Senast publicerat
Senast publicerat:

»Jag är rookie på det fackliga arbetet, så jag är ödmjuk inför uppgiften.«

Erik Tollins intresse för matlagning och ekonomi har genom hans arbete tagit honom runtom i världen. Och det senaste året har hans intresse för arbetsmiljö och omtanke för sina kollegor lett honom till att bli ordförande i den nya officersförening OF Marinstaben.

Cecilia Gustafsson
Margareta Bloom Sandebäck.
Erik har arbetat i flera EU-operationer och då tjänstgjort och bott i Djibouti, London och Rom. Nu arbetar han på Marinstaben.
Artikel från Officersförbundet.

När Erik skulle göra värnplikten sökte han till flottan, men hans ansökan blev bortslarvad och han gjorde den på T 1 i Linköping. Han tyckte om gemenskapen och ansvaret han fick så även om han inte visste vad han ville arbeta med långsiktigt så sökte han och blev antagen som officers-aspirant. Han bytte också spår från armén till flottan. 

– När jag började som kock på patrullbåt var de flesta kollegor och chefer mycket äldre än mig. Jag fick klara mig själv ganska mycket, så trots att jag var ung så kändes det som att det var något som jag ville fortsätta med, säger Erik.

Efter att ha jobbat som kock på patrullbåt, läste han officersutbildningen på Marinens Officershögskola i Karlskrona. Under utbildningen fick han smak för resandet och upplevde olika kulturer under långresan till bland annat Franska Guyana, Brasilien och Mexiko.

Han har alltid tyckt om matlagning och när han som köksmästare på Isbrytaren Tor fick ansvar för maten utmanade de äldre kollegorna honom genom att efterfråga rätter som han inte ens hört talas om, till exempel stekt salt sill i bakplåtspapper med löksås och potatis. 

»Det är viktigt att medlemmarna vet vilka rättigheter och skyldigheter de har.«

Erik hade gått ekonomisk linje på gymnasiet så efter några år med matlagning blev han divisionsintendenturofficer (DivIntO) på det som då först hette Första ytstridsflottiljen och sedan Andra ytattackflottiljen. Han blev också fackligt engagerad, passande nog som kassör för Kustflottan OF.

Han läste ekonomichefsutbildningen vid Managementinstitutionen i Östersund och sedan följde flera befattningar bland annat som ekonomichef, sektionschef för ekonomi och ekonomisk controller på Fjärde sjöstridsflottiljen.

– Jag har alltid tyckt att ekonomi är intressant och efter att ha jobbat med det på olika nivåer ville jag utvecklas, så jag sökte en tjänst som ekonomihandläggare på Nordic Battle Group 08 där jag jobbade med finansiering av olika projekt med europeiska medel. Det är intressant och lärorikt att förstå hur olika ekonomiska flöden ser ut och hur det skiljer sig till exempel mellan en svensk och europeisk organisation, säger Erik.

Liknande läsning:

Under tiden på Nordic Battle Group var Erik placerad på Högkvarteret. Han fortsatte jobba som ekonomihandläggare på Högkvarteret, men på insatsledningen. Han sökte sedan en tjänst som stabschef för det landbaserade stödet till Operation Atalanta i Djibouti, vars syfte var att trygga sjöfarten genom att stoppa piratattackerna i Adenviken och Indiska oceanen.

Han fick mersmak för att jobba internationellt så efter några år sökte han en tjänst som logistikofficer på OHQ i London på Operation Atalanta.

Han trivdes så bra i den internationella miljön att han efter att ha kommit hem och jobbat som logistikchef på Fjärde sjöstridsflottiljen efter en tid sökte en utlandsbefattning på OHQ i Rom på Operation Sophia, vars syfte var att stoppa människosmuggling och kriminell verksamhet på de europeiska vattnen kring Medelhavet.

”Jag är väl lite idealist för det är främst för medlemmarna jag gör det här.”

Den här gången flyttade Erik, hans fru Suzanne och en av hans två söner med till Rom. 

– Vi hade det bra på alla sätt och vis. Rom är en fantastisk stad och det var spännande att återigen arbeta i en internationell miljö. Det var cirka 23 nationer som bemannade operationen och det blir ett annorlunda arbete än till exempel vid en svensk insats. Vi jobbade alla nationer på lite olika sätt och jag lärde mig mycket både av och om de andra, säger han. 

När familjen kom hem från Rom började Erik arbeta som chef genomförande på nya HR Centrum och sedan 2020, som logistikofficer på Marinstaben, med placering i Stockholm. 

Efter att blivit arbetsplatsombud på Marinstaben fick Erik frågan från kollegor och medlemmar om inte Marinstaben skulle ha en egen förening, liksom de andra försvarsgrensstaberna. Erik såg att det i den nya staben fanns ett behov av fackligt arbete, allt från att kollektivavtalen efterlevs till att det i samband med löneförhandlingar finns förtroendevalda som arbetar med de individer de faktiskt förhandlar för. Tillsammans med några kollegor kontaktade han Officersförbundets kansli och påbörjade arbetet med att bilda en ny officersförening. I mars i år hade den nya officersföreningen OF Marinstaben sitt första årsmöte och konstituerande styrelsemöte då Erik blev vald till dess första ordförande. 

– Jag är väl lite idealist för det är främst för medlemmarna jag gör det här. För många handlar fackets arbete främst om lön så de hör av sig med frågor om det, men det finns så mycket mer att arbeta med. Jag är inte den som står på barrikaden och skriker, men jag tycker att det är viktigt att medlemmarna kan påverka sin arbetssituation och arbetsmiljö och att de vet vilka rättigheter och skyldigheter de har. Nu finns det ett samverkansavtal på plats och vi arbetar med att få in rutiner. Jag är en rookie på det fackliga arbetet, så jag är ödmjuk inför uppgiften, säger han.

Han har gått de flesta av förbundets kurser det senaste året och börjar känna sig lite varmare i kläderna –och nu väntar löneförhandlingar!

FAKTA

Erik Tollin
Ålder: 58 år. 
Fackliga uppdrag: Kassör i Kustflottans OF, Ordförande OF Marinbasen 2021–.
Bakgrund i korthet: Värnplikt på T 1, Marinens Officershögskola, köksmästare, diverse ekonomibefattningar på 1:a ytstridsflottiljen, 2:a ytattackflottiljen och 4.e sjöstridsflottiljen, stabschef på FHQ SA i Djibouti och logistikofficer på OHQ i London för Operation OP Atalanta, Logistikchef 4.sjöstridsflottiljen, logistikofficer på OHQ i Rom för Operation Sophia och logistikofficer Marinstaben 2020–.
Bor: Tyresö, i Stockholm.
Familj: Fru Suzanne och två vuxna grabbar.
På fritiden: Lagar mat, spelar golf och gillar att vara ute i skärgården.

I 16 år har Peter Löfvendahl innehaft Officersförbundets högsta och viktigaste tjänstemannaroll – förbundsdirektör. Men varken det militära eller fackliga engagemanget var egentligen självklart från början.

Fredrik Hultgren
Johan Alp
Officeren, juristen, ombudsmannen – som förbundsdirektör kan Peter Löfvendahl kombinera sina tre expertisområden.
Officeren, juristen, ombudsmannen – som förbundsdirektör kan Peter Löfvendahl kombinera sina tre expertisområden.

Skulle man skriva en lista över individer som verkligen betytt något för Officersförbundet, som gjort och fortfarande gör avtryck, skulle Peter Löfvendahls namn hamna högt, kanske till och med högst, på den listan. Under mer än två decennier finns knappt en enda facklig fråga eller större Försvarsmaktsförändring där Peter inte på ett eller annat sätt haft ett finger med i spelet.

Som förbundsdirektör är det Peter som leder och driver den professionella delen av förbundet – kansliet. Han har personalansvar för de 13 kanslimedarbetarna, är rådgivare åt förbundsstyrelsen och är förbundets representant i en mängd olika sammanhang. Enkelt förklarat är jobbet som förbundsdirektör att vara vd, chefsjurist, utredare och personaldirektör – i en och samma roll.

Peter återkommer ofta till att han i perioder jobbat ”tjugofyrasju”, det vill säga i princip dygnet runt sju dagar i veckan. När det under intervjun börjar framgå vad han faktiskt gör, hans ansvarsområden och arbetsbelastning, känns det snarare som att han jobbar 48 timmar om dygnet, tio dagar i veckan.

Förbundet strider ju för sina medlemmars rätt till god arbetsmiljö och schyssta villkor. Hur går den kampen ihop med din egen arbetsbelastning egentligen?

– Jag har nog ofta svårt att släppa taget, vägrar lämna saker halvfärdiga. Men den militära personalen är värd varje kamp. Då blir det kanske lite väl mycket jobb ibland, erkänner Peter.

Att dygnet inte har fler än 24 timmar känns ibland som något frustrerande för Peter. Men bördig från Gnosjöbygden i djupaste Småland, känns den strävsamma envisheten också som något mer eller mindre nedärvt. Att jobba hårt och länge verkar inte vara något som egentligen bekommer Peter särskilt mycket.

– Våra medlemmar kämpar på under ofta rätt stökiga förhållanden och om inte vi finns där för dem, då finns ingen som ser till att de får schyssta förutsättningar och villkor för att utföra sina för Sverige så oerhört viktiga jobb, sammanfattar han drivkrafterna för sin egen arbetsinsats.

Men att han själv blev militär, och sedan fick en facklig karriär, var långt ifrån självklart.

– När det gäller det fackliga var jag nog egentligen ideologiskt ganska främmande för ett sådant engagemang från början. Jag var politiskt engagerad lokalt, men inte åt det fackliga hållet. Sedan kommer jag från en småländsk småföretagarsläkt där företagandets frågor stod högt på dagordningen. 

Men väl i det militära gick Peter med i förbundet redan på OHS, och det dröjde inte länge innan han var djupt engagerad i den lokala föreningen. Ganska snabbt blev han lokalordförande.

– Väl på plats som officer insåg jag att det var många fackliga frågor som diskuterades i befälsrummet. Började inse att man måste engagera sig för att få till förändring. En drivkraft var också att jag upplevde att det fanns mycket att ta tag i, jag såg många exempel på både orättvisa och dubbla budskap från arbetsgivarhållet.

När Peter ryckte in, som sambandsgruppschef på A6 i Jönköping år 1981, hade han som sagt ingen tanke på en militär karriär. Planen var egentligen att läsa till brand-ingenjör. Men när det var dags för muck var det ingen antagning till brandingenjörsutbildningen. Och eftersom Peter trivts under värnplikten och blivit uppmuntrad av sina befäl så sökte han och kom in på OHS.

– Jag tänkte att det kan bli en bra start. En bra utbildning och vettiga villkor under utbildningstiden. Jag var fortfarande inte säker på att det militära var min framtida karriär för evigt, men det var ett intressant erbjudande.

Det blev en hel del år inom det militära skulle det visa sig. Då A6 i Jönköping lagts ner under tiden på OHS blev istället dåvarande A1 i Linköping Peters hemmaförband. Befattningar på förbandet varvades med vidareutbildning. Då, på 80-talet var det Krigshögskolans Allmänna och högre kurser på Karlberg och AIHS som gällde. Sedan Militärhögskolans allmänna kurs för att 1994 befordras till major. 

Det har alltid funnit en vilja att vidga vyerna, lära sig mer. Så under sin förbandstid började Peter studera juridik vid sidan av det ordinarie jobbet. Samtidigt som det fackliga engagemanget som förtroendevald på hemmaförbandet växt sig starkt.

Heltidsjobb, heltidsstudier och fackliga uppdrag – hur orkade du med allting?

– Den där småländska envisheten gör sig väl gällande ibland. Men det är klart, det blev ju många långa dagar och nätter bitvis även på den tiden, säger Peter. 

I samband med att MHS-studierna avslutades kom erbjudandet om att ta en ombudsmannatjänst på förbundets kansli, något som passade bra in i livet just då. Så 1994 hängde Peter av sig uniformen, flyttade till Stockholm och blev facklig på heltid. Efter nio år som ombudsman kom erbjudandet om att ta över som förbundsdirektör, något han också accepterade. Valet att kliva upp som förbundsdirektör har han aldrig ångrat, men erkänner villigt att det ibland varit såväl tufft som ensamt ”på toppen”.

– Det är en hög arbetsbelastning, det är klart, och omfattningen på personalfrågorna var kanske inget jag var riktigt förberedd på. Vi har gått igenom många förändringar på kansliet sedan jag tog över, lite som Försvarsmakten i stort. När jag klev på som förbundsdirektör var vi över 20 anställda på kansliet, nu är vi 14. Samtidigt, här känner jag att jag verkligen kan kombinera alla de områden jag faktiskt behärskar och brinner för – det militära, juridiken och det fackliga. 

25 år i förbundets tjänst, hur bibehåller man engagemanget så länge, hur orkar man vara kvar när man jobbar så intensivt som du uppenbarligen gör?

– Här ges jag tillfälle att jobba med helheten. Alltifrån vårt opinionsbildningsarbete där vi träffar regering och riksdag, ner till lokalfackliga frågor. Jag får jobba med oerhört skickliga och kunniga ombudsmän, kommunikatörer, journalister, administratörer och förtroendevalda. Var jag än skulle gå om jag bytte jobb skulle de aspekterna inte bli bättre. Och här är det våra medlemmar vi jobbar för, en grupp som sannerligen är värd att kämpa och engagera sig för. I så måtto har jag världens bästa jobb!

FAKTA

Peter Löfvendahl

Ålder: 58 år

Fackligt uppdrag: Förbundsdirektör

Bakgrund i korthet: Artilleriofficer med majors grad. Utbildad jurist. Ledamots- och ordförandeuppdrag i lokalförening, ombudsman på Officersförbundet sedan 1994.

Familj: Fru och två vuxna barn.

Bor: I Bromma Kyrka utanför Stockholm. Född och uppvuxen i Reftele i Småland

På fritiden: Passionerad bilsportsentusiast, en hel del träning samt det nybyggda fritidshuset i Östergötland.

Ur arkivet: