Senast publicerat
Senast publicerat:

»Mental resiliens och andlig kraft är avgörande för krigföringsförmågan«

Jenny Ahlén har stor respekt för sina kollegor i Försvarsmakten: ”I Sverige har vi förlorat kontakten med vår känsla för skyldigheter, men jag tycker skyldigheter är något fint. En fråga om solidaritet.”

Svenska kyrkan har bedrivit själavård i Försvars­makten sedan 1500-talet. Som fältprost är Jenny Ahlén en länk mellan organisationerna – en länk som blir allt viktigare när trossamfundens roll i totalförsvaret betonas.

Emmeli Nilsson
Johan Alp

Klockan är kvart i åtta på morgonen och det är fortfarande mörkt ute på Livgardet i Kungsängen, strax norr om Stockholm. Marschaller står uppställda i en rektangel och en handfull personer, däribland fältprost Jenny Ahlén och överstelöjtnant Gustav Carlsson, som pratar lågmält i dunklet.

En liten trupp närmar sig på håll. Det är en ny förbandspastor, i sällskap av bland annat en läkare och en sjuksköterska som ska på insats, som nu ska avsluta sin fem veckor långa grundläggande soldatutbildning för internationell tjänstgöring. En ny ordning på initiativ av Jenny Ahlén. Det ljusnar långsamt på himlen medan personalen ställer upp och hälsas god morgon av överstelöjtnant Gustav Carlsson. 

Efter att ha läst soldaterinran lämnar han vidare ordet till Jenny Ahlén, som håller korum.

– Er prestation har varit en bedrift som många varken vågar eller klarar att genomföra. Sträck på er, för ni är modiga. Väl genomfört, soldat. Ni får ta emot Guds välsignelse.

När Jenny Ahlén tillträdde som fältprost sommaren 2019 blev hon den första kvinnan på posten. Tjänsten beskriver hon som ett drömjobb – alldeles för spännande för att låta bli att söka när annonsen kom ut.

– Jag tänkte ”det här är ju precis det jag vill göra, och det är precis den erfarenheten jag har”. Det kändes stort att söka tjänsten och ännu större när jag fick den. 

Jenny Ahléns yrkesval har formats av hennes bakgrund. Pappan föddes i Narvik 1937, som son till en svensk pappa och en norsk mamma vars bröder var officerare i den norska armén. Tysklands ockupation av Norge under andra världskriget skapade starka minnen i släkten.

Liknande läsning:

– Jag tror att min familjs starka koppling till andra världskriget har satt spår i min krisberedskapsmedvetenhet. I Narvik var kriget på riktigt, säger Jenny Ahlén. 

Pappan blev sjökapten i handelsflottan och hans jobb kom att styra var familjen bodde. På 1970-talet flyttade de till Bahrain i Persiska viken och ett par år senare till Liberia, innan familjen till slut landade på Gotland.

– Jag och mina systrar hade en fantastisk uppväxt där, en riktig Bullerbyuppväxt. Men det som var påtagligt då, under 80-talet, var hotet från öst. Försvarsmakten var extremt stor på Gotland. Många av klasskamraternas pappor var officerare. Det var naturligt att man såg militärer på byn, man hörde alltid skjutningar från övningar, såg Draken och Viggen som flög in och landade.

Precis som Försvarsmakten fanns också den kristna tron närvarande redan från start i Jenny Ahléns liv. 

– Jag gick på en del gudstjänster med pappa som liten, men framför allt följde jag med grannbarnen som var starkt troende. Där växte en önskan fram att få vara i kyrkans kontext. I efterhand kan man säga att det var en kallelse som började spira.

Jag ritade Jesus på korset med Maria nedanför, som kokade kaffe och bjöd Gud.

I Liberia hölls söndagsgudstjänsterna nere på stranden, en bit in mot djungeln. Människorna predikade och sjöng. Den då 9-åriga Jenny Ahlén satt en bit bort och tittade på. 

– Jag ritade Jesus på korset med Maria nedanför, som kokade kaffe och bjöd Gud. De bodde i en palaverhydda, det var så det såg ut i Liberia. Den teckningen ligger instucken i min Barnens bibel nu, säger hon och skrattar vid minnet.

Under gymnasiet tillbringade hon somrarna i sjövärnskåren på Märsgarn Berga örlogsskolor. Sedan följde några års utbildning, så småningom prästvigning och arbete som präst i olika församlingar. 2010 återvände hon till Berga för tjänsten som marinpastor och förbandspräst vid Amfibieregementet.

– Då var cirkeln sluten. Det var som att komma hem. Jag hade förenat de här två starka kallelserna, att vara i Försvarsmakten och att vara präst. Det bästa av två världar.

Ceremonin på Livgardet är över och Jenny Ahlén kör in till Högkvarteret på Gärdet i Stockholm, där hon har sitt kontor. 

Hon försvinner några minuter och kommer tillbaka med en kartong med vinglas, fyndade på nätet och nu upphämtade av en arbetskamrat.

– Min kollega loppislangar åt mig. Jag är ett loppisfreak, avslöjar hon.

Det blir en tidig lunch, som vanligt. ”Ers helighet,” hälsar en kollega i matsalen muntert.

Som fältprost leder Jenny Ahlén den militära själavården i Försvarsmakten, där hon är ÖB:s rådgivare med placering på Insatsstaben. Halva lönen betalas av Svenska kyrkan.

Den militära själavården fick sin roll i Sveriges försvarsmakt redan under Gustav Vasa på 1500-talet, då präster anställdes i krigsmakten. Sedan dess har Svenska kyrkans och Försvarsmaktens relation bestått, trots att kyrkan och staten gick skilda vägar år 2000.

– Gustav Vasa såg prästernas roll som viktig för att ingjuta mod i manskapet inför strid. Närvaron av en gudsman i krigssammanhanget bidrog till att stärka känslan av sammanhang, säger Jenny Ahlén. 

FAKTA

5 × Jenny Ahlén

Ålder: 48.
Yrke: Fältprost.
Familj: Man och två barn, plus hund och katt.
Bor: Lägenhet i Vasastan,
Stockholm.
Intressen: Konst, loppisfynd, att måla och skapa. Har drejat mycket keramik tidigare, men nu har det blivit några års uppehåll: ”Jag ska köpa en drejskiva och en liten ugn. Jag måste få utlopp för min kreativitet.

Den sociologiska teorin Kasam, känsla av sammanhang, säger att människor mår bra om de känner sig delaktiga i ett begripligt och meningsfullt sammanhang. Ett av själavårdens syften i Försvarsmakten är just att stärka Kasam hos personalen, enligt Jenny Ahlén.

– Den bidrar till att stärka individens existentiella hälsa och andliga balans, vilket är viktigt för uthållighetsförmåga och mental motståndskraft. Moraliska faktorer är avgörande för krigföringsförmågan och inom dessa faktorer ligger bland annat mental resiliens och andlig kraft som viktiga faktorer. Det är något som Försvarsmakten har vetat länge. 

Det krävs så mycket mer än fysisk styrka för att orka stå upp för Sverige och de värderingar Försvarsmakten vilar på, menar Jenny Ahlén – en djupare mental stimulans.

– Själavården vill stärka möjligheten att i komplexa, skarpa situationer ändå ta beslut som vilar på god etik och moraliska faktorer. De etiska och moraliska lektionspassen som prästerna ofta håller utgår från frågor som varje enskild soldat och sjöman måste ställa sig. ”Var går min gräns? Om jag passerat min gräns, vem är jag då?”

Prästerna i Försvarsmakten samarbetar nära organisationens psykologer.

– Själavården är inte klinisk, till skillnad från det terapeutiska sammanhanget. Men det blir ett fantastiskt komplement. Vi vill alla stärka individen och höja den operativa effekten.

En allt större andel av den svenska befolkningen bekänner sig till någon annan tro än den kristna, eller ingen alls. Det kan väcka frågan om varför inte andra trosinriktningar är representerade i Försvarsmakten på samma sätt som Svenska kyrkan.

Men själavården har varit unik för kristendomen, förklarar Jenny Ahlén. Såväl präster som rabbiner och imamer är texttolkare. Men för präster ingår det även i uppdraget att vara skolade själavårdare, vilket inte de andra per automatik är. 

– Det handlar inte om att alla trossamfund ska vara representerade, det är själva själavården som är det primära. Det är därför prästerna är här.

FAKTA

Själavårdare i Försvarsmakten
Fältprosten leder all militär själavård i
Försvarsmakten. Tjänsten är placerad i Försvarsmaktens insatsstab. 

I militärregionerna är pastorsfunktionen under uppbyggnad för att samordna den regionala verksamheten. Utöver detta finns det fältpastorer i Hemvärnet, förbands- och flottiljpastorer. Det finns också pastorer vid internationell insats. Totalt finns det omkring 90 själavårdare i Försvarsmakten.

Källa: Försvarsmakten.

På senare år har även vissa muslimska och judiska församlingar börjat bygga upp själavårdsverksamhet. Jenny Ahlén har kontakt med olika trossamfund för att se hur ett eventuellt framtida samarbete med själavårdare som har annan trosinriktning kan se ut. Hon tycker att det skulle kunna finnas själavårdsutbildning även för imamer och rabbiner.

– Försvarsmakten bereder frågan om själavårdare från andra samfund. I dagsläget har prästerna samtal med värnpliktiga och all anställd personal, inklusive personer från andra trosinriktningar, vilket fungerar väldigt bra. Troende har också ofta en fin dialog sinsemellan. Vi tar sällan illa vid oss om det är en annan trosföreträdare som representerar ett sammanhang.

Men just nu uppfattar inte Försvarsmakten att det finns något behov av själavårdare med annan trosinriktning, enligt Jenny Ahlén.

– Vi får inte några sådana signaler. Däremot ser vi behov av en ökad förståelse för andra kulturer och religioner. Det är en roll som prästerna på förbanden har, att undervisa i andra religiösa kontexter och bygga upp relationen med lokala trossamfund.

Jenny Ahlén beskriver en av sina viktigaste uppgifter framöver som att förtydliga definitionen av själavården i Försvarsmakten. 

– Vad är det för effekt vi vill få ut? Vad har funkat och vad har inte funkat? Vi behöver optimera och skruva, möta förbandens behov och ge prästerna relevant fortbildning.

Hon ägnar mycket tid åt att planera utbildningar för prästerna, inte minst för att kunna möta totalförsvarsbehovet, där prästerna blir en länk mellan kyrkan och Försvarsmakten på lokal nivå. Tillsammans med försvarspsykologen Marta Gromkowska, även hon vid insatsstaben, har Jenny Ahlén också börjat analysera de moraliska faktorer som beskrivs i Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin, som mod, vilja och ledarskap. 

– Det är intressant att reflektera över hur många som verkligen har möjlighet att inställa sig när beredskapslarmet ljuder. Om båda föräldrarna i en familj är krigsplacerade, vad gör vi då? Det är perspektiv vi måste genomlysa för att bygga upp en mer solid försvarsmakt. 

Klockan närmar sig 15 och Jenny Ahlén lämnar Högkvarteret för att ta sig till dagens sista möte. Det äger rum i representationsvåningen som hör till biskopen i Stockholms stift, biskop Andreas, mitt på Östermalm. Totalt fyra biskopar ska tillsammans med sina kyrkliga kollegor träffa Jenny Ahlén och chefen för Mellersta militärregionen, överste Thomas Karlsson, för att diskutera samarbetet mellan Svenska kyrkan och Försvarsmakten. Möteskonstellationen har funnits i snart ett år.

– Det är något jag bidrar till i mitt uppdrag, att bjuda in och bygga upp den här typen av relationer. Det har ökat förståelsen i Försvarsmakten för vilka oerhörda förmågor som finns i Svenska kyrkan, säger hon. 

Samtalet börjar med lägesbilden i Europa. Jenny Ahlén beskriver oron hos sina kollegor i Baltikum.

– Gråzonsproblematiken kan pröva vår förmåga. Den vaksamhet Försvarsmakten har nu behövs i Svenska kyrkan också.

Det visar sig att biskoparna har flera exempel på störningar och hotfulla händelser i sina stift. Kyrkoherdar och vigselpar har mordhotats, gudstjänstfiranden har störts av en grupp som tros ha kopplingar till gängkriminalitet och en kyrklig Facebookgrupp har tagits över av en sekt.

Den vaksamhet Försvars­makten har nu behövs i Svenska kyrkan också.

Under hösten pågick en debatt i den kristna tidningen Dagen om hur förenlig den kristna tron är med en positiv inställning till landets försvarsmakt. Att vara kristen är att vara pacifist, menade vissa. 

