Senast publicerat
Senast publicerat:

Jag – en del av en tystnadskultur

Miguel Guerrero
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Det är dags att bekänna en hemlighet: När jag började i Försvarsmakten för ett drygt decennium sedan fulflexade jag. Ja, ni hörde rätt. Jag registrerade inte min flextid i Prio, varken ut eller in.

Denna brottsliga gärning skedde främst av två anledningar. Den ena var att Prio krävde minst en kandidatexamen i systemvetenskap och jag bara hade en i humaniora, den andra var att det var helt enkelt så vi gjorde. Man gav några timmar här och där, och man tog några minuter här och där i en ekvation som på ett magiskt sätt skulle jämna ut sig i slutändan.

Det var en outtalad överenskommelse; tjafsa inte om det här så får du tillbaka vid ett annat tillfälle men det är du själv som måste komma ihåg balansen när räkenskaperna ska summeras. Så här i efterhand vill jag nog påstå att jag, mina synder till trots, satte in mer på kontot än jag tog ut, inte minst under de år jag haft arbetsledande positioner då jobbet ofta fortgår även i hemmet.

» När jag började i Försvarsmakten för ett drygt decennium sedan fulflexade jag. Ja, ni hörde rätt. Jag registrerade inte min flextid i Prio, varken ut eller in. «

Eftersom jag själv var skolad i de privata medieföretagens skymningsland där du jobbade åttio timmar i veckan för en slavlön beräknad på fyrtio medan arbetslöshetens bila ständigt hängde över din hals såg jag inga som helst problem med detta. Jag ville ju vara en del av den gröna maskinen och om det var så här alla andra gjorde tänkte inte jag vara sämre så jag knöt näven lika hårt i fickan och höll käften lika stängd som alla andra.

Med tiden växte frågan sig allt starkare inom mig: Tänk om Försvarsmakten inte går under för att jag faktiskt registrerar de där tjugo minuterna efter arbetstid jag nyss lade på att vänta in en försenad kollega för att låsa in dennes vapen i kassunen. Tänk om jag inte behöver planera veckans skjutning hemma under helgen för att Försvarsmakten ska ha råd med ytterligare ett Jas. Tänk om jag faktiskt får någon kompensation för att mötet drog över tjugo minuter så att jag precis missade tåget, som går en gång i timmen, och kommer sent till födelsedagsfirandet jag sett fram emot…

Systemet med Försvarsmaktens svarta motbok var naturligtvis inte alltid ofördelaktigt för den enskilde. Under årens lopp har jag stött på individer som alltid tagit ut från fulflexkontot men registrerat insättningarna i Prio för att mirakulöst bygga upp enorma saldobanker från ingenstans som måste tas ut precis när det passar verksamheten som sämst. För dem har har alla sergeanter och fänrikar sparat den tionde nivån i Dantes inferno…

» Tänk om jag inte behöver planera veckans skjutning hemma under helgen för att Försvarsmakten ska ha råd med ytterligare ett Jas. «

I dag gör jag mitt bästa för att försöka vara mer nitisk med tidregistreringen, även om jag fortfarande saknar den där kandidaten i systemvetenskap och således ofta misslyckas i mina intentioner. För mig handlar det om lojalitet. Lojalitet mot arbetsgivaren som inte längre behöver leva i blind tro att saker bara löser sig utan att man investerar tid och resurser, och lojalitet mot mig själv som inte längre behöver gå omkring med vitnande knogar i fickan och vredesframkallad halsbränna av känslan att känna mig förfördelad. Win-win.

I enlighet med Försvarsmaktens kärna är jag obetydlig i det stora sammanhanget. De stora vinsterna, och därmed också förlusterna, görs på kollektiv nivå. Men jag kan göra något och därför lovar jag nu att aldrig mer skamma kollegor som försöker följa regler och avtal. Jag lovar att säga åt chefer som sitter kvar efter jobbet för att hinna med ”det sista” att de måste registrera sin arbetstid och följa upp att de gör det. Och jag lovar att så långt det är försöka skola in nya kollegor i en ny kultur där ingen räds att kräva sin rätt. Tillsammans kan vi bryta tystnadskulturen.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Åtta värnpliktiga från Tolkskolan vid Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum drabbades av köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari. Enligt en yrkesofficer med god insyn i verksamheten kan skadorna kopplas till den tystnadskultur som granskningar har visat råder vid förbandet. ”Min största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset”, säger officeren.

    Linda Sundgren
    Flera värnpliktiga från Tolkskolan fick köldskador under en övning i Arvidsjaur. Enligt de avvikelserapporter som upprättades vid förbandet efteråt, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bilden är från en övning vid Norrlands dragonregemente.

    Foto: Andreas Bardell/Aftonbladet/TT

    Under den gångna vintern har ett stort antal köldskador rapporterats i Försvarsmakten. Ett av de drabbade förbanden är Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum, FM undsäkC, där åtta värnpliktiga vid Tolkskolan ådrog sig köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari.

    Övningen var en del av den grundläggande soldatutbildningen och pågick under tio dagar med bland annat skjutövningar och fältdygn. Det var mycket kallt med temperaturer som tidvis sjönk under 30 minusgrader. Enligt de avvikelserapporter om köldskador som upprättades vid förbandet efter övningen, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bland annat fick soldaterna efter den 13 timmar långa bussresan från Uppsala till Norrlands dragonregemente, K 4, i Arvidsjaur gå rakt ut från bussen och direkt inleda ett övningsmoment i 23 minusgrader, utan möjlighet – eller order om – att förstärka klädseln.

    En av dagarna hölls ett utbildningsmoment på en skjutbana under tolv timmar där soldaternas enda möjlighet att värma sig var att tillfälligtvis sätta sig i ett fordon på tomgång i anslutning till platsen. Skadorna som de värnpliktiga ådrog sig omfattar köldskador på tår, fingrar och kinder. En yrkesofficer vid FM undsäkC med god insyn i Tolkskolans verksamhet berättar följande för Officerstidningen:

    – Jag fick veta att isvaksbadet ställdes in på grund av kylan, och det var ju klokt. Sedan fick jag uppgift om att utbildningspassen utomhus skulle ha kortats med hänsyn till temperaturen, men jag upplever inte att det blev så med tanke på vad soldaterna vittnade om och att de hade varit ute i 12 timmar i 32 minusgrader, säger yrkesofficeren som vill vara anonym.

    Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här.

    Enligt avvikelserapporterna har instruktörerna under övningen fattat flera beslut som bidrog till skadorna. Bland annat beordrades de värnpliktiga under den 12 timmar långa skjutövningen i 32 minusgrader att inte använda tjocka vantar på grund av risk för vådaskott och vissa av vapnens metalldelar hade inte tejpats.

    De värnpliktiga beordrades också att bära fältmössa istället för pälsmössa i 21 minusgrader med motiveringen att pälsmössa inte ska bäras på garnisonsområdet, en order som saknade grund i regelverket. Yrkesofficeren vid FM undsäkC konstaterar att instruktörerna brast i omhändertagandet av de värnpliktiga, men säger samtidigt att instruktörerna inte hade fått de förutsättningar som krävdes för att lösa uppgiften på ett bra sätt.

    – Jag är övertygad om att instruktörerna gjorde så gott de kunde, men de var för oerfarna och hade inte fått den kunskap som behövdes för att lösa uppgifterna de var ordersatta att utföra. Den mer erfarna i övningsledningen på plats i Arvidsjaur hade inte tillräckliga resurser i form av tid för att planera övningen fullt ut och var uppbunden inomhus en stor del av tiden med att planera nästa del av utbildningen.

    Yrkesofficeren menar att situationen orsakades av problemen högre upp i organisationen på förbandet.

    – Flera ur personalen har under lång tid påtalat problem i utbildningen, framför allt bristen på erfaret befäl och att det har en negativ påverkan på verksamheten. Något gehör har detta inte fått, säger yrkesofficeren och fortsätter. 

    – Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här. Den som lyfter problem blir utmålad som den som är problemet.

    Att förbandet har bekymmer med tystnadskultur där den som påtalar brister riskerar att drabbas av repressalier, har påtalats upprepade gånger. Senast i samband med en inspektion av Säkerhetsinspektionen i oktober förra året, något Officerstidningen rapporterat om. Yrkesofficeren som uttalar sig i den här artikeln var inte en av dem som intervjuades i reportaget om tystnadskultur i höstas, men menar att köldskadorna är en effekt av tystnadskulturen vid förbandet.

    – Nu har tystnadskulturen drabbat enskilda värnpliktiga. Man tar inte verksamheten på allvar och har inte tillräckligt med resurser, och min allra största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset. Alltså att någon blir allvarligt skadad, invalidiserad eller dör, säger yrkesofficeren.

    Officerstidningen har sökt Tolkskolan och FM undsäkC för en intervju. I ett sms till Officerstidningen meddelar Sofia Norin, kommunikationschef vid FM undsäkC, att de tagit del av avvikelserapporterna och att det nu pågår ett internt arbete där förbandet ”noggrant går igenom det som har rapporterats för att få en tydlig och korrekt bild av situationen”. I nuläget vill förbandet därför inte kommentera ärendet ytterligare.

    Ur arkivet: