Klockan är kvart i åtta på morgonen och det är fortfarande mörkt ute på Livgardet i Kungsängen, strax norr om Stockholm. Marschaller står uppställda i en rektangel och en handfull personer, däribland fältprost Jenny Ahlén och överstelöjtnant Gustav Carlsson, som pratar lågmält i dunklet.
En liten trupp närmar sig på håll. Det är en ny förbandspastor, i sällskap av bland annat en läkare och en sjuksköterska som ska på insats, som nu ska avsluta sin fem veckor långa grundläggande soldatutbildning för internationell tjänstgöring. En ny ordning på initiativ av Jenny Ahlén. Det ljusnar långsamt på himlen medan personalen ställer upp och hälsas god morgon av överstelöjtnant Gustav Carlsson.
Efter att ha läst soldaterinran lämnar han vidare ordet till Jenny Ahlén, som håller korum.
– Er prestation har varit en bedrift som många varken vågar eller klarar att genomföra. Sträck på er, för ni är modiga. Väl genomfört, soldat. Ni får ta emot Guds välsignelse.
När Jenny Ahlén tillträdde som fältprost sommaren 2019 blev hon den första kvinnan på posten. Tjänsten beskriver hon som ett drömjobb – alldeles för spännande för att låta bli att söka när annonsen kom ut.
– Jag tänkte ”det här är ju precis det jag vill göra, och det är precis den erfarenheten jag har”. Det kändes stort att söka tjänsten och ännu större när jag fick den.
Jenny Ahléns yrkesval har formats av hennes bakgrund. Pappan föddes i Narvik 1937, som son till en svensk pappa och en norsk mamma vars bröder var officerare i den norska armén. Tysklands ockupation av Norge under andra världskriget skapade starka minnen i släkten.
– Jag tror att min familjs starka koppling till andra världskriget har satt spår i min krisberedskapsmedvetenhet. I Narvik var kriget på riktigt, säger Jenny Ahlén.
Pappan blev sjökapten i handelsflottan och hans jobb kom att styra var familjen bodde. På 1970-talet flyttade de till Bahrain i Persiska viken och ett par år senare till Liberia, innan familjen till slut landade på Gotland.
– Jag och mina systrar hade en fantastisk uppväxt där, en riktig Bullerbyuppväxt. Men det som var påtagligt då, under 80-talet, var hotet från öst. Försvarsmakten var extremt stor på Gotland. Många av klasskamraternas pappor var officerare. Det var naturligt att man såg militärer på byn, man hörde alltid skjutningar från övningar, såg Draken och Viggen som flög in och landade.
Precis som Försvarsmakten fanns också den kristna tron närvarande redan från start i Jenny Ahléns liv.
– Jag gick på en del gudstjänster med pappa som liten, men framför allt följde jag med grannbarnen som var starkt troende. Där växte en önskan fram att få vara i kyrkans kontext. I efterhand kan man säga att det var en kallelse som började spira.
Jag ritade Jesus på korset med Maria nedanför, som kokade kaffe och bjöd Gud.
I Liberia hölls söndagsgudstjänsterna nere på stranden, en bit in mot djungeln. Människorna predikade och sjöng. Den då 9-åriga Jenny Ahlén satt en bit bort och tittade på.
– Jag ritade Jesus på korset med Maria nedanför, som kokade kaffe och bjöd Gud. De bodde i en palaverhydda, det var så det såg ut i Liberia. Den teckningen ligger instucken i min Barnens bibel nu, säger hon och skrattar vid minnet.
Under gymnasiet tillbringade hon somrarna i sjövärnskåren på Märsgarn Berga örlogsskolor. Sedan följde några års utbildning, så småningom prästvigning och arbete som präst i olika församlingar. 2010 återvände hon till Berga för tjänsten som marinpastor och förbandspräst vid Amfibieregementet.
– Då var cirkeln sluten. Det var som att komma hem. Jag hade förenat de här två starka kallelserna, att vara i Försvarsmakten och att vara präst. Det bästa av två världar.
Ceremonin på Livgardet är över och Jenny Ahlén kör in till Högkvarteret på Gärdet i Stockholm, där hon har sitt kontor.
Hon försvinner några minuter och kommer tillbaka med en kartong med vinglas, fyndade på nätet och nu upphämtade av en arbetskamrat.
– Min kollega loppislangar åt mig. Jag är ett loppisfreak, avslöjar hon.
Det blir en tidig lunch, som vanligt. ”Ers helighet,” hälsar en kollega i matsalen muntert.
Som fältprost leder Jenny Ahlén den militära själavården i Försvarsmakten, där hon är ÖB:s rådgivare med placering på Insatsstaben. Halva lönen betalas av Svenska kyrkan.
Den militära själavården fick sin roll i Sveriges försvarsmakt redan under Gustav Vasa på 1500-talet, då präster anställdes i krigsmakten. Sedan dess har Svenska kyrkans och Försvarsmaktens relation bestått, trots att kyrkan och staten gick skilda vägar år 2000.
– Gustav Vasa såg prästernas roll som viktig för att ingjuta mod i manskapet inför strid. Närvaron av en gudsman i krigssammanhanget bidrog till att stärka känslan av sammanhang, säger Jenny Ahlén.
FAKTA
5 × Jenny Ahlén
Ålder: 48.
Yrke: Fältprost.
Familj: Man och två barn, plus hund och katt.
Bor: Lägenhet i Vasastan,
Stockholm.
Intressen: Konst, loppisfynd, att måla och skapa. Har drejat mycket keramik tidigare, men nu har det blivit några års uppehåll: ”Jag ska köpa en drejskiva och en liten ugn. Jag måste få utlopp för min kreativitet.”
Den sociologiska teorin Kasam, känsla av sammanhang, säger att människor mår bra om de känner sig delaktiga i ett begripligt och meningsfullt sammanhang. Ett av själavårdens syften i Försvarsmakten är just att stärka Kasam hos personalen, enligt Jenny Ahlén.
– Den bidrar till att stärka individens existentiella hälsa och andliga balans, vilket är viktigt för uthållighetsförmåga och mental motståndskraft. Moraliska faktorer är avgörande för krigföringsförmågan och inom dessa faktorer ligger bland annat mental resiliens och andlig kraft som viktiga faktorer. Det är något som Försvarsmakten har vetat länge.
Det krävs så mycket mer än fysisk styrka för att orka stå upp för Sverige och de värderingar Försvarsmakten vilar på, menar Jenny Ahlén – en djupare mental stimulans.
– Själavården vill stärka möjligheten att i komplexa, skarpa situationer ändå ta beslut som vilar på god etik och moraliska faktorer. De etiska och moraliska lektionspassen som prästerna ofta håller utgår från frågor som varje enskild soldat och sjöman måste ställa sig. ”Var går min gräns? Om jag passerat min gräns, vem är jag då?”
Prästerna i Försvarsmakten samarbetar nära organisationens psykologer.
– Själavården är inte klinisk, till skillnad från det terapeutiska sammanhanget. Men det blir ett fantastiskt komplement. Vi vill alla stärka individen och höja den operativa effekten.
En allt större andel av den svenska befolkningen bekänner sig till någon annan tro än den kristna, eller ingen alls. Det kan väcka frågan om varför inte andra trosinriktningar är representerade i Försvarsmakten på samma sätt som Svenska kyrkan.
Men själavården har varit unik för kristendomen, förklarar Jenny Ahlén. Såväl präster som rabbiner och imamer är texttolkare. Men för präster ingår det även i uppdraget att vara skolade själavårdare, vilket inte de andra per automatik är.
– Det handlar inte om att alla trossamfund ska vara representerade, det är själva själavården som är det primära. Det är därför prästerna är här.
FAKTA
Själavårdare i Försvarsmakten
Fältprosten leder all militär själavård i
Försvarsmakten. Tjänsten är placerad i Försvarsmaktens insatsstab.
I militärregionerna är pastorsfunktionen under uppbyggnad för att samordna den regionala verksamheten. Utöver detta finns det fältpastorer i Hemvärnet, förbands- och flottiljpastorer. Det finns också pastorer vid internationell insats. Totalt finns det omkring 90 själavårdare i Försvarsmakten.
Källa: Försvarsmakten.
På senare år har även vissa muslimska och judiska församlingar börjat bygga upp själavårdsverksamhet. Jenny Ahlén har kontakt med olika trossamfund för att se hur ett eventuellt framtida samarbete med själavårdare som har annan trosinriktning kan se ut. Hon tycker att det skulle kunna finnas själavårdsutbildning även för imamer och rabbiner.
– Försvarsmakten bereder frågan om själavårdare från andra samfund. I dagsläget har prästerna samtal med värnpliktiga och all anställd personal, inklusive personer från andra trosinriktningar, vilket fungerar väldigt bra. Troende har också ofta en fin dialog sinsemellan. Vi tar sällan illa vid oss om det är en annan trosföreträdare som representerar ett sammanhang.
Men just nu uppfattar inte Försvarsmakten att det finns något behov av själavårdare med annan trosinriktning, enligt Jenny Ahlén.
– Vi får inte några sådana signaler. Däremot ser vi behov av en ökad förståelse för andra kulturer och religioner. Det är en roll som prästerna på förbanden har, att undervisa i andra religiösa kontexter och bygga upp relationen med lokala trossamfund.
Jenny Ahlén beskriver en av sina viktigaste uppgifter framöver som att förtydliga definitionen av själavården i Försvarsmakten.
– Vad är det för effekt vi vill få ut? Vad har funkat och vad har inte funkat? Vi behöver optimera och skruva, möta förbandens behov och ge prästerna relevant fortbildning.
Hon ägnar mycket tid åt att planera utbildningar för prästerna, inte minst för att kunna möta totalförsvarsbehovet, där prästerna blir en länk mellan kyrkan och Försvarsmakten på lokal nivå. Tillsammans med försvarspsykologen Marta Gromkowska, även hon vid insatsstaben, har Jenny Ahlén också börjat analysera de moraliska faktorer som beskrivs i Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin, som mod, vilja och ledarskap.
– Det är intressant att reflektera över hur många som verkligen har möjlighet att inställa sig när beredskapslarmet ljuder. Om båda föräldrarna i en familj är krigsplacerade, vad gör vi då? Det är perspektiv vi måste genomlysa för att bygga upp en mer solid försvarsmakt.
Klockan närmar sig 15 och Jenny Ahlén lämnar Högkvarteret för att ta sig till dagens sista möte. Det äger rum i representationsvåningen som hör till biskopen i Stockholms stift, biskop Andreas, mitt på Östermalm. Totalt fyra biskopar ska tillsammans med sina kyrkliga kollegor träffa Jenny Ahlén och chefen för Mellersta militärregionen, överste Thomas Karlsson, för att diskutera samarbetet mellan Svenska kyrkan och Försvarsmakten. Möteskonstellationen har funnits i snart ett år.
– Det är något jag bidrar till i mitt uppdrag, att bjuda in och bygga upp den här typen av relationer. Det har ökat förståelsen i Försvarsmakten för vilka oerhörda förmågor som finns i Svenska kyrkan, säger hon.
Samtalet börjar med lägesbilden i Europa. Jenny Ahlén beskriver oron hos sina kollegor i Baltikum.
– Gråzonsproblematiken kan pröva vår förmåga. Den vaksamhet Försvarsmakten har nu behövs i Svenska kyrkan också.
Det visar sig att biskoparna har flera exempel på störningar och hotfulla händelser i sina stift. Kyrkoherdar och vigselpar har mordhotats, gudstjänstfiranden har störts av en grupp som tros ha kopplingar till gängkriminalitet och en kyrklig Facebookgrupp har tagits över av en sekt.
Under hösten pågick en debatt i den kristna tidningen Dagen om hur förenlig den kristna tron är med en positiv inställning till landets försvarsmakt. Att vara kristen är att vara pacifist, menade vissa.
– Jag upplever att alla i Försvarsmakten strävar efter att verka för fred. Och det är naivt att tro att vi kan vara fredsbevarare utan någon form av skydd som markerar för andra att vi är beredda att ta till vapen, säger Jenny Ahlén.
Det är en solidaritetsfråga, menar hon – alla måste vara med och värna demokratin.
– För mig är det oerhört viktigt att varje dag sträva efter att leva efter Försvarsmaktens värdegrund. Att alltid försöka göra gott och göra sitt yttersta för att välja rätt. Vi är inte felfria, men behöver jobba med de brister vi har. Det tycker jag går hand i hand med det kristna budskapet.
FAKTA
Karriär
2006: Prästvigd. Arbetade därefter som präst i bland annat Norrtälje och Västerhaninge-Muskö församling.
2010: Marinpastor på Amfibieregementet i Berga.
2017: Polispräst region Stockholm och biskopens rådgivare och krisberedskapshandläggare i Stockholms stift. Stöttade församlingar i att bygga upp krisberedskap, utvecklade dödsbudssamverkan mellan kyrka och Polismyndigheten regionalt.
2019: Fältprost i Försvarsmakten.