– Jag upplever att alla i Försvarsmakten strävar efter att verka för fred. Och det är naivt att tro att vi kan vara fredsbevarare utan någon form av skydd som markerar för andra att vi är beredda att ta till vapen, säger Jenny Ahlén.  

Det är en solidaritetsfråga, menar hon – alla måste vara med och värna demokratin.

– För mig är det oerhört viktigt att varje dag sträva efter att leva efter Försvarsmaktens värdegrund. Att alltid försöka göra gott och göra sitt yttersta för att välja rätt. Vi är inte felfria, men behöver jobba med de brister vi har. Det tycker jag går hand i hand med det kristna budskapet.

FAKTA

Karriär

2006: Prästvigd. Arbetade därefter som präst i bland annat Norrtälje och Västerhaninge-Muskö församling.
2010: Marinpastor på Amfibieregementet i Berga.
2017: Polispräst region Stockholm och biskopens rådgivare och krisberedskapshandläggare i Stockholms stift. Stöttade församlingar i att bygga upp krisberedskap, utvecklade dödsbudssamverkan mellan kyrka och Polismyndigheten regionalt. 
2019: Fältprost i Försvarsmakten.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Brister i personlig utrustning åtgärdas nu genom tillfälliga lösningar, medan arbetet med att hitta långsiktigt hållbara metoder fortgår. Samtidigt har kvalitetsproblem med nya uniformssystemet markstridsuniform 24 uppdagats och försök pågår med måttagning med hjälp av 3D-skanning. Det uppger företrädare för Försvarsmaktens logistik i en intervju med Officerstidningen.

Linda Sundgren
Under 2025 inleddes utrullningen av det nya nordiska uniformssystemet till förbanden. Markstridsuniform 24 är ett komplett koncept, från underkläder till skaljacka.

Foto: FMV

På bara några år har antalet värnpliktiga som påbörjar grundutbildningen ökat kraftigt, från 5 000 år 2020 till 8 000 i år. De växande värnpliktskullarna tillsammans med fler anställda, fler hemvärnssoldater, fler reservofficerare och mer frivilligpersonal ökar trycket på Försvarsmaktens logistik, FM log, som har till uppgift att tillgodose behovet av personlig utrustning i organisationen.

– Antalet pårustningar har mer än dubblerats de senaste fem åren och det sker ungefär 25 000 pårustningar inom myndigheten varje år. Vi svarar för cirka 15 000 artiklar och ska kunna utrusta personalen med rätt storlekar i alla klimat. Det är en ganska komplex uppgift, säger överstelöjtnant Ola Hansson, enhetschef för TVK log (Teknik- och vidmakthållandekontor logistik) vid FM log.  

Som personlig utrustning räknas den utrustning som soldaten bär på kroppen, förutom eldhandvapen och kommunikationssystem. Vid inrycken 2023 rådde akut brist på flera persedlar som kängor, termosar och regnkläder, och officerare ombads lämna in sina ryggsäckar för att förbanden skulle klara av att utrusta de värnpliktiga. Enligt kommendörkapten Per Wendel, sektionschef för stödenhetens materielsektion vid FM log, är de problemen till stora delar lösta.

– Vi har köpt in regnkläder och termosar till förbannelse, höll jag på att säga, och vår uppfattning är att det kommer att finnas fullständig personlig utrustning till alla som rycker in i år. Men det finns fortfarande brister, framför allt på vissa storlekar, och då får vi använda substitut istället eller omfördela utrustning mellan förbanden. Målsättningen är att alla ska vara utrustade inom en vecka efter intryck, säger han.  

Ett exempel på utrustning som ännu inte finns i tillräcklig mängd är marschkänga 90 med stålhätta. Framför allt handlar det om brist på de minsta och de största storlekarna.

– Det är ytterlighetsmåtten på storlekskurvan som vi beställer från som är utmaningen. Vi har allt från storlek 32 till storlek 52. Vi har också fler kvinnor i försvaret idag och de tenderar att ha smalare hälar än män så vi har fler faktorer att ta hänsyn till när det kommer till storlekar, säger Per Wendel.  

Ibland kan bristen på utrustning lösas genom omfördelning mellan förbanden, berättar Ola Hansson. Exempelvis kan kroppsskydd skickas mellan förråden för att alla ska kunna få utrustning som passar.

– Nu har vi ett antal kroppsskydd i olika modeller där en del är anpassade för kvinnor och en del för andra kategorier. Tar någon fel kroppsskydd kommer det uppstå en brist och därför är det viktigt att alla tar rätt typ av skydd i rätt storlek, säger Ola Hansson och fortsätter:

– Vi kommer att göra veckovisa uppföljningar under hela sommaren på de förband som har inryck, för att säkerställa att de värnpliktiga får avsedd utrustning.

Vi har gett ett mandat till varje organisationschef som ansvarar för sin logistikenhet att anskaffa det som saknas.

Redan nu vet man att det råder brist på vinterutrustning, som exempelvis kängor. Därför kommer man vänta med tilldelning av vinterutrustning till längre fram i höst.

– Ambitionen är att det ska finnas tillräckligt med vinterkängor i vinter, och vi håller på att anskaffa för fullt just nu. Kvarstår brister kommer det att lösas med substitut, säger Ola Hansson.

Ersättning via substitut handlar om att förbanden själva tillåts köpa in personlig utrustning om den inte finns i tillräcklig mängd i organisationen.

– Vi har gett ett mandat till varje organisationschef som ansvarar för sin logistikenhet att anskaffa det som saknas. Mandatet ligger på upp till 700 000 kronor per organisationsenhet. Men man kan inte gå till vilken butik som helst och handla, utan måste vända sig till någon av dem som vi tecknat ramavtal med, säger överste Fredrik Gustafsson, tjänsteförättande chef för FM log.

250123-msu24-low-res-39

Stridsjackan är tillverkad av flamskyddat tyg. Huvan är löstagbar och har flera justeringar så att hjälmen ska få plats under. Löstagbara armbågsskydd. Jackan har ventilationsfickor samt ficka bak för till exempel mössa.

Foto: FMV

Problemen med att tillhandahålla utrustning i rätt storlekar till alla soldater beror på flera saker, enligt ansvariga chefer vid FM log. Bland annat är variationen av storlekar svår att förutse.

– På 90-talet gjorde hälften av befolkningen värnplikten, det vill säga alla män. Då fanns det en normalfördelningskurva utifrån längd och vikt som byggde på mönstringsdata, och vi hade en ganska god bild av hur det såg ut, säger Per Wendel och fortsätter:

– Idag är det 8 000 av 100 000 ungdomar som gör värnplikten. Vissa är kvinnor, vissa är män och många är vältränade. Det gör att kurvan idag är betydligt svårare att förutse. Att vi inte köper in jättemycket mer utrustning beror på att det finns en ekonomisk aspekt också, men grunden är naturligtvis att vi ska ha utrustning till alla soldater.

Det gäller att alla ute på förråden registrerar rätt data i Prio så fort man lämnat ut något.

Problemen med storlekar beror också på hanteringen av utrustning i Försvarsmaktens it-stödsystem Prio. I Prio samlas alla uppgifter om tillgång till persedlar och kroppsmått på dem som rycker in, men det är inte alltid som informationen i systemet överensstämmer med verkligheten. Det kan handla om att fel mätdata har matats in eller att det som lämnas ut inte registrerats korrekt.

– Det gäller att alla ute på förråden registrerar rätt data i Prio så fort man lämnat ut något. Annars blir det fel i lagersaldot och det är den data som man utgår från centralt. Vi har haft en ganska häftig personalrekrytering de senaste åren och kompetensuppbyggnad tar tid, men vi håller på att lösa det genom utbildning, säger Ola Hansson.

För att få leveranser av utrustning i tid krävs framförhållning. Om avtal redan finns kan Försvarsmakten göra inköp på egen hand, något som enligt Fredrik Gustafsson ofta tar mellan tre och tolv månader från beställning till leverans. Ny materiel köps in via Försvarets materielverk, FMV, och är en betydligt mer omfattande process.  

Chefer vid FM log om personlig utrustning juni 2026

Överstelöjtnant Ola Hansson, enhetschef för teknik- och vidmakthållandekontor logistik vid FM log, överste Fredrik Gustafsson, tjänsteförättande chef för FM log och kommendörkapten Per Wendel, sektionschef för stödenhetens materielsektion vid FM log.

Foto: Filip Erlind

Under 2025 inleddes utrullningen av det nya nordiska uniformssystemet till förband. Markstridsuniform 24, MSU 24, är ett komplett koncept, från underkläder till skaljacka, som även finns i öken- och djungelkamouflage. Men införandet har inte gått som planerat och utrullningen har pausats upprepade gånger efter att man uppdagat problem med storlekarna.

Det har varit brist på uniformer i större storlekar medan det funnits ett överskott av uniformer i extra small och small. När anställda på FMV åkte ut till förbanden och kontrollmätte personalen konstaterade de bland annat att den registrerade benlängden hade blivit fel i 30 procent av fallen. Problemen berodde på att personalen hade tagit mått på sig själva och därmed fått fram fel siffror.  

– För det gamla uniformssystemet, fältuniform 90, räckte det med vikt och längd, men med det nya uniformssystemet krävs minst fem mätpunkter med hals, bål och så vidare. Totalt är det 19 mätpunkter på hela systemet, inklusive huvudomkrets och fotstorlek, säger Fredrik Gustafsson.

I höstas meddelade Försvarsmakten att mätproblemet skulle lösas genom att textilingenjörer vid FMV stöttade förbanden med måttagning och utbildning. Enligt Fredrik Gustafsson har förrådspersonalen utbildats i hur måttagning ska genomföras och mäter de som ska rustas. Men det behövs fler insatser för att lösa problemen fullt ut.

– Nu genomförs en analys av vad som krävs för att det ska bli rätt. Egenmätningar fungerar inte, det vet vi. Vi utreder också vissa artiklar i MSU 24 för att ta reda på om måttabellerna som är inlagda i Prio stämmer, säger Per Wendel.

När det gäller själva mätningarna undersöks möjligheten att använda tekniska hjälpmedel.

– Vi håller på att göra prov och försök med 3D-kropsskanning på två orter, Karlsborg och Enköping. Med 3D-skanner tar mätningen bara någon sekund och efterarbetet några minuter. Men vi måste säkerställa att mätningarna är tillförlitliga innan metoden börjar användas, säger Per Wendel.

Vi har identifierat kvalitetsproblem eller funktioner i uniformen som vi skulle vilja förändra.

Samtidigt kommer rapporter om kvalitetsbrister i MSU 24 från såväl Norge som Danmark och Finland, något som försvarsdebattören Taktisk har uppmärksammat. Det handlar om tyg som bleknar och går sönder fort och plagg som är för täta. Även i Sverige har brister uppdagats bland dem som börjat använda uniformen.

– Vi har identifierat kvalitetsproblem eller funktioner i uniformen som vi skulle vilja förändra. Bland annat är snödräkten för tät. När det gäller byxorna är öppningen nere vid benen för liten. Förstärkningsplattan på knäna är i någon form av plastmaterial och den vill vi byta ut mot tyg eftersom vissa upplever att den skaver och jackan behöver ha en annan placering av öppningar för ventilation, säger Per Wendel.

Att det uppstått problem trots att uniformssystemet testades innan tillverkningen startade, tror Per Wendel beror på att projektet drivits av flera länder tillsammans.

– Det har hela tiden varit en jämkning av krav. Vi kanske har velat ställa vissa krav som övriga länder inte hållit med om och då har det blivit en jämkning. Men delar av systemet fungerar väldigt bra, som underkläder och lager två. Det är riktigt bra grejer, säger han och fortsätter:

– Vi vidarebefordrar informationen om våra erfarenheter av uniformssystemet till FMV för att försöka få till förändringar, men det är svårt när det ska vara en gemensam design än så länge.

Leverantören av MSU 24 är det norska företaget Oskar Pedersen A/S, och plaggen tillverkas på olika platser i Europa. Till exempel tillverkas underkläder av Aclima i Norge och Estland, mellanlager av Woolpower i Sverige och ytterplagg av Siamidis i Grekland och Albanien. Utvecklingen av MSU 24 startade inom det nordiska försvarssamarbetet Nordefco 2016. Till 2032 ska det nya uniformssystemet vara infört i Försvarsmakten.

– Under tiden fortsätter vi att köpa in fältuniform 90, tills vi har en stabil försörjning av det nya systemet och vi har jobbat bort barnsjukdomarna. Men hela Försvarsmakten kommer aldrig att få MSU 24, som exempelvis delar av marinen, säger Per Wendel.

Ur arkivet: