Orry Finnermark, korpral vid 115:e militärpoliskompaniet på Livgardet i Kungsängen, har en ganska speciell karriär bakom sig i Försvarsmakten. År 2009 ryckte han in i den sista värnpliktskullen innan värnplikten lades vilande, och 2010 ingick han i den första GSS-omgången med anställda soldater. Både sist ut och först in alltså. Som GSS har han också blivit kvar i snart tio år, trogen sitt ursprungliga kompani.
– Hade det inte varit för värnplikten hade jag nog aldrig hamnat i Försvarsmakten. Det är oerhört bra att vi återaktiverat plikten, egentligen borde alla göra den. Man lär sig så oerhört mycket om sig själv, sina styrkor och begränsningar, säger Orry.
Men att sedan kliva på i den allra första omgången anställda soldater var inte helt enkelt. Förvirringen och osäkerheten var ganska stor inom Försvarsmakten, minns Orry.
– Inte minst bland vissa av officerarna var det en omställning att gå från att jobba med värnpliktiga till att ens soldater plötsligt också var kollegor. Vi som anställdes på kompaniet var ju även alltifrån helt nymuckade värnpliktiga till folk med många års arbetslivserfarenhet och flera utlandsmissioner i bagaget, säger Orry.
Han minns även att omställningen initialt ledde till många konflikter mellan de GSS-anställda och cheferna. Men på det hela taget gick det trots allt ganska bra och tog inte mer än kanske sex månader att acklimatisera organisationen till de nya förutsättningarna.
– Framförallt var det bra att vi hade de lite äldre med erfarenhet. De vågade säga ifrån på ett annat sätt och drev verkligen linjen att vi faktisk är anställda, precis som alla andra.
Kanske var det även där i början av den militära yrkesbanan som Orry insåg vikten av att engagera sig för att kunna vara med och påverka. Redan efter ett år var han medlem i förbundet och 2012 tog han uppdraget som listförhandlare.
– Vi, ett kompani om 64 personer, var både nationell och internationell militärpolisresurs för hela Försvarsmakten. Det var under den tid då vårt engagemang var stort i såväl Kosovo som Afghanistan. Så av 64 personer var runt 20 konstant iväg på internationell insats eller missionsutbildning. Det var oerhört mycket planering och omplanering. Ingen av soldaterna visste vad som gällde och många av officerarna kunde lätt missa saker i planeringen på grund av dess komplexitet. Cheferna slet nog ibland sitt hår i frustration.
Det har blivit många listor sedan 2012. Med tiden blev Orry den man vände sig till för att få hjälp med hur det funkade – såväl chefer som medarbetare sökte hans råd.
– Jag ser den fackliga rollen mycket som att vi kan vara ett stöd, inte bara för medlemmarna utan lika mycket för cheferna. Man ska inte heller glömma att cheferna oftast också är medlemmar så hjälpen blir dubbelt positiv. Att stötta i planeringen innebär att chansen ökar att det blir rätt från början. Naturligtvis är vi även ibland kontrollfunktion, men främst ser jag det som att vi – fack och arbetsgivare – är samarbetspartners, säger Orry.
Samarbete i stället för konflikt är ett förhållningssätt som Orry flera gånger återkommer till.
– Facket och arbetsgivaren – det är vi tillsammans som löser problem, inte vi mot dem. Ser man det så kommer det inte att funka. Jag ser min, och fackets, roll som tvådelad. Vi är en hjälpande hand för arbetsgivaren, samtidigt är vi ett skydd för arbetstagaren.
I dag jobbar Orry heltid som facklig förtroendeman för Livgardets officersförening. Efter föräldraledigheten till sommaren kommer han att gå tillbaka på 50 procent fackligt och 50 procent i verksamheten. Han sitter även som sekreterare i lokalföreningens styrelse och har fortsatt rollen som listförhandlare på förbandet.
Hur har det varit att jobba som GSS och samtidigt ha den fackliga rollen, har du stött på motstånd?
– Nja, oftast funkar det bra, några tillfällen mindre bra. Ibland har det varit svårt för vissa att hålla reda på vilken Orry man pratar med, den fackliga förtroendemannen och listförhandlaren, eller medarbetaren. När jag delar arbetstiden mellan det fackliga och verksamheten försöker jag lösa det genom att vara civilklädd när jag jobbar fackligt och bära uniform när jag är militär. Men ibland måste man byta hatt innan man hinner byta kläder.
Men Orry understryker dock att engagemanget i Officersförbundet mestadels varit väldigt positivt och givande, och uppmanar fler från GSS-sidan att engagera sig.
– Framförallt är det kul. Samtidigt är det oerhört lärorikt. Man får en bättre insikt i hur saker och ting funkar utanför den egna bubblan, en förståelse för helheten. Och vill man förändra något för sig själv och sina kollegor är det via facket som vägen framåt ligger.
Rollen som listförhandlare är något som Orry också understryker vikten av. Att vara med och se till att det blir rätt.
– Cheferna menar väl och vill att det ska bli bra. Man vill lösa uppgiften men kan inte alltid förhålla sig till våra avtal för att man ibland saknar kunskapen. Många chefer har koll, men långt ifrån alla. Då känns det bra att kunna hjälpa till. Men samtidigt måste man ha en ödmjukhet i sin approach, inte utgå från att jag har rätt och du har fel. Alla kan göra fel, även om man vill väl – chefer, fack och arbetstagare. Vad vi kan göra är att hjälpa varandra så att det blir rätt i slutändan, och ha en förståelse för att de flesta inte gör fel med avsikt. Vi jobbar mot samma mål. Ska det funka är det viktigt att släppa prestigen, våga fråga och erkänna att man kan ha fel.
Du talar mycket om vikten av samarbete. Är det vad som driver ditt fackliga engagemang?
– Jo, det kan man nog säga. Facket är någon som håller dig om ryggen, du är inte ensam. Om något jobbigt händer är vi kanske lite som en krockkudde också. Och ju fler vi är desto mjukare blir kudden, säger Orry och avslutar med ytterligare en liknelse:
– Granatkastarpluton här på Livgardet övar ofta med en tung trästock. Det är jäkligt svårt att släpa på den där stocken själv, men är man många kan man till och med springa med den.
FAKTA
Orry Finnermark
Ålder: 30 år
Fackligt uppdrag: Sekreterare i Livgardets officersförening, listförhandlare.
Bakgrund i korthet: Värnplikt som beriden militärpolis 2009. Anställd som GSS/K vid 115:e militärpoliskompaniet sedan 2010.
Familj: Fru Giselle och sonen Neo på 7 månader.
Bor: I Kallhäll utanför Stockholm
På fritiden: Dömer ishockey, kör MC och går Nijmegenmarschen (tre genomförda än så länge, siktar på elva).
