Senast publicerat
Senast publicerat:

Kompetensinventering av NBO-officerare

Förbanden har fått i uppdrag att göra en inventering av kompetenser och utvecklingsplaner för NBO-officerare. Syftet är att stödja planeringen av antalet platser till nivåhöjande utbildningar, men viss oro finns för att det kan leda till tvingande byte av personalkategori.

Josefine Owetz
Anna Norén / Försvarsmakten
Av de officerare som kan komma att beröras av en omgalonering är nio av tio kritiska till förändringen, visar Officersförbundets medlemsundersökning.

Av befattningar avsedda för specialistofficerare bemannas i dag 38 procent av officerare, enligt Försvarsmakten. Huvuddelen av denna bemanning består av officerare som härstammar från den nya befälsordningen, NBO, med en officersexamen från 2005 eller tidigare. Enligt en skrivelse som gått ut till förbanden borde en stor andel av dagens NBO-officerare redan ha bytt personalkategori.

Samtliga förbandschefer har nu fått i uppdrag att på individnivå analysera och inkomma med utvecklingsplaner för NBO-officerare upp till OF 3. Analysen ska innehålla bedömning av dessa officerares kompetens och planerade utvecklingsplan och ska genomföras av individerna tillsammans med sin chef i samband med medarbetarsamtalet. 

– Vi behöver se över de utbildningsplatser som vi har planerat till nivåhöjande utbildning de kommande åren, för att undvika överplanering. Vi har för många utbildningsplatser relativt till individer som har möjlighet att gå fram till 2025, säger överste Peter Tagesson, chef för planeringssektionen vid Ledningsstabens personalavdelning på Högkvarteret.

Analysen ska också skapa en bild av personalvolymer samt underlätta kommande organisationsarbeten i Försvarsmakten.

– Vi vill omhänderta individens potential och intresse och identifiera dennes utveckling på sikt. Vi är fullt medvetna om att det finns många NBO-officerare som har utvecklat kompetens som taktiska officerare såväl som specialistofficerare har. Men i antal omfattar det runt 2 000 NBO-officerare som sitter på någon form av specialistofficersbefattning vilket gör det svårt för oss att planera vilken vilja individen har för att matcha det med organisationen, säger Peter Tagesson.

Peter Löfvendahl, förbundsdirektör på Officersförbundet, berättar att förbundet har fått signaler från de lokala föreningarna om att skrivelsen har väckt många frågor och känslor bland medlemmar på förbanden.

– Det är inte konstigt att Försvarsmakten vill skaffa sig en grund för att planera vilket utbildningsbehov man har framöver. Däremot spär skrivelsen på misstänksamheten om att NBO-officerarna inte ska utvecklas i Försvarsmakten framöver. Den som idag sitter på en befattning och gör ett bra jobb ska inte behöva knuffas undan. Det finns behov av nyutbildade officerare, men fram till dess finns redan utbildade NBO-officerare som varje dag gör rätt saker med rätt kompetens och erfarenhet, säger han.

Liknande läsning:

Det var i Försvarsmaktens organisation 2013 som befattningar specifikt avsedda för den nya personalkategorin specialistofficerare infördes. Behovsanalysen som nu görs ska utgöra underlag för ett fortsatt införande av trebefälssystemet, förklarar Försvarsmaktens personaldirektör Klas Eksell.

– Uppdraget syftar till att få en övergripande kontroll på våra kompetenser. Om vi kravsätter en organisation med felaktiga delar där vi tror att vi har en viss typ av kompetens så kommer det skapa en ogynnsam miljö för arbetstagare, samtidigt som Försvarsmakten får svårt att lösa sina uppgifter. Vi måste skapa verktyg och tydlighet så att individer kan ta ansvar för sin karriärutveckling, säger han.

Officersförbundet har tidigare uttryckt farhågor om att Försvarsmakten ska börja genomföra tvingande byten av grad bland NBO-officerare som är placerade på specialistofficersbefattningar.

– Förbundets uppfattning är att det inte finns någon anledning att tvinga NBO-officerare att byta grad. Det är ett succesivt arbete att växa in i en ny organisation. Dessa individer har kompetens att vara kapten eller major och har gått de utbildningar som krävs. Graden bär du med dig oavsett vilket jobb du gör. Utför du ett jobb som är kravsatt och beskriver en specialistofficer är du ändå i dag bäst lämpad för den befattningen, du blir inte bättre om du byter grad. Det som sker nu, medvetet eller omedvetet, skapar en oro och misstänksamhet bland NBO-officerare om deras framtid. Vi tror att risken är att många kommer att tappa en del av arbetsglädjen, säger Peter Löfvendahl.

Enligt Klas Eksell är inget beslut taget om tvingande byte av grad för officerare som bemannar befattningar avsedda för specialistofficerare.

– Inventeringen som görs nu ska ses som ett förarbete. Frivilligt intagande av ny gradbeteckning har gått väldigt bra på många platser och förband. Den största risken är att medarbetare har känslomässiga koppling till graden i stället för att fokusera på Försvarsmaktens tillväxt och utveckling i andra personalkategorier. Vi befordrar in i specialistofficerssystemet och hittills har det skett på frivillig basis, säger han.

Förbandens analyser ska vara färdiga senast den 30 oktober.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Ungdomar till välutbildade föräldrar med höga inkomster blir oftare antagna till militär grundutbildning än dem från socioekonomiskt svaga familjer. Bland värnpliktiga som utbildas mot befälsbefattning är skillnaderna som störst. Det visar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga vid Ledningsregementet.
    Det finns ett tydligt samband mellan inskrivning till värnplikt och socioekonomisk status, visar en rapport från FOI. Ju högre utbildning föräldrarna har desto vanligare är det att bli inskriven till värnplikt.

    Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

    I höstas kom en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som visar att socioekonomisk status inte spelar någon roll för ungdomars inställning till värnplikten. Ungdomar till lågutbildade föräldrar med låga inkomster var ungefär lika intresserade av att göra lumpen som dem i andra samhällsklasser. Däremot finns det tydliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper utifrån vem som faktiskt gör lumpen.

    Enligt FOI-studien, Vem får försvara Sverige, som publicerades under våren är ungdomar från resursstarka familjer överrepresenterade bland de värnpliktiga. Av de cirka 500 000 totalförsvarspliktiga födda mellan 2000 och 2004 som ingår i studien, har 42 procent högutbildade föräldrar. Bland dem som faktiskt skrivs in till värnplikt stiger andelen till närmare 60 procent.

    – Värnplikten är inte den sociala smältdegel den en gång var. Många har fortfarande uppfattningen att värnplikten är en arena för social integration och att deltagandet i militären jämnar ut skillnaderna mellan olika samhällsklasser, men det stämmer inte, säger Peter Bäckström, forskare vid FOI som lett undersökningen.   

    Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten

    Skillnaderna mellan dem som vill göra värnplikten och de som får göra den, ökar i takt med föräldrarnas utbildningsnivå. Störst är överrepresentationen av ungdomar vars föräldrar har en forskarutbildning. Lägger man även till andra faktorer som om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte och om familjen någon gång tagit emot ekonomiskt bistånd, blir skillnaderna ännu tydligare.

    – Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten. Även där är barn till socioekonomiskt starka föräldrar överrepresenterade. Egentligen är det inte särskilt konstigt, men jag tror inte att vare sig allmänheten eller politikerna alltid är medvetna om det, säger Peter Bäckström.

    Peter Bäckström, FOI.

    Peter Bäckström

    Forskare på FOI

    Studien visar också ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och vilken sorts värnpliktsutbildning som individen genomför. Flest deltagare från resursstarka familjer är det bland dem som utbildas till en befälsbefattning. Närmare 70 procent av de som skrevs in på en längre befälsutbildning hade högutbildade föräldrar, vilket kan jämföras med 55 procent av de som utbildades mot en soldatbefattning.

    Enligt rapporten motsvarar sammansättningen i värnpliktskullarna som går den längre befälsutbildningen, den fördelningen av studenter som råder på läkarprogrammet. Men den sociala snedrekryteringen beror inte på att Plikt- och prövningsverket gör något fel vid mönstring och uttagning till värnplikten. Peter Bäckström konstaterar att myndigheten följer de direktiv och lagar som politikerna beslutat om.

    Ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra.

    – Det handlar alltså inte om någon godtycklighet eller medveten särbehandling. Plikt- och prövningsverket har till uppgift att välja ut dem som är bäst lämpade för uppgiften och ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra, säger han.  

    Enligt Peter Bäckström är det av stor nytta för samhället att försvaret har tillgång till högpresterande ungdomar. Samtidigt konstaterar han att denna nytta måste vägas mot värnpliktens kostnader och att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är tveksamt om det är effektivt att blivande toppstudenter kommer in på arbetsmarknaden ett år senare än andra.

    Det är heller inte säkert att de som antas till grundutbildningen också är de som är mest intresserade av att efter värnplikten ta anställning som soldat eller söka till Officersprogrammet. I slutändan är värnplikten också en rättvisefråga som handlar om vem som ska försvara Sverige.

    – I fredstid kan det vara lätt att tänka på värnplikten som en utbildning eller ett privilegium.  Men i slutändan handlar det om att försvara Sverige och Nato och det är förenat med risker, säger Peter Bäckström och fortsätter:

    – Till syvende och sist handlar det om vem som ska bära bördan av kriget. Man kan se värnplikten som en slags beskattning och i det perspektivet är frågan om vem som gör lumpen inte trivial.

    Ur arkivet: