Senast publicerat
Senast publicerat:

Risk för stort kunskapstapp om det nya radarflygplanet inte hamnar på Malmen

Clas Kilgren, tekniker och färdmekaniker på specialflygskvadron

Foto: Saab.

I juni 2022 tecknade FMV avtal med Saab om köp av två spanings- och ledningsflygplan. Flygplanen, som får den svenska beteckningen S 106, är en vidareutveckling av Saabs GlobalEye.
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag arbetar på specialflygskvadronen i Linköping och har runt 100 kollegor på arbetsplatsen. Sedan ett år tillbaka pågår en utredning om var de nya radarspanings- och ledningsflygplanen S 106 skall placeras. Placeringsbeslutet har dragit ut på tiden. Vi mår dåligt av att vi inte får veta var placeringen av S 106 skall bli.

Många av oss på specialflygskvadronen har kommit till flottiljen från tidigare nedlagda förband, vilket medför att tidigare erfarenheter gör sig påminda just nu. Därtill är de flesta av kollegorna tillflyttade och har lyckats etablera sig och sina familjer på orten vilket medför att det kan vara svårt att flytta om S 106 förläggs på annan ort än Linköping.

Vi har haft radarflygplan på Malmen i Linköping sedan 1997. Först hade vi FSR 890 från 1997 till 2007 och från 2007 och framåt har vi ASC 890. Efter 25 års uppbyggnad av radarverksamhet återfinns den samlade kunskapen om radarn hos oss på specialflygskvadronen på Malmen.

Risken är stor att den specifika kunskapen om radarunderhåll till stor del förloras om S 106 förläggs på annan ort då den befintliga personalen troligen inte kommer att följa med i den utsträckning som systemet kräver.

» Risken är stor att den specifika kunskapen om radarunderhåll till stor del förloras om S 106 förläggs på annan ort. «

Vid skvadronen utbildar och omskolar vi även tekniker till andra flygplanssystem hos oss med practical training och on job training enligt SE-EMAR 147/145 (svenska militära luftvärdighetsbestämmelserna) för att försörja transportflygplanen, 102-systemet.  

Det utbildas även sensoroperatörer och piloter här, piloter som sedan ska kunna arbeta vidare på 102-systemet. Om det blir en annan placering än Malmen kommer det att bli ett stort kunskapstapp för Flygvapnet och Försvarsmakten både inom flygunderhåll och felsökning av radarsystemet, som är en unik resurs.

Slutligen kommer det bli svårt att bibehålla och anställa ny flygunderhållspersonal (även andra kategorier) här på specialflygskvadronen för övriga uppgifter om S 106 förläggs på annan ort än Linköping.  

Jag och mina kollegor efterfrågar ett beslut och beslutsunderlag för placering av S 106 av flygvapenchefen.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    I en byråkratisk verklighet där processer styr mer än människor blir chefens faktiska betydelse allt mer oklar. Vad innebär det egentligen att vara chef i Försvarsmakten, undrar Andreas Braw.

    Andreas Braw

    En stor del av oss officerare gör chefskarriär. Vi genomför militär grundutbildning som chefer när vi knappt blivit myndiga. Sedan är vi plutonchefer, kompani­chefer, sektionschefer, avdelningschefer, stabschefer, och så vidare. Men vad gör vi chefer egentligen för nytta?

    Försvarsmakten plöjer ner stora summor i att välja ut oss och utbilda oss till ”ledare”. Vi har egna läroböcker i ledarskap, avlönade ledarskapslärare, ledarcoachning, ledarnätverk … Ja, det är ingen överdrift att det finns en kult kring ”ledarskap” i Försvarsmakten. Men vad åstadkommer vi chefer? 

    I många fall åstadkommer vi ganska lite. Vi stannar på våra befattningar kort tid, har ofta dålig insyn i verksamheten som vi leder och fyller våra arbetsdagar med andra saker än att leda vår personal i huvudverksamheten. Istället blir det kluriga löneärenden, ledningsmöten och uppföljning i Vidar. Efter två års förvaltning är det dags för en ny chef igen. 

    Ja, det är ingen överdrift att det finns en kult kring ’ledarskap’ i Försvarsmakten. Men vad åstadkommer vi chefer? 

    Likväl har vi höga tankar om oss själva. Det sker ceremonier vid chefsbyten, och ju högre chef desto större ceremoni. Tal och fanfarer. Vi ser chefen som viktig. Trots det är chefer ofta rätt obetydliga i praktiken. Det är istället processbeskrivningar, författningar och den av forskarna Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Weichselberger kallade ”mittokratin” av staber och stödfunktioner som styr.

    ”Mittokratin är en organisation där alltmer makt och resurser samlas i mitten, ovanför kärnverksamheten och nedanför högsta ledningen” skriver forskarna i DN. Det är en allmän trend i arbetslivet, vi är inte ensamma om att vara drabbade. Organisationen blir överorganiserad, men tappar förmågan att styra. Istället skapas enligt professorn i nationalekonomi Henrik Eriksson en ”byråkratisk gegga” som är enormt arbetskrävande. 

    En kollega som är sektionschef (ännu en chef!) på en bataljonsstab sammanfattade sin vardag så här: ”Jag är överarbetad och understimulerad”. En förfärlig formulering. Han ägnar dagarna åt mängder av korta ärenden i olika riktningar, men ser sällan den röda tråden eller syftet med det han gör. Strömmen av ärenden sinar aldrig, men handlar sällan om att åstadkomma någon särskild krigföringsförmåga. I denna moraliska dystopi sker ett tyst lärande, att det är så här organisationen och vi officerare ”ska” fungera. Men det leder till svaga resultat och stegrande sjukskrivningstal. 

    Vi mittokrater (jag tjänstgör själv på Arméstaben) borde kanske agera i ”chefens anda”, men hur ska man hitta en ”anda” att agera i när cheferna är upptagna med annat och redan står med ena foten på nästa karriärsteg? När cheferna inte klarar av att styra i den ”byråkratiska geggan” eller att ens se ett terrängparti framåt i den mittokratiska dimman? Var är vi? Vart ska vi? Ingen vet riktigt. Det är, som många har börjat säga, ”komplext”. 

    Det är lätt att beskylla den ansiktslösa mittokratin, processerna och reglerna för utebliven förändring och svaga resultat. Men om det är dessa som styr vår organisation, vad ska vi då med cheferna till? Vad ska vi med ledarskapsutbildningen till? Ledningsgrupperna? Graderna? Vad gör vi egentligen för skillnad? Vad gör jag? Vad gör du? Vad håller vi på med?

    Ur arkivet: