Försvarsmakten är beroende av civila speditörer för att lösa sitt behov av transporter av materiel, drivmedel, förnödenheter och trupp. Dialog förs med civila aktörer inom de fyra transportslagen i syfte att bygga upp hållbara transportkedjor för militära behov, men flera olösta frågor måste besvaras innan en fungerande logistik kan vara på plats. Det handlar om utländskt ägande och utländsk personal, krigsförsäkringar, tydliga behovsanalyser och vem som ska stå för kostnaderna.
Den 30 november och 1 december hölls Försvarsmaktens transportdagar på en konferensanläggning i Sigtuna norr om Stockholm. Under två dagar möttes speditörer och företrädare från Försvarsmakten för att ge en lägesbild av den svenska transportmarknaden och diskutera möjliga vägar framåt. En av talarna var överstelöjtnant Per-Ove Norell på Försvarsstaben, som på uppdrag av logistikchefen leder transporttjänsten i Försvarsmakten.
– Vi måste involvera näringslivet mycket tidigare i vår planering än vi gör i dag. Det är ganska korkat att vi gör en plan som sedan visar sig inte fungera av någon anledning som vi inte kände till, sa han.
Flera talare från Försvarsmakten framhöll att de vill se sömlösa transportlösningar som fungerar i såväl fred som i kris och krig. Men det konstaterades också att dagens transportsystem är känsliga för störningar med konceptet just in time där lagren finns på lastbärarna istället för i stationära magasinsbyggnader.
Liknande läsning:
– Om alla gjort det de ska har vi skapat det mest sårbara logistiksystem man kan tänka sig, sa universitetslektor Thomas Ekström vid Försvarshögskolan under sitt anförande och fortsatte:
– Våra logistiksystem är designade för att det inte ska ske störningar, men så ser verkligheten inte ut. Det räcker med ett fartyg på tvären i Suezkanalen så blir det problem.
» Jag tror jag pratar för stora delar av näringslivet när jag säger att ingen kommer att röra på sig innan vi vet vem som ska stå för kostnaderna «
Bland speditörerna på plats fanns en uttrycklig vilja att bidra med transportlösningar, men också en frustration över alla de frågor som fortfarande saknar ett tydligt svar.
– En viktig fråga är bemanningen. Vi har många utländska medarbetare som kör åt oss och när coronan kom försvann de väldigt snabbt. Men vi måste också få veta vem som ska betala för det här. Den frågan börjar bli allt mer akut. Jag tror jag pratar för stora delar av näringslivet när jag säger att ingen kommer att röra på sig innan vi vet vem som ska stå för kostnaderna, sa Mathias Krümmel, vd för Postnord.
Krümmel, som fick lämna vd-uppdraget på Postnord den 6 december, menade att det kommer behövas ett delat ansvar för att täcka kostnaderna för försvarets transportbehov.
– Jag tror att alla måste vara med och bidra till det här, staten, företagen och privatpersoner. Alla inser att den här frågan måste lösas men ingen vill ta tag i den. Det finns inget regelverk på plats, sa han.
Under konferensen lyftes även frågan hur ett svensk Natomedlemskap kommer att påverka behovet av militära transporter. Flera talare betonade att transportlederna delvis kommer att ändra riktning vid ett Natointräde.
– Natomedlemskapet gör att vi måste börja tänka i en öst-västlig riktning och inte bara syd-nord, som vi är vana vid, sa Thomas Ekström.
Ett Natomedlemskap skulle sannolikt också leda till ett ökat fokus på skyddet av Nordkalotten mot den ryska gränsen, ett område med en begränsad infrastruktur. Om det talade överstelöjtnant Martin Liander, chef för övningsavdelningen vid Försvarsstaben.
– Att ge och ta värdlandsstöd blir en stor utmaning för oss. Det handlar om riktiga förband som ska äta och sova. Den stora logistikbasen i norr ligger i Boden vilket är ganska långt från förbanden. Vägarna uppåt är få och längst norrut finns det inga vägar alls. Att genomföra övningar med 5.000 eller 10.000 man kommer att kräva att hela Sverige deltar, inte minst med transporter, sa Martin Liander.
» Vi måste förhålla oss till det kollektiva försvaret och behovet av att kunna förflytta stora trupper snabbt, sa han. Den förmågan har vi inte i dag. «
Också överstelöjtnant Andreas Nordén, chef för Operationsledningens logistikavdelning plansektionen, talade om behovet av transporter ur ett Natoperspektiv.
– Vi måste förhålla oss till det kollektiva försvaret och behovet av att kunna förflytta stora trupper snabbt, sa han. Den förmågan har vi inte i dag. Vi måste bygga våra nationella flöden för att sedan jacka i den övergripande planeringen i Nato.
Under Andreas Nordéns anförande ställde en av åhörarna frågan om Försvarsmakten vet vilka transportresurser som den civila marknaden kan erbjuda. Frågeställaren påpekade också att många av de stora speditionsföretagen inte längre är svenskägda.
– Det är jättesvårt för Försvarsmakten att förstå den här marknaden. Men utländskt ägande är något vi måste ta med i beräkningarna när vi ska teckna avtalen med civila företag, svarade Andreas Nordén.
Inom sjöfarten är utländskt ägande och utländsk personal vanligt förekommande. Stefan Nohrenius, avdelningsdirektör och processledare transporter på Försvarsstaben, konstaterade under sitt anförande att det numera inte ens finns 100 större fartyg kvar under svensk flagg och att inget utav dessa är containerfartyg. Det råder också brist på svenska sjömän i både befäls- och manskapsbefattningar.
– Vi har räknat på hur många svenska sjömän som kan bemanna svenska fartyg och det blir inte många, kan jag säga. Vi har för få svenska sjömän och för få svenska fartyg, sa Stefan Nohrenius.
Nu ska det bildas särskilda kommittéer under ledning av Försvarsmakten för att omhänderta frågor som rör civila sjötransporter.
– Vi ska bilda en fartygskommitté, en kommitté som ska titta särskilt på personalfrågan som är väldigt komplex och en sjöfartsskyddskommitté. Utan sjöfartsskydd, inga sjötransporter. Sedan behöver de här tre kommittéerna samverka med varandra, och också ta in det som händer i hamnarna, sa Stefan Nohrenius.
Peter Larsson, vd för Svenska regionala flygplatser, talade om flygets beredskapsutmaningar. Det handlar bland annat om ett omfattande utländskt ägande av de flygplan som opereras av svenska aktörer liksom ett oklart beredskapsläge på flygplatserna. Och precis som flera andra av konferensens civila deltagare, efterlyste Peter Larsson ett tydligare besked om Försvarsmaktens transportbehov.
– Det är frustrerande att inte veta vad ni vill att vi ska göra eller vem som ska stå för kostnaderna, sa han. Men vi har i alla fall skapat ett nätverk kring detta och viljan att hjälpa till finns.
En annan fråga som lyftes var den om krigsförsäkringar. För att privata aktörer ska vara villiga att teckna transportavtal med Försvarsmakten behövs skydd mot ekonomiska förluster i samband med transporter.
Krigsförsäkringsnämnden bildades 1939 och är en av Sveriges minsta myndigheter. Myndigheten – vars uppdrag är att tillhandahålla försäkringar för civila transportörer vid krigsfara eller i krig – har legat i träda i ett antal år, men är nu återaktiverad. En utredning pågår om hur Krigsförsäkringsnämndens verksamhet ska se ut framöver. Utredningen leds av juristen Peter Bredelius.
– Krigsförsäkringsnämnden är liten men en ack så viktig pusselbit. Utan försäkringar kommer vi få problem att försörja Sverige. Jag ska inte förekomma utredningen som ska vara klar den 31 mars, men så här långt kan jag säga att vi bör utnyttja befintliga marknadsresurser för att skapa försäkringslösningar. Staten är inte särskilt bra på försäkringar. Vi ser också att nuvarande lagstiftning är alldeles för fokuserad på när det viner kulor i luften. Frågan om vad som egentligen är krig måste definieras, sa han under sitt anförande.
