Senast publicerat
Senast publicerat:

»Vi stödjer samhället med allt vad vi kan«

Inställda hemresor för värnpliktiga, hemtagen personal från insatsområden och videokonferenser istället för fysiska möten. Försvarsmakten har vidtagit en rad åtgärder till följd av covid-19.

Josefine Owetz
Försvarsmakten

Coronapandemin har lett till flera åtgärder för Försvarsmaktens verksamhet och myndigheten har utifrån Folkhälsomyndighetens riktlinjer gett ut egna riktlinjer till medarbetarna. Flera av dessa handlar om tjänsteresor. 

– Det är minimala rörelser i organisationen och Försvarsmakten strävar efter att genomföra så få inrikesresor som möjligt. Större möten och konferenser är inställda eller genomförs via video- eller telefonkonferenser, säger brigadgeneral Lena Persson Herlitz, ställföreträdande chef för Ledningsstabens inriktningsavdelning på Högkvarteret. 

Brigadgeneralen, i egenskap av militärstrategisk operationsledare, är den som inriktar och sammanhåller Försvarsmaktens aktiviteter kopplat till covid-19. Hon tillägger:

– Viss mötesverksamhet kan av naturliga skäl inte genomföras virtuellt. Men många möten går alldeles utmärkt att genomföra på detta vis. Vi märker att vi både sparar tid och pengar på det här sättet och dessutom är det bra för miljön. Det skulle inte förvåna mig om alternativa mötesmetoder och nya tekniska lösningar kommer nyttjas i större utsträckning framöver.

Den ordinarie verksamheten fortsätter i regel som vanligt på förbanden, men anpassningar och åtgärder vidtas för att minska risken för smittspridning. 

Det skulle inte förvåna mig om alternativa mötesmetoder och nya tekniska lösningar kommer nyttjas i större utsträckning framöver.

Lena Herlitz, brigadgeneral

I slutet av mars beslutade Försvarsmakten att begränsa rörelsefriheten för de värnpliktiga. Syftet var att upprätthålla beredskap, nå krigsförbandsmålsättningar och minska smittspridningen i landet och inom myndighetens förband och skolor. Beslutet innebar hemreseförbud under perioden 27 mars till den 17 april.   

– Inriktningen är att rekryterna framöver har längre sammanhängande utbildningsperioder för att reducera antalet hemresor med ungefär hälften fram till utryckning, och samtidigt då också förlänga ledighetsperioderna när man är hemma, säger Lena Persson Herlitz. 

Den 3 april kom beskedet att Försvarsmakten flyttar fram genomförandet av försvarsmaktsövning Aurora 20 till ett annat år. Inneliggande värnpliktskullar är i slutet av sin utbildning, därför kommer viss övningsverksamhet ändå att genomföras framöver, men i betydligt mindre utsträckning. 

contentimagelarge
Lena Herlitz, brigadgeneral, ställföreträdande chef för Ledningsstabens inriktningsavdelning på Högkvarteret

Övningsverksamheten ominriktas mot försvarsgrens- och stridskraftvisa övningar med tyngdpunkt på slutövningar för inneliggande värnpliktiga. All övningsverksamhet ska anpassas till riskerna för smittspridning, därför ska företrädesvis militära anläggningar och övningsfält nyttjas. 

Med anledning av utvecklingen av coronaviruset är det just nu låg aktivitet i flera av Försvarsmaktens insatsområden. I vissa områden har verksamheten helt pausats och därför har beslut tagits om att tillfälligt ta hem personalen. 

Liknande läsning:

– Det svenska bidraget i Irak är temporärt hemtaget eftersom ingen utbildning sker. I Afghanistan sker ingen rådgivningsverksamhet för tillfället varför rådgivarna inte har återvänt till insatsområdet efter ledighet. Planeringen och förberedelserna inför kommande rotationer fortgår och det finns beredskap för att påbörja utbildnings- och rådgivningsinsatserna igen när situationen medger, säger Lena Persson Herlitz.

Även andra insatsområden påverkas och delar av förbanden tar temporärt hem personal. Sverige anpassar sig till FN, EU och Natos riktlinjer, vilket bland annat innebär karantän inför rotation och vid ankomst till insatsområdet, förklarar hon. 

– För vår personal utomlands innebär riktlinjerna att tjänstgöringen kan förlängas, ledigheter ställas in och verksamheten begränsas. Det finns stor förståelse för de extraordinära omständigheter som råder och det finns en stark vilja att göra det bästa av situationen. Försvarsmakten bereder just nu en förfrågan om att bland annat stödja EU:s träningsinsatser med förnödenheter och annan materiel. Militär verksamhet bygger på förtroende och det är av vikt att bidra solidariskt till att skydda personalen i insatsområdena, säger Lena Persson Herlitz. 

Sedan coronautbrottets början har Försvarsmakten lämnat stöd till samhället och och myndighetens personal och materiel har ställts till förfogande för att upprätta tält utanför sjukhus, sköta ambulanstransporter och bygga upp fältsjukhus. Utöver det har bland annat utrustning fördelats om till sjukvården och laboratorieingenjörer avdelats till Folkhälsomyndigheten. Alla former av stödbegäran går via Socialstyrelsen som gör prioriteringar och fördelar stödet mellan regionerna.  

– Försvarsmakten gör en bedömning utifrån varje inkommen stödbegäran om det är möjligt att tillmötesgå förfrågan utan att det påverkar vår beredskap eller förmågan att lösa huvuduppgifterna. Vi stödjer samhället med allt vad vi kan, med materiel, kompetens och personal. Jag är imponerad av personalens positiva attityd och det breda stöd som vi ger samhället. Det känns verkligen bra att vi alla bidrar på ett eller annat sätt och att samarbetet mellan myndigheterna fungerar väl, säger Lena Persson Herlitz.

Det finns stor förståelse för de extraordinära omständigheter som råder.

Lena Herlitz, brigadgeneral

Försvarsmakten stödjer sedan en tid tillbaka även Socialstyrelsen och Länsstyrelsen med stabspersonal. 

– Stabspersonalen hjälper till med planering på kort och lång sikt, inköp, logistik och kommunikation, säger hon och berättar att ytterligare försvarsmaktsanställda står i beredskap om behov av stabs-personal uppstår hos andra myndigheter. 

Försvarsmakten har hittills tagit emot ett sjuttiotal förfrågningar om stöd enligt stödförordningen. En stor del av den sjukvårdsutrustning som Försvarsmakten har tillgänglig är utlånad och överlämnad till regionerna utifrån Socialstyrelsens prioriteringar. 

Hur ser Försvarsmakten på vilket stöd till samhället som kan tänkas vara efterfrågat den närmaste tiden?

– Vi har helikoptrar i beredskap för patienttransporter om behovet skulle uppstå. 12 ambulanser är avdelade till regionerna osv. Framöver ser jag främst att vi ytterligare kan bidra med stöd till kommande nationella provtagningar, där hemvärnspersonal i samtliga militärregioner kommer att göra en insats. I övrigt är det fokus på att säkerställa uthålligheten i det stöd som vi redan nu ger samhället, säger hon och tillägger:

– Alla är medvetna om att det här kan bli långvarigt och vi planerar och förbereder oss för det. Samtidigt måste vi ha beredskap för att andra svåra situationer kan inträffa. Vi är till exempel snart inne i sommarperioden med risk för skogsbränder. Det är viktigt att inte prioritera ner den långsiktiga omvärldsanalysen och enbart fokusera på här och nu.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

I en byråkratisk verklighet där processer styr mer än människor blir chefens faktiska betydelse allt mer oklar. Vad innebär det egentligen att vara chef i Försvarsmakten, undrar Andreas Braw.

Andreas Braw

En stor del av oss officerare gör chefskarriär. Vi genomför militär grundutbildning som chefer när vi knappt blivit myndiga. Sedan är vi plutonchefer, kompani­chefer, sektionschefer, avdelningschefer, stabschefer, och så vidare. Men vad gör vi chefer egentligen för nytta?

Försvarsmakten plöjer ner stora summor i att välja ut oss och utbilda oss till ”ledare”. Vi har egna läroböcker i ledarskap, avlönade ledarskapslärare, ledarcoachning, ledarnätverk … Ja, det är ingen överdrift att det finns en kult kring ”ledarskap” i Försvarsmakten. Men vad åstadkommer vi chefer? 

I många fall åstadkommer vi ganska lite. Vi stannar på våra befattningar kort tid, har ofta dålig insyn i verksamheten som vi leder och fyller våra arbetsdagar med andra saker än att leda vår personal i huvudverksamheten. Istället blir det kluriga löneärenden, ledningsmöten och uppföljning i Vidar. Efter två års förvaltning är det dags för en ny chef igen. 

Ja, det är ingen överdrift att det finns en kult kring ’ledarskap’ i Försvarsmakten. Men vad åstadkommer vi chefer? 

Likväl har vi höga tankar om oss själva. Det sker ceremonier vid chefsbyten, och ju högre chef desto större ceremoni. Tal och fanfarer. Vi ser chefen som viktig. Trots det är chefer ofta rätt obetydliga i praktiken. Det är istället processbeskrivningar, författningar och den av forskarna Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Weichselberger kallade ”mittokratin” av staber och stödfunktioner som styr.

”Mittokratin är en organisation där alltmer makt och resurser samlas i mitten, ovanför kärnverksamheten och nedanför högsta ledningen” skriver forskarna i DN. Det är en allmän trend i arbetslivet, vi är inte ensamma om att vara drabbade. Organisationen blir överorganiserad, men tappar förmågan att styra. Istället skapas enligt professorn i nationalekonomi Henrik Eriksson en ”byråkratisk gegga” som är enormt arbetskrävande. 

En kollega som är sektionschef (ännu en chef!) på en bataljonsstab sammanfattade sin vardag så här: ”Jag är överarbetad och understimulerad”. En förfärlig formulering. Han ägnar dagarna åt mängder av korta ärenden i olika riktningar, men ser sällan den röda tråden eller syftet med det han gör. Strömmen av ärenden sinar aldrig, men handlar sällan om att åstadkomma någon särskild krigföringsförmåga. I denna moraliska dystopi sker ett tyst lärande, att det är så här organisationen och vi officerare ”ska” fungera. Men det leder till svaga resultat och stegrande sjukskrivningstal. 

Vi mittokrater (jag tjänstgör själv på Arméstaben) borde kanske agera i ”chefens anda”, men hur ska man hitta en ”anda” att agera i när cheferna är upptagna med annat och redan står med ena foten på nästa karriärsteg? När cheferna inte klarar av att styra i den ”byråkratiska geggan” eller att ens se ett terrängparti framåt i den mittokratiska dimman? Var är vi? Vart ska vi? Ingen vet riktigt. Det är, som många har börjat säga, ”komplext”. 

Det är lätt att beskylla den ansiktslösa mittokratin, processerna och reglerna för utebliven förändring och svaga resultat. Men om det är dessa som styr vår organisation, vad ska vi då med cheferna till? Vad ska vi med ledarskapsutbildningen till? Ledningsgrupperna? Graderna? Vad gör vi egentligen för skillnad? Vad gör jag? Vad gör du? Vad håller vi på med?

Ur arkivet: