Senast publicerat
Senast publicerat:

Vad är ett arbetsliv värt? 

Per-Erik Pallin

Foto: Jimmy Croona/Försvarsmakten

Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag är omgalonerad NBO-Kapten med ett helt yrkesliv i armén bakom mig. Jag har arbetat med allt från krigsförbandsövningar i övre Norrland, via MC- och förarinstruktör, pansarvärnsrobotar och simulatorer, arbetsmiljöfrågor på Försvarsmaktsnivå och nu senast med Hemvärnet. Jag har dessutom två genomförda utlandstjänstgöringar som yrkesmässiga höjdpunkter när jag nu summerar mitt arbetsliv.

Ungefär hälften av tiden i Försvarsmakten har varit i olika chefsbefattningar. Jag har varit med om resan från invasionsförsvaret, via det insatta insatsförsvaret med fokus på utlandsstyrkan samtidigt med alla dess neddragningar och förbandsnedläggningar med all den oro det medförde, till att nu uppleva en stark framtidsanda i vändningen och Försvarsmaktens tillväxt. Natoanslutningen med alla dess utmaningar och möjligheter för de som har en större del av arbetslivet framför sig.

Jag har presterat ganska väl över tid, naturligtvis med de toppar och dalar som uppstår under ett helt arbetsliv. Familjen har även den fått sin tid, vilket kanske inte främjat karriär och löneutveckling.

När jag nu är på arbetslivets upploppsraka och tittar tillbaka kan jag konstatera att jag hade gjort exakt samma yrkesval i dag som då. Mycket tack vare människorna jag haft förmånen att jobba med och alla de upplevelser och erfarenheter yrket har gett mig. Jag har haft ett riktigt bra, utmanande och roligt arbetsliv när jag betraktar det i backspegeln.

Tittar jag i den andra backspegeln, men med fokus på lön hade jag dock gjort ett annat val.

Tittar jag i den andra backspegeln, men med fokus på lön hade jag dock gjort ett annat val. Det har bitvis varit kämpigt att få det att gå ihop, och nu när pensionen närmar sig står jag inför valet att värdera arbetsgivarens ”behålla-perspektiv” i kronor och ören mot att helt och fullt äga min egen tid och fokusera på mig själv samt mina närmaste.

Jag kan konstatera att mina 38 år av erfarenhet, skicklighet och kompetensdjup är värt exakt 18 195 kronor i månaden om jag jämför min egen lön med lägstalönerna för SO/OF om 29 000 kronor, det är knappt 500 kronor/år (Efter Rals 23). Utöver det återanställs gamla kollegor med löner som ligger några få tusenlappar under min egen. De är dem väl förunnat, men Försvarsmakten visar mig en mycket liten reell ekonomisk uppskattning för att jag skall fortsätta ett par år till, det får därför räcka med ett extra år.

Parternas fokus på att höja ingångslöner, har inte betalat sig för oss som stannat i Försvarsmakten, oavsett om det varit självvalt eller inte. Vi har fördjupat vår kompetens och fått tid till att bli lite skickligare, men följdjusteringarna har uteblivit och löneutvecklingen har inte hängt med, jag känner mig lönemässigt orättvist behandlad – när är det min tur att få ta del av lönehöjningarna?

Det är också på tiden att Officersförbundet i förhandling visar fokus på att ge oss ekonomisk erkänsla så att vi medlemmar som har ett par år till i kroppen också väljer att stanna i Försvarsmakten. Där är resultatet i den senaste Rals-förhandlingen en besvikelse, där saknas reella verktyg för att ekonomiskt värdera skicklighet och erfarenhet.

Utöver det ekar Försvarsmaktens ”behålla-perspektiv” väldigt tomt i plånboken och ger helt enkelt för lite ekonomiskt. Framför allt i skenet av att Försvarsmakten spenderar minst andel av sin budget på personalen i hela Nato, 15,8 procent. Samtidigt som de ekonomiska anslagen stiger, kraftigt.

En uppmaning till ÖB Michael Claesson: låt din personal ta del av dessa tillskott! Visa i handling att vi värdesätts. Det är vi värda! Bring it…

ÖB skriver själv i ledaren Försvarets forum Nr 6 att ”Vi har levererat under 2024. Ofta över förväntan.” Varför får inte den personal som bidragit till leveransen mer uppskattning? Förslagsvis uppskattning där den verkligen märks, i plånboken.

Jag vet att all personal behövs, i krigsförband, Natostaber såväl som grundorganisation, varenda en, framför allt i dessa orostider.

 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Värnpliktiga är kraftigt överrepresenterade i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik, och bland kvinnliga rekryter syns även en viss skadeökning. Samtidigt har myndigheten inte lyckats lösa problemen med rapportering och analysering av arbetsskador som uppstod när avvikelserapporteringen fördes över till Prio för tio år sedan.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga soldater med packning och kamouflage på led under en fältvecka.
    Värnpliktiga står för majoriteten av arbetsskadeanmälningarna i Försvarsmakten. Bland kvinnliga rekryter syns dessutom fler stressfrakturer än tidigare, visar årets arbetsskaderapport.

    Foto: Anders Wiklund/TT

    År 2025 inkom 3 257 anmälningar om arbetsskada till Försvarsmakten. Enligt generalläkaravdelningen vid Försvarsstabens stödenhet som sammanställer skadestatistiken brukar det vara en eftersläpning i rapporteringen på runt 500 ärenden. Om det stämmer även i år kommer det totala antalet rapporter att hamna på cirka 3 700, vilket är i nivå med året innan. Det som sticker ut i resultaten är den stora mängden skador bland värnpliktiga. De står för drygt 60 procent av alla anmälningar, trots att de bara utgör tio procent av de tjänstgörande.

    – Jag tror att det beror på att vi är väldigt duktiga på att rapportera allt när det handlar om värnpliktiga. Både riktigt allvarliga skador, men också sådana som rapporteras i förebyggande syfte. Det kan bero på att man kan få ersättning från Kammarkollegiet för skador man ådragit sig under värnplikten. Däremot betalas det inte ut mer från Kammarkollegiet idag jämfört med tidigare, säger Försvarsmaktens generalläkare Claes Ivgren.

    Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga.

    Andelen arbetsskador bland värnpliktiga har varit relativt konstant de senaste åren. En liten ökning syns dock bland kvinnor som stod för en något större andel av skadorna jämfört med året innan.

    – Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga. Det handlar om stressfrakturer, alltså skador som uppstår för att man burit eller belastat kroppen på ett sätt över tid som kroppen inte kunnat hantera fysiologiskt. Det har uppstått förändringar i benvävnaden och i vissa fall spontana frakturer, alltså att ett ben har gått av, säger Claes Ivgren.

    20180118_Bezmah01_Porträtt_Claes_Ivgren_044

    Claes Ivgren

    Försvarsmaktens generalläkare

    Utöver det totala antalet skador i Försvarsmakten ger årets arbetsskaderapport ytterst knapphändig information om skadeläget bland anställda i myndigheten. År 2015 överfördes Försvarsmaktens arbetsskaderapportering till stödsystem Prio och sedan dess har det varit problem med underrapportering, felaktigt kodade skador och analyser. Årets rapport var flera månader försenad och innehåller minimalt med information. Varken skadetyp, var eller i vilka sammanhang som skadorna inträffar eller den drabbades befattning, grad eller ålder redovisas.

    – Huvuddelen av underlaget är ackumulerat på ett sätt som gör att jag inte känner mig absolut trygg med att vi inte har fått in allt det som har hänt. Vi vet att vi har alla allvarliga fall, för där har vi Arbetsmiljöverkets och Försäkringskassans underlag. Men jag är inte säker på att vi täcker en helhet, säger Claes Ivgren.

    Nu är det tio år sedan Försvarsmakten presenterade en fullständig arbetsskaderapport. Hur ser du på det?

    – Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på, som är enkelt att hantera och där vi med stor noggrannhet kan följa utvecklingen i organisationen. När verksamheten accelererat som den gjort de senaste åren och vi växer så fort som vi gör är det jätteviktigt att kunna följa skadeutfallet, säger Claes Ivgren.

    Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på.

    Arbetsskaderapporterna ska ligga till grund för det skadeförebyggande arbetet i myndigheten. Om arbetsgivaren inte vet hur skadeläget ser ut är det svårt att vidta rätt åtgärder och att mäta effekten av det som görs.

    – Om vi hade haft en väldigt stringent rapportering hade vi kunnat komma med förslag som syftar till att ändra på verksamhet som vi ser genererar skador. Men det förutsätter att rapporten är detaljerad och noggrann och att vi känner trygghet med att vi har allting med i rapporteringen. Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet, säger Claes Ivgren.

    Tidigare följdes skadeutvecklingen inom vissa områden särskilt noga på grund av den stora risken för skador. Ett sådant fokusområde var hörselskador, men inte heller de finns med i årets rapport.

    – Vad gäller hörselskador finns det säkert ett bra underlag bland årets anmälningar, men den kompetens som tidigare hanterade de rapporterna har slutat i Försvarsmakten. Det är alltså brist på kompetens som lett till att vi inte har genomfört någon djupare analys av det skadeområdet. Jag vet att man håller på att rekrytera en ny arbetsmiljöingenjör vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg, men tjänsten är inte tillsatt ännu, säger Claes Ivgren.

    Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet.

    Enligt Claes Ivgren arbetar Försvarsmakten vidare med att försöka komma tillrätta med arbetsskaderapporteringen:

    – Det har ju varit känt länge att Prios avvikelsesystem fungerar sisådär. Vissa är jätteduktiga på att rapportera, andra tycker att det är för trassligt. Ett förbättringsarbete pågår och jag tror att det snart ska vara slutfört, men det är inte vi utan Försvarsstabens stödenhet som ansvarar för det.

    Claes Ivgren säger att han skulle vilja ta arbetsskadearbetet ett steg längre. Hans förslag är att all personal i myndigheten ska få tillgång till Försvarshälsan:

    – Om personalen går till Försvarshälsan när något inträffar och får sin skada bedömd och journalförd i Försvarsmakten, skulle vi få ett bättre grepp om det fysiska och psykiska måendet. Vi skulle dessutom få ett bättre underlag för arbetsskaderapporten. Det är något jag arbetar för, men inte nått hela vägen fram med ännu.

    Utöver de arbetsskador som redovisas i Försvarsmaktens arbetsskaderapport finns ett antal svåra arbetsskador och allvarliga tillbud som anmäls direkt till Arbetsmiljöverket och som inte ingår i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik. År 2025 var det 129 fall, varav två dödsfall. Det var 29 ärenden fler än året innan.

    Ur arkivet: