Vollsjö, Skåne län, den 8 maj. Inne i en stor ladugårdsbyggnad, omgiven av grönskande fält, är 1:a divisionsstaben grupperad. I olika tält och containrar leder och koordinerar staben, som hittills består av drygt 80 personer, brigadernas verksamhet under Aurora 23.
– Vi har prövat på olika grupperingsalternativ under övningen och har varit både fältgrupperade och i byggnader. Vi började i Skövde, sedan har vi omgrupperat tre gånger under dessa tre veckor på vägen ner hit, säger brigadgeneral Rickard Johansson, divisionschef, och fortsätter:
Liknande läsning:
– Det är en ganska omfattande verksamhet som ska bedrivas i och med att vi ska omgruppera en stor stab med bibehållen ledningsförmåga. Men det har fungerat fantastiskt bra.
Han hyllar de värnpliktiga från Stabs- och ledningskompaniet från Ledningsregementet som utgör betjäningsförband åt divisionsstaben. Kompaniet ser till att samband, ledning, skydd och bevakning, mat och annat fungerar.
Detta är den första stora övningen för divisionsstaben. I nuvarande försvarsbeslut står att armén ska leverera divisionsledningsförmåga 2025.
Den högre ledningsnivån är nödvändig för att brigaderna, som ska öka från två till fyra, ska kunna ledas och kraftsamlas i ett större markoperativt sammanhang och för att striden ska kunna samordnas med förstärkningsresurser.
» Min bedömning, även om vi inte är färdiga med övningen ännu, är att vi kommer uppfylla de krav som ställs på oss för att ha en initial förmåga. «
– Vi ska ha det som kallas Initial operating capability, IOC, i år. Min bedömning, även om vi inte är färdiga med övningen ännu, är att vi kommer uppfylla de krav som ställs på oss för att ha en initial förmåga, säger Rickard Johansson.
Vad innebär det rent konkret?
– Det innebär att vi ska ha en grundlagd förmåga att kunna leda brigader med divisionsledningen. Det handlar om att vi ska planera, genomföra och följa upp striden och dess konsekvenser. Detta är ett av uppdragen som armén har i försvarsbeslutet. Vi går nu från en bataljonsarmé, som har varit det vi har använt oss av under 20 års tid, med fokus på internationella operationer. I det nya försvarsbeslutet är det åter fokus på nationell förmåga och då har man beslutat att vi ska bygga brigadförmåga i en divisionsram igen.
Senast armén hade en divisionsförmåga var i början av 2000-talet , förklarar Rickard Johansson. Då i form av den 1:a mekaniserande divisionen, som avvecklades 2005.
– Det innebär ett ganska stort steg för arméns personal och verksamhet att återta denna förmåga. Vi går från en bataljonsarmé, på 500–800 personer i en bataljon, och växlar upp till att ha brigader, på 4 000–6 000 personer, som ska verka i en division på totalt 25 000 individer.
Rickard Johansson utsågs till divisionschef i samband med en ceremoni på arméstaben i Enköping i oktober, och utnämndes samtidigt till brigadgeneral. Till vardags är han också chef för Markstridsskolan, MSS, i Skövde.
– Jag har erfarenhet från brigad- och bataljonsnivå. Men jag konstaterar redan nu att det är en helt annan sak att leda en division än en brigad. Det är så komplext. Och det är helt andra dimensioner när vi pratar om tids- och rumsperspektiv.
» Nu ska vi växa numerärt, men också förståelse- och kompetensmässigt i att slåss med större förbandsformationer. «
I brigaden samordnas alla olika system och förmågor inom armén för att tillsammans arbeta mot ett gemensamt mål – att slå motståndaren. Luftvärn, artilleri, underrättelsetjänst, logistik och ledning är några exempel på funktioner som ingår. Det ställer krav på alla funktionskedjor, konstaterar divisionschefen.
– Det måste hänga ihop med logistik, förnödenheter, sjukvård, framkomlighet och rörlighet. Det är en komplex verksamhet. Vi måste återta den kompetensen. Nu ska vi växa numerärt, men också förståelse- och kompetensmässigt i att slåss med större förbandsformationer, det är det som detta handlar om.
Hittills är det brigaderna från Skaraborgs regemente, P 4, och Norrbottens regemente, I 19, som är någorlunda kompletta. Runt 4 300 individer från 4:e mekaniserade brigaden deltar i Aurora 23. Brigaden på Södra skånska regementet, P 7, är under uppbyggnad.
– Dessa brigader är med och övar som så kallade kaderstaber. 7:e brigadstaben är grupperade som en stab och leder arbetet från ett ledningsfordon, men de har inga förband med sig. En grupp från 19:e brigaden från Boden är också med, de har inte heller förband med sig och har inte en komplett stab, säger Rickard Johansson.
Kaderstaberna består av spelgrupper och får order och inspel från divisionsstaben, utifrån vad som sker i övningsscenariot. Divisionen uppträder under övningen på ett område som är tio gånger tio mil. I olika funktionshytter finns enheter som arbetar med logistik, divisionens rörlighet, samband och underrättelser.
– Alla tekniska system som har med våra vapenplattformar att göra, allt det ska samordnas i tid och rum under lång tid, över stora avstånd. Så komplexiteten av att leda en division är stor. Vi lever i ett scenario där vi hela tiden måste ta hand om hela divisionens problem. De rapporterar till mig och får ta emot order, säger han och fortsätter:
– Striden går sällan enligt plan vilket innebär att vi snabbt måste anpassa oss till nya förutsättningar. För oss har det varit en jättebra övning i och med att vi övar i flera nivåer samtidigt.
Han förklarar att syftet med övningen har varit att divisionsstaben ska hitta strukturer och komma vidare i de interna arbetsmetoderna.
– Övningen har varit bra och gett oss svar på många av de frågor vi har ställt oss. Vi har lyckats med ledningen av divisionen. Divisionsstaben leder och koordinerar allting som sker ute på fältet. För oss har Aurora 23 varit en fantastiskt bra övning, som har hjälpt oss i vår egen utveckling av divisionsledningsförmågan.
Divisionen har ett nära samarbete med den amerikanska 5:e armékåren, som har sitt Europahögkvarter i Polen. Under det gångna året har divisionsledningen och kåren genomfört flera övningar tillsammans.
– Syftet är att inhämta kunskap och erfarenheter från US Army. Samarbetet fortsätter med en växande insikt om vad divisionsförmåga innebär och hur vi från ett svenskt perspektiv kan anpassa de inhämtade erfarenheterna till våra förutsättningar och behov, säger Rickard Johansson.
