Den 7–9 januari var det dags för Folk och försvars rikskonferens i Sälen, som brukar beskrivas som Sveriges viktigaste forum för försvars- och säkerhetspolitik. Årets övergripande tema var svensk försvars- och säkerhetspolitisk identitet och vision.
På måndagen höll överbefälhavare Micael Bydén sitt anförande på rikskonferensen. Under rubriken ”Försvarsmaktens roll i Nato” talade han om det allvarliga säkerhetsläget och att Rysslands illegala annektering av Krim 2014 och det pågående kriget i Ukraina innebär att den europeiska säkerhetsordningen är satt i gungning.
– Det är slut på bekvämligheten så som vi känner den. Omvärldsutvecklingen kräver mer av oss här och nu, sa ÖB Micael Bydén.
Han inledde med att visa bilder från krigets Ukraina på storskärm och sa:
– Jag frågar var och en av er: Tror ni att detta skulle kunna vara Sverige? Allt avgörs nämligen med svaret på den frågan: Tempo. Pengar. Inställning. Beslut. Och vilken leverans Sverige och Försvarsmakten gör inom Nato.
Han konstaterade att ett Natomedlemskap förvisso gör Sverige säkrare, men att det inte kommer gratis. Det är tillsammans i försvarsalliansen som vi ska försvara oss och att Försvarsmakten som allierad ska leverera avskräckning och kollektivt försvar.
– Försvarsmaktens huvuduppgift är och förblir att försvara svenskt territorium och svenska intressen. Huvudmetoden för detta kommer vara Natosamarbetet, där Sverige deltar som allierad i att uppnå de gemensamma säkerhetspolitiska målsättningarna.
» Att växa i volym på ett sätt som genererar reell militär förmåga kräver att vi får ihop personal, infrastruktur och materiel. I detta är vi också beroende av andra. «
Sedan den ryska storskaliga invasionen av Ukraina har Försvarsmakten arbetat intensivt med beredskapsanpassningar, övningsverksamhet och nationella och internationella operationer.
Därtill har ett omfattande militärt stöd till Ukraina lämnats, både vad gäller materiel och utbildning. Detta är något som har präglat myndigheten under förra året och något som kommer att prägla även 2024, sa ÖB och fortsatte:
– Denna verksamhet har å ena sidan gjort att de mål som sattes upp i försvarsbeslutet 2020 i några avseenden skjutits framåt i tid, men å andra sidan har det också bidragit till en ökad förmåga inom flera andra områden.
Micael Bydén poängterade att krigsförbandens förmåga och fortsatta utveckling är det centrala för Försvarsmaktens verksamhet, men att det innebär en del utmaningar att göra alla uppgifter samtidigt.
– Att växa i volym på ett sätt som genererar reell militär förmåga kräver att vi får ihop personal, infrastruktur och materiel. I detta är vi också beroende av andra.
I avslutningen på sitt tal återvände ÖB till bilderna från krigets Ukraina. Han berättade att han besökte landet för några veckor sedan och att han där såg hur den ryska krigföringen gestaltar sig.
– Ett totalt krig med hög riskbenägenhet och ignorans vad gäller människoliv, civil infrastruktur och krigets lagar. Om utvecklingen möts med passivitet är den ödesbestämd. Annars inte. Det är under vår gemensamma vakt som vår framtid står på spel.
Generallöjtnant Michael Claesson, chef för Försvarsstaben, talade i sitt anförande om hur Försvarsmakten tar sig an utmaningen att skala upp verksamheten i en orolig tid. Han inledde med att konstatera att ett kvarts sekel av nedskärningar och ett stort fokus på internationella insatser har skapat ett slags ”bonsaiförsvar”.
– När vi började bryta sönder bonsaiburken 2015 kommer ett antal utmaningar upp till ytan. De har delvis arbetats bort, men en del finns kvar och de kämpar vi med alltjämt. Förmågeutvecklingen påverkas naturligtvis av detta, sa Michael Claesson.
Han förklarade att försvarsbeslutet 2020 innebär att regering och riksdag har tydliggjort för myndigheten var de ska nå rent operativt, det vill säga vilka förmågor som Försvarsmakten ska ha. Claesson påpekade, i likhet med ÖB, att verkligheten, inklusive stödet till Ukraina, har skapat andra förutsättningar för att nå de uppsatta målen.
» Den långa tiden av nedskärningar och begräsningar på olika sätt skapar en intern byråkrati som man sedan måste dissekera. Det tar tid och den tiden har vi inte, därför måste vi hjälpas åt. «
Han konstaterade att en snabb förmågeutveckling kräver en nära dialog mellan politiken, myndigheter och näringslivet. Han talade även om betydelsen att chefer i Försvarsmakten är förutsättningsskapande och arbetar bort hinder för de anställda.
– Den långa tiden av nedskärningar och begräsningar på olika sätt skapar en intern byråkrati som man sedan måste dissekera. Det tar tid och den tiden har vi inte, därför måste vi hjälpas åt, sa han.
Han lyfte också vikten av ansvarskultur och ansvarsglädje, där chefer tar ansvar och styr verksamheten.
– Vi behöver bli bättre på att ge tydliga och uppföljningsbara uppdrag. Vi måste maximera och förbättra handlingsfriheten till försvarsgrenscheferna, sa han och betonade också hur viktigt det är att det finns en förlåtande kultur i myndigheten.
– Vi måste arbeta i en förlåtande miljö. Man måste kunna göra fel och lära sig av detta. Det innebär inte att man ska slarva med säkerheten, men man måste våga pröva och testa.
