Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvarsmaktens akuta räddningsinsats i Turkiet avslutad

Den svenska räddningsinsatsen i det jordbävningsdrabbade Turkiet avslutades i förra veckan. Efter intensiva dygn landade i torsdags den svenska styrkan på Ronneby flygplats. Sök- och räddningsteamet från Swedec och Blekinge flygflottilj lyckades hitta flera människor vid liv i rasmassorna.

Redaktionen
Joel Thungren/Försvarsmakten.
Försvarsmaktens hundekipage var med och räddade flera människor ur rasmassorna i det jordbävningsdrabbade området.

Den 9 februari lyfte ett C-17 plan med svensk personal och materiel för att hjälpa till i de jordbävningsdrabbade områdena i Turkiet. Totalt ingick 45 personer från Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, i den svenska räddningsinsatsen, som leddes av MSB.

Från Försvarsmakten var det specialsökgrupper från Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum, Swedec, och en styrka från Blekinge flygflottiljs, F 17:s, flygbasjägarkompani med hundar, hundförare, traumagrupp och ett mobilt medicinskt team som åkte ner för att söka efter och gräva fram människor som fastnat i rasmassorna efter jordbävningen.

– Flygbasjägarna och sökgrupperna från Swedec är specialister på att söka igenom byggnader och rasmassor och har kunskap att förflytta sig både vertikalt och horisontalt med rep i trånga utrymmen, sa generallöjtnant Carl-Johan Edström, chef för Försvarsmaktens operationsledning, i en artikel på Försvarsmaktens webbplats.

» Flygbasjägarna och sökgrupperna från Swedec är specialister på att söka igenom byggnader och rasmassor. «

Med hjälp av sökhundar lyckades det svenska teamet hitta flera människor vid liv. Teamet har även med akut traumavård kunnat leverera hjälp till skadade och andra överlevande.

Den svenska personalen kom i förra veckan hem efter att i en dryg vecka ha arbetat i turkiska Kahramanmaras, som ligger nära skalvets epicentrum. ”Vi gav allt och gjorde skillnad! Tio högintensiva dygn är över”, skriver en av Försvarsmaktens anställda som ingick i styrkan på Twitter.

Väl på hemmaplan övergår nu insatsen i en ny fas enligt chefen för Försvarsmaktens operationsledning.

– Vår personal har jobbat hårt och samarbetat väl med andra räddningsteam på plats. När insatsen nu går in i nästa fas fortsätter Försvarsmakten att stödja MSB i det fortsatta arbetet genom att tillhandahålla förläggningsmateriel, förnödenheter och skyddsutrustning, säger Carl-Johan Edström, i en artikel på Försvarsmaktens webbplats.

Liknande läsning:

Det var efter begäran från Turkiet som regeringen fattade beslut om att skicka det specialutformade sök- och räddningsteamet till Turkiet.

Det var natten till den 6 februari som en jordbävning med en magnitud på 7,8 på Richterskalan inträffade i södra Turkiet nära Syriens norra gräns. Antalet döda stiger kontinuerligt och den 19 februari beräknades 44 000 människor ha dött, enligt AP.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar. Tre av dem, Storbritannien, Kanada och Tyskland, har roller som motsvarar den Sverige har tagit på sig i FLF Finland, i FLF Estland, Lettland och Litauen", skriver Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda Korset i en replik.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Patrik Oksanen, Karlis Neretnieks och Stefan Forss skriver att Sverige bör lämna Ottawakonventionen. Tvärtemot vad många i Sverige tror, växte inte Ottawakonventionen fram i fredstida bekvämlighet. I stället bygger den på data från kirurger, hjälporganisationer och soldater som har arbetat i krig. De har visat att 90 procent av dem som dödas eller skadas av personminor och andra explosiva rester från krig är civila, varav många barn.

    Stridande parter har en skyldighet i att skydda civila, och Ottawakonventionen visar att ett sådant skydd är möjligt. Den har lett till att antalet civila offer för dessa vapen minskat med mer än 75 procent.

    Debattörerna skriver: ”Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen har lämnat Ottawakonventionen som förbjuder användning av truppminor, och återtar nu den förmågan. Skälet är inte att de värderar humanitär rätt lägre än Sverige, utan att de måste kunna stoppa ett ryskt genombrott på eget territorium.” 

    När flera europeiska länder väljer att frånträda Ottawakonventionen blir resultatet att konventionen undergrävs.

    Utan att recensera hur dessa länder värderar humanitär rätt, är det ett faktum att när flera europeiska länder väljer att frånträda Ottawakonventionen blir resultatet att konventionen undergrävs, vilket får återverkningar på den internationella rätten i sin helhet. Risken för det tydliggjordes i propositionen för Finlands frånträde. Man ska också känna till att i både Estland och Lettland sa höga militära befälhavare offentligt att det inte fanns något behov av att lämna konventionen – strax innan de politiska besluten fattades. I ett osäkert omvärldsläge skulle ett svenskt utträde riskera att spela i händerna på krafter som strävar efter att ytterligare undergräva internationella normer.

    Debattörerna skriver vidare: ”Vid konkret gemensam operationsplanering kan det uppkomma frågor om vad medverkan vid planering, ordergivning och annat praktiskt bistånd innebär.”

    Inom Nato och andra multinationella samarbeten är det vardag att medlemsstater har olika folkrättsliga åtaganden. Vanligtvis hanteras det i den operativa planeringen. Ottawakonventionen förbjuder inte samarbete med stater som inte är anslutna, under förutsättning att Sverige själv inte bland annat använder, tillverkar eller innehar personminor, bidrar eller uppmuntrar andra stater till sådana gärningar.

    Dessa begrepp kan definieras tydligare i svensk lagstiftning eller en militärmanual för att undvika oklarheter. Då behöver man inte gå så långt som att lämna Ottawakonventionen. Våra kolleger i Internationella Rödakorskommittén (ICRC) har stor kunskap om hur det kan ske.

    25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar.

    25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar. Tre av dem, Storbritannien, Kanada och Tyskland, har roller som motsvarar den Sverige har tagit på sig i FLF Finland, i FLF Estland, Lettland och Litauen. I varken Storbritannien, Kanada eller Tyskland finns någon majoritet för eller ens debatt om att lämna konventionen.

    Tvärtom visar verkligheten att man har hittat juridiska möjligheter att vara kvar i Ottawakonventionen samtidigt som man stödjer och samordnar personal från Nato-länder som har frånträtt den. Det finns ingenting som tyder på att det inte skulle kunna gå att göra även i Sverige.

    Att lyssna till FN-veteranen och minröjaren i Libanon, Christoffer Lundström, stämmer till eftertanke. I Sveriges Radios Konflikt från maj i år säger han att han har förståelse för att man använder stridsvagnsminor. Men just personminor är ”extra hemska”, säger han, ”just för att det drabbar civila väldigt mycket under lång tid. Man drabbas ju under lång tid framöver även om man initialt kanske kan ha en kort fördel.”

    Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset

    Ur arkivet: