Senast publicerat

Senast publicerat:

Försvarsgrenarna övade inte tillsammans i tillräcklig utsträckning under Aurora 23

Deltagande förband fick överlag bra övning, men den gemensamma striden mellan försvarsgrenarna blev begränsad och bara hälften av de militärstrategiska målen uppnåddes. Det framgår av utvärderingen av Aurora 23. Enligt Försvarsmaktens genomförandechef Michael Cherinet är de främsta orsakerna till bristerna stödet till Ukraina, tillväxten, Natoprocessen och beredskapshöjningar.

Redaktionen

2024-01-16

Mellan den 17 april och 11 maj 2023 genomfördes övningen Aurora 23. Med ett deltagarantal på över 26 000 personer från armén, marinen, flygvapnet, hemvärnet och militära enheter från ytterligare 14 länder var övningen en av de största i Sverige på många år. Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten

Den tre veckor långa försvarsmaktsövningen Aurora 23 som hölls under förra våren, nådde sitt syfte. Det konstateras i den över 400 sidor långa utvärderingen av övningen som publicerades i början av december. Övningen har genomförts på ett kompetent sätt, står det i utvärderingen, och de övade förbanden har i allmänhet fått bra övning och ökat sin förmåga. Också verksamhetssäkerheten prioriterades högt och inga allvarliga olyckor inträffade.

– Vi har övat stora delar av Försvarsmakten i en multinationell miljö med ett komplext scenario samtidigt som vi har omhändertagit en rad andra uppgifter. Utifrån de förutsättningar som rådde fick vi ett väldigt bra resultat, säger generalmajor Michael Cherinet, genomförandechef vid Försvarsstaben.

Men utvärderingen pekar också på brister inom såväl planering som genomförande och uppföljning av övningen. Bland annat konstateras att försvarsgrenarna visserligen övat under samma tidsperiod, men inte tillsammans i tillräcklig omfattning. Michael Cherinet, säger att den slutsatsen är korrekt, men framhåller samtidigt att det var en konsekvens av den pressade situation som Försvarsmakten befinner sig i med höjd beredskap, tillväxt, Natoprocessen och stödet till Ukraina.

» Som en direkt konsekvens av det kunde vi inte öva den gemensamma striden mellan försvarsgrenarna, eftersom det kräver operationsledningens medverkan. «

– Vi hade utbildat ukrainska förband, skänkt materiel och levererat ett stridsfordonskompani till Ukraina precis innan Försvarsmaktsövningen drog igång. I det läget valde vi att inte öva operationsledningen och som en direkt konsekvens av det kunde vi inte öva den gemensamma striden mellan försvarsgrenarna, eftersom det kräver operationsledningens medverkan, säger han.

Enligt Michael Cherinet var läget i myndigheten inför Aurora 23 mycket ansträngt, men det ansågs ändå viktigt att genomföra övningen.

– När jag började här för ett år sedan diskuterades det att begränsa övningen, men att ställa in eller flytta fram den var inget alternativ. Övningen var en viktig signal till såväl oss i Försvarsmakten som till samhället, framtida partners och till de som vill oss illa, att vi kan göra det här.

Nylands brigad från Finland anländer till Berga under Aurora 23. Foto: Nylands brigad.

En annan kritik som förs fram i utvärderingen är att Försvarsmakten bara uppnådde två av de fyra mål som fanns på militärstrategisk nivå. Målen att ge och ta stöd internationellt och med civila aktörer, uppnåddes.

Liknande läsning:

Det gjorde däremot inte de två mål som handlade om att slå tillbaka mot och bryta motståndarens operativa kontroll. Dessa mål kunde heller inte uppnås eftersom de inte övades, något som utredningen menade borde ha justerats i styrdokumenten för övningen.

Övningsinriktningen för fjolårets försvarsmaktsövning fastställdes redan 2021, innan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och de effekter som det fört med sig. Men någon anpassning av styrdokumenten skedde inte utifrån de förändrade omständigheterna.

– Om vi hade ändrat i specifikationen för övningen så hade vi fått ett annat resultat i utvärderingen. Kanske skulle vi också ha anpassat våra förväntningar på övningen utifrån det förändrade läget, säger Michael Cherinet.

Något annat som fanns med i planeringen inför övningen men som inte omhändertogs, var hur ett väpnat angrepp kan komma att påverka civilsamhället. Enligt den fastställda planeringen skulle det skapas övningsmoment där fördjupad civillägesbedömning, jämställdhet och skydd av civila – inklusive konfliktrelaterat sexuellt våld – omhändertogs. Men så skedde inte, enligt utvärderingen.

» Det är inte första gången som vi inte når fram med att ta in civilsamhället när vi övar väpnat angrepp. «

– Det fanns inslag av den sortens moment på lokal och regional nivå men inte systematiskt och inte på central och nationell nivå. Här behöver vi verkligen göra en ordentlig analys. Det är inte första gången som vi inte når fram med att ta in civilsamhället när vi övar väpnat angrepp, säger Michael Cherinet och fortsätter:

– Mot bakgrund av det vi ser på teve från Ukraina om kvällarna är det tydligt att vi behöver bli bättre på detta. Vi behöver komma till ett läge där vi är lika bra på att öva civilläget som det militära, utan att för den skull göra avkall på den väpnade striden.

En orsak till att effekterna på civilsamhället inte övats i avsedd utsträckning, tror Michael Cherinet beror på att det saknas kunskap om hur den sortens övningar ska genomföras.

– Vi måste ta fram exempelövningar för att man ska förstå hur det ska genomföras. Vad gör ett logistikförband om vägen de ska fram på är blockerad av civila flyktingströmmar. Eller hur agerar en militärregion när man upptäcker en massgrav eller när det finns tydliga tecken på tortyr och våldtäkter?

Enligt utvärderingen behöver Försvarsmakten också bli bättre på att utforma tydliga och mätbara mål. Det påpekas att de militärstrategiska målen varit utformade på ett sådant sätt att de anses uppfyllda bara genom att övningen genomförts, men utan att det egentligen säger något om nivån på den övade förmågan.

– Vi har tittat noga på målen och vi borde kunna uttrycka vår militärstrategiska förmåga på ett bättre sätt. Men när vi går in i Nato kommer det bli ett paradigmskifte på det här området eftersom Natos metoder för att värdera förbandens förmåga då kommer att gälla, säger överste Martin Liander, chef för övningsavdelningen vid Försvarsstaben.

» När vi går in i Nato kommer det bli ett paradigmskifte på det här området eftersom Natos metoder för att värdera förbandens förmåga då kommer att gälla. «

I utvärderingen förs det också fram att det inte gått att följa upp ekonomin under övningen eftersom anvisningarna i ekonomisk planering och budgetering inte följts fullt ut. Bland annat pekar man på att kostnaderna för det utökade antalet övningsdygn drog i väg. Michael Cherinet berättar att det gjorts en särskild utredning av ekonomin kring övningen.

– Vi ser kostnadsökningar på drivmedel, förplägnad, transporter och resor i samband med övningen. Någon större skillnad i antal övningsdygn om vi jämför med andra övningar ser vi inte, men kostnaderna för övningsdygn har ökat. Bland annat därför att budgeten lades innan flera satsningar på personalen gjordes med exempelvis höjda lönetillägg. Sedan har vissa budgeteringsfel behövt justeras för att få en rättvisande bild av övningens kostnader, säger han.

FAKTA

Slutrapporten Aurora 23

I rapporten redovisas över 300 rekommendationer. Här följer de nio viktigaste rekommendationerna som presenteras utan inbördes ordning.

Utformning och användning av övningsbestämmelser bör förbättras.
Metoderna för att styra övningar genom nedbrytning av mål bör förbättras.
Det bör råda balans mellan i vilken utsträckning den operativa nivån representeras i övningen och hur nivåerna närmast under den ska öva.
Behovet av försvarsmaktsgemensamma moment bör beaktas tidigt i planeringen.
Civilläget bör övas och civila aktörer bör representeras i övningen. På så sätt skapas också förutsättningar för att öva fördjupad civillägesbedömning, jämställdhet och skydd av civila, inklusive konfliktrelaterat sexuellt våld.
Planeringen bör underlätta chefsengagemanget under hela planeringsskedet.
Metoderna för att i ett läge med brist på personal bemanna planerings- och utvärderingsorganisationen bör utvecklas.
Den centrala övningsledningen vid större övningar kan utformas med Försvarsmaktsövning 23 som förebild.
Planeringen av större övningar bör utformas så att det blir lätt att ta till sig erfarenheter från tidigare övningar.

Källa: Slutrapporten av Aurora 23

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Aurora 23

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Fortsatt problem med skaderapporteringen – tio år efter bytet till Prio

Mest läst:

Aktuellt /

Jämställdhet

Noak utreds – årets konferens nära att ställas in

Aktuellt /

Armén

Hundratals miljoner saknades i arméns planering

Intervju /

Jonas Hård af Segerstad

Utbildningschefen: ”Vi behöver precision och inte bara stort antal”

Intervju /

Försvarsdebatt

Taktisk: ”Jag vill att myndigheten ska bli bättre”

Intervju

Jonas Hård af Segerstad

Utbildningschefen: ”Vi behöver precision och inte bara stort antal”

Försvarsmakten behöver inte bara utbilda fler – utan rätt personal för framtidens behov. Med förändringar i officersutbildningen, nya möjligheter till tillsvidareanställning för specialister och en satsning på fler reservofficerare vill flottiljamiral Jonas Hård af Segerstad, utbildningschef på Försvarsstabens genomförandeenhet, skapa ett mer träffsäkert och uthålligt personalförsörjningssystem.

Annica Ögren

2026-11-09

Hur har första halvåret som utbildningschef varit?

– Jättebra. Det här är ett jobb som jag har velat ha. Innan var jag närmast försvarsattaché i Berlin, Tyskland. Det finns flera saker som lockar med den här befattningen. Exempelvis att bygga upp ett system från grundutbildning och genom personutveckling, in i Försvarsmakten så att vi kan fylla upp organisationen på alla nivåer. Samtidigt som vi också behöver säkerställa en balans mellan utbildning, utveckling och personalförsörjning. Nu samlas flera av dessa frågor under en och samma hatt som jag får möjlighet att påverka, det känns både intressant och väldigt roligt.

Vad innebär den nya personalkategorin specialist?

– Att vi kan tillsvidareanställa personal som tidigare har varit gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS, på tidsbegränsning. Har man jobbat ett antal år, har kompetens och personlig förmåga som vi kan ha nytta av tillsvidare ska vi få möjlighet att erbjuda tillsvidaretjänst. Det är viktigt att ta tillvara dem som vill vara kvar i Försvarsmakten och som av olika skäl inte vill vidareutbilda sig till officer. På så sätt kan vi behålla kompetenser och skapa anställningstrygghet vilket förhoppningsvis gör att fler GSS stannar längre.

Hur ligger ni till i den här frågan, när kan det bli verklighet?

– Vi har hemställt till regeringen att lägga till den här kategorin i förordningen om Försvarsmaktens personal. Vi formulerar även interna riktlinjer för hur det går till när man anställer, som till exempel vem som beslutar om anställning och vilka tjänstegrader personerna ska ha.

– Målet är att ha detta klart innan årsskiftet, men det hänger ju också på när regeringen kan fatta beslut. Men jag skulle vilja att vi påbörjar anställning i början av nästa år.

Det tar lång tid att utveckla en officer, man är färdig först efter kanske 14 år eftersom det är en blandning av utbildningar, praktisk tjänstgöring och utveckling som behövs.

Det har ju gjorts en del förändringar i det Högre officersprogrammet, HOP. Vilka behov ser du framöver?

– Det är bra att vi har en högre officersutbildning, men jag tror att vi ska se lite annorlunda på den än vad vi gör idag. Vi borde göra HOP 1 obligatorisk, som en del i alla officerares utveckling. Det tar lång tid att utveckla en officer, man är färdig först efter kanske 14 år eftersom det är en blandning av utbildningar, praktisk tjänstgöring och utveckling som behövs.

Vilka förändringar ser du behov av vad gäller HOP?

– Inom HOP 2 ser jag att man bör ha ett mycket snävare urval med betydligt färre utvalda elever som ska gå mot chefspositioner. Alla behöver nämligen inte ha den utbildningen, och vi utbildar lite för många på den som det ser ut idag. Om några år kommer dessutom de stora officersutbildningskullarna från 2010-talet att börja märkas av. Det blir då orimligt att utbilda större mängder då behovet av högre officerare minskar.

– Jämfört med andra länder är det normalt att cirka 10–15 procent av officerarna går den högsta utbildningen. I Sverige har vi haft mer än 50 procent. Med ett snävare urval blir det högre kvalitet på utbildningen. Däremot anser jag att det ska vara möjligt att befordras till överstelöjtnant eller kommendörkapten även utan att ha gått HOP 2, utifrån erfarenhet. Så är det i många andra länder.

Vad sker för tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/T) och reservofficerare (RO)?

– Vi behöver bli fler GSS/T och reservofficerare. Vi har ganska många reservofficerare anställda på pappret, men många av dem utbildades för en lång tid sedan. Vi behöver ha betydligt fler yngre, i förbandsnära ålder. Den krigsorganisation som vi bygger upp nu bygger på att vi har väldigt mycket tidvis tjänstgörande, både RO och GSS/T. Där har vi tappat lite.

– GSS/T infördes ursprungligen för att bemanna internationella insatser och inte svenska krigsförband för Sveriges och Natos försvar. Det innebär att vi nu behöver göra det lättare att anställa, utbilda fler reservofficerare och eventuellt minska lite på yrkesofficersutbildningen.

– Det måste också bli lättare att tjänstgöra. Systemet ska hjälpa dem som vill jobba som tidvis tjänstgörande. Några konkreta exempel som vi har bestämt är att reservofficerare och GSS/T som aktivt tjänstgör ska ha uniform uttagen och inte behöva lämna in den efter varje övning. Det ska också vara lättare att kommunicera med personal utanför Försvarsmaktens datasystem och kunna ge arbetstid åt befäl i tidvis tjänstgörande förband även utanför övningar. Idag lägger många ner privat tid för att hålla kontakt med sina förband.

Vad behövs för att det här ska bli verklighet?

– Vi behöver modernisera våra interna bestämmelser utifrån hur verkligheten ser ut. Men det behövs också en förordningsbestämmelse för att kunna ändra maxtiden för hur länge en reservofficer ska få tjänstgöra.

Vad innebär den senaste omstöpningen inom Officersprogrammet?

– Officersprogrammet är fortfarande tre år och fortfarande i Försvarshögskolans regi. Men den första terminen kommer i huvudsak att ske ute i försvarsgrenarna. Detta för att göra kadetterna krigsplaceringsbara redan efter en termin. Vi tycker det är bra att de formas mot sitt yrke. Vi vill också snabbare kunna producera officerare om läget skulle kräva det, och då vill vi göra det på en termin.

– Vi kommer också att styra antagningen lite hårdare så att Officersprogrammet blir en förlängning av den grundutbildning man har gjort. Det innebär att man inte bara kan söka vilken utbildningslinje som helst. Vill man vara stridsvagnsofficer behöver man ha tjänstgjort i ett sådant förband redan under sin grundutbildning.

– Det här bygger på att Officersprogrammet är en fortsättning på det man redan har lärt sig på sin grundutbildning. Vi kommer också styra vilka utbildningsplatser vi erbjuder utifrån våra behov. Vi behöver precision och inte bara stort antal.

Hur har starten för den nya tekniska officersutbildningen gått?

– Den drog igång i september med 33 antagna. Antalet sökande var 140. Den är unik och ny på så sätt att de läser en treårig högskoleingenjörsutbildning initialt på tre olika lärosäten i Sverige. Under sommaruppehållen läser man en officersutbildning som också återkommer den sjunde och sista terminen.

– Efter tre år har eleverna då fått en högskoleingenjörsexamen inom något ämne som vi tycker är relevant för Försvarsmakten, som till exempel maskinteknik eller datateknik. Parallellt får de en officersutbildning med särskilda kunskaper inom teknik och det vet vi att man kommer ha nytta av.

Den första terminen kommer i huvudsak att ske ute i försvarsgrenarna. Detta för att göra kadetterna krigsplaceringsbara redan efter en termin.

Hur ser det ut med värnpliktsvolymerna?

– Det börjar ungefär 9 400 värnpliktiga i år, om några år går vi upp till 12 000. På lång sikt är den volymen fullt tillräcklig för krigsorganisationen. Det pratas ibland om att man borde ta in fler värnpliktiga för man tror att krigsorganisationen då blir större, men det blir den inte, och vi ser inget behov av det. I den takt som vi utbildar i kommer vi ha reserver på ungefär 150 000 värnpliktiga över krigsorganisationen om tio år. Så vi bygger redan väldigt stora reserver.

– Inte heller officersrekryteringen blir så mycket bättre bara för att man tar in fler. När man tar in fler får man efter ett tag inte de som är mest kvalificerade och då blir det inte heller så stor del som klarar officersutbildningen.

– Med 12 000 bygger vi redan upp så stora reserver att det skulle innebära att binda resurser och lägga tid på att utbilda värnpliktiga som inte behövs i organisationen.

Hur ska reserver byggas upp?

– De flesta som vi utbildar stoppas in i krigsorganisationen. Vi bygger också upp förbandsklossar som är knutna till de ordinarie krigsförbanden, som ser likadana ut men som bara är ett ställe där det finns personal. Om man till exempel i ett krig får förluster kan man ersätta förlusterna med de förbandsklossarna. Eller om man har ett långt krig kan man också byta ut ett kompani mot ett annat från reserven, för att få uthållighet. Konceptet är att bygga upp speglingar av de riktiga förbanden.

Hur ser intresset ut för att vilja utbilda sig till reservofficer?

– Vi ser fortsatt att det är och har varit populärt att bli reservare. Men vi ser också att många värnpliktiga är högpresterande och välbildade ungdomar som vill läsa på universitetet efter grundutbildningen, och då ser vi reservofficersyrket som en perfekt möjlighet där man kan göra båda delarna. Det blir som dubbel kompetens för oss.