Senast publicerat
Senast publicerat:

Tidigare NBO-kapten: ”Jag är en stolt fanjunkare, men visst finns det bitterhet”

Kaptenfanjunkarn

Foto: Försvarsmakten.

370 nya specialistofficerare utnämndes vid en ceremoni i Halmstad arena i december 2022. Foto: Magnus Persson/Försvarsmakten
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har en del tankar angående bitterheten över byte av personalkategori som en följd av införandet av trebefälsystemet. Först och främst så är jag en stolt fanjunkare sedan årsskiftet, efter att ha varit NBO-kapten i flera år. Med det sagt ska jag ventilera några av kärnfrågorna i vad jag själv anser vara de negativa delarna i kategoribytet:

  • Tjänsteställning. Fram till alldeles nyligen var det de facto en degradering enligt tjänsteställningsordningen. Numera har en kapten och fanjunkare samma tjänsteställning, med ett undantag: befälsrätten ligger fortfarande på officer före specialistofficer. Det innebär att jag som varit kapten i över 15 år, ställföreträdande kompanichef i flera vändor, numera måste stå tillbaka för en som utnämndes till kapten i morse, kanske två år eller mindre efter avslutade studier på Militärhögskolan Karlberg.

  • Internationellt. Oavsett vad vi säger i Sverige för att ”lägga plåster på såren” så är det enligt internationell rätt och överenskommelser skillnad på kapten och fanjunkare. Särskilt vad gäller krigets lagar och behandling av krigsfångar. 

  • ”Förlorad” kompetens. Oavsett vad som sägs från centralt håll, på lokal nivå kan en OR 7 INTE söka en OF 2-tjänst, även om man varit OF 2 innan. Jag har personligen fått det beskedet. Över natten förlorade jag min kompetens från att vara bland annat ställföreträdande kompanichef, då dessa i de flesta fall är OF 2:or. Möjligen kan man göra undantag, men det är bara när man kommer till sist i kön och ”bara” har fanjunkare kvar att välja på. 

» Oavsett vad som sägs från centralt håll, på lokal nivå kan en OR 7 INTE söka en OF 2-tjänst, även om man varit OF 2 innan. Jag har personligen fått det beskedet. «

  • Lön. På sätt och vis kopplat till punkterna ovan. Officiellt finns det inga lönetak eller löneboxar, men bevisligen så måste man som nybliven OR 7 välja att stanna kvar i befintlig befattning eller sänka I-lön när man söker en tjänst i ”rätt” kategori. Citat från verkligheten: ”Ja, men det förstår du väl att vi inte kan motivera en lön som du har nu inför andra OR 7:or som ligger i lönespann x till y! Det håller inte.” 

Därutöver är det en massa andra småsaker som också försurar tillvaron. Några år innan beslutet om tvångsinförandet av trebefälssystemet kom, förde jag fram en önskan på mitt förband om att omgaloneras. Men då satte Officersförbundet lokalt stopp för det, enligt uppgift från min kompanichef.

Något år senare när jag tänkte att det är bättre att förkomma än förekommas lyfte jag åter en önskan om att växla över från kapten till förvaltare (vilket var den vanliga gången då), men den gången satte HR stopp med motiveringen: ”Avvakta, det är nya saker på gång som gör det hela bättre och enklare!”

Och här sitter jag nu. Glad i graden jag ville ha för mer än 7 år sedan, men samtidigt lite förargad över hanteringen. Det är inte lätt att smälta att det finns förvaltare, som är gamla NBO-kaptener och som bytte kategori i tid (men som har mindre utbildning och erfarenhet än jag har) och vars väg uppåt i OR-karriären (OR 9) nu ligger mer eller mindre vidöppen för dem.

Det jag har hört från andra NBO-officerare är att detta inte är något ovanligt. Med allt detta i vetskap så är det kanske lättare att förstå den bitterhet som finns?

Replik från Officersförbundet:

Dina tankar och reflektioner som du ventilerar i debattartikeln är ånyo en påminnelse om vad mycket frustration detta spörsmål har medfört. Som bekant var Officersförbundets ståndpunkt hela tiden att överbefälhavaren inte var tvungen att fatta detta beslut, då i maj 2021.

Att de frivilliga omgaloneringarna som skedde längre tillbaka i tiden i vissa fall har medfört att vederbörande växlade över till OR 8 kan förstås kännas extra svårt idag, då praxis är att växla NBO OF 2 till OR 7.

Men när det i övrigt gäller de frivilliga bytena från OF till OR som skedde innan de tvingande beslutet, så har aldrig Officersförbundet satt stopp för frivilliga byten – det är fel och har aldrig varit fallet.  

Det är emellertid glädjande att du kallar dig en stolt fanjunkare. Din kompetens och förmåga ska du vara stolt över, och den erfarenhet du har kan ingen ta ifrån dig. Du vet att du varit en duglig stf kompanichef oavsett vilken grad du bär eller burit. Jag hoppas också att din arbetsgivare och att dina närmaste chefer placerar dig på tjänster och befattningar som speglar din erfarenhet och kompetens.

Jag kan förstå att det kan finnas en viss bitterhet över detta omdebatterade beslut. Men din komptens och förmåga kan ingen ta ifrån dig – du kan med rak rygg luta dig framåt oavsett vilken kragspegel du bär! 

Johan Hansson, Officersförbundets förbundsdirektör

 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Nyligen kom marinchefens beslut om marinens nya organisation. Officersförbundet riktar kritik mot hur förslaget har tagits fram. Förbundet menar att samverkan kommit in för sent i processen och att riskerna med genomförandet inte är tillräckligt omhändertagna. ”Förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag”, säger vice ordförande Mikael Vinde.

    Josefine Owetz
    Mikael Vinde
    "Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna", säger Mikael Vinde, vice ordförande i Officersförbundet.

    Foto: Officersförbundet

    Marinchef Johan Norlén fattade den 24 maj beslut om inriktningen för marinens nya organisation. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och ska tillsammans bilda tre nya marina baser.

    I samverkan ställde sig Officersförbundet oenig till marinchefens beslutsinriktning för den nya organisationen. ”OFR/O FM konstaterar att innan delgivning av beslutsinriktningen har inte samverkan genomförts. Arbetsgivaren har därefter involverat ATO och skyddsorganisationen i det fortsatta arbetet”, skriver Officersförbundet i ett ställningstagande den 13 maj.   

    – Vår uppfattning är att den övergripande organisationsinriktningen i praktiken var fastställd innan det fanns reella möjligheter att påverka den. Det gör att samverkan i stor utsträckning riskerar att handla om konsekvenshantering, snarare än om faktisk påverkan på organisationens utformning. Det är problematiskt, inte minst eftersom förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag, tillhörighet och arbetsmiljö, säger Mikael Vinde, Officersförbundets vice ordförande och fortsätter:

    – Den viktigaste anledningen till vår oenighet är att vi inte bedömer att samverkan har genomförts på ett sätt som fullt ut motsvarar intentionerna i Försvarsmaktens samverkansavtal. En liten tröst i sammanhanget är att våra synpunkter ändå har haft viss betydelse. En av de frågor vi lyfte i vårt ställningstagande var tidsplanen, som vi bedömde som alltför ambitiös. 

    Ursprungligen var inriktningen att organisationen skulle vara intagen den 1 januari 2028, men tidpunkten har nu flyttats fram till den 1 januari 2029.

    – Att tidsplanen har justerats visar att dialog och fackliga synpunkter kan bidra till ett bättre genomförande.

    Mikael Vinde betonar att Officersförbundet har förståelse för att marinen behöver utveckla sin organisation. Säkerhetsläget, Natomedlemskapet, att marinen växer och de ökade kraven på operativ effekt gör att det är rimligt att se över hur marinen leds och organiseras. 

    – Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna. En organisationsförändring av den här omfattningen påverkar personal, arbetsmiljö, villkor, ledning, förbandskultur och i förlängningen operativ effekt.

    Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen

    En av de största förändringarna i den nya organisationen är att administrativa stödresurser, exempelvis HR, kommunikation och ekonomi, nu samlas på respektive marina bas i stället för som idag på samtliga organisationsenheter. Syftet är att skapa ökad robusthet och redundans, men också att få en bättre kontroll över personal och vakanser, enligt marinchefen.

    – Vi ser en risk för att det överskattas hur mycket personal som faktiskt kan frigöras av centraliseringen av administrativa funktioner. Om stödet hamnar längre från verksamheten kan det i praktiken leda till ökad belastning på chefer och medarbetare ute på förbanden. För personalen handlar det därför inte bara om rutor i ett organisationsschema, utan om arbetsmiljö, ansvar, tillhörighet och möjligheten att lösa uppgiften över tid.

    Vad är det i beslutet som ni bedömer innebär störst risk för marinens personal?

    – Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen. Att införandet nu flyttas fram till 2029 minskar den mest akuta tidsrisken, men det löser inte i sig de frågor som behöver omhändertas innan organisationen sätts i kraft. Det gäller både militär och civil personal. Många kan få ny organisatorisk tillhörighet, nya chefer eller förändrade uppgifter. Samtidigt finns fortfarande oklarheter kring hur befintliga avtal, villkor, arbetstid, lokal lönebild och andra personalrelaterade frågor ska hanteras.

    Han ser också risker vad gäller balansen mellan ambition och resurser i den nya organisationen, med nya eller utökade funktioner, förändrade ledningsstrukturer och en hög ambitionsnivå.

    – Marinen har redan i dag stora utmaningar med bemanning och kompetensförsörjning. Vi ser en risk att samma personal ska bära både ordinarie verksamhet och ett omfattande förändringsarbete, utan tillräckliga prioriteringar eller resurstillskott.

    Mikael Vinde understryker att Officersförbundet vill se en stark och modern marin, men att förändringen måste byggas på ett sätt som håller över tid.

    Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

    – Officersförbundet är inte emot en utveckling av marinen. Tvärtom behöver Sverige en stark och modern marin. Men då behöver den militära professionens erfarenheter tas tillvara och riskerna hanteras innan beslut genomförs. Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

    I en kommentar till Officerstidningen skriver marinchef Johan Norlén att han är glad över att samtliga arbetstagarorganisationer är eniga i att marinens organisation behöver utvecklas och att han är tacksam för det samarbete som förelegat inriktningsbeslutet. Han delar däremot inte bilden avseende bristande samverkan i processen.

    Information om arbetet gavs under våren 2025 och därefter löpande inklusive under fyra spel på organisationen som genomfördes under 2026 intill ASU den 13 maj. Så fort det externt framtagna förslaget anpassats delgavs det, vilket skedde i mitten av januari 2026. Förslaget lades på bordet och ATO samt skyddsorganisationen fick ge sina synpunkter. Jag menar att ett förslag måste presenteras innan samverkan kan ske om vägen framåt”, skriver marinchef Johan Norlén.

    Han skriver vidare att flera synpunkter från arbetstagarorganisationerna har omhändertagits.

    Vad gäller riskanalysen vill jag betona att den inte är färdig förrän hela arbetet är genomfört. Det är ett levande dokument som kommer att fortsätta utvecklas, inte minst nu när arbetet når den lokala nivån och implementeringen startar”, skriver Johan Norlén.

    Läs hela repliken här.

    Ur arkivet: