Senast publicerat
Senast publicerat:

Efter pensionsbeslutet: Ingen stridspilot har hittills återvänt

Den 1 september kom beskedet från Arbetsgivarverket: stridspiloter som fått höjd pensionsålder under sin anställning får behålla tidigare pensionsavtal. Men hittills har inte någon av de tjänstlediga piloterna kommit tillbaka till flygvapnet, enligt Per-Martin Sternevi, ordförande för Försvarspiloternas intresseorganisation.

Josefine Owetz
Pilotförsörjningen i flygvapnet har varit ett återkommande problemområde under många år. Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

Många av flygvapnets stridspiloter sökte i vintras tjänstledigt för studier i höst. I slutet av augusti kunde Officerstidningen berätta att ett 30-tal av flygvapnets piloter lämnat Försvarsmakten.

Missnöjet i pilotkollektivet beror på ett drygt decennium av frustration över löner och arbetsvillkor, men även över det statliga pensionsavtal från 2016, PA 16 avdelning 1 – som innebar att pensionsåldern för flygförare födda 1988 och senare ändrades från 55 år till 67 år.

Den 1 september beslutade Arbetsgivarverkets om nya pensionsvillkor för den berörda gruppen piloter. De som omfattas av övergångslösningen är piloter födda 1988 och senare och som efter sin antagning fått höjd pensionsålder. Totalt handlar det om runt 90 personer.

– Jag är glad att vi i dialog med Försvarsmakten i en akut situation för en avgränsad grupp, snabbt kunnat finna en lösning som omhändertar frågan och stärker Försvarsmaktens personalförsörjning av piloter på kort och lång sikt, säger Anna Falck, Arbetsgivarverkets förhandlingschef, i ett pressmeddelande.

Liknande läsning:

Piloterna får nu åter möjlighet att gå i särskild flygförarpension enligt samma förutsättningar som PA 16 avdelning 2.

» Jag hoppas och tror att våra tjänstlediga piloter kommer tillbaka och att övriga väljer att stanna. «

– Jag är glad och tacksam över att Arbetsgivarverket tog sig an frågan och fann en lösning inom avtalet. Jag hoppas och tror att våra tjänstlediga piloter kommer tillbaka och att övriga väljer att stanna, sa flygvapenchef Carl-Johan Edström i ett pressmeddelande från Försvarsmakten efter beskedet.

Men hittills har ingen av de tjänstlediga piloterna valt att återvända till flygvapnet, enligt Per-Martin Sternevi, ordförande för Försvarspiloternas intresseorganisation, FPI, en kårsektion till Officersförbundet. 

– Trots att arbetsgivarparten valde att ta ett ensidigt beslut utan arbetstagarorganisationen så är det ändå bra att pensionsbeslutet har kommit. Men som vi har kommunicerat innan, och befarat, så har det inte haft någon avgörande effekt. Jag har ännu inte hört om någon som har kommit tillbaka sedan man fick Arbetsgivarverkets beslut i handen. Ju längre tiden går, desto mer ökar avståndet till Försvarsmakten och frågan är om det ens finns intresse att komma tillbaka efter tjänstledigheten, säger han. 

» Nu behöver Försvarsmakten stå till svars för ett flygvapen som fullständigt håller på att implodera. «

Per-Martin Sternevi fortsätter:

– Löneutvecklingen är så pass viktig och det är en avgörande faktor bakom missnöjet eftersom den är så eftersatt gentemot andra myndigheter. Om man lever i tron att man kan lösa detta genom att ge tillbaka det som en gång togs ifrån dessa individer så har man inte insett problematiken. Det har sedan länge varit tydligt från piloterna att pensionsfrågan inte är nyckeln, utan en del av helheten. Men flygvapnet har valt att inte lyssna och nu behöver Försvarsmakten stå till svars för ett flygvapen som fullständigt håller på att implodera.

Per-Martin Sternevi, ordförande för Försvarspiloternas intresseorganisation.

I mitten av juli tillsattes en partsgemensam utvecklingsgrupp, UG Behålla, för att arbeta med Försvarsmaktens personalförsörjning av piloter på kort och lång sikt. Flygvapenchefen har också fattat beslut om att omfördela 600 miljoner de kommande tio åren på olika satsningar för att motverka pilotavgångar.

– Nu när Arbetsgivarverket har gjort sitt är det upp till oss att fortsätta arbetet med att säkerställa personalförsörjningen med åtgärder som ligger inom Försvarsmaktens mandat, för denna och andra grupper. Min och Flygstabens fokus ligger där först på att implementera de åtgärder som har beslutats och sedan arbeta vidare inom andan för ÖB dagorder om personalförsörjning. Det viktiga arbetet som UG Behålla gör kommer att fortsätta, säger flygvapenchef Carl-Johan Edström i pressmeddelandet.

Försvarspiloternas intresseorganisation efterlyser åtgärder inom löneområdet och har flera gånger poängterat att lönen kommer att bli en avgörande faktor för att Försvarsmakten ska ha en chans att få tillbaka och behålla piloter, säger Per-Martin Sternevi.

– Vi ligger lönemässigt i stort sett runt 20 000 kronor i månaden under andra statliga myndigheter som bedriver flygtjänst. Jag har uppfattat att flygvapnet avser förhålla sig till Försvarsmaktens processer avseende lönebildning. Ska man göra det tror inte jag att man kan rädda flygvapnets personalförsörjning. 

» Vi ligger lönemässigt runt 20 000 kronor i månaden under andra statliga myndigheter som bedriver flygtjänst. «

– Försvarsmakten äger sin egen lönebildning. Att hänvisa till egna processer i denna situation är helt irrelevant. Jag har en känsla av att man ännu en gång tänker syna sina piloter för att se om de kommer tillbaka efter några veckor eller inte. Det är i så fall väldigt olyckligt då Försvarsmakten, förutom att bli snuvad på sina förhoppningar, även fortsätter att bli av med piloter. Det har vi redan sett tecken på då cirka tio transportpiloter lämnade in ansökningar om tjänstledighet för studier i förra veckan, säger Per-Martin Sternevi.

Transportpiloter är de som flyger Hercules, specialflyg och statsflyg. 

Officerstidningen har sökt företrädare för flygvapnet men de har tackat nej till en intervju. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning", skriver insändarskribenten.

    Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

    Efter att precis ha avslutat min värnplikt ryckte jag in på Officersprogrammet (OP) 2025 och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visserligen hade jag genomfört min värnplikt som logistikgruppchef, men trots det anser jag inte att jag var redo för de krav jag upplever utbildningen ställer på mig. En genomförd värnplikt var inte nog för att ge mig den kunskap jag behöver för att utvecklas optimalt på Officersprogrammet. Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning.

    Fördelen med OP är kadetternas många tidigare erfarenheter. Detta innebär att man kan lära av varandra och knyta viktiga kontakter inom Försvarsmaktens många funktioner. Dock är detta även en nackdel när utbildningen är standardiserad och är starkt formad efter arméns stridande förband.

    Varje officer i Försvarsmakten måste kunna strida och leda strid, men för att uppnå detta krävs att kadetterna har en gemensam lägstanivå som är känd av befälslaget. En känd lägstanivå medför att utbildningen kan fokusera mer på att utveckla kadetternas ledarskap i strid, än att kadetterna skall behöva jaga i kapp sina kollegor som har mer stridsvana.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande

    För många som tidigare har arbetat med någon av arméns funktioner, såsom underhåll, ledning eller fältarbete, är markstridsförmågan i min mening skrämmande låg. Detta inkluderar inte de andra vapengrenarna, vars genomsnittsförmåga troligtvis är ännu sämre. Eftersom väpnad strid i mångt och mycket är Försvarsmaktens huvuduppgift, krävs att kadetterna hanterar grunderna innan övrig utbildning kan staplas ovanpå.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande, och det känns enligt mig som att bataljonen stoppar huvudet i sanden och ignorerar problemet. Trots detta uttrycker befälslaget ett missnöje över den låga utbildningsnivån. En kortare repetitionsutbildning på cirka en månad med fokus på att strida och leda strid, hade enligt mig löst många av de ovannämnda problemen.

    I samband med mitt inryck tilldelades Försvarsmakten blott två veckor att förbereda kadetterna för utbildningen samt att kontrollera kadetternas fysiska förutsättningar. Inrycksveckorna borde utan större förhinder för Försvarshögskolans planering kunna förlängas med ett par veckor. De kadetter som tidigare varit anställda som GSS/K kan eventuellt möta en sådan utbildning med skepsis, då den kan för den erfarne te sig överflödig.

    En repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå 

    Dock är en sådan utbildning vital för de som antingen varit civila och behöver skaka av sig rosten, eller haft en mestadels ickestridande funktionsbefattning under värnplikten. Detta hade möjliggjort att kadetterna med mindre erfarenhet inte behöver oroa sig för att deras tidigare erfarenheter är otillräckliga för att ta tillvara på utbildningen till fullo.

    Sammanfattningsvis anser jag att en repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå som gör det lättare för befälslaget att utgå från. Utbildningen hade även gett kadetterna lika villkor inför utbildningens krav inom markstrid och tagit bort kadetternas behov av att jaga i kapp sina kollegor.

    Slutligen hade en sådan repitionsutbildning möjliggjort att kadetterna inte behöver oroa sig för att otillräcklig kunskap inom en arméfärgad utbildning begränsar deras möjlighet till personlig ledarskapsutveckling.

    Kadett R

    Ur arkivet: