Senast publicerat
Senast publicerat:

Motsägelsefulla uppdrag och höga förväntningar

Lars Fresker, Förbundsordförande
Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Vi går mot högsommar efter ännu en kort vår – min sista sommar som förbundsordförande. Kriget i Ukraina fortsätter och den våroffensiv från ukrainsk sida som vi väntat på verkar vara inledd. Sprängningen av vattenkraftsdammen Kachovka i Chersonregionen visar ånyo detta krigs gränslösa ohygglighet. Sveriges stöd till Ukraina är både omfattande och viktigt. Försvarsmaktens och våra medlemmars ansträngningar är i detta läge avgörande, men innebär också att arbetsbelastningen för såväl kollektivet som för den enskilde ökar. 

Försvarsmakten och överbefälhavaren har åskådliggjort de höga och i vissa fall motsägelsefulla övergripande uppdragen från regering och riksdag i den så kallade fyrfältaren: det aktiva försvaret som verkar krigsavhållande i närområdet, stöd till Ukraina, Natoanslutning, tillväxt. Dessa fyra områden och dess målsättningar är i viss mån svårförenliga varför det också påverkar och försvårar Försvarsmaktens möjlighet att stärkas. Det innebär också att personalens arbetsbelastning fortsätter att vara mycket hög. Enligt Försvarsberedningens rapport från april är det inte bara brist på kritiska kompetenser utan också generell officerskompetens för att utbilda, öva och bemanna krigsorganisationens förband. Utöver det ökar också behovet av personal med anledning av olika beredskapsåtgärder och det viktiga stödet till Ukraina. Även integreringen i Nato förutses medföra ökade krav i bemanningen av verksamheter. Det är många områden som tänjer på gränserna för vad Försvarsmakten kan anses klara av att lösa med dagens personalsituation

»Oavsett vilket förband som vi hitintills har varit på så slås man av att bristerna i organisationen i stort sett är desamma«

Men vi ser nu också att försvarsmaktsledningen försöker vara tydlig mot politiken och uppdragsgivaren om utmaningarna att nå upp till de uppdrag som satts upp.  Det är bra att ÖB är tydlig och placerar de övergripande utmaningarna också i politikens knä. Det är också glädjande att vi har varit eniga med Försvarsmakten i de budgetunderlag som tagits fram. Nu väntar en revidering och omplanering av Försvarsmaktens budget för 2024 – det är i grunden positivt och borgar för att uppgifter och resurser får en bättre balans 2024.

Vi är på väg in i avtalsrörelsen 2023 där vi allt eftersom kommer att vässa våra yrkanden till gagn för verksamheten i syfte att skapa mer relevanta löner och villkor för alla våra medlemmar i denna utmanande tid. Den 5 maj undertecknades ett reviderat pensionsavtal PA 16. Det är en stor framgång och ett tydligt exempel på varför den svenska modellen är så viktig. Delen om att kunna skjuta fram uttaget av officerspension och därmed uttaget av sin allmänna pension väcktes i en lokal förening. En enskild medlem skrev en motion som sedan fördes vidare till förbundsmötet. Sedan dess har förhandlingsteamet jobbat hårt för att få igenom detta och det hade inte varit möjligt om Officersförbundet inte varit så starkt.

Att Försvarsmakten nu är i samhällets och statens fokus är självklart positivt och innebär samtidigt stora förväntningar från personalen. Om mer omfattande och komplext arbete ska utföras med allt högre intensitet så finns förstås stora förväntar hos dem som ska utföra arbetet. Jag förväntar mig därför att det kommer ut något verkligt positivt ur den ÖB dagorder som initierades i augusti 2022. 

I ett förbundsmötesår som i år går vi nu in i ”motionstider”. Vad tror du som medlem kommer att vara den viktigaste frågan under tillväxten? Skriv en motion till din lokalförening så kan det vara just den frågan som Officersförbundet ska lägga kraft på framåt och där vi kan komma att se viktiga resultat!

Vi går snart in i semestertider. Jag önskar er en välbehövlig ledighet vad det lider med hopp om att ni får vila och ladda batterierna i en annorlunda tid.

Hans Bergvall, 2:e vice ordförande i Officersförbundet, är flygtekniker på Blekinge flygflottilj, F 17. Han känner igen problematiken som färdmekanikern David lyfter.
Hans Bergvall, 2:e vice ordförande i Officersförbundet, är flygtekniker på Blekinge flygflottilj, F 17. Han känner igen problematiken som färdmekanikern David lyfter.

Jag började höstens första arbetsdag i mitten av augusti bekymrad efter de dramatiska händelserna i Afghanistan. Ett land där många av Officersförbundets medlemmar slitit hårt för att skapa säkerhet och stabilitet, men som återigen fallit i Talibanernas händer på bara nio dagar. Det är nästintill ofattbart. Det är bara månader sedan som svensk personal mentorerade den afghanska armén och bara några år sedan det svenska förbandet stöttade dem under operationer, själva genomförde patruller ut till byarna och bland annat möjliggjorde att flickor kunde gå i skolan. Det kostade fem svenska och två lokalanställdas liv. Dessutom många skadade – en del för livet. Nyligen avslutades Sveriges evakueringsoperation där Försvarsmaktens personal flugit ut över 1 100 personer – vilken hjälteinsats! Jag vill å hela Officersförbundets vägnar tacka alla er som tjänstgjort i Afghanistan genom åren – det ni gjort har inte varit förgäves.       

Tillbaka till Sverige där det varit en fantastisk sommar och hemester för en stor del av oss. Jag tror att det senaste årets pandemi har gjort att vi har fått upp ögonen för vilket fantastiskt land vi lever i. Visst finns det brister men vårt sätt att leva i frihet är väl värt att försvara. Det är i alla fall min slutsats efter många härliga morgnar ombord på båten, reflekterandes över livet, medan övriga i besättningen fortfarande sov. Men för att försvara vårt land krävs en stark försvarsmakt.

Behovet av militär personal har under lång tid aldrig varit större än det är nu. Försvarsmaktens viktigaste resurs är dess personal – utan dem flyger inga flygplan, stridsvagnarna står still och kockens grytor ekar tomma. 

»Jag vill å hela Officers­förbundets vägnar tacka alla er som tjänstgjort i Afghanistan genom åren – det ni gjort har inte varit förgäves.«

Flera stora arbeten pågår nu i myndigheten som är kopplade till personalen. Jag tänker på ny krigs- och grundorganisation och slutligt införande av trebefälssystemet. Ur Försvarsmaktens perspektiv hänger frågorna inte ihop: den förstnämnde är kopplat till försvarsbeslutet och den sistnämnda är mer av en systemfråga. Men i praktiken är det i allra högsta grad annorlunda och frågorna måste därför hanteras i rätt ordning. 

Enligt vår uppfattning måste man först sätta den nya organisationen och identifiera behoven av personal i respektive kategori.  Inte förrän det är gjort kan man ta itu med arbetet med omgaloneringen. Risken är ju annars överhängande att myndigheten står med personal som tvingats byta personalkategori och sedan i alla fall får tjänstgöra på en befattning i sin gamla personalkategori, med enda skillnaden att individen har en annan grad. Det skulle kraftigt försvaga trovärdigheten både för den nya organisationen och för trebefälssystemet.

Och apropå trovärdighet: Försvarsmakten måste nu snarast börja jobba med att ta fram en modell för hur erfarenhet ska avspeglas i lönen, annars blir talet om specialistofficerarnas löneutveckling bara tomma ord. 

En händelserik höst står för dörren:

Tillväxten fortsätter, bland annat med invigningar av de nya förbanden. Fler värnpliktiga utbildas och så ska Försvarsmakten ta igen det gångna årets uteblivna övningar på grund av pandemin. Det här skulle inte gå utan stora uppoffringar av myndighetens anställda.

Det är upp till bevis nu, Försvarsmakten, om ni verkligen ser personalen som er främsta resurs!

Ur arkivet: