mentalt utmanande.

Någonting som lockade honom att söka grundkursen var möjligheten att utveckla sig själv och den utmaning som utbildningen innebär. 

– Det som vi verkligen förfinar skulle jag säga är att du är en väldigt tänkande soldat. Du måste ta beslut själv och stå för de besluten. Så det blir ett mycket större ansvar på den enskilde, jämfört med att säga att jag bara är en liten kugge i ett väldigt stort hjul. Det är helt klart en mer axlande roll som man tar på sig som soldat här på kustjägarkompaniet. 

En grupp kan få i uppgift att spana fem mil bort ensamma i en vecka eller tre dygn.

Efter utbildningen har han som mål att stanna kvar i Försvarsmakten och utbilda sig till yrkesofficer.

– I och med att jag har några fler år på nacken än många andra så tror jag att det blir ganska aktuellt att välja Försvarsmakten som karriärsbana och då är det officersspåret som ligger nära till hands, säger Alexander.

Senare samma kväll ska eleverna ut till ön Myttinge och genomföra en övning i rörlig spaning. Deras uppgift kommer att vara att identifiera hot mot marin infrastruktur och nu pågår de sista förberedelserna. Kurschefen Andreas, som ska med ut till ön för att övervaka övningen, har tagit plats vid ett konferensbord och äter en uppvärmd matlåda medan han berättar och minns till den stunden han utnämndes till kustjägare:

– Jag tror aldrig att jag kommer att glömma hur det kändes. Det är svårt att beskriva, men jag minns att känslan var större än vad jag hade trott att den skulle vara. Det här sker ju efter vår utbildningskontroll Neptun, som i sin tur är en krävande och jobbig övning. Man var trött och hade ont överallt. Det var känslosamt och jävligt stort att bli utnämnd.

Han har varit kurschef för grundkursen till kustjägare sedan 2021.

– Det är jättekul att jobba med den här typen av individer som söker sig hit. Det finns inte på kartan att de inte gör sitt bästa. Men det är också en utmaning, för det blir upp till mig att sätta stopp. De kommer springa tills de svimmar. Och de kommer inte säga till när de har ont. Så där får man ha en balans. Vi vill pressa dem, men vi vill inte att de skadar sig.

Hittills är det en kvinna som har blivit utnämnd kustjägare. Hon genomförde kursen för några år sedan. Utöver henne är det två kvinnor som har blivit antagna och påbörjat utbildningen, men som avbrutit. 

– Ingen av dessa kvinnor jobbar på förbandet i dag. Vi har också haft några kvinnor som sökt till den kompletterande prövningen men sedan dragit tillbaka sina ansökningar, säger Jacob. 

Har det funnits ett tryck eller önskemål från högre chef att justera kraven för att öka antalet kvinnor till utbildningen? 

– Nej, jag tror inte det. Jag tror också att man lurar sig själv om man börjar luckra upp krav eller anpassar utbildningar, det gäller inte bara oss utan i stort. Vi har alltid utgått från att våra chefer och uppdragsställare har en tanke kring vad de vill göra med det här kompaniet och funktionen. Den generella uppfattningen är att det här är en funktion med individer vars uppdrag är att göra det mest svåra tänkbara möjliga i en svår och krävande miljö, säger Patrik Greiborn och fortsätter:

– Då kan vi inte kravunderskrida någonting, för då kommer skador som ett brev på posten eller att vi har individer som inte är tillräckligt mentalt starka. De kanske skulle kunna verka i den här miljön till vardags, men när det ställs på sin spets, det är ju där leveransen ska vara. Det känner jag att vi är väldigt trygga med. Om vi sänker kravet kommer vi inte kunna få ut den effekt som krävs i slutändan.

2:a amfibiebataljonen vid Stockholms amfibieregemente och 5:e amfibiebataljonen vid Älvsborgs amfibieregemente utvecklas just nu mot det som går under namnet ”Amfbat 2030”, det vill säga Amfibiebataljon 2030. Det sker genom tillförsel av ny materiel och nya förmågor. För kustjägarkompaniets del handlar det om att bidra till underrättelseinhämtning och tempot i verkansprocessen, förklarar Jacob. 

– I framtiden klär man på det här med nya verkanssystem och sensorer så att det blir en mer potent bataljon. Framför allt med nya granatkastarbåten, men vi kommer också ha sjömålsrobotar med längre räckvidd och tillskott av luftvärn, säger han. 

Personellt för kustjägarkompaniet sker tillskottet på Västkusten i form av krigsplacerad personal. 

– Vi är placerade i Stockholmsområdet och vi utbildar kustjägare här. Sedan har vi ett uppdrag mot Göteborg och det är att tillföra personal i krigsorganisationen. Och det gör vi också. Men bristen på yrkesofficerare är en utmaning, säger Patrik Greiborn. 

Eftersom kompaniet har specifika och unika kompetenser och funktioner som bygger på tämligen få individer pågår ett arbete för att stärka redundansen, bland annat försöker de bli fler inom vissa funktioner så att systemet inte är lika känsligt, berättar han. 

– Vi tillhör ett krigsförband och är ständigt insatsberedda. Samtidigt övar vi kontinuerligt och genomför intern utbildning för att producera nya kustjägare. Vi jobbar väldigt hårt varje dag, och det är såklart att det sliter på personalen. Men det är ingenting som vi kan välja, utan det är så omvärldsläget ser ut, säger Patrik Greiborn. 

De kommer springa tills de svimmar. Och de kommer inte säga till när de har ont.

Hur kombinerar man livet som småbarnsförälder med jobbet på kustjägarkompaniet? Patrik Greiborn, Jacob och Andreas är samtliga småbarnsfäder och kämpar, i likhet med många andra, för att få vardagspusslet att gå ihop med hämtningar och vabb.

– Vi försöker se till individen som arbetskollega här på jobbet, men även hur jobbet påverkar familjelivet hemma. Vi är i väg väldigt mycket. Det är lätt att man då får försaka familjen, och det ska man inte göra, men det kan vara svårt att få balans däremellan. Det är inte vi unika i Försvarsmakten med, men vi är en del som ofta är insatta och det kräver mycket arbetstid, säger Patrik Greiborn. 

Jacob berättar att hans sambo som jobbar med rekrytering tjänar mer än vad han gör, men att det ändå oftast är hon som tar vård av barn.

–  Rent privatekonomiskt borde det ju vara jag som vabbar, men hennes jobb och verksamhet påverkas inte lika mycket för att hon är borta några dagar. Det gör vår om jag vabbar. Anledningen till att jag kommer undan hemma, om man kan uttrycka det så, det är för att hon ser att jag älskar mitt jobb och det jag gör, säger Jacob. 

Att det i regel är ambitiösa och drivna människor som blir kustjägare är något som återkommer i samtalen med de anställda på kompaniet. ”Kustjägarandan” nämns flera gånger, likaså vad det egentligen innebär att förvalta varumärket. 

– Varumärket kustjägare står för kvalitet, kunskap och framåtanda. Det har alltid funnits ett driv att hela tiden vilja framåt och påverka verksamheten till det bättre och utvecklas och hjälpa andra. Det är vi tillsammans som ska framåt, vi är längst fram i linan, säger Patrik Greiborn. 

Han berättar att de försöker ha en trygg och kollegial stämning på arbetsplatsen, men att det också är viktigt att kunna tempoväxla. 

– Vi vill ha lugna, stabila och harmoniska individer som kan växla snabbt för att kunna jobba i en kärv miljö. Om jag skulle skriva något i en annons för att rekrytera folk hit skulle jag skriva: vill du jobba i en vacker och komplex marin miljö, vill du svettas och ta dig in på konstiga sätt – simma, dyka, åka båt, flyga helikopter – för att lösa svåra och komplicerade uppgifter och problem? Och vill du göra det med ett gäng kollegor där styrkan är att man verkligen har tillit till varandra? Då är det här man ska jobba.

Efter önskemål från kompaniet skriver vi inte ut kustjägarnas efternamn.