Senast publicerat
Senast publicerat:

FM-personal stöttar myndigheters staber

När krisen slår till är Försvarsmaktens personal redo att rycka ut och stötta andra myndigheter. På Socialstyrelsen har medarbetare från Militärhögskolan Karlberg varit med och byggt upp myndighetens krisstab.

Anna Hjorth
Mikael Wallentin Åström, Försvarsmakten
Socialsyrelsen får stöd av Försvarsmakten som organiserar och delvis bemannar en stab för att klara utmaningarna som coronakrisen innebär.

Sedan mitten av mars har runt 20 anställda från Militärhögskolan Karlberg varit stationerade på Socialstyrelsen.   

Överstelöjtnant Johan Falkholt, till vardags ställföreträdande skolchef, tjänstgjorde fram till slutet av maj som stabschef i den särskilda organisationen på Socialstyrelsen.

– Det är en komplex organisation som inte finns i grunden på myndigheten. Man har visserligen en krisorganisation, men den klarar inte en så här stor och långvarig kris. Så vår uppgift har varit att bistå med att bygga upp den särskilda krisorganisationen, säger Johan Falkholt.

I det arbetet hade man Försvarsmaktens rutiner och struktur som förebild. Men Johan Falkholt är noga med att framhålla att det är den mottagande myndigheten, det vill säga Socialstyrelsen, som står för beslut och myndighetsutövning.

– Vi får inte komma in och ta över. Vi måste anpassa oss efter deras kultur, för det är Socialstyrelsen som äger organisationen. Det vi kan göra är att hjälpa till med rutinutveckling och skapa uthållighet för att kunna jobba länge i staben. Och nu har krisen varat länge, det gäller att ha uthållighet.

Johan Falkholt berättar att man visserligen inte har jobbat dygnet runt i staben, men väl sju dagar i veckan. Då gäller det att skapa strukturer för att personalen ska orka.

– I längden blir det en påfrestning, man har inte sin vanliga arbetsplats, tempot är högre och det finns en osäkerhet. Det handlar till exempel om att personalen inte vet om de kan få ledigt som vanligt i sommar eller att de bor på hotell långt från sina familjer. Lite som vid en internationell insats, det blir samma typ av påfrestningar.

Liknande läsning:

Försvarsmaktens stöd till Socialstyrelsens stab kommer att fortsätta ännu en tid. Men antalet minskar. Från de 20 som tjänstgjorde i början till omkring 15 nu. Från juli kommer det att vara ett tiotal personer fram till oktober, som planen ser ut nu. 

Utöver stödet till krisstaben så har Försvarsmakten bistått med 18 inköpare som stöttat Socialstyrelsens upphandling av skyddsutrustning. Dessutom har man bidragit med stabspersonal till länsstyrelserna i Värmland, Halland och Gotland. Försvarsmakten har också fått en informell förfrågan från Tillväxtverket om stöd på grund av myndighetens höga arbetsbelastning.

– Vår personal är utbildade och tränade i att arbeta under svåra förhållanden och har en förmåga att skapa ordning, struktur och att ha framförhållning i arbetet, säger brigadgeneral Lena Persson Herlitz, ställföreträdande chef för ledningsstabens inriktningsavdelning på Högkvarteret.

Det är hon som samordnar och inriktar Försvarsmaktens stöd till samhället under coronakrisen.

lena persson herlitz
Brigadgeneral Lena Persson Herlitz

– ÖB var väldigt tydlig från första början med att Försvarsmakten ska stödja samhället med alla resurser vi har. Så länge det inte påverkar förmågan att lösa egna huvuduppgifter och upprätthålla beredskap. De myndigheter som behöver stöd inkommer med en begäran enligt stödförordningen.

I takt med att situationen stabiliseras minskar behovet av Försvarsmaktens personal på andra myndigheter. Men om läget skulle försämras finns ett 70-tal personer beredda att stödja andra myndigheter.

Lena Persson Herlitz framhåller att Försvarsmakten är en del av samhället och också har till uppgift att ge stöd till civil verksamhet när det krävs gemensamma ansträngningar. Så har också skett tidigare, exempelvis i samband med de stora skogsbränderna och på Migrationsverket 2015.

– Det är en naturlig del att stödja det civila samhället. Jag ser det också som ett kvitto på att Försvarsmakten kan hantera svåra situationer och att vår kompetens är efterfrågad.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Vi har landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden”, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp, skriver debattskribenterna i en slutreplik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Frågan om Ottawakonventionen och Sverige handlar om två saker samtidigt. Ska svenska yrkesofficerare och soldater dömas till fängelse i Sverige för att man medverkar till försvaret av grannländer, i enlighet med landets lagar? Det var vår huvudingång i debattartikeln i Officerstidningen. Där välkomnar vi att Röda korset vill medverka i opinionsbildningen för att ändra lagstiftningen, till gagn ytterst för civila i Finland och Lettland. Så långt är vi överens med Ulrika Modéer.

    Nästa fråga handlar om ifall Sverige ska lämna Ottawakonventionen eller inte? Modéer säger nej, med hänvisning till att det är ett moraliskt ställningstagande, och hänvisar till en resa i Ukraina, men det är illustrerande att det var en resa på fritt ukrainskt område och inte de territorier där de ohyggliga följderna av en rysk ockupation kan ses. Vi har också landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp.

    Med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras?

    Ansvarsbördan för att besvara Modéers slutfråga ”Om målet är att skydda civila i väpnad konflikt måste man fråga sig om det inte finns bättre alternativ” landar därmed inte på oss utan på Modéer och Svenska Röda korset; med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras, och dessutom, hur undvika de ökade förluster det skulle innebära för svenska förband om de tvingas strida utan stöd av truppminor?

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

    Ur arkivet: