Senast publicerat
Senast publicerat:

FMV om marinens nya ytstridsfartyg: ska anskaffas på halva tiden

Marinens nya ytstridsfartyg blir större än de befintliga Visbykorvetterna. Dessutom utökas ledningsförmågan och luftvärnsrobotsystem med längre räckvidd installeras. Inledande leverans planeras kring år 2030. ”Vanligtvis brukar det ta omkring tio år, från anskaffning till leverans. Vi ska göra det här på halva tiden. För att klara av det har vi, tillsammans med marinen, olika angreppssätt”, säger projektledaren Johan Edelsvärd, i en artikel på Försvaret materielverks webbplats.

Linda Sundgren
En skiss av marinens nya ytstridsfartyg till vänster, att jämföra med den mindre redan befintliga korvett klass Visby. Illustration: Saab.

I försvarsbeslutet 2020 framgick att marinen ska tillföras fyra nya ytstridsfartyg. Året efter inleddes produktdefinitionsfasen – det skede där man definierar de tekniska krav och funktioner fartygen ska ha för att uppnå efterfrågad förmåga. Planeringen blir nu alltmer detaljerad och enligt en artikel på Försvarets materielverks (FMV:s) webbplats från i våras kommer de nya fartygen i Luleåklassen få ökad förmåga inom flera områden jämfört med befintliga korvetter.

De blir större och får bättre förutsättning till förbandsledning med stab ombord och möjligheten att operera helikoptrar från fartygen ökar. Dessutom tillförs luftvärnsrobotförmåga med längre räckvidd än de robotar som nu installeras på Visbykorvetterna. Enligt kommendör Kjell-Ove Schramm, chef för planeringsavdelningen på Marinstaben, är luftvärnet på de nya ytstridsfartygen mycket välkommet.

– I en internationell jämförelse sticker vi ut genom att vi på våra befintliga ytstridsfartyg i marinen inte har luftvärnsrobotar, säger han till Officerstidningen.

I en internationell jämförelse sticker vi ut genom att vi på våra befintliga ytstridsfartyg inte har luftvärnsrobotar.

Kjell-Ove Schramm konstaterar att luftvärnet valdes bort av kostnadsskäl när Visbykorvetterna byggdes, men att omvärldsläget och den politiska omsvängningen i försvarspolitiken förändrat synen på behovet av luftvärn.

– Verkligheten har kommit ifatt oss. Vi visste redan innan det fullskaliga kriget i Ukraina att hotet från luften är betydande, men kriget har visat på omfattningen och diversiteten av hot från luften. Vi har redan beställt luftvärnssystem till Visby. De nya ytstridsfartygen tar ytterligare steg mot en ökad förmåga, men vi har mycket att ta ikapp, säger han.

De nya ytstridsfartygen har en beräknad livslängd på 40 år. För att skapa förutsättningar för att möta framtida behov ska fartygen förses med extra utrymme ombord.

– Det vi gör nu är att vi har tagit höjd för ombyggnader, det vill säga att vi skapat tillräckligt med volym och utrymmen ombord, utrymmen som i arrangemanget inte är allokerade för någonting utan står helt tomt, så att man inte behöver bygga om hela fartyget när man tillför nya förmågor, uppger Johan Edelsvärd, projektledare för de nya ytstridsfartygen hos FMV, i en artikel på myndighetens webbplats.

Liknande läsning:

Runt halvårsskiftet 2025 ska produktionsdefinitionsfasen vara avslutad och anskaffningen ta vid. Kring år 2030 ska två av de totalt fyra fartygen levereras till marinen. 

– Vanligtvis brukar det ta omkring tio år, från anskaffning till leverans. Vi ska göra det här på halva tiden. För att klara av det har vi, tillsammans med marinen, olika angreppssätt, säger Johan Edelsvärd i artikeln.

Att inte göra för mycket egna svenska särlösningar ger goda förutsättningar att hålla tidsplanen

För att klara anskaffningen inom den planerade tiden ska fartygen designas och byggas enligt beprövad teknik och utrustas med färdigutvecklade system eller system med hög mognadsgrad. Svenska särlösningar ska undvikas. 

– Det är ett nytänk som vi inte riktigt är vana vid, men jag är övertygad om att det blir bra. Genom att minska utvecklingsarbetet tar vi bort risker och kan lägga mer tid på integrationen av systemen och att få ihop helheten. Att inte göra för mycket egna svenska särlösningar ger goda förutsättningar att hålla tidsplanen, uppger Johan Edelsvärd i artikeln.

Försvarets materielverk har inte velat ställa upp på en intervju om de nya ytstridsfartygen utan hänvisar till artikeln på deras hemsida som publicerades i maj.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Nyligen kom marinchefens beslut om marinens nya organisation. Officersförbundet riktar kritik mot hur förslaget har tagits fram. Förbundet menar att samverkan kommit in för sent i processen och att riskerna med genomförandet inte är tillräckligt omhändertagna. ”Förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag”, säger vice ordförande Mikael Vinde.

    Josefine Owetz
    Mikael Vinde
    "Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna", säger Mikael Vinde, vice ordförande i Officersförbundet.

    Foto: Officersförbundet

    Marinchef Johan Norlén fattade den 24 maj beslut om inriktningen för marinens nya organisation. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och ska tillsammans bilda tre nya marina baser.

    I samverkan ställde sig Officersförbundet oenig till marinchefens beslutsinriktning för den nya organisationen. ”OFR/O FM konstaterar att innan delgivning av beslutsinriktningen har inte samverkan genomförts. Arbetsgivaren har därefter involverat ATO och skyddsorganisationen i det fortsatta arbetet”, skriver Officersförbundet i ett ställningstagande den 13 maj.   

    – Vår uppfattning är att den övergripande organisationsinriktningen i praktiken var fastställd innan det fanns reella möjligheter att påverka den. Det gör att samverkan i stor utsträckning riskerar att handla om konsekvenshantering, snarare än om faktisk påverkan på organisationens utformning. Det är problematiskt, inte minst eftersom förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag, tillhörighet och arbetsmiljö, säger Mikael Vinde, Officersförbundets vice ordförande och fortsätter:

    – Den viktigaste anledningen till vår oenighet är att vi inte bedömer att samverkan har genomförts på ett sätt som fullt ut motsvarar intentionerna i Försvarsmaktens samverkansavtal. En liten tröst i sammanhanget är att våra synpunkter ändå har haft viss betydelse. En av de frågor vi lyfte i vårt ställningstagande var tidsplanen, som vi bedömde som alltför ambitiös. 

    Ursprungligen var inriktningen att organisationen skulle vara intagen den 1 januari 2028, men tidpunkten har nu flyttats fram till den 1 januari 2029.

    – Att tidsplanen har justerats visar att dialog och fackliga synpunkter kan bidra till ett bättre genomförande.

    Mikael Vinde betonar att Officersförbundet har förståelse för att marinen behöver utveckla sin organisation. Säkerhetsläget, Natomedlemskapet, att marinen växer och de ökade kraven på operativ effekt gör att det är rimligt att se över hur marinen leds och organiseras. 

    – Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna. En organisationsförändring av den här omfattningen påverkar personal, arbetsmiljö, villkor, ledning, förbandskultur och i förlängningen operativ effekt.

    Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen

    En av de största förändringarna i den nya organisationen är att administrativa stödresurser, exempelvis HR, kommunikation och ekonomi, nu samlas på respektive marina bas i stället för som idag på samtliga organisationsenheter. Syftet är att skapa ökad robusthet och redundans, men också att få en bättre kontroll över personal och vakanser, enligt marinchefen.

    – Vi ser en risk för att det överskattas hur mycket personal som faktiskt kan frigöras av centraliseringen av administrativa funktioner. Om stödet hamnar längre från verksamheten kan det i praktiken leda till ökad belastning på chefer och medarbetare ute på förbanden. För personalen handlar det därför inte bara om rutor i ett organisationsschema, utan om arbetsmiljö, ansvar, tillhörighet och möjligheten att lösa uppgiften över tid.

    Vad är det i beslutet som ni bedömer innebär störst risk för marinens personal?

    – Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen. Att införandet nu flyttas fram till 2029 minskar den mest akuta tidsrisken, men det löser inte i sig de frågor som behöver omhändertas innan organisationen sätts i kraft. Det gäller både militär och civil personal. Många kan få ny organisatorisk tillhörighet, nya chefer eller förändrade uppgifter. Samtidigt finns fortfarande oklarheter kring hur befintliga avtal, villkor, arbetstid, lokal lönebild och andra personalrelaterade frågor ska hanteras.

    Han ser också risker vad gäller balansen mellan ambition och resurser i den nya organisationen, med nya eller utökade funktioner, förändrade ledningsstrukturer och en hög ambitionsnivå.

    – Marinen har redan i dag stora utmaningar med bemanning och kompetensförsörjning. Vi ser en risk att samma personal ska bära både ordinarie verksamhet och ett omfattande förändringsarbete, utan tillräckliga prioriteringar eller resurstillskott.

    Mikael Vinde understryker att Officersförbundet vill se en stark och modern marin, men att förändringen måste byggas på ett sätt som håller över tid.

    Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

    – Officersförbundet är inte emot en utveckling av marinen. Tvärtom behöver Sverige en stark och modern marin. Men då behöver den militära professionens erfarenheter tas tillvara och riskerna hanteras innan beslut genomförs. Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

    I en kommentar till Officerstidningen skriver marinchef Johan Norlén att han är glad över att samtliga arbetstagarorganisationer är eniga i att marinens organisation behöver utvecklas och att han är tacksam för det samarbete som förelegat inriktningsbeslutet. Han delar däremot inte bilden avseende bristande samverkan i processen.

    Information om arbetet gavs under våren 2025 och därefter löpande inklusive under fyra spel på organisationen som genomfördes under 2026 intill ASU den 13 maj. Så fort det externt framtagna förslaget anpassats delgavs det, vilket skedde i mitten av januari 2026. Förslaget lades på bordet och ATO samt skyddsorganisationen fick ge sina synpunkter. Jag menar att ett förslag måste presenteras innan samverkan kan ske om vägen framåt”, skriver marinchef Johan Norlén.

    Han skriver vidare att flera synpunkter från arbetstagarorganisationerna har omhändertagits.

    Vad gäller riskanalysen vill jag betona att den inte är färdig förrän hela arbetet är genomfört. Det är ett levande dokument som kommer att fortsätta utvecklas, inte minst nu när arbetet når den lokala nivån och implementeringen startar”, skriver Johan Norlén.

    Läs hela repliken här.

    Ur arkivet: