Senast publicerat

Senast publicerat:

Luftvärnet: Från uträknat till slagkraftigt

För mindre än ett par decennier sedan var det hårt bantade luftvärnet en hårsmån från att skrotas helt. Men på senare år är det i stället just det truppslaget som armén satsat mest på. Dessutom föreslår nu försvarsberedningen att Sverige skaffar ytterligare luftvärn. Frågan är bara hur det står till med växtvärken på Luftvärnsregementet, Lv 6, i Halmstad?

Anders Holmer

2024-06-27

Gruppchef Felicia Olsen är ansvarig för en radargrupp vid Lv 6 i Halmstad.

Foto: Tobias Andersson

Trots att det bara är början på maj är det rena rama sommarvädret som möter oss i trakten av Skaraborgs flygflottilj, F 7, intill landets största sjö. Söder om Vänern breder Västgötaslätten ut sig med intensiv grönska på fälten, samtidigt som lövsprickningen är i full gång i solskenet.

Mitt i allt det gröna kommer vi fram till maskeringsnät i terrängen. Luftvärnssoldater från Luftvärnsregementet, Lv 6, i Halmstad har grupperat ett förband med Patriot-robotar, arméns nya flaggskepp.

– Här i Såtenäs övar vi på att försvara en flygbas och samarbeta med flygvapnet om vilka mål deras Jas 39 Gripen ska bekämpa och vilka vi ska ta hand om, säger major Henrik Hasselström, som sedan ett par år tillbaka är ställföreträdande chef för 61:a luftvärnsbataljonen.

Det gäller att hålla reda på om flyget i luften är vän eller fiende.

Luftvärnssystem 103 är den svenska benämningen på det amerikanska luftvärnssystemet Patriot. Den första leveransen av robotarna levererades 2021 och i dag finns det fyra eldenheter i Försvarsmakten. Henrik Hasselström berättar om hur de nya enheterna i början av förra året för första gången övade på att försvara Göteborgs hamn, som är strategiskt viktig sett till de stora mängder olja och containrar som dagligen anländer där. Under den stora Aurora-övningen våren 2023 var det sedan premiär för att gruppera systemet i huvudstaden.

– Med tanke på vilka stora, långa fordon vi kör med och hur utrymmeskrävande våra grupperingar är, ställer det speciella krav på oss när vi ska verka mitt i Stockholm, säger Henrik Hasselström och berättar att de stod både vid Bromma flygplats och på Gärdet.

Under Aurora 23 tog de sig senare bland annat ner till Småland, i trakten av Oskarshamn, där de skulle säkra truppförflyttningen av 1 000 finländska soldater som kom sjövägen till Sverige. Slutligen hamnade förbandet i Blekinge, för att öva på att försvara flygflottiljen F 17 i Kallinge.

Liknande läsning:

– Skillnaden mellan 103-systemet och 97-systemet Hawk, som vi hade tidigare, är enorm. Förutom att vi nu fått förmågan att bekämpa ballistiska missiler som kommer i fem gånger ljudets hastighet, är räckvidden så mycket större, säger Henrik Hasselström och fortsätter:

– Under övningen vid F 17 kunde vi understödja flygvapnet mer tydligt. När de litade på att vi tog hand om alla hot mot flottiljen kunde de fokusera på sjömål ute på Östersjön.

Övningsverksamheten som pågår i början av maj i Såtenäs är slutövning för den inneliggande kullen värnpliktiga vid GU-bataljonen på Lv 6. Då och då dånar det till ovanför oss när något av målflygets gulmålade Learjet 35 swishar förbi på låg höjd. Andra gånger avbryts vi av transportflygets gråmålade TP 84 Hercules som brummar fram över våra huvuden.

– Det gäller att hålla reda på om flyget i luften är vän eller fiende. Ibland är det sådant som vi samverkar med, ibland är de B-styrka, säger Henrik Hasselström.

Han nämner att amerikanska helikoptrar av typen CH-47 Chinook och CH-60 Blackhawk, som deltar i Nato-övningen Swift Response 24, flugit in svenska fallskärmsjägarenheter som fiendestyrka så att luftvärnarna får öva på att skydda Patriotförbandet mot sabotage.

På grupperingsplatsen träffar Officerstidningen de kontinuerligt anställda soldaterna som arbetar med 103-systemet.

– Det här är ett annorlunda yrke och jag gillar att det inte är bara är kontorstid måndag till fredag som gäller, säger gruppchefen Felicia Olsen, som ansvarar för en radargrupp.

– I slutet av GU blev jag erbjuden ett jobb i Stockholm, men eftersom jag kommer från lilla Kalmar kändes Halmstad som ett mer lagom steg att ta, säger hon.

Förnödenhetssoldaten Hampus har precis sett till att få fram tillräckligt med diesel.

Jag gillar variationen med jobbet. Alla vill väl ha mer i lön, men 24.000 i månaden är ändå helt okej när man inte har behövt ta några studielån

– Jag gillar variationen med jobbet. Alla vill väl ha mer i lön, men 24.000 i månaden är ändå helt okej när man inte har behövt ta några studielån, säger han och berättar att han ursprungligen kommer från Bjuv.

Från samma lilla, skånska kommun kommer troppchefen Robin Busk – som även han valde att stanna i Halmstad efter att värnpliktsutbildningen var över 2020. Han har hand om en lavettgrupp och visar oss hur man laddar på nya robot 103:or efter avfyrning. Han förklarar att de som sitter på för tillfället är den smalare Bertil-varianten som används mot ballistiska missiler.

– Samhörigheten med kollegerna gör att man har mycket kul ihop, säger han.

Lite längre bort, intill en skogsridå, står flera gamla pansarterrängbil 180 som truppen transporteras i. Dessa sexhjuliga Sisu-vagnar ansågs perfekta under Sveriges fredsbevarande uppdrag på Balkan, men från och med nästa år får luftvärnet i stället den nya pansarterrängbil 300 från finländska Patria. Med de nya fordonen får man bland annat bättre beväpning, luftkonditionering, skydd i form av rökkastarsystem, automatiskt brandsläckningssystem, kamerasystem för körning (både i dagsljus och i mörker) samt justerbar lufttrycksnivå i däcken.

180-föraren Agnes Ekegren berättar att det som fick henne att stanna kvar i Försvarsmakten när det var dags att mucka förra sommaren mest var att hon ”inte hade något bättre för sig just då”.

– Fast nu har jag kommit in på polishögskolan, så till hösten lämnar jag Lv 6, säger hon och stänger den tunga pansardörren efter att ha satt sig bakom ratten i det tolv ton tunga fordonet.

Men flera av dem som arbetar med systemet vill inte figurera i reportaget med namn eller bild. Exempelvis den operatör som berättar för oss vilken stor hjälp han har av systemet när det gäller snabba beräkningar kring inkommande hot och prioriteraringen av vilka mål som ska bekämpas först.

– Det är en väldig förmågehöjning jämfört med 97 Hawk, säger han.

I samband med att Sverige beslutade att köpa in det amerikanska Patriot-systemet fanns det annars kritiker som hävdade att det fransk-italienska SAMP/T med Aster-robotar var både billigare och bättre genom att kunna verka i 360 grader. Patriot kan bara riktas i 120 grader. Men när den första eldenheten 103 överlämnades till Lv 6 i slutet av 2021 lät dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist (S) övertygad om att Patriot var rätt val.

– Vi har köpt det här systemet för att det är bäst. Samtidigt är den transatlantiska länken viktig för Sverige, förklarade han då.

Och Henrik Hasselström, som de närmaste två åren ska pendla till Stockholm för att läsa på Högre officersprogrammet, håller med:

– Det räcker med att titta på hur många länder som använder respektive system och vilka erfarenheter som finns från skarpa insatser. För oss är det otroligt lärorikt att få förstahandsinformation från amerikaner som varit med och hjälpt Ukraina att bygga upp luftförsvaret av Kiev eller som kan berätta om när Israel skulle försvaras mot Irans attack med över 300 drönare och raketer.

En av de amerikaner som hjälper till att göra de svenska luftvärnarna bättre på att hantera 103-systemet möter vi under övningen. Han heter Andrew Adamek och sticker ut eftersom han är civilklädd.

Ända sedan 2018 har Lv 6 annars skickat personal till USA för grundutbildning på Patriot-systemet. Omkring 300 svenskar har genomgått den på Fort Sill i Oklahama, men på sistone har inriktningen för dem som skickas dit ändrats.

Från USA är vi fyra civila konsulter och en officer som tjänstgör i Halmstad.

– Nu finns det så mycket grundläggande kunskap på Luftvärnsregementet att man inte längre behöver skicka folk över Atlanten för att lära sig sådant, säger amerikanen Andrew Adamek.

Han har tjänstgjort i Halmstad i ett år och fått förlängt ytterligare ett år. Han hyr lägenhet i stan, försöker lära sig svenska och jobbar till vardags på regementet.

I drygt 20 år jobbade han som militär, först som en non-commissioned officer (NCO) och sedan som warrant officer. Han hann tjänstgöra utomlands i sju olika länder innan han pensionerade sig i unga år och blev kontraktsanställd för försvarsindustrin.

– Från USA är vi fyra civila konsulter och en officer som tjänstgör i Halmstad för att stötta utbildningen med allt det senaste som inte står i manualerna, säger han och pratar om luftförsvaret som en lök.

– Flygvapnet står för skalet. Nästa lager är Patriot-robotarna. Nästa är robot 98. Nästa är robot 70. Det gäller att använda dem rätt.

Den Lv 6-personal som fortfarande skickas till USA gör det numera med inriktning på utbildning inom taktik och ledarskap.

På hemmaplan i Halmstad påbörjades i höstas bygget av luftvärnets nya Patriotanläggning intill regementet. Miljardsatsningen ska stå klar i början av 2026.

Det handlar om ett bygge lika stort som Stockholms slott. Fem byggnader ska sitta ihop på en total area av 24 000 kvadratmeter. De ska rymma utbildningshallar, specialsalar, en materielunderhållshall, lektionssalar, kallförråd, kontor för 200 personer, en aula för 100 personer, en stor mötesbyggnad samt omklädningsrum för 370 personer.

På det nya området ska dessutom anläggas en grusad körövningsplan på 22 000 kvadratmeter. Där ska även finnas stora rangerytor med plats för utrymmeskrävande fordon, radarenheter och lavetter.

– Det kommer att bli ett jättelyft för verksamheten i Halmstad, säger Andrew Adamek.

En bit längre bort i terrängen runt Såtenäs lyckas vi även hitta ett Robot 98-förband som betjänas av värnpliktiga. Precis när vi kommer dit håller de på att bättra på maskeringen av en bandvagn 410 som har ett ställ för fyra robotar längst bak.

– Vi har blivit bättre på att samverka mellan 103 och 98. Vi har upptäckt att 98-enheterna är bättre än oss på att bekämpa kryssningsrobotar, så under den här övningen fokuserar 103-enheterna på att skjuta ner attackflyg, säger Henrik Hasselström.

98-troppchef är värnpliktige plutonsbefälet Felix Strömsjö.

– Egentligen har jag alltid varit inställd på högre studier, men det här året har varit så lärorikt och utvecklat mig som person – så nu tänker jag stanna kvar som instruktör. Sedan får vi se hur jag resonerar längre fram, säger han och tillägger:

– Kanske blir det att jag trivs så bra att jag söker in till att bli specialistofficer eller officer, eller så blir det civila studier. Jag är öppen för allt i dagsläget.

Lv 6 har den här omgången haft 330 värnpliktiga. Begränsande för Luftvärnsregementet är att de mer än 100 år gamla kasernerna inte håller måttet.

En av de tre kasernerna har därför tömts för att totalrenoveras. Fasaden ska göras om från grunden och ett nytt plåttak ska på. Invändigt handlar det om allt från ytskikt till installationer, där el och ventilation ska göras om till dagens standard. 160 miljoner kronor har satts av till arbetet med kasernen, som beräknas ta ett och ett halvt år. Tanken är att man sedan ska gå vidare med de andra kasernerna och målet för 2028 är att Lv 6 ska kunna ha 550 värnpliktiga.

För att få plats med arbetsrum åt alla har ett par våningar med modulhus ställts upp på kaserngården – och i dagsläget finns det ingen på regementet som ser något slutdatum för de modulerna.

Lönen har blivit betydligt bättre på sistone, men brister i arbetsmiljön har samtidigt bubblat upp som ett större problem.

Att det är lite speciellt att jobba på ett ställe där det pågår en massa byggverksamhet kan Joakim Koch intyga. Han är ordförande för Officersförbundets lokalförening på Lv 6, och deltar också på slutövningen i Såtenäs.

– Vi i den lokala styrelsen jobbar aktivt, tillsammans med huvudskyddsombudet, med att bevaka frågor som rör de pågående infrastrukturprojekten och trängsel på arbetsplatsen. Tillfälliga lösningar måste bli tillräckligt bra, säger han.

Joakim Koch pekar också på att de nya systemen och det ökade trycket på luftvärnet gör att arbetsbelastningen för personalen har ökat.

– Många av våra medlemmar upplever att de får alltfler uppgifter och roller, säger han och fortsätter:

– Lönen har blivit betydligt bättre på sistone, men brister i arbetsmiljön har samtidigt bubblat upp som ett större problem. Värdet av mjuka frågor som gemenskap och fysisk träning på arbetstid har prioriterats ner.

Joakim Koch betonar hur viktigt det är att de som blir chefer tidigt i karriären får rätt stöd.

– På Officersprogrammet får man lära sig hur det är att vara chef på högre nivå i krig. Men arbetsgivaren måste också lära dem hur man leder den dagliga driften i fredstid, utifrån kollektivavtal och annat. Brister det så drabbas många underställda, säger han och tillägger:

– För oss fackliga är det ett tudelat problem eftersom cheferna också är våra medlemmar, så även ur deras perspektiv värnar vi om att de ska få bättre stöd.

Trots att det anställts ganska stora kullar nyutexaminerade upplever han inte att personalstyrkan växer tillräckligt snabbt – vilket märks extra mycket när många är i väg på utbildning och skolor.

– Utflödet är samtidigt stort. Både i form av naturliga avgångar, där 61 år fortfarande är pensionsåldern för många, och sådana som går till civil verksamhet.

Han ser i det sammanhanget försvarskoncernen Saabs växande verksamhet i Halmstad, med flera nybyggda anläggningar några kilometer från regementsområdet, som en konkurrent.

– Vi har några medlemmar som börjat där, men samtidigt är det ju positivt att Saab får in kunskap från oss. Dessutom kan de som reservofficerare fortsätta att bidra till vår försvarsförmåga, menar Joakim Koch, som gärna ser att möjligheterna till växeltjänstgöring mellan Saab och Lv 6 blir bättre.

När vi ringer upp Torbjörn Andersson, före detta luftvärnsofficer som är platschef för Saabs inriktning på luftvärn i Halmstad, berättar han att de i år ska utöka antalet anställda från 80 till 100. Till nästa år ska ännu ett nybygge stå klart, öronmärkt för testverksamheten med nytt, mobilt korträckviddsluftvärn. Till detta ska ytterligare 25 nyanställas.

– Förr rekryterade vi en hel del från Lv 6, men det har minskat betydligt. Vår profil har ändrats så att vi är en konstruktions- och produktionsdel där huvuddelen av dem vi anställer är tekniker och ingenjörer med civil bakgrund, säger Torbjörn Andersson.

– Det räcker inte längre med att man har en militär bakgrund, men arbetsmarknaden är ju fri så visst får vi ansökningar från folk på såväl Lv 6 som FMTS i Halmstad.

Alla förband måste bygga upp förmågan att skydda sig mot små, lågflygande drönare.

Som gammal luftvärnare har Torbjörn Andersson verkligen upplevt hur pendeln svängt. Runt millennieskiftet lade Sverige ner Lv 2 i Visby, Lv 3 i Norrtälje, Lv 4 i Ystad och Lv 7 i Boden – för att bara ha kvar ett enda luftvärnsregemente i form av Lv 6 i Halmstad.

Precis före den ryska invasionen av Georgien fanns till och med politiska diskussioner om att även lägga ner Lv 6 och skrota luftvärnet helt.Sedan dess har pendeln som bekant svängt helt åt andra hållet. Försvarsberedningen föreslog nyligen en utökad luftvärnsförmåga, genom fortsatt utveckling och leverans till luftvärnsbataljonerna så att full förmåga uppnås med 103-systemet, samtidigt som nytt luftvärn anskaffas för att skydda arméns brigader.

– Eftersom vi vill ligga i framkant av den utvecklingen har Saab redan invigt en verkstad i Boden inför deras nya satsning på brigadluftvärn, säger Torbjörn Andersson och tillägger:

– På sikt tror jag att det behövs fler utbildningsplattformar i landet för att bygga ut luftvärnet. Lv 6 hjälper nu I 19 i Boden att starta värnpliktsutbildning av brigadluftvärnsförband – men i längden mäktar nog inte regementet i Halmstad att bemanna allt som ska byggas upp.

Utifrån erfarenheterna av attacker med UAV:er och helikoptrar i Ukraina föreslår försvarsberedningen också att ”ytterligare luftvärn anskaffas i form av till exempel luftvärnsautomatkanoner, enkla korträckviddiga luftvärnsrobotar eller system med andra verkansformer”.

Innan vi lämnar Såtenäs hinner vi träffa överste Johan Jönsson. Det är hans första dag som regementschef för Lv 6, så han påpekar att han ännu inte är fullt insatt i allt.

– I grunden är jag i och för sig luftvärnsofficer från dåvarande Lv 3 i Norrtälje, men efter att det lades ner år 2000 har jag mest varit på Livgardet och dess dragonförband, säger han, efter att precis tagit över efter överste Mikael Beck, som nu går vidare till Försvarsstabens strategiska avdelning.

När det gäller drönarhotet säger i alla fall Johan Jönsson att det inte enbart är en fråga för luftvärnet.

– Vi ska kanske ta hand om de större, mer flygplansliknande UAV:erna som kommer på hög höjd. Däremot måste nog alla förband – ner på enskild stridsfordonsnivå – bygga upp förmågan att skydda sig mot små, lågflygande drönare.

Beträffande personalförsörjningen behöver Lv 6 de närmaste åren utöka med runt 100 officerare och 200kontinuerligt anställda soldater.

– Att få tillräckligt med personal blir en stor utmaning sett till vilken expansiv region regementet ligger i. Dessutom måste man väga in att det tar tid innan de nya fått tillräckligt med erfarenhet, säger Johan Jönsson.

Vi avslutar med att prata om Sverige som en del av Natos integrerade luft– och robotförsvar.

– Det viktiga är att vi inom Nato har samma rutiner och förstår varandra. Genom nätverket länk 16 delar vi samma luftlägesbild, men vi integreras inte på eldenhetsnivå, säger den nye Lv 6-chefen.

Fakta

3 x Lv 6

• Låg i Göteborg från 1942 fram till 1994, då Lv 6 samlokaliserades med infanteriregementet I 16 i Halmstad.

• I samband med att I 16 och Hallandsbrigaden lades ner år 2000 tog Lv 6 över hela kasernområdet och fick namnet Luftvärnsregementet. även Luftvärnets stridsskola i Norrtälje flyttades till Halmstad.

• Lv 6 har i dag drygt 700 anställda (100 officerare, 200 specialistofficerare, 280 GSS/K samt 130 civilanställda).

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Lv 6

Veteraner håller formen tillsammans

Mest läst:

Aktuellt /

Marinen

Replik från marinchefen om kritiken: ”Jag delar inte bilden som ges”

Besök /

Statsflygskvadronen

Statsflyget mot nya höjder

Intervju /

Forskning

”Soldater följer chefer som de anser vara värda att följa”

Aktuellt /

MSU24

3D-skanning kan lösa mätproblem med nya uniformssystemet

Aktuellt

MSU24

3D-skanning kan lösa mätproblem med nya uniformssystemet

Brister i personlig utrustning åtgärdas nu genom tillfälliga lösningar, medan arbetet med att hitta långsiktigt hållbara metoder fortgår. Samtidigt har kvalitetsproblem med nya uniformssystemet markstridsuniform 24 uppdagats och försök pågår med måttagning med hjälp av 3D-skanning. Det uppger företrädare för Försvarsmaktens logistik i en intervju med Officerstidningen.

Linda Sundgren

2026-07-02

På bara några år har antalet värnpliktiga som påbörjar grundutbildningen ökat kraftigt, från 5 000 år 2020 till 8 000 i år. De växande värnpliktskullarna tillsammans med fler anställda, fler hemvärnssoldater, fler reservofficerare och mer frivilligpersonal ökar trycket på Försvarsmaktens logistik, FM log, som har till uppgift att tillgodose behovet av personlig utrustning i organisationen.

– Antalet pårustningar har mer än dubblerats de senaste fem åren och det sker ungefär 25 000 pårustningar inom myndigheten varje år. Vi svarar för cirka 15 000 artiklar och ska kunna utrusta personalen med rätt storlekar i alla klimat. Det är en ganska komplex uppgift, säger överstelöjtnant Ola Hansson, enhetschef för TVK log (Teknik- och vidmakthållandekontor logistik) vid FM log.

Som personlig utrustning räknas den utrustning som soldaten bär på kroppen, förutom eldhandvapen och kommunikationssystem. Vid inrycken 2023 rådde akut brist på flera persedlar som kängor, termosar och regnkläder, och officerare ombads lämna in sina ryggsäckar för att förbanden skulle klara av att utrusta de värnpliktiga. Enligt kommendörkapten Per Wendel, sektionschef för stödenhetens materielsektion vid FM log, är de problemen till stora delar lösta.

– Vi har köpt in regnkläder och termosar till förbannelse, höll jag på att säga, och vår uppfattning är att det kommer att finnas fullständig personlig utrustning till alla som rycker in i år. Men det finns fortfarande brister, framför allt på vissa storlekar, och då får vi använda substitut istället eller omfördela utrustning mellan förbanden. Målsättningen är att alla ska vara utrustade inom en vecka efter intryck, säger han.

Ett exempel på utrustning som ännu inte finns i tillräcklig mängd är marschkänga 90 med stålhätta. Framför allt handlar det om brist på de minsta och de största storlekarna.

– Det är ytterlighetsmåtten på storlekskurvan som vi beställer från som är utmaningen. Vi har allt från storlek 32 till storlek 52. Vi har också fler kvinnor i försvaret idag och de tenderar att ha smalare hälar än män så vi har fler faktorer att ta hänsyn till när det kommer till storlekar, säger Per Wendel.

Ibland kan bristen på utrustning lösas genom omfördelning mellan förbanden, berättar Ola Hansson. Exempelvis kan kroppsskydd skickas mellan förråden för att alla ska kunna få utrustning som passar.

– Nu har vi ett antal kroppsskydd i olika modeller där en del är anpassade för kvinnor och en del för andra kategorier. Tar någon fel kroppsskydd kommer det uppstå en brist och därför är det viktigt att alla tar rätt typ av skydd i rätt storlek, säger Ola Hansson och fortsätter:

– Vi kommer att göra veckovisa uppföljningar under hela sommaren på de förband som har inryck, för att säkerställa att de värnpliktiga får avsedd utrustning.

Vi har gett ett mandat till varje organisationschef som ansvarar för sin logistikenhet att anskaffa det som saknas.

Redan nu vet man att det råder brist på vinterutrustning, som exempelvis kängor. Därför kommer man vänta med tilldelning av vinterutrustning till längre fram i höst.

– Ambitionen är att det ska finnas tillräckligt med vinterkängor i vinter, och vi håller på att anskaffa för fullt just nu. Kvarstår brister kommer det att lösas med substitut, säger Ola Hansson.

Ersättning via substitut handlar om att förbanden själva tillåts köpa in personlig utrustning om den inte finns i tillräcklig mängd i organisationen.

– Vi har gett ett mandat till varje organisationschef som ansvarar för sin logistikenhet att anskaffa det som saknas. Mandatet ligger på upp till 700 000 kronor per organisationsenhet. Men man kan inte gå till vilken butik som helst och handla, utan måste vända sig till någon av dem som vi tecknat ramavtal med, säger överste Fredrik Gustafsson, tjänsteförättande chef för FM log.

Problemen med att tillhandahålla utrustning i rätt storlekar till alla soldater beror på flera saker, enligt ansvariga chefer vid FM log. Bland annat är variationen av storlekar svår att förutse.

– På 90-talet gjorde hälften av befolkningen värnplikten, det vill säga alla män. Då fanns det en normalfördelningskurva utifrån längd och vikt som byggde på mönstringsdata, och vi hade en ganska god bild av hur det såg ut, säger Per Wendel och fortsätter:

– Idag är det 8 000 av 100 000 ungdomar som gör värnplikten. Vissa är kvinnor, vissa är män och många är vältränade. Det gör att kurvan idag är betydligt svårare att förutse. Att vi inte köper in jättemycket mer utrustning beror på att det finns en ekonomisk aspekt också, men grunden är naturligtvis att vi ska ha utrustning till alla soldater.

Det gäller att alla ute på förråden registrerar rätt data i Prio så fort man lämnat ut något.

Problemen med storlekar beror också på hanteringen av utrustning i Försvarsmaktens it-stödsystem Prio. I Prio samlas alla uppgifter om tillgång till persedlar och kroppsmått på dem som rycker in, men det är inte alltid som informationen i systemet överensstämmer med verkligheten. Det kan handla om att fel mätdata har matats in eller att det som lämnas ut inte registrerats korrekt.

– Det gäller att alla ute på förråden registrerar rätt data i Prio så fort man lämnat ut något. Annars blir det fel i lagersaldot och det är den data som man utgår från centralt. Vi har haft en ganska häftig personalrekrytering de senaste åren och kompetensuppbyggnad tar tid, men vi håller på att lösa det genom utbildning, säger Ola Hansson.

För att få leveranser av utrustning i tid krävs framförhållning. Om avtal redan finns kan Försvarsmakten göra inköp på egen hand, något som enligt Fredrik Gustafsson ofta tar mellan tre och tolv månader från beställning till leverans. Ny materiel köps in via Försvarets materielverk, FMV, och är en betydligt mer omfattande process.

Under 2025 inleddes utrullningen av det nya nordiska uniformssystemet till förband. Markstridsuniform 24, MSU 24, är ett komplett koncept, från underkläder till skaljacka, som även finns i öken- och djungelkamouflage. Men införandet har inte gått som planerat och utrullningen har pausats upprepade gånger efter att man uppdagat problem med storlekarna.

Det har varit brist på uniformer i större storlekar medan det funnits ett överskott av uniformer i extra small och small. När anställda på FMV åkte ut till förbanden och kontrollmätte personalen konstaterade de bland annat att den registrerade benlängden hade blivit fel i 30 procent av fallen. Problemen berodde på att personalen hade tagit mått på sig själva och därmed fått fram fel siffror.

– För det gamla uniformssystemet, fältuniform 90, räckte det med vikt och längd, men med det nya uniformssystemet krävs minst fem mätpunkter med hals, bål och så vidare. Totalt är det 19 mätpunkter på hela systemet, inklusive huvudomkrets och fotstorlek, säger Fredrik Gustafsson.

I höstas meddelade Försvarsmakten att mätproblemet skulle lösas genom att textilingenjörer vid FMV stöttade förbanden med måttagning och utbildning. Enligt Fredrik Gustafsson har förrådspersonalen utbildats i hur måttagning ska genomföras och mäter de som ska rustas. Men det behövs fler insatser för att lösa problemen fullt ut.

– Nu genomförs en analys av vad som krävs för att det ska bli rätt. Egenmätningar fungerar inte, det vet vi. Vi utreder också vissa artiklar i MSU 24 för att ta reda på om måttabellerna som är inlagda i Prio stämmer, säger Per Wendel.

När det gäller själva mätningarna undersöks möjligheten att använda tekniska hjälpmedel.

– Vi håller på att göra prov och försök med 3D-kropsskanning på två orter, Karlsborg och Enköping. Med 3D-skanner tar mätningen bara någon sekund och efterarbetet några minuter. Men vi måste säkerställa att mätningarna är tillförlitliga innan metoden börjar användas, säger Per Wendel.

Vi har identifierat kvalitetsproblem eller funktioner i uniformen som vi skulle vilja förändra.

Samtidigt kommer rapporter om kvalitetsbrister i MSU 24 från såväl Norge som Danmark och Finland, något som försvarsdebattören Taktisk har uppmärksammat. Det handlar om tyg som bleknar och går sönder fort och plagg som är för täta. Även i Sverige har brister uppdagats bland dem som börjat använda uniformen.

– Vi har identifierat kvalitetsproblem eller funktioner i uniformen som vi skulle vilja förändra. Bland annat är snödräkten för tät. När det gäller byxorna är öppningen nere vid benen för liten. Förstärkningsplattan på knäna är i någon form av plastmaterial och den vill vi byta ut mot tyg eftersom vissa upplever att den skaver och jackan behöver ha en annan placering av öppningar för ventilation, säger Per Wendel.

Att det uppstått problem trots att uniformssystemet testades innan tillverkningen startade, tror Per Wendel beror på att projektet drivits av flera länder tillsammans.

– Det har hela tiden varit en jämkning av krav. Vi kanske har velat ställa vissa krav som övriga länder inte hållit med om och då har det blivit en jämkning. Men delar av systemet fungerar väldigt bra, som underkläder och lager två. Det är riktigt bra grejer, säger han och fortsätter:

– Vi vidarebefordrar informationen om våra erfarenheter av uniformssystemet till FMV för att försöka få till förändringar, men det är svårt när det ska vara en gemensam design än så länge.

Leverantören av MSU 24 är det norska företaget Oskar Pedersen A/S, och plaggen tillverkas på olika platser i Europa. Till exempel tillverkas underkläder av Aclima i Norge och Estland, mellanlager av Woolpower i Sverige och ytterplagg av Siamidis i Grekland och Albanien. Utvecklingen av MSU 24 startade inom det nordiska försvarssamarbetet Nordefco 2016. Till 2032 ska det nya uniformssystemet vara infört i Försvarsmakten.

– Under tiden fortsätter vi att köpa in fältuniform 90, tills vi har en stabil försörjning av det nya systemet och vi har jobbat bort barnsjukdomarna. Men hela Försvarsmakten kommer aldrig att få MSU 24, som exempelvis delar av marinen, säger Per Wendel.

Senast publicerat

Senast publicerat:

Luftvärnet: Från uträknat till slagkraftigt

Liknande läsning:

Henrik Hasselström

Andrew Adamek

Joakim Koch

Johan Jönsson

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Senast publicerat:

Mest läst:

Läs mer:

Läs mer:

Ur arkivet: