Senast publicerat
Senast publicerat:

”Sveriges försvar har en olycklig vana att vara som svagast när det behövs som mest”

Upprustningen av Sveriges militära försvar går för långsamt och försvarsberedningens ambitionsnivå är för låg i förhållande till hotbilden. Det säger Oscar Jonsson, författare och doktor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan. Han menar att förutsättningarna är goda att bygga ett starkt försvar, men det kräver en mer offensiv försvarspolitik.

Linda Sundgren
Oscar Jonsson är doktor i krigsvetenskap och forskare vid Försvarshögskolan. Han har tidigare jobbat på Försvarsmaktens högkvarter och varit chef för Center for the governance of change vid IE University.

Foto: Mondial

Oscar Jonsson är en välkänd profil i försvarsdebatten och en efterfrågad gäst i tevesoffor och andra offentliga sammanhang. I slutet av september kom hans nya bok, Försvaret av Sverige, där han redogör för sin syn på försvarets utveckling från 1800-talet fram till i dag. Han blickar också framåt mot 2030 och pekar på den progression han ser som nödvändig för att bygga en starkare försvarsmakt. Sammantaget är hans bild av det svenska försvaret ganska dyster. I bokens inledande kapitel konstaterar han att Sveriges försvar ända sedan förra sekelskiftet haft en olycklig vana att vara som svagast när det behövts som mest. 

– När första världskriget bröt ut började vi rusta upp och den upprustningen var klar i början av 1920-talet. 1925 skar vi ner krigsmakten med hälften. Nedskärningarna fortsatte fram till 1939 då försvarsanslaget på några år gick från en till tolv procent av BNP. Den upprustning vi hade behövt inför andra världskriget var klar på 1950-talet, säger Oscar Jonsson och fortsätter. 

Liknande läsning:

– Nu sitter vi åter i en liknande situation där våra politiker säger att vi har det värsta säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget medan försvarsplaneringen är helt i otakt och det tar tio år att rusta upp.

Enligt Oscar Jonsson är kvalitén på den materiel som Försvarsmakten besitter överlag god. Han pekar bland annat på dugligheten i de materielsystem som skickas till Ukraina, som stridsfordon 90 och leopardstridsvagnar, och säger att svenska Gripenplan är långt bättre lämpade än amerikanska F 16 att operera i det scenario som råder i Ukraina. Men det finns också problem, däribland underskott av personal samt brister i förmågebredd, förmågedjup och kvantitet. I jämförelse med de enorma mängder ammunition och vapen som förbrukas i Ukraina ligger Sverige långt efter. Han tar drönare som exempel.  

– I december sa man på K 3 att Försvarsmaktens drönare kan räknas i 10-tal slash 100-tal, vilket är något helt annat än de 40.000 drönare som går åt varje månad i Ukraina. Det behövs ett annat mindset där man inser att drönare i mångt och mycket är en förbrukningsvara som måste ut till alla typer av enheter. 

Sverige har (…) inte ens påbörjat anskaffningen av mer avancerade förmågor till skillnad från våra grannländer.  Finland har köpt en av USA:s mest avancerade kryssningsrobotar. Norge har köpt raketartilleri–systemet Himars. 

Ett annat exempel som Oscar Jonsson lyfter är behovet av långräckviddigt luftvärn. 

– Nästan allt Ukraina ber om nu är möjligheten att slå mot mål inne i Ryssland. Det skulle vara exakt samma sak för oss om vi blev angripna, men vi har inte satsat på långräckviddig bekämpning över huvud taget. 

Även om försvarsbudgeten nu ökar kraftigt konstaterar Oscar Jonsson att det är en grannlaga uppgift för Försvarsmakten att tillväxa i den takt som politiken beslutat. Flera faktorer sinkar utvecklingen, såsom personalbrist och tidskrävande anskaffnings- och byggnationsprocesser. Han menar också att svensk försvarspolitik präglas av en tröghet som flera jämförbara länder saknar. 

– Sverige har utrett frågan i två och ett halvt år och inte ens påbörjat anskaffningen av mer avancerade förmågor till skillnad från exempelvis våra grannländer. Finland har köpt en av USA:s mest avancerade kryssningsrobotar. Norge har köpt 16 stycken av det amerikanska raketartilleri-systemet Himars och Polen lade för ett par veckor sedan en tilläggsbeställning på 48 Patriot-lavetter, säger Oscar Jonsson och fortsätter. 

– Det är väldigt bra att vara tidigt ute, men vi är inte det. Försvarsbeslutet kommer i oktober och efter det får vi gå till marknaden och se vad som finns kvar. Sannolikt kommer det inte vara särskilt mycket. 

Inte heller tycker han att försvarsberedningen gick tillräckligt långt i den rapport som presenterades i april. 

– Målbilden fram till 2025 sattes upp utan några väsentliga ambitionsökningar. Vissa ambitionsökningar kommer till 2030, men i grunden är det i termer av materiel, förmågor och personal inte någon väsentlig ambitionsökning jämfört med 2009, säger Oscar Jonsson. 

Ändå är han optimistisk. Han menar att Försvarsmakten har en god kvalitativ grund att bygga på. Dessutom tror han att det kommer dröja innan svenska politiker åter börjar skära i försvarsbudgeten. 

– Det krig som pågår i Ukraina kommer i viss mån vaccinera nuvarande generations politiker och åsiktsbildare från att inteckna för mycket av försvarsanslagen när det börjar se bättre ut igen. 

FAS HERO

I Försvaret av Sverige (Mondial förlag) beskriver Oscar Jonsson hur han anser att Sverige bör försvaras och vilka lärdomar som kan dras av kriget i Ukraina. Boken är en fristående uppföljare till Hotet från Ryssland som kom ut 2023.

Foto: Mondial

Fakta

Sveriges försvar, från kalla kriget till när det var som minst:

96 procent av krigsorganisationen försvann.

30 brigader blev 1.

42 flygdivisioner blev 6.

46 ytstridsfartyg blev 7.

4 kustartilleriregementen blev 1.

Antalet värnpliktiga minskade från 25 000 personer till 4 700.

Källa: Försvaret av Sverige

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Kaliber 5,56 millimeter kommer fortsatt att vara huvudkaliber för Försvarsmaktens automatkarbiner. Det har arméchef Jonny Lindfors beslutat efter att en översyn av kalibervalet för de nya eldhandvapnen genomförts. För skarpskyttegevär och kulsprutor kommer kaliber 7,62 millimeter att gälla. Målet på sikt är dock att införa en mellankaliber för samtliga vapen.

    Josefine Owetz
    Sedan början av 2024 har en översyn av Försvarsmaktens kaliberval genomförts. 5,56 blir den kaliber som i huvudsak ska användas för automatkarbiner.

    Foto: Robin Sandgren Krüger/Försvarsmakten

    Våren 2023 tecknade Försvarets materielverk, FMV, avtal med finska Sako om leverans av nya eldhandvapen till Försvarsmakten. Avtalet tecknades gemensamt med Finland och omfattar bland annat automatkarbiner i kaliber 5,56 och 7,62 millimeter.

    Nyligen fattade arméchef generalmajor Jonny Lindfors, i egenskap av materielområdesansvarig, beslut om inriktningen för Försvarsmaktens kalibrar under 2020-talet. Beslutet innebär att 5,56 blir den kaliber som i huvudsak ska användas för automatkarbiner, medan 7,62 fortsatt ska användas för skarpskyttegevär och kulsprutor.

    – Det betyder att huvudalternativet 5,56 är den kaliber som vi i huvudsak använder till våra eldhandvapen, säger regementsförvaltare Henrik Lundin, Försvarsmaktens införandeledare för nya eldhandvapen.

    Sedan början av 2024 har en översyn av kalibervalet genomförts. Detta efter att arméchef Jonny Lindfors bedömde att kunskapsläget behövde analyseras på nytt, bland annat med hänsyn till de kaliberval som andra länder hade gjort. Enligt tidigare beslut skulle 7,62 vara huvudkaliber för Försvarsmaktens personal.

    Det beslutsunderlag som då låg till grund för kalibervalet byggde på flera omfattande utredningar, bland annat från Totalförsvarets forskningsinstitut och FMV. En sammanställning gjordes 2018, och beslutet om den nya eldhandvapenfamiljen baserades på dessa slutsatser. ”Omvärldsläget, svensk försvars- och säkerhetspolitik samt den tekniska utvecklingen har alla genomgått stora förändringar. De slutsatser som drogs 2018 behöver sättas i kontext 2024”, skrev brigadgeneral Michael Carlén, dåvarande införandeledare för nya eldhandvapen, i ett nyhetsbrev om översynen.

    Natointrädet är det som måste tas hänsyn till. Vi var i ett annat läge tidigare. 

    – Det var nödvändigt att vi gjorde en översyn för att fånga upp tidigare arbete med de nya värden och förutsättningar som finns idag. Det handlar om interoperabilitet, hur andra nationer gör och vilket val har de gjort. Vi måste matcha ihop det här, säger Henrik Lundin.

    Den kanske mest avgörande förändringen är Sveriges medlemskap i Nato, vilket påverkar såväl operativa som logistiska överväganden, förklarar han. Det handlar om en logistisk helhet, både vad gäller tillverkning och kompatibilitet med andra allierades vapensystem. Ammunitionen måste också kunna delas och försörjas i ett gemensamt system med exempelvis transport och lastytor.

    Henrik Lundin, införandeledare eldhandvapen.

    Henrik Lundin

    Införandeledare eldhandvapen

    – Natointrädet är det som måste tas hänsyn till. Vi var i ett annat läge tidigare. Nu behöver vi ta hänsyn till det som är runt omkring oss. Interoperabilitet och logistik har legat högt upp i argumentationen. Det finns ekonomisk aspekt i det här också. En grövre kaliber är dyrare.

    Ammunitionsstorlek är även en konkret fråga för den enskilde soldaten. Skillnaden i vikt mellan kalibrarna påverkar både bärförmåga och uthållighet.

    – Med en mindre kaliber är det lättare att ta med sig mer ammunition om man ska förflytta sig. Det handlar om uthållighet i logistiklösningen och hur mycket man kan bära med sig. Tar vi 180 patroner i 5,56 och jämför med samma mängd 7,62 så väger det sistnämnda betydligt mer, säger Henrik Lundin.

    En annan aspekt är uppföljningsskottet.

    – Det andra skottet som du skjuter blir betydligt snabbare med 5,56. Det är också en utbildningsfråga. Oavsett ålder, kön och kroppsstorlek är det lättare att hantera en lättare kaliber än en tyngre. Det är flera faktorer som har spelat in i beslutet.

    Ksp 58

    5,56 millimeter och 7,62 millimeter ska under 2020-talet vara Försvarsmaktens huvudkalibrar. 5,56 nyttjas till automatkarbin och 7,62 används till skarpskyttegevär och kulspruta.

    Foto: Robin Krüger/Försvarsmakten.

    Samtidigt är beslutet inte ett ställningstagande mot 7,62, betonar Henrik Lundin. Tvärtom understryks i beslutet att båda kalibrarna behövs under överskådlig tid.

    – Vi tar inte bort 7,62. Den behövs till skarpskyttegevär och kulsprutor, men också i en mindre del automatkarbiner där krav på verkan och skjutavstånd kräver det.

    När det gäller nackdelar med 5,56 lyfts att den saknar verkan i keramiska skyddsplattor och har begränsad räckvidd.

    – Räckvidden blir kortare än med 7,62. Det är en lättare projektil och det påverkar det praktiska skjutavståndet.

    Men enligt Henrik Lundin måste kaliberfrågan sättas i ett systemperspektiv. Strid avgörs inte av ett enskilt vapensystem, utan av hur olika system samverkar på plutonsnivå.

    – Striden avgörs inte med ett enskilt eldhandvapen utan sker kombinerat med skarpskyttegevär, kulspruta, granatgevär och pansarskott. De kompletterar varandra.

    Detta har varit en hjärtefråga för många och det har varit ett stort engagemang.

    Frågan om kalibervalet på eldhandvapen har varit en långvarig diskussion och något som engagerat många anställda i myndigheten, konstaterar Henrik Lundin, som välkomnar att det nu finns en fastställd inriktning.

    – Det är bra att vi har ett beslut av arméchefen så att det kan bli tydligt för organisationen. Nu har personalen något att kunna förhålla sig till. Detta har varit en hjärtefråga för många och det har varit ett stort engagemang. Alla bidrag in i det här har påverkat slutresultatet på ett eller annat sätt.

    Parallellt följer Sverige den internationella utvecklingen mot en möjlig mellankaliber, oftast beskriven i spannet mellan 5,56 och 7,62. Arbetet sker inom olika Natoforum där Försvarsmakten deltar.

    – Vi har en närvaro i de här sammanhangen och tar del av vad andra nationer gör i sina utvecklingsarbeten. Jag tror på en mellankaliber, absolut. Målsättningen är att det ska finnas något sådant runt år 2030. Exakt om det är 6,5 eller 6,8 får framtiden utvisa, säger Henrik Lundin.

    Fakta

    Kaliberbeslutet

    5,56 millimeter och 7,62 millimeter ska under 2020-talet vara Försvarsmaktens huvudkalibrar. 5,56 nyttjas till automatkarbin och 7,62 används till skarpskyttegevär och kulspruta. 7,62 används i undantagsfall till automat­karbin när krav på verkan och skjut­avstånd kräver detta. Fortsatt utveckling av 7,62-ammunition ska genomföras med alla vapentyper för att skapa handlingsfrihet avseende kaliberval. Om och när Nato inför en mellankaliber ska Sverige på kort tid kunna följa efter. Inledningsvis ska kaliber 7,62 ersättas.

    Källa: Kaliberbeslut 2026, FM 2026-1967:1

    Ur arkivet: