– Legitimation, tack.
Insatssoldaten Simon Ingemarsson står i vakten på Skövde garnison. Efter att ha kontrollerat ID-handlingar och besöksanmälan släpper han in oss genom grindarna in till Skaraborgs regemente.
Som soldat vid Insats- och bevakningsavdelningen ingår han i en grupp som löser ut insatser och bevakning gentemot garnisonens skyddsobjekt. Utöver att genomföra inpasseringskontroller och sköta den löpande administrationen av besökshanterings- och passagesystemen består de huvudsakliga arbetsuppgifterna av att bemanna bevakningscentralen och hantera den tekniska övervakningen på garnisonen.
Simon Ingemarsson är en av drygt 40 anställda soldater vid avdelningen. Den består av fyra olika arbetslag om tolv personer, varav tio är soldater och två är officerare. Soldaterna är anställda enligt Försvarsmaktens avtal för anställning av gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS/K. Det innebär en tidsbegränsad anställning upp till åtta år med möjlighet till förlängning i fyra år.
– Hälften av oss kommer att sluta de kommande två åren. När det uppdagades i personallistorna att nästan alla skulle behöva lämna 2024 insåg cheferna att det inte skulle funka. Under en längre period har de därför jobbat aktivt med att hantera och planera för detta, säger Simon Ingemarsson.
Åtgärderna som cheferna vidtagit handlar konkret om utfasning av personal enligt ett schema för att försöka möjliggöra en överlappande personalrotation för att det inte ska bli kunskapsglapp på avdelningen. I praktiken innebär detta att alla soldater inte kommer ges möjlighet att arbeta kvar de tolv åren ut, även om de skulle vilja det.
– Om alla skulle sluta samtidigt skulle inte verksamheten kunna gå runt. Vi har därför fått veta att alla inte kommer att få jobba full tid. Det finns en plan för när folk ska sluta de kommande åren så att man hinner rekrytera ny personal, säger larmoperatören Sarah Algstrand, som har arbetat på avdelningen sedan 2011.
Som larmoperatör är hon den som hanterar informationsflödet som kommer in till Insats- och bevakningsavdelningen.
– Jag övervakar övningskameror, skickat ut insatsstyrkan på larm och har hand om alla nationella- och internationella besök på garnisonen.
Sarah Algstrand, larmoperatör
Fanjunkare Björn Håkansson är chef för ett av arbetslagen. Han berättar att i planeringen för att fasa ut personalen har de tittat på utbildning och kompetens hos soldaterna. De med mest erfarenhet, och som kan användas som instruktörer eller insatschefer, är de som kommer att få stanna kvar längst.
– Jag kommer under året att behöva förlora kompetent personal som jag gärna hade sett varit kvar och utbildat de nya soldaterna, säger han och fortsätter:
– Vi får lösa ut det så klart. Vi har försökt att få utfasningen utspridd, det har gjort att jag förlorade en duglig soldat nyss. Han hade kunnat jobba längre, men insåg att han ändå behövde sluta snart och valde därför att lämna Försvarsmakten i förtid i stället.
Hur går rekryteringen till avdelningen?
– Det är till och från. Om det hade varit en gigantisk kö av soldater som ville hit, då hade jag förstått tanken med att man vill ha och möjliggöra för en ruljangs av personal. Men så ser det inte ut, säger Björn Håkansson.
En som snart lämnar sin anställning som kontinuerligt tjänstgörande soldat är Christian Eskelinen. Han är gruppchef och har arbetat på Insats- och bevakningsavdelningen sedan 2014.
– Jag gjorde lumpen på P 4 och efter värnplikten åkte jag på en mission till Liberia. Därefter blev det två insatskompanier med en vända till Afghanistan. Efter det så blev jag kvar som GSS och efter ett par år sökte jag till vakten.
Han har nyligen fått klartecken att han får arbeta kvar på en så kallad BFA i ytterligare ett år. BFA står för befälsförstärkningsavtal och används för att tillgodose tillfälligt behov av militär personal i grundorganisationen på annat sätt än genom kommendering eller placering av yrkesofficer.
– Det är en annan anställningsform, men jag kommer fortsätta ha samma arbetsuppgifter som i dag. Jag är soldat men löser befälsuppgifter. Avtalet är på ett år i stöten och kan max vara två år. Det har tidigare ofta använts för värnpliktiga som kunde stanna kvar som BFA i väntan för att komma in på officersutbildningen, säger Christian Eskelinen.
Simon Ingemarsson har arbetat i Skövde sedan 2016. Efter värnplikt på Skaraborgs regemente 2009 blev han anställd som soldat på Livkompaniet vid Livgardet. Där arbetade han i fem år med statsceremoniell tjänst innan han sökte jobbet som insatssoldat på Skövde garnison. Hans avtal går ut i mars nästa år.
– Då har jag gjort mina tolv år. Jag har redan börjat söka andra civila jobb för att inte behöva stå utan jobb då, säger han.
Soldaterna och Björn Håkansson poängterar vikten av att ha erfaren personal som insatssoldater. I regel vill Insats- och bevakningsavdelningen anställa soldater som har några års erfarenhet i Försvarsmakten. Det finns i dag inte några planer på att ta in värnpliktiga rekryter för vakttjänst istället för anställda soldater, berättar de.
– Vi jobbar med säkerhet och ordningstjänst. Förmanskapet är viktigt som militärpolis. Vi vill på Insats och bevakning helst inte ta soldater direkt från värnplikten, utan vi vill ha soldater med några års erfarenhet och mognad, säger Björn Håkansson.
De menar också att det är viktigt ur säkerhetssynpunkt att det är låg personalrotation på avdelningen. Detta eftersom personalen har kunskap om de skyddsvärda delarna av garnisonens verksamhet.
– Det är mycket säkerhetsklassad information som passerar oss. Vi får veta saker kring objekt, rutiner och personal, därför är det dåligt med för mycket personalrotation. Det är viktigt med erfarenhet och kunskap för att man ska kunna hantera olika händelser och uppkomna situationer, säger Simon Ingemarsson.
Simon Ingemarsson, insatssoldat
Något som återkommer i samtalet med soldaterna är frustrationen de känner över att behöva lämna Försvarsmakten i fasen av tillväxt som myndigheten är inne i just nu.
– Nu pratar Försvarsmakten om att behålla personal, att säkra sin personalförsörjning och öka sina volymer. Här har vi personal som vill jobba kvar, men som inte får eller kan det. Det är inte rimligt. Särskilt med hänsyn till nuvarande säkerhetsläge tycker vi att det är orimligt att Försvarsmakten accepterar att förlora erfarna och motiverade soldater, säger Simon Ingemarsson och fortsätter:
– Försvarsmakten verkar väldigt ointresserade att ta tillvara på kunskapen och kompetensen som finns hos oss anställda soldater som har jobbat i många år. Vi har erfarna soldater, som har varit på flera internationella insatser och med mångårig erfarenhet, som nu lämnar myndigheten, säger Simon Ingemarsson.
Sarah Algstrand delar frustrationen:
– Vi känner alla att det vi gör har effekt, och betydelse för verksamheten, och vi förlorar en viktig resurs i varje enskild individ som avlutar sin anställning som en följd av begränsningen i anställningsavtalet.
På Skaraborgs regemente är det vid Insats- och bevakningsavdelningen som huvuddelen av de GSS/K som har en anställningstid som närmar sig tolv år finns. Majoriteten av förbandets övriga soldater stannar inte lika många år. Hur kommer det sig?
– Jag trivs bra på garnisonen. Efter så här många år har man också fått mycket kunskap. Sedan har vi bra arbetstider vilket gör att jag kan bo på en annan ort. Jag bor i Göteborg och har fått förfrågningar från Göteborgs garnison som jag har tackat nej till, för jag trivs väldigt bra här i Skövde, säger Sarah Algstrand.
Sarah Algstrand, larmoperatör
Vakten är bemannad dygnet runt under årets alla dagar. Arbetet innebär ett rullande arbetsschema med tjänstgöring på dagar, nätter och helger samt jour med övernattning.
– Det är ett flexibelt arbete med bra arbetstider. Vi jobbar längre dagar när vi jobbar och har längre ledighet, vilket gör att man kan bo på annan ort. Som gruppchef har jag gått flera utbildningar och jag har dialog med närmaste chef om vad som behöver göras och utbildas på, samtidigt som man är soldat. Jag trivs i befattningen och med arbetsuppgifterna, säger Christian Eskelinen.
Simon Ingemarsson nickar instämmande.
– Jag känner att jag gör nytta. Det är bra kollegor och det känns meningsfullt. Det är ett väldigt socialt arbete. Vi har också en bra arbetsbelastning. Jag har ofta fått frågan varför jag inte vill läsa till officer. Jag känner många officerare som trivs med sitt jobb, men som har en väldigt hög arbetsbelastning.
Få av soldaterna på Insats- och bevakningsavdelningen har de senaste åren sökt sig vidare till officersutbildningar. Det rör sig om ett par stycken, berättar Björn Håkansson.
– Jag var 22 år när jag sökte till specialistofficersutbildningen. Jag kunde bo i Boden några år. Det är en annan sak nu när man har soldater som har bildat familj och skaffat hus, då vill man vill veta mer hur och var man ska jobba efter utbildningen, säger han.
Både Algstrand och Ingemarsson har genom åren funderat på officersyrket, men för Sarah Algstrand har det egentligen aldrig varit aktuellt.
– Jag trivs bra där jag i dag. Jag vill inte plugga och komma tillbaka till en ovisshet om var jag kommer arbeta eller hamna, säger hon.
Simon Ingemarsson har i perioder övervägt officersyrket desto mer, men har ändå landat i att han hellre har velat kvarstanna som soldat.
– Jag har definitivt funderat på att bli officer, men om man ska bli det tycker jag att man ska man brinna för det och verkligen vilja det. Jag har aldrig riktigt känt att det har lockat så mycket.
Det plingar till i vaktchef Björn Håkanssons telefon. Ett larm, förklarar han. Det råder full aktivitet innanför grindarna på Skaraborgs regemente denna dag. Övningen Våreld 22 har nyligen avslutats och nu står vård av materiel och personlig utrustning på schemat.
– Det är mycket personal som har kommit tillbaka efter övningen. Det är troligen något vapenskåp eller liknande som står och larmar. Det är vanligt att folk glömmer bort koder till lokaler och vapenskåp, säger han.
I lagen om vissa försvarsmaktsanställningar från 2012 regleras Försvarsmaktens möjlighet att anställa gruppbefäl, soldater och sjömän. Där framgår att anställningstiden får uppgå till högst tolv år. Det är därför inte upp till Försvarsmakten att fatta beslut om att häva begränsningen, utan det åligger riksdag och regering att förändra lagstiftningen i fråga.
Sarah Algstrand berättar att hon har haft många diskussioner med familj och vänner om anställningsformen för soldater den senaste tiden.
– När man berättar för vänner och familj att man kommer behöva sluta nästa år, inte för att man vill utan för att lagen inte möjliggör en fortsatt anställning, då skrattar ju folk åt en och tror att man skämtar, säger hon och tillägger:
– Det är en annan sak om man jobbat som skyttesoldat i tolv år. Det klarar man kanske inte att fortsätta rent fysiskt. Men stabstjänst eller tjänsten som vi har är inte lika fysiskt tung. Där borde det vara en överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsgivaren, där man kan bestämma att man kan förlänga med exempelvis två år i taget.
Björn Håkansson håller med och säger att han givetvis gärna skulle vilja behålla kompetenta och utbildade soldater om han kunde det.
– Vi ska vara glada att vi ens har anställda som vill vara GSS/K. Det är en allmän visstidsanställning, vilket är en väldigt otrygg anställningsform. Vill jag som chef ha kvar soldater och de vill vara kvar borde de kunna få vara det, säger han.
