Slutet av 2020, mitt under pågående covid-19-pandemi, förklarade FN:s generalsekreterare, António Guterres, i ett tal vid Columbia University att ”planetens tillstånd är trasigt”.*
I skarpa ordalag beskrev han hur mänskliga aktiviteter bland annat har ”orsakat kriser i klimatförändringar och den biologiska mångfalden”. Det senaste decenniet gick till historien som det hetaste i mänsklighetens historia och enligt rapporter från Meteorologiska världsorganisationen och FN:s miljöprogram var år 2020, trots inträffandet av väderfenomenet La Niña som vanligtvis har en kylande effekt på den globala medeltemperaturen, ungefär 1,2 °C varmare än förindustriell tid (1850–1900). Utöver omfattande ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar medför klimatförändringar säkerhetsrisker för stater, samhällen och människor. I talet om planetens tillstånd hävdade Guterres exempelvis att miljöförstöring och klimatförändringar försvårar bekämpningen av extrem fattigdom och hunger, äventyrar livsmedelssäkerhet men också hindrar arbete för fred och stabilitet.
Intresset för klimatförändringarnas påverkan på säkerhet har ökat kraftigt de senaste årtiondena och det är numera allmänt accepterat att ett förändrat klimat medför säkerhetsrisker. I en forskningssammanställning från 2014 identifierar FN:s klimatpanel en rad klimatrelaterade säkerhetsrisker, däribland försämrade levnadsmiljöer, nedsatta samhällsfunktioner och framtvingad migration. Istället för att diskutera huruvida ett samband mellan klimatförändringar och säkerhet finns, har forskare och beslutsfattare därför kommit att fokusera på hur förhållandet ser ut, under vilka omständigheter klimatrelaterade säkerhetsrisker uppstår och hur de kan hanteras.
Liknande läsning:
Klimatrelaterade säkerhetsrisker tar sig olika uttryck, de sker på flera nivåer och får konsekvenser på kort, medellång och lång sikt. Det går bland annat att skilja på klimatförändringarnas direkta och indirekta effekter. Direkta effekter är till exempel den omedelbara förstörelse som kan följa extrema väderhändelser, vilka antas bli vanligare och mer intensiva i takt med att planeten blir varmare. Indirekta effekter utvecklas i komplicerade processer där de omedelbara följderna av extremväder i sin tur får konsekvenser för helt andra saker såsom försörjningsmöjligheter och livsmedelstillgång. Förutom klimatförändringarnas omfattning beror dess faktiska konsekvenser för samhällen och människor på en mängd kontextspecifika faktorer, inte minst geografiska förutsättningar, ekonomiska och sociala förutsättningar, institutioners effektivitet samt beredskap och andra förebyggande åtgärder. Den komplexa samverkan mellan miljömässiga, sociala och politiska faktorer innebär att liknande händelser kan få vitt skilda följder beroende på var de sker och vilken kapacitet som där finns för att hantera risker. Att klimatförändringar exponerar befintliga sårbarheter innebär också att redan marginaliserade grupper, däribland barn, kvinnor och äldre, ofta drabbas oproportionerligt hårt av dess följder. Klimatförändringarnas konsekvenser visar dessutom på stora globala orättvisor.
» marginaliserade grupper, däribland barn, kvinnor och äldre, ofta drabbas oproportionerligt hårt av dess följder. «
Förenklat kan forskning om klimatförändringar och våldsamma konflikter delas in i två kategorier: En som utforskar klimatförändringarnas direkta påverkan på konflikter, det vill säga hur klimatvariationer, vanligtvis temperaturförändringar eller ändrade nederbördsmönster, påverkar våldsanvändande. Och en som undersöker klimatförändringarnas indirekta effekt på våld genom att se till dess påverkan på redan kända orsaker till konflikter. En direkt koppling mellan klimatförändringar och våldsamma konflikter anses överlag vara svag eller svår att med säkerhet belägga, särskilt för konflikter mellan och inom stater. Däremot visar flera rapporter och utvärderingar att klimatförändringar kan ha en indirekt påverkan på våldsamma konflikter. Förklaringar till ett indirekt samband hämtas framförallt från konfliktforskningen där samspel mellan olika faktorer, såsom sociala, ekonomiska och kulturella, antas förklara våldsamma konflikters orsaker och dynamiker. Relativ fattigdom, ekonomiska sammanbrott och svaga institutioner sägs exempelvis öka risken för inomstatliga konflikter. Att klimatförändringarna i sin tur påverkar dessa faktorer, till exempel genom att extrema väderhändelser orsakar ekonomiska chocker, påvisar det indirekta förhållandet mellan klimatförändringar och våldsamma konflikter. Det här gäller särskilt för småskaliga konflikter på lokal nivå, inte storskaliga krig på internationell nivå som ibland nämns i vissa sammanhang.
För att bättre förstå under vilka omständigheter klimatförändringar påverkar lokala konflikter analyserar Sebastian van Baalen, och Malin Mobjörk, då forskare vid Uppsala Universitet och Stockholm International Peace Research Institute, studier om klimatförändringar och konflikter i Östafrika. I genomgången identifieras fyra förklaringar till klimatförändringars påverkan på konflikter. Dessa beskrivs som försämrade försörjningsmöjligheter, möjliga effekter av migration och förändrade förflyttningsmönster, taktiska överväganden bland väpnade grupper samt eliters utnyttjande av lokalt missnöje. De två första förklaringarna beskriver hur klimatförändringar genom påverkan på människors och gruppers försörjningsmöjligheter kan bidra till uppkomsten av våldsamma konflikter. De två andra förklaringarna berör strategiska och politiska aspekter och beskriver hur klimatförändringar och klimatvariabilitet kan förändra dynamiken i redan pågående konflikter.
Trots sitt bistra budskap om planetens trasiga tillstånd i talet vid Columbia University avslutade Guterres anförandet i en hoppfull ton. Han förklarade att det faktum att mänskliga aktiviteter har orsakat den pågående krisen också innebär att vi människor har möjlighet att lösa den. ”Att skapa fred med naturen är det avgörande uppdraget för 2000-talet” enligt Guterres och för att nå dit måste det ”vara den absolut högsta prioritet för alla, överallt”.
Samma logik, om mänsklig agens och gemensamt ansvar, kan användas för våldsamma konflikter. Genomgången ovan visar att våldsamma konflikter inte är en oundviklig följd av ett förändrat klimat, istället beskrivs hur klimatförändringar kan påverka sannolikheten för vissa beteenden. I sin helhet visar forskningen också att både människor och samhällen effektivt kan anpassa sig till nya omständigheter om rätt förutsättningar finns. Att det i slutändan är mänskliga beslut och handlingar som avgör om våldsamma konflikter uppstår innebär alltså att det är fullt möjligt att förhindra sådana utfall. Forskning om klimatrelaterade risker pekar särskilt på betydelsen av förebyggande insatser, både gällande anpassningsförmåga, minskade koldioxidutsläpp och annan miljöförstöring, för att undvika såväl våldsamma konflikter som andra klimatrelaterade säkerhetsrisker. Det ena bör inte utesluta det andra och det komplexa sambandet mellan olika faktorer i uppkomsten av risker får inte användas för att nedvärdera betydelsen av klimatförändringar. Omfattningen av och allvaret i morgondagens följder av klimatförändringarna för stater, samhällen och människor beror på i hög utsträckning på de åtgärder som görs idag.
* https://unric.org/sv/guterres-efterlyser-en-stark-koalition-for-att-na-nollutslapp-av-vaxthusgaser
