Senast publicerat
Senast publicerat:

Beslut väntas kring slutligt införande av trebefälssystemet

Försvarsmakten vill slutföra införandet av trebefälssystemet. En arbetsgrupp på Högkvarteret arbetar nu med att ta fram beslutsunderlag i frågan. Den slutliga implementeringen kan innebära att vissa NBO-officerare behöver byta personalkategori och övergå till att vara specialistofficerare.

Josefine Owetz
Försvarsmakten
En arbetsgrupp i Högkvarteret arbetar med att ta fram beslutsunderlag för hur det slutliga införandet av trebefälssystemet ska gå till. I början av maj ska ÖB fatta beslut i frågan.

Den 1 januari 2019 infördes trebefälssystemet i Försvarsmaktens organisation och en systematik för vilka befattningar som är avsedda för officerare respektive specialistofficerare introducerades.

I dag bedömer myndigheten att ungefär 2 000 befattningar avsedda för specialistofficerare bemannas av officerare. Huvuddelen av dessa är officerare som härstammar från den nya befälsordningen, NBO, med en officersexamen från 2005 eller tidigare. 

Att övergången till trebefälssystemet inte slutförts har medfört såväl strukturella som planeringsmässiga utmaningar för Försvarsmakten, enligt överste Peter Tagesson, chef för planeringssektionen vid Ledningsstabens personalavdelning på Högkvarteret.

– Vi behöver skapa likhet i de personal- och befattningsflöden som Försvarsmaktens organisation är formad efter. När vi tillämpar felaktigt och bemannar med andra personalkategorier skapar det systemfel, vilket påverkar personalflöden inom organisationen. Vi börjar få en del problem med att vi inte fullt ut gått in i trebefälssystemet, säger han.

» Helt plötsligt är vi nu i en situation där vi lägger mer tid på att hitta alternativa utbildningar och vägar för att möta enskildas behov, istället för att fokusera på Försvarsmaktens tillväxt «

Vad får det för följder?

– Det är svårt att prognosticera utbildningsvolymer, svårt att göra beräkningar för tillväxt och vilka förmågor som vi ska bygga vidare på. Helt plötsligt är vi nu i en situation där vi lägger mer tid på att hitta alternativa utbildningar och vägar för att möta enskildas behov, istället för att fokusera på Försvarsmaktens tillväxt.

Peter Tagesson är ansvarig för den arbetsgrupp i Högkvarteret som arbetar med att ta fram beslutsunderlag för hur det slutliga införandet av trebefälssystemet ska gå till.

Arbetsgruppens uppdrag är att ta fram olika handlingsalternativ över hur myndigheten åstadkommer detta och när trebefälssystemet kan vara intaget. I början av maj ska ÖB fatta beslut i frågan.

– Arbetsgruppens uppdrag utgår från att Försvarsmakten införde flerbefälssystemet redan 2008. Vid ett antal tillfällen sedan dess har man sagt att organisationen inte är mogen att ta det slutgiltiga beslutet. Nu har vi kommit så pass långt i processen att ÖB vill fatta ett beslut som innebär att vi jobbar efter och verkar i enlighet med det beslutade trebefälssystemet, säger Peter Tagesson.

Liknande läsning:
Peter Tagesson
Peter Tagesson, chef för planeringssektionen vid Ledningsstabens personalavdelning på Högkvarteret.

» Officerare med NBO-bakgrund är viktiga, kompetenta och en stor del av Försvarsmakten. Vi måste förvalta den kompetensen på bästa sätt för organisationen, genom att de fortsätter som antingen officer eller som specialistofficer «

Samtliga förbandschefer fick i höstas i uppdrag att på individnivå analysera och inkomma med utvecklingsplaner för NBO-officerare upp till OF 3. Kompetensinventeringen syftade bland annat till att kunna prognosticera antalet utbildningsplatser till nivåhöjande utbildningar de kommande åren.

– Officerare med NBO-bakgrund är viktiga, kompetenta och en stor del av Försvarsmakten. Vi måste förvalta den kompetensen på bästa sätt för organisationen, genom att de fortsätter som antingen officer eller som specialistofficer. Vi vill omhänderta individens potential och intresse, och identifiera dennes utveckling på sikt.

Handlingsalternativen som arbetsgruppen har tagit fram innefattar bland annat olika typer av övergångsutbildningar, beroende på om individen växlar till specialistofficer eller ska fortsätta som officer. Arbetsgruppen tittar också på eventuella undantag och vilka som inte ska omfattas, där åldersläge är en faktor.

– Vi måste göra individuella bedömningar på lokal nivå med centrala stödverktyg för att ta reda på vad individen har för potential och vilja, både vad gäller kompetensutveckling men också var man geografiskt vill arbeta. Beroende på vad dessa bedömningar ger oss så kommer vi förhoppningsvis att se var den här individen ska placeras in i organisationen och på vilken nivå, säger Peter Tagesson. 

» En individ som har kommit fram till en viss nivå, OF 1 eller OF 2, och inte själv aktivt har sökt sig vidare eller inte bedömts lämplig till OF 3-nivån, har nu en stor möjlighet till att erhålla kompetensutveckling i djup och bredd «

Hittills har byte av personalkategori skett genom frivillighet. Under perioden 2010 till januari 2021 har runt 600 officerare från tidigare utbildningssystem konverterat till specialistofficer, enligt Försvarsmakten.  

– Risken är att rörelsen i förflyttning nu har avstannat för att man har bestämt sig för att grad upplevs som viktigare än Försvarsmaktens utveckling. Genom att växla personalkategori öppnas det upp stora möjligheter för den enskilde, säger Peter Tagesson

Vad finns det för personliga incitament för den enskilde att omgalonera sig?

– En individ som har kommit fram till en viss nivå, OF 1 eller OF 2, och inte själv aktivt har sökt sig vidare eller inte bedömts lämplig till OF 3-nivån, har nu en stor möjlighet till att erhålla kompetensutveckling i djup och bredd. För individen innebär det möjligheter till kompetensutveckling och en större palett till befattningar. Många av individerna sitter redan i dag på befattningar som är avsedda för specialistofficerare och trivs och vill fortsätta där.

Nyligen genomförde Officersförbundet en medlemsundersökning om trebefälssystemet. Den visade att 9 av 10 av de tillfrågade NBO-officerarna är kritiska till tvingande omgalonering.

Vad anser ni är vinsten med att slutligt genomföra ett impopulärt beslut på kort sikt nu när Försvarsmakten ska tillväxa?

– Vinsten är att vi har ett beslutat system och att vi slutligen genomför det. Varje dag som vi inte renodlar våra beslut skapar det nya utmaningar som vi försöker åtgärda med kreativa och tillfälliga lösningar som gör att vi inte skapar den bästa organisationen. Många av individerna som är negativa kan förhoppningsvis, med fördjupad kunskap och dialog, se vilka fördelar som byte av personalkategori faktiskt innebär.

600 officerare med NBO-bakgrund har konverterat till specialistofficer under perioden 2010–2021, enligt Försvarsmakten.
0

Av svaren i Officersförbundets undersökning framgår också att en tredjedel av medlemmarna tror på lägre status för specialistofficerarna om det blir en obligatorisk omgalonering.

Hur ser ni på risken att ni sänker statusen för specialistofficerssystemet i och med detta?

– Vi ser att det kan finnas en sådan uppfattning och oro, som med alla större systemförändringar. Det ska inte uppfattas som att det blir en värdesänkning att bli specialistofficer. Vi värnar bara de systembilder vi har tagit fram och logiken i trebefälssystemet. Vi tar fram metoder och valideringsverktyg för att säkerställa att kvaliteten i respektive systembeskrivning säkerställs.

» Varje dag som vi inte renodlar våra beslut skapar det nya utmaningar som vi försöker åtgärda med kreativa och tillfälliga lösningar som gör att vi inte skapar den bästa organisationen «

Kommer någon NBO-officer över OF 3 att behöva omgalonera sig?

– Nej, ingen över OF 3 omfattas av detta, för vi drog en gräns mellan OF 3 och OF 4. Vi bedömer att vi har validerat in dessa individer genom att de har gått stabsprogrammet. Men vi kommer att erbjuda utvecklande samtal även för OF 3, och om de vill bredda sig och inneha befattningar som är kravställt för OR 8, då kommer de erbjudas att konvertera till specialistofficer, säger Peter Tagesson. 

Arbetsgruppens resultat ska snart föreläggas överbefälhavare Micael Bydén. I början av maj ska ÖB fatta beslut i frågan om när trebefälssystemet för alla befälskategorier ska vara infört och hur implementeringen ska gå till.

Officersförbundet har tidigare uttryckt farhågor om att Försvarsmakten ska börja genomföra tvingande byten av grad bland NBO-officerare som är placerade på specialistofficersbefattningar. Förbundet efterlyser också tydligare utvecklingsmöjligheter och bättre löneutveckling för specialistofficerare. Peter Löfvendahl, Officersförbundets förbundsdirektör:
 
– Försvarsmakten borde se till att det finns reella möjligheter för specialistofficerare att utvecklas – både yrkesmässigt och lönemässigt, det har man inte lyckats med sedan 2008.  Men gör man den läxan först blir det ju attraktivt att vara specialistofficer och rimligen borde det leda till att fler väljer att frivilligt byta spår, säger han och tillägger: 

– Tvång leder sällan till något gott och Officersförbundet har därför gett ÖB rådet att det fortsatt ska vara frivilligt att omgalonera sig och vi vet, genom vår medlemsundersökning, att vi har våra medlemmar med oss i den här frågan, säger Peter Löfvendahl. 

Torsdagen den 22 april anordnar Officersförbundet en livesänd diskussion om trebefälssystemet. Läs mer om den här

FAKTA

Trebefälssystemet 

2008 införde Försvarsmakten tvåbefälssystemet med officerare och specialistofficerare. I samband med införandet av GSS skapades ytterligare en befälskategori i form av gruppbefäl. 2016 definierades systemet som trebefälssystemet, och en systembeskrivning för systemet och de olika kategoriernas roller fastställs. 2018 beslutades om implementering av trebefälssystemet i Försvarsmaktens organisation (exklusive Högkvarteret) och vilka militära befattningar som är OR respektive OF. Källa: Försvarsmakten.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Att vara officer blir för många något av en livsstil som följer med långt efter pensionen. Vi har träffat ett gäng pensionerade yrkesofficerare i Stockholm som under närmare 30 års tid träffats varje vecka för att träna – och prata gamla minnen. En minst sagt svettig upplevelse.

    Anna-Maria Stawreberg
    Veteraner håller formen tillsammans
    Från vänster: Nils Förander, Per-Arne Persson, Peringvar Östblom, Torsten Gerhardsson, Håkan Svedin, Margareta Hellerström, Johan Högberg.

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Det är tidig morgon och i receptionen till KFUM:s lokaler i Stockholm trängs ett tiotal spänstiga herrar i åldrarna runt 80. Stämningen är hög, och det är även ljudnivån. Varje person som kliver in genom porten möts av glada hälsningar. För här känner alla varandra sedan länge.

    Träningsgruppen består av pensionerade officerare där de flesta under karriären arbetade åtminstone någon period på Arméstaben. Och även om de har olika bakgrund, har de ofta stött på varandra under olika övningar och i andra sammanhang genom åren.

    – Det sägs att den här träningsgruppen började redan på 1950-talet och att man då tränade i ett av Kungstornen här i Stockholm. De flesta av oss som är här har varit med sedan början av 2000-talet, förklarar Håkan Swedin, före detta regementschef på Skaraborgs regemente, P 4, samtidigt som han kryssar i vad han ska ha till frukosten som ska dukas fram under tiden som gruppen tränar.

    Håkan Swedin

    Håkan Swedin

    En dam finns i sällskapet: Margareta Hellerström, som är gruppens trogna ledare sedan flera år tillbaka. Hon har lett träningspass i olika sammanhang i över 55 år och har tränat i hela sitt liv.

    – Vi har inga kvinnliga deltagare ännu. Men förhoppningsvis kommer vi att få det framöver, säger en av herrarna och visar ner till omklädningsrummen.

    Två gånger i veckan träffas träningsgruppen som består av 22 stycken pensionerade officerare. Oftast snittar de på 10–15 deltagare. Det är alltid någon som inte kan dyka upp, och tur är väl det. Det är trångt i den lilla gymnastiksalen där träningsgruppen gör sig redo för passet. Men alla samsas om utrymmet och verkar ta trängseln med ro, för här är själva umgänget minst lika viktigt som den fysiska aktiviteten.

    En gång försökte jag genomföra ett träningspass utan att inleda med marschen under uppvärmningen, men det blev inte lyckat.

    Margareta Hellerström sätter in den första skivan i CD-spelaren. Snart hörs ljudet av den traditionsenliga marschen som passet alltid inleds med.

    – En gång försökte jag genomföra ett träningspass utan att inleda med marschen under uppvärmningen, men det blev inte lyckat, säger ­Margareta Hellerström innan hon höjer volymen.

    Veteraner håller formen tillsammans

    Claes Grafström är en av deltagarna i träningsgruppen.

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Det är ett taktfast gäng som marscherar runt på led i salen. Med jämna mellanrum ger hon instruktioner som får gruppen att stanna upp och göra olika uppvärmningsövningar. Det plockas äpplen och det tänjs vader. Det sträcks ryggar och mjukas upp lårmuskler.

    Tempot är lugnt och fint, och känns fullt rimligt för en grupp bestående av en grupp deltagare med en snittålder på runt 80 år. Men inte länge till. För så fort marschen är över byter Margareta Hellerström skiva till Elvis Presley och ökar takten. Det är dags för joggning. Vissa mer eller mindre rusar fram. Andra lunkar mer kontrollerat. Någon väljer att gå med spänstiga steg och pendlande armar i innercirkeln.

    Att gruppens äldsta deltagare är födda i början av 1940-talet är svårt att tro. Alldeles särskilt när övningarna övergår till armhävningar. Deltagarna är alldeles uppenbart ett gäng vältränade pensionärer som är så långt ifrån soffpotatisar man kan vara, det är svettigt och andfått. Men inte för veteranerna som troget dykt upp på varje pass. De har nu kommit upp i andra andningen och genomför situps och knäböj med en stor portion frenesi och målmedvetenhet. Här maskas inte, det är uppenbart.

    Det är tydligt att det här är en skara män som aldrig riktigt lagt av. Ett gäng människor som, precis som så många andra militärt anställda, hållit sig i form under hela yrkeslivet och som fortsatt med det även efter pensionen.

    – Det har varit en av de största fördelarna med officersyrket: att man har fått träna på arbetstid, säger en av herrarna under en kort andhämtningspaus innan mattorna åker fram för nya övningar.

    Margareta Hellerström tittar ut över deltagarna, som för att göra sig en uppfattning om status, och fattar sedan beslut om att dra igång några snabbare ABBA-låtar.

    Först därefter är det dags för stretching och nedvarvning i sällskap av Ted Gärdestad och Elton John.

    Trots att själva träningspasset är avslutat är det ingen som går hem. Efter en snabb dusch med efterföljande bastu tar nästa moment över. Den obligatoriska fikastunden.

    – Samvaron oss emellan är jätteviktig. De flesta av oss känner varandra sedan yrkeslivet. Men de som vi inte kände sedan tidigare har vi lärt känna här på tisdagarna och torsdagarna, säger Claes Grafström som har en bakgrund på Livregementets husarer, K 3, Livgardets Kavallerikasern, K 1, och på Försvarsmusikcentrum.

    På bordet är fat med smörgåsar framdukade. Någon skickar runt en burk med pepparkakor och någon annan fyller på kaffet.

    Fikastunden är minst lika viktig som själva träningen. Det är här som samtalen förs och som en herre uttrycker det: ”om vi inte hade frukosten efter träningen hade jag lika gärna kunnat boka in mig ensam på Friskis & Svettis.”

    Ingen av dem har lämnat Försvarsmakten helt. Förutom tisdags- och torsdagsträningarna är de flesta med i åtminstone någon kamrat- eller veteranförening.

    – De flesta av oss jobbade i Försvarsmakten under nedrustningen, men nu är det helt nya tider, säger Torsten Gerhardsson som tog sin officersexamen 1965 och åren innan pension var chef på Norrlands artilleriregemente, A 4.

    Torsten Gerhardsson

    Torsten Gerhardsson

    Ja, det är nya tider nu, men om Trump och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, pratar man inte särskilt mycket. Det är ämnen som sänker stämningen och istället har samtalsämnena en tendens att röra sig runt gamla minnen och kalla kriget. När det inte pratas gamla minnen diskuterar man kultur.

    – För vi gör även lite andra grejer. Det händer att vi träffas och går på museum, vi ses på Militärsällskapet och gör utflykter, säger Håkan Swedin.

    Utflykterna är av varierande art. Någon gång har de pensionerade officerarna åkt till Finland. En annan gång har de gjort en kyrkotur i Uppland.

    När kaffet är uppdrucket och smörgåsarna uppätna börjar motionärerna packa ihop för att lämna stället. Men eftersom det är träning två gånger i veckan kommer de att ses om ett par dagar igen för ett nytt pass.

    – Vi har kört länge tillsammans, men vi vill ändå få in nya deltagare. Nu väntar vi bara på att 60-och 70-talisterna ska dyka upp. Skriv det, uppmanar Håkan Swedin.

    Nu väntar vi bara på att 60-och 70-talisterna ska dyka upp. Skriv det.

    Det är inte helt otroligt att det äldre gardet kommer att sopa mattan med potentiella nykomlingar med tanke på den goda form samtliga verkar vara i.

    Å andra sidan visar forskningen att det aldrig är för sent att formtoppa, och under ledning av Margareta Hellerström känns det som om det trots allt finns goda möjligheter till det, även efter pension.

    Veteraner håller formen tillsammans

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Ur arkivet: