Senast publicerat
Senast publicerat:

”Försvarsmakten måste säkerställa att maten som serveras är säker”

Förbanden behöver skärpa sina rutiner för hanteringen av stridsportioner och handhygienen i fält måste förbättras. Det menar Försvarsinspektören för hälsa och miljö. I december blev ett 20-tal soldater magsjuka under en övning och förbandet misstänker att dålig mat ligger bakom händelsen.

Linda Sundgren
Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten
Ibland drabbas soldater i fält av magsjuka och i vissa fall misstänks maten ligga bakom, även om det sällan går att bevisa.

Sedan början av 2000-talet används ofta stridsportioner med frystorkat eller mjukkonserver som fältproviant. Det är enkelt att konsumera och genererar minimalt med disk. Men enligt Kristofer Keber, livsmedelsinspektör vid Försvarsinspektören för hälsa och miljö, FIHM, brister det ofta i hanteringen av den färdigförpackade maten. Ett återkommande problem är att förbanden beställer större volymer än vad som går åt under en övning, och att kvarvarande portioner riskerar att bli för gamla innan de äts upp. 

– Ibland hittar vi rations där bäst före-datum passerats med flera år, utan att förbandet har koll på det. Bäst före är visserligen inte samma sak som sista förbrukningsdag och vi tycker inte att man ska slänga mat i onödan. Men förbanden behöver ha rutiner för hur de ska omsätta rations så att de inte blir för gamla, säger Kristofer Keber.  

Ibland drabbas soldater i fält av magsjuka och i vissa fall misstänks maten ligga bakom, även om det sällan går att bevisa. I december blev ett 20-tal soldater magsjuka under en övning och det påträffades fältransoner som var nästan två år gamla med påväxt av mögel. 

– FIHM samverkade med förbandet som försökte utreda vilka produkter som man misstänkte kunde vara orsak till matförgiftningen. Utredningen kunde inte peka ut någon speciell produkt, men man kan inte utesluta att det var maten de blev sjuka av säger Kristofer Keber. 

Liknande läsning:

» I första hand är det förbanden som ska bedöma om maten är lämplig att äta. «

Någon gräns för hur långt efter bäst före-datumet passerats som det går att äta fältransoner, finns inte. Om maten är tjänlig är upp till förbandet att avgöra. Många förband har haft som rutin att soldaterna själva ska lukta och smaka för att bedöma vad som är ätbart, men nu vill FIHM att förbanden ska ta ett större ansvar. 

– Försvarsmakten räknas som en livsmedelsverksamhet och måste kunna säkerställa att maten som serveras är säker. I första hand är det förbanden som ska bedöma om maten är lämplig att äta. Om förbanden sedan delegerar till den enskilda soldaten att själv bedöma om livsmedlen är säkra att äta ska det finnas rutiner och förutsättningar kring detta säger Kristofer Keber. 

Carola Jonsson arbetar vid beställnings- och inköpsavdelningen på Försvarsmaktens Logistik. Hon menar att problem med gamla fältransoner inte skulle förekomma om förbanden följde Försvarsmaktens rutiner.

– Logistikenheten tillhandahåller rations och man ska inte ta ut fler än man behöver. Får man ransoner över från en övning eller om övningen blev inställd ska man försöka omsätta fältransonerna så snart det är möjligt, säger hon. 

Många gånger går det bra att äta stridsportioner även om bäst före-datum på den yttre dygnsportionsförpackningen är passerat, enligt Carola Jonsson. Dygnportioner innehåller flera produkter och datummärkningen på påsens utsida styrs av den produkt som har kortast hållbarhet. 

– Öppna påsen och titta på varje produkt. Många gånger är det nötterna eller en bar som gått ut medan resten har tid kvar. Om något är utgånget, öppna förpackningen och lukta. Luktar det unket kanske man inte ska äta just den grejen, men man behöver inte slänga hela påsen på grund av det. Man ska dock inte äta någon produkt i en stridsportion om inte den enskilda produktförpackningen är hel. 

» Historiskt har magsjuka påverkat striden mer än kulor. «

Enligt Carola Jonsson är det också viktigt att ansvariga chefer kontrollerar matförpackningarna innan de skickas ut i fält om bäst-före-datumet passerats. En trasig mjukkonserv kan snabbt bli dålig. 

– Om bäst-före-datumet gått ut måste varje produkt besiktigas och förbanden behöver ha rutiner för det. Men i första hand ska man äta lagad mat från militärrestaurangerna i ISO-kärl eller från fältköken. Först om det inte är möjligt ska man använda rations. 

Kristofer Keber menar att det inte bara är hanteringen av fältransoner som kan orsaka magproblem under övning. Det är också vanligt att handhygienen brister.

– Har man gjort det stora behovet och sedan äter mat utan att tvätta händerna finns det risk att man får bakterier i maten. Här slarvas det en hel del.  

Goda rutiner i syfte att förebygga magsjuka är viktigt av flera skäl, fortsätter Kristofer Keber. 

– Historiskt har magsjuka påverkat striden mer än kulor. Magsjuka kan slå ut en hel pluton. Det handlar om stridsvärde. 

FAKTA

Att tänka på vid hantering av rations enligt Försvarsmaktens Logistik

• Beställ inte fler rations än ni beräknar göra av med. 

• Omsätt överblivna rations som plockats ut från Logistikenheten så snart som möjligt.

• Förvara inte rations i ett varmt fordon eller i en container på kaserngården sommartid. Värme förkortar hållbarheten.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Att vara officer blir för många något av en livsstil som följer med långt efter pensionen. Vi har träffat ett gäng pensionerade yrkesofficerare i Stockholm som under närmare 30 års tid träffats varje vecka för att träna – och prata gamla minnen. En minst sagt svettig upplevelse.

Anna-Maria Stawreberg
Veteraner håller formen tillsammans
Från vänster: Nils Förander, Per-Arne Persson, Peringvar Östblom, Torsten Gerhardsson, Håkan Svedin, Margareta Hellerström, Johan Högberg.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Det är tidig morgon och i receptionen till KFUM:s lokaler i Stockholm trängs ett tiotal spänstiga herrar i åldrarna runt 80. Stämningen är hög, och det är även ljudnivån. Varje person som kliver in genom porten möts av glada hälsningar. För här känner alla varandra sedan länge.

Träningsgruppen består av pensionerade officerare där de flesta under karriären arbetade åtminstone någon period på Arméstaben. Och även om de har olika bakgrund, har de ofta stött på varandra under olika övningar och i andra sammanhang genom åren.

– Det sägs att den här träningsgruppen började redan på 1950-talet och att man då tränade i ett av Kungstornen här i Stockholm. De flesta av oss som är här har varit med sedan början av 2000-talet, förklarar Håkan Swedin, före detta regementschef på Skaraborgs regemente, P 4, samtidigt som han kryssar i vad han ska ha till frukosten som ska dukas fram under tiden som gruppen tränar.

Håkan Swedin

Håkan Swedin

En dam finns i sällskapet: Margareta Hellerström, som är gruppens trogna ledare sedan flera år tillbaka. Hon har lett träningspass i olika sammanhang i över 55 år och har tränat i hela sitt liv.

– Vi har inga kvinnliga deltagare ännu. Men förhoppningsvis kommer vi att få det framöver, säger en av herrarna och visar ner till omklädningsrummen.

Två gånger i veckan träffas träningsgruppen som består av 22 stycken pensionerade officerare. Oftast snittar de på 10–15 deltagare. Det är alltid någon som inte kan dyka upp, och tur är väl det. Det är trångt i den lilla gymnastiksalen där träningsgruppen gör sig redo för passet. Men alla samsas om utrymmet och verkar ta trängseln med ro, för här är själva umgänget minst lika viktigt som den fysiska aktiviteten.

En gång försökte jag genomföra ett träningspass utan att inleda med marschen under uppvärmningen, men det blev inte lyckat.

Margareta Hellerström sätter in den första skivan i CD-spelaren. Snart hörs ljudet av den traditionsenliga marschen som passet alltid inleds med.

– En gång försökte jag genomföra ett träningspass utan att inleda med marschen under uppvärmningen, men det blev inte lyckat, säger ­Margareta Hellerström innan hon höjer volymen.

Veteraner håller formen tillsammans

Claes Grafström är en av deltagarna i träningsgruppen.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Det är ett taktfast gäng som marscherar runt på led i salen. Med jämna mellanrum ger hon instruktioner som får gruppen att stanna upp och göra olika uppvärmningsövningar. Det plockas äpplen och det tänjs vader. Det sträcks ryggar och mjukas upp lårmuskler.

Tempot är lugnt och fint, och känns fullt rimligt för en grupp bestående av en grupp deltagare med en snittålder på runt 80 år. Men inte länge till. För så fort marschen är över byter Margareta Hellerström skiva till Elvis Presley och ökar takten. Det är dags för joggning. Vissa mer eller mindre rusar fram. Andra lunkar mer kontrollerat. Någon väljer att gå med spänstiga steg och pendlande armar i innercirkeln.

Att gruppens äldsta deltagare är födda i början av 1940-talet är svårt att tro. Alldeles särskilt när övningarna övergår till armhävningar. Deltagarna är alldeles uppenbart ett gäng vältränade pensionärer som är så långt ifrån soffpotatisar man kan vara, det är svettigt och andfått. Men inte för veteranerna som troget dykt upp på varje pass. De har nu kommit upp i andra andningen och genomför situps och knäböj med en stor portion frenesi och målmedvetenhet. Här maskas inte, det är uppenbart.

Det är tydligt att det här är en skara män som aldrig riktigt lagt av. Ett gäng människor som, precis som så många andra militärt anställda, hållit sig i form under hela yrkeslivet och som fortsatt med det även efter pensionen.

– Det har varit en av de största fördelarna med officersyrket: att man har fått träna på arbetstid, säger en av herrarna under en kort andhämtningspaus innan mattorna åker fram för nya övningar.

Margareta Hellerström tittar ut över deltagarna, som för att göra sig en uppfattning om status, och fattar sedan beslut om att dra igång några snabbare ABBA-låtar.

Först därefter är det dags för stretching och nedvarvning i sällskap av Ted Gärdestad och Elton John.

Trots att själva träningspasset är avslutat är det ingen som går hem. Efter en snabb dusch med efterföljande bastu tar nästa moment över. Den obligatoriska fikastunden.

– Samvaron oss emellan är jätteviktig. De flesta av oss känner varandra sedan yrkeslivet. Men de som vi inte kände sedan tidigare har vi lärt känna här på tisdagarna och torsdagarna, säger Claes Grafström som har en bakgrund på Livregementets husarer, K 3, Livgardets Kavallerikasern, K 1, och på Försvarsmusikcentrum.

På bordet är fat med smörgåsar framdukade. Någon skickar runt en burk med pepparkakor och någon annan fyller på kaffet.

Fikastunden är minst lika viktig som själva träningen. Det är här som samtalen förs och som en herre uttrycker det: ”om vi inte hade frukosten efter träningen hade jag lika gärna kunnat boka in mig ensam på Friskis & Svettis.”

Ingen av dem har lämnat Försvarsmakten helt. Förutom tisdags- och torsdagsträningarna är de flesta med i åtminstone någon kamrat- eller veteranförening.

– De flesta av oss jobbade i Försvarsmakten under nedrustningen, men nu är det helt nya tider, säger Torsten Gerhardsson som tog sin officersexamen 1965 och åren innan pension var chef på Norrlands artilleriregemente, A 4.

Torsten Gerhardsson

Torsten Gerhardsson

Ja, det är nya tider nu, men om Trump och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, pratar man inte särskilt mycket. Det är ämnen som sänker stämningen och istället har samtalsämnena en tendens att röra sig runt gamla minnen och kalla kriget. När det inte pratas gamla minnen diskuterar man kultur.

– För vi gör även lite andra grejer. Det händer att vi träffas och går på museum, vi ses på Militärsällskapet och gör utflykter, säger Håkan Swedin.

Utflykterna är av varierande art. Någon gång har de pensionerade officerarna åkt till Finland. En annan gång har de gjort en kyrkotur i Uppland.

När kaffet är uppdrucket och smörgåsarna uppätna börjar motionärerna packa ihop för att lämna stället. Men eftersom det är träning två gånger i veckan kommer de att ses om ett par dagar igen för ett nytt pass.

– Vi har kört länge tillsammans, men vi vill ändå få in nya deltagare. Nu väntar vi bara på att 60-och 70-talisterna ska dyka upp. Skriv det, uppmanar Håkan Swedin.

Nu väntar vi bara på att 60-och 70-talisterna ska dyka upp. Skriv det.

Det är inte helt otroligt att det äldre gardet kommer att sopa mattan med potentiella nykomlingar med tanke på den goda form samtliga verkar vara i.

Å andra sidan visar forskningen att det aldrig är för sent att formtoppa, och under ledning av Margareta Hellerström känns det som om det trots allt finns goda möjligheter till det, även efter pension.

Veteraner håller formen tillsammans

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Ur arkivet: