Senast publicerat
Senast publicerat:

Motsägelsefulla uppdrag och höga förväntningar

Lars Fresker, Förbundsordförande
Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Vi går mot högsommar efter ännu en kort vår – min sista sommar som förbundsordförande. Kriget i Ukraina fortsätter och den våroffensiv från ukrainsk sida som vi väntat på verkar vara inledd. Sprängningen av vattenkraftsdammen Kachovka i Chersonregionen visar ånyo detta krigs gränslösa ohygglighet. Sveriges stöd till Ukraina är både omfattande och viktigt. Försvarsmaktens och våra medlemmars ansträngningar är i detta läge avgörande, men innebär också att arbetsbelastningen för såväl kollektivet som för den enskilde ökar. 

Försvarsmakten och överbefälhavaren har åskådliggjort de höga och i vissa fall motsägelsefulla övergripande uppdragen från regering och riksdag i den så kallade fyrfältaren: det aktiva försvaret som verkar krigsavhållande i närområdet, stöd till Ukraina, Natoanslutning, tillväxt. Dessa fyra områden och dess målsättningar är i viss mån svårförenliga varför det också påverkar och försvårar Försvarsmaktens möjlighet att stärkas. Det innebär också att personalens arbetsbelastning fortsätter att vara mycket hög. Enligt Försvarsberedningens rapport från april är det inte bara brist på kritiska kompetenser utan också generell officerskompetens för att utbilda, öva och bemanna krigsorganisationens förband. Utöver det ökar också behovet av personal med anledning av olika beredskapsåtgärder och det viktiga stödet till Ukraina. Även integreringen i Nato förutses medföra ökade krav i bemanningen av verksamheter. Det är många områden som tänjer på gränserna för vad Försvarsmakten kan anses klara av att lösa med dagens personalsituation

»Oavsett vilket förband som vi hitintills har varit på så slås man av att bristerna i organisationen i stort sett är desamma«

Men vi ser nu också att försvarsmaktsledningen försöker vara tydlig mot politiken och uppdragsgivaren om utmaningarna att nå upp till de uppdrag som satts upp.  Det är bra att ÖB är tydlig och placerar de övergripande utmaningarna också i politikens knä. Det är också glädjande att vi har varit eniga med Försvarsmakten i de budgetunderlag som tagits fram. Nu väntar en revidering och omplanering av Försvarsmaktens budget för 2024 – det är i grunden positivt och borgar för att uppgifter och resurser får en bättre balans 2024.

Vi är på väg in i avtalsrörelsen 2023 där vi allt eftersom kommer att vässa våra yrkanden till gagn för verksamheten i syfte att skapa mer relevanta löner och villkor för alla våra medlemmar i denna utmanande tid. Den 5 maj undertecknades ett reviderat pensionsavtal PA 16. Det är en stor framgång och ett tydligt exempel på varför den svenska modellen är så viktig. Delen om att kunna skjuta fram uttaget av officerspension och därmed uttaget av sin allmänna pension väcktes i en lokal förening. En enskild medlem skrev en motion som sedan fördes vidare till förbundsmötet. Sedan dess har förhandlingsteamet jobbat hårt för att få igenom detta och det hade inte varit möjligt om Officersförbundet inte varit så starkt.

Att Försvarsmakten nu är i samhällets och statens fokus är självklart positivt och innebär samtidigt stora förväntningar från personalen. Om mer omfattande och komplext arbete ska utföras med allt högre intensitet så finns förstås stora förväntar hos dem som ska utföra arbetet. Jag förväntar mig därför att det kommer ut något verkligt positivt ur den ÖB dagorder som initierades i augusti 2022. 

I ett förbundsmötesår som i år går vi nu in i ”motionstider”. Vad tror du som medlem kommer att vara den viktigaste frågan under tillväxten? Skriv en motion till din lokalförening så kan det vara just den frågan som Officersförbundet ska lägga kraft på framåt och där vi kan komma att se viktiga resultat!

Vi går snart in i semestertider. Jag önskar er en välbehövlig ledighet vad det lider med hopp om att ni får vila och ladda batterierna i en annorlunda tid.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Efter årsskiftet ska Södra skånska regementet P 7 skicka en reducerad bataljon till militärbasen Adazi utanför Riga. De blir Sveriges första truppbidrag till Natos multinationellt sammansatta stridsgrupper. Hos OF Södra Skåningarna pågår aktiv samverkan kring avtal för det nya uppdraget.

    Maria Widehed
    OT_05 Förbundsnytt reportage nato 1

    Foto: Emil Malmborg

    Regnet som under hela morgonen har öst ner över övningsfälten på Revingehed börjar till slut lätta. Vid en korsning mellan Stigsåkra och Klingvalla gör övningsledningen sig redo för att förflytta truppen. En lång färd i fordon väntar, följt av tolo – tanknings- och laddningsomgång. Vid slutet av dagen kommer förbandet att upprätta förläggning på stridsområdet, i likhet med Camp Valdemar i Adazi.

    Det är slutet av oktober och dag sex för den övning som syftar till att testa reducerade 71. bataljon inom områden som strid, ledning, försörjning och sjukvård. Övningen blir ett styrkeprov för de soldater och officerare som strax efter årsskiftet roterar ner som den första svenska Natotruppen till Lettland. Omkring 600 personer kommer då att ingå i en kanadensiskt ledd brigad tillsammans med fjorton andra nationer inom ramarna för Natos Forward Land Forces-koncept, FLF. ­Sverige och Danmark kommer växelvis att dela på ansvaret för att sätta upp en bataljon och väl i Lettland är planen att fortsätta öva i en multinationell kontext med övriga förband.

    Under hösten har bataljonen ägnat sig åt träning på olika nivåer, de stående förbanden har tagit emot mycket ny personal – i den reducerade bataljon som nu börjar rulla ut på de sydskånska vägarna är nästan en tredjedel nyrekryterade inför insatsen. 

    Det har krävts ett tydligt fokus på att svetsa samman. Man har övat plutonvis och sedan kompanivis. Soldaterna har haft en introduktionsvecka. Vid P 7:s provkammare har man genomfört täthetsprov på skyddsmasker, man har hunnit skjuta in AK 5C och utbildat i lagar och regler. På Ravlunda skjutfält har man hållit skjutövningar, på Björka strid- och spaningstjänst, skarpskjutning på Kabusa.

    P 7 är bra på att ­rekrytera, inte minst ur värnpliktskullarna. Det är för att vi har roliga uppgifter och är ett bra förband. Nu behöver man bara ta hand om dem man har anställt också.

    – Jag upplever att våra medlemmar är motiverade, säger förvaltare Erik Persson och går raskt fram mot de pansarterrängbilar som dyker upp på grusvägen.

    Sedan tre år tillbaka är han ordförande för OF Södra skåningarna. Han tillhör G4, rege­­-
    ments­stabens logi­­­­­­stik­avdelning, men under veckans bataljons­övning är han blågul – del av övnings­ledningen.

    Föreningen på P 7 har drygt femhundra medlemmar, merparten av de yrkesofficerare som roterar till Adazi är fackanslutna och omkring hälften av soldaterna. Föreningen har gjort två olika riktade informationsinsatser till soldaterna med fokus på FLF.

    – Jag upplever att de är intresserade. Insatsspecifikt så är det framför allt viktigt att våra medlemmar sätter sig in i de försäkringar som vi erbjuder, de är unika när man är på insats, säger Erik Persson.

    P 7 har under 2000-talet skickat trupp till bland annat Afghanistan, Irak, Kosovo, Liberia och Mali. Men den här gången handlar det inte om en fredsbevarande insats, utan om ett avskräckningsuppdrag – och ytterst om att vara redo för att vara den gröna väggen vid ett ryskt anfall mot väst. Inriktningen är att P 7 är uppsättande förband i Lettland 2025, 2026 och 2027.

    Erik Persson har utlandsmissioner i såväl Kosovo som Mali bakom sig. Han kommer inte själv att rotera till Lettland den här gången, men har lokalt engagerat föreningen i frågor kopplade till insatsen.

    – Och en styrelsemedlem kommer att vara på plats, vi brukar även utse platsombud under insatserna, berättar han.

    OT_05 Förbundsnytt Erik Persson

    Erik Persson.

    Foto: Emil Malmborg

    Ur ett fackligt perspektiv har mycket av arbetet inför rotation handlat om avtalsfrågor.

    – Eftersom det är en första insats så är det ju lite olika uppstartsfriktioner och det har inte heller varit tydligt vilket avtal som skulle gälla när man började rekrytera.

    Det har dock inte hindrat förbandet från att fylla platserna.

    – P 7 är bra på att rekrytera, inte minst ur värnpliktskullarna. Det är för att vi har roliga uppgifter och är ett bra förband. Nu behöver man bara ta hand om dem man har anställt också, säger Erik Persson och fortsätter:

    – Vi har försökt hjälpa arbetsgivaren att göra villkoren attraktiva. Utmaningen ligger i om man tolkar avtalet för snävt.

    Medlemmar tycker att ersättningen på totalen är för låg om man förväntas ha familj hemma.

    I somras stod det klart att det blir avtalet för internationell militär insats (IMI) som blir gällande. Snäv­heten han beskriver består främst i frågan om antalet hemresor och möjligheten att tjänstgöra i Sverige under insatsen. Diskussioner förs med arbets­givaren lokalt.

    – Jag tror att IMI-avtalet är lite förlegat i sammanhanget, att man behöver hitta ett nytt sätt att göra detta på. Det är speciellt med den här typen av insats – till skillnad från exempelvis Mali är vi inte på andra sidan jordklotet och det finns heller inte en hotbild som skulle påverka möjligheten att åka hem. Det som behövs är ett avtal anpassat till insatsen vi gör nu.

    Lägsta antal hemresor under sex månaders insats enligt IMI-avtalet är två, den lediga tiden i Sverige ska vara lägst sex dagar. Erik Persson lyfter att upp till fyra hemresor skulle vara möjliga att genomföra.

    – Vi har samverkat om möjligheten att ha fler hemresor än två. FLF 25 kommer man kunna genomföra oavsett var detta landar, problematiken blir rekrytering till FLF 26 – det handlar ju ytterst om vilket intryck FLF 25 lämnar kopplat till förmåner.

    Med IMI-avtalet utbetalas ett insatstillägg, samt ett utlandstillägg som ska täcka omkostnader i Sverige som uppstår på grund av utlandstjänstgöringen. Till det finns ett barntillägg som ska täcka de kostnadsökningar som uppstår när en förälder tjänstgör utomlands.

    Som del av en multinationellt sammansatt stridsgrupp är det en självklarhet att man tittar på hur ersättningen ser ut i andra Nato-­länder, säger Erik Persson.

    – Det är klart att det jämförs i fikarummen här, då är det huvudsakligen Norge man pratar om. Medlemmar tycker att ersättningen på totalen är för låg om man förväntas ha familj hemma. Ersättningen är inte tillräckligt hög för att kompensera det extra arbete det blir på hemmaplan, och det är också en viktig fråga att se över.

    Ur arkivet: