Senast publicerat
Senast publicerat:

Gammal är äldst

Leif Edström, förvaltare vid flottiljstaben på F 21 i Luleå, har arbetat i Försvarsmakten i 36 år. I 22 av dessa har han även hållit i ordförandeklubban för den lokala officersföreningen.

Fredrik Hultgren
Simon Eliasson
Med sina 22 år som lokalförenings­ordförande är Leif Edström förmodligen förbundets mest erfarne förtroendevalda.
Artikel från Officersförbundet.

Det sägs att fundamentet för den svenska demokratin är föreningslivet och det ideella engagemanget. Att den sammanhållning som skapas i idrottsföreningar, båtklubbar och bostadsrättsföreningar, är själva kittet som håller ihop vårt samhälle. I så fall borde Leif Edström få någon form av demokratimedalj. Utöver att ha suttit som ordförande för OF F 21 i 22 år, är han även ordförande i Svenska husbilsklubben, sitter i styrelsen för Folkets hus, för samfälligheten där han bor och är revisor i den lokala hamnföreningen. För att nämna några av hans engagemang.

– Engagemanget har jag nog i mitt DNA. Pappa satt som ordförande i Salf (numera Ledarna) i Norrbotten och även mamma var djupt engagerad i föreningslivet. Numera är även dottern SACO–representant på sin arbetsplats, så det verkar gå i arv, säger Leif med ett skratt.

Leif Edström gjorde värnplikten 1981 som flygmekaniker på F 21. Officersutbildningen fick han på dåvarande Flygvapnets Officershögskola i Halmstad. Sedan officersexamen 1984 har han varit sitt hemmaförband trogen. Från början som klargöringsledare till att så småningom hamna som kompanichef. Sedan 2007 arbetar han på flottiljstaben, i dag som planeringsansvarig för flygverksamheten.

– Jag har ansvar för att samordna all flygverksamhet med andra berörda instanser. Alla civila och militära aktörer som på ett eller annat sätt påverkar eller påverkas av vår verksamhet. 

Liknande läsning:

Det är även Leifs uppgift att hålla i trådarna under flyguppvisningar och internationella övningar, något som många gånger tagit honom långt bortom F 21:s grindar. En imponerande samling kepsar med förbandsemblen från en lång rad länder står uppradade i bokhyllan bakom skrivbordet och vittnar om en hel del resande i tjänsten.

– Jag kom tillbaka häromdagen från Schweiz och en flyguppvisning vi deltog i där. Som planeringsansvarig följer man med, så är det bara. Men det är kul, ett bra avbrott i den dagliga lunken.

Det fackliga engagemanget har alltid funnits där. Redan som ung servitör på Pite Havsbad engagerade han sig i det lokala hotell– och restaurangfacket. Väl inom det militära föll det sig naturligt med de fackliga frågorna. 

– Jag var alltid engagerad, men på den lilla nivån. Främst handlade det om renodlade flygteknikerfrågor. Så småningom blev jag arbetsplatsombud och när Officersförbundet bildades genom sammanslagningen av de då två militära fackförbunden blev jag invald i styrelsen.

I februari 1997 lyckades hans fackliga kollegor övertala en inte helt bekväm Leif att ta över ordförandeskapet i OF F 21.

– Jag lovade dem att sitta i en kongressperiod, fyra år. Mer var jag inte beredd att ge det här. Nu är jag inne på mitt 22:a år som ordförande, säger han, skrattar och skakar på huvudet.

I takt med att uppdraget växte, vidgade sig även de fackliga frågorna. Och han insåg snart att för att nå framgång och få respekt, gällde det att ha koll.

– Det är en jäkla fördel att vara påläst. Jag läser alla avtal utan och innan. Oftast vinner jag då också eventuella diskussioner som uppstår. Sedan är det också mycket lättare att känna en trygghet i att kunna ta saker lite mer informellt om du har stenkoll på det formella.

Att Leif har koll, såväl formellt som informellt, råder inga tvivel om. Bara under den korta intervjun sticker två högre chefer in huvudet genom den öppna dörren till hans kontor, slår sig ner på besöksstolen några minuter och stämmer av ett par arbetsrättsliga ärenden de är osäkra på. Leif lyssnar koncentrerat, funderar en sekund och levererar sedan mer eller mindre ordagrann information om vad som står i de avtal som berör de respektive ärendena. Men även tips på hur man går vidare på smidigaste sätt. 

– Förr i tiden var det mer fyrkantigt. Nu är det mer otvunget. Jag upplever inte att det blivit hårdare mellan fack och arbetsgivare. Ofta tycker vi ju egentligen lika och har samma mål, men vi kan ha lite olika synpunkter på hur vi når dit.

Leif menar att den trygge chefen tar med arbetstagarorganisationerna tidigt i processerna, och kan därigenom fatta bättre underbyggda beslut. Den osäkre chefen ser facket som en fiende.

– Här i Luleå kör vi ”fika med chefen” minst en gång i månaden. Då träffas vi fackliga företrädare med flottiljchefen eller ställföreträdaren och pratar över en kaffe. Förutsättningslöst och protokollfritt. Har vi inget att säga om det fackliga pratar vi fotboll eller semesterplaner. Har man käkat bullar ihop och snackat skit så kommer även den formella biten att fungera bättre, resonerar han.

Men det är också viktigt att hålla isär sina roller, även om det naturligtvis ibland kan vara svårt, både för fackliga representanter och arbetsgivarsidan, menar Leif.

– Till exempel har ju nästan alla flottiljchefer som passerat här sedan jag tillträdde varit hos mig även som medlemmar. Nästa dag ska man sitta på varsin sida ett förhandlingsbord. En symbolisk, men ändå viktig handling är att jag är noga med att byta namnbricka när jag är formellt facklig. 

En lokalförening med samma ordförande i 22 år. Finns det inte risk att det blir lite bekvämt, att inget förändras eller utvecklas?

– Jag brukar säga åt de andra att de måste säga ifrån om de upplever att jag tappat stinget. Det får inte bli stelt och man får inte bli hemmablind. Men här har vi en engagerad styrelse med en bra blandning av folk. För att lyckas med det är det viktigt att hela styrelsen också känner sig engagerad. Hos oss har vi gjort så att alla styrelsemedlemmar har specifika områden som de ansvarar för särskilt. Då känner alla att de har något att bidra med, att styrelsearbetet inte bara blir något man sitter av. Sedan har vi haft en bra valberedning som lyckats värva bra folk, med en bra mix av personer och yrkesmässiga bakgrunder.

Att få medlemmar att engagera sig i det fackliga arbetet, är ofta något som beskrivs som ett problem. Hur har ni lyckats så bra?

– Jag tror att folk generellt har ett större engagemang för det som är de fackliga frågorna än de ibland själva inser. Titta på mig, jag hade inte en tanke på att bli ordförande för lokalföreningen, nu har jag suttit här sedan 1997. 

Leif jämför det fackliga engagemanget med värnplikten som en väg in till de militära yrkena. 

– Många av oss som gjorde lumpen förr hade inte en tanke på officersyrket, men när vi kom i kontakt med det och fick uppleva det förstod vi hur bra och viktigt det var. Lite är det samma sak med det fackliga arbetet, säger han.

FAKTA

Leif Edström

Ålder: 59 år

Fackliga uppdrag: Ordförande i OF F 21 sedan 22 år.

Bakgrund i korthet: Officersexamen 1984, sedan dess i diverse befattningar på F 21. 

Familj: Fru och två barn.

Bor: Rosvik utanför Luleå.

På fritiden: Semestrar med husbilen.

Eleanor Wiklunds plan efter värnplikten var att fortsätt­a på den militära banan, men livet ville annat och det skulle dröja några år innan hon fortsatte. Men fortsatte gjorde hon – och i dag är hon en av Sveriges få simulator­officerare.

Cecilia Gustafsson
Andreas Blomlöf
Eleanors teknikintresse har med åren vuxit. I dag arbetar hon som simulatorofficers och är länken mellan teknikerna och lärarna på Sjöstridsskolan.
Eleanors teknikintresse har med åren vuxit. I dag arbetar hon som simulatorofficers och är länken mellan teknikerna och lärarna på Sjöstridsskolan.

Det var en självklarhet att Eleanor skulle göra militärtjänstgöring då båda hennes föräldrar har gjort det. Hennes mamma är född och uppväxt i Israel där det är obligatoriskt. Eleanor hade tagit studentexamen några år tidigare och jobbade inom hotellbranschen när hon ansökte och blev uttagen till att göra värnplikt i 18 månader som radiosignalist på andra stidsflottiljen i Berga.

– Det var stor skillnad från nu. Då var vi så få kvinnor att normen var att vara ensam tjej, men jag såg inte det som negativt eller ett problem. Jag var några år äldre, så jag hade lite mer livserfarenhet, men jag var en i gänget, berättar Eleanor och skrattar.

Hon trivdes riktigt bra med arbetsuppgifterna som radiosignalist – och hon fann kärleken och sin framtida man Niklas. Planen var att utbilda sig till officer men Eleanor blev gravid och fick barn så vidareutbildningen fick vänta. Hon fortsatte jobba med bokningar inom hotellbranschen, men när sonen var två år fick hon tips om en liknande tjänst på den lokala reseavdelningen inom Försvarsmakten Logistik – även det i Karlskrona där hon bott i 20 år nu.

– Det var ett enkelt steg att ta. Det var såklart en fördel att jag kände till hur den militära organisationen fungerade, säger Eleanor.   

Hon blev civilt anställd inom Försvarsmakten, men fick bara projektanställning – de lades på varandra och det var en kamp för att hon skulle få tillsvidareanställning. Efter några år började det pratas om att Försvarsmakten skulle outsourca den lokala reseavdelningen där hon jobbade, men de valde att centralisera istället. Eleanor blev i samband med det invald som ledamot i den lokala fackliga styrelsen hos Försvarsförbundet.

  Det var då jag fick upp ögonen för det fackliga arbetet för första gången. Det var många kollegor som var rädda för att bli uppsagda. Jag kände att det här måste gå rätt till, men det var svårt. Det blev en otrygg arbetsplats och många lämnade självmant, säger Eleanor.

Eleanor såg sig också om och fick återigen tips om en tjänst – den här gången var det ett vikariat som signalskyddslärare på Sjöstridsskolan i Karlskrona. Hon var bekant med de olika systemen sedan militärtjänstgöringen och hade genom sitt engagemang i Lottakåren gått flera kurser inom samma och närliggande områden så hon hade kompetensen som krävdes. Hon fick vikariatet och när det tog slut fick hon en annan tjänst – som sambandslärare – och tillsvidareanställning. Att jobba som lärare visade sig vara en riktig utmaning.

– Att vara pedagog är svårt i sig, du får en grupp där förkunskap, motivation och förutsättningar för lärande är olika. Alla i gruppen ska de känna sig motiverade och lära sig. De första lektionerna jag höll i var svåra, men jag lärde mig med tiden att ”det här är bra” och ”det här kan jag göra bättre”. Det är fantastiskt att se hur människor, framför allt värnpliktiga, utvecklas – första dagen kan de ingenting och sista dagen har de gjort en enorm kunskapsutveckling. Det är roligt att få vara med på den resan, säger Eleanor.

"Att vara pedagog är svårt i sig, du får en grupp där förkunskap, motivation och förutsättningar för lärande är olika", säger Eleanor Wiklund.

Hon har under åren som gått funderat på att vidareutbilda sig till officer och har velat gå från civil till militär då fler dörrar öppnas som officer. Men det var för svårt att få livpusslet med familjeliv och en lång utbildning med studiemedel att gå ihop. Hon sökte dock till anpassad specialistofficersutbildning 2017 och blev tjänstledig från sin civila tjänst i nio månader medan hon gick ena delen av utbildningen. Den andra delen av utbildningen är vanligtvis befattningsutbildning, men Eleanor hade gått merparten av kurserna och skulle därför ”bara” återvända till sin gamla tjänst. I samband med examen 2018 fick hon dock en ny tjänst – som huvudlärare som innebar kursplanering och arbetsledaransvar. Men det hela tog ytterligare en vändning. Några år tidigare hade Sjöstridsskolan köpt in ett nytt simulatorsystem, Naval Warfare Traning System (NWTS) för sjöstrid. Eleanor var med i projektgruppen som hjälpte till att testa och utveckla systemet.    

» Lönen är kanske inte i nivå med det ansvar och mängden arbetsuppgifter vi har.«

– Jag har alltid varit driven och velat lära mig och teknikintresset har vuxit med åren. Jag kände att det var dags att prova något nytt och hade tur att det skapades en tjänst som simulatorofficer. Enkelt förklarat är jag länken mellan teknikerna och lärarna, säger Eleanor.

Samtidigt som Eleanor har vidareutvecklat sig och bytt tjänster har frågorna kring anställnings-och arbetsvillkor kommit smygande igen. Hon ser utmaningarna hon och kollegorna möts av.

– Jag har varit på samma avdelning på Sjöstridsskolan hela tiden. Jag har trivts med arbetsuppgifterna och kollegorna, men lönen är kanske inte i nivå med det ansvar och mängden arbetsuppgifter vi har. Arbetsbelastningen har under perioder varit otroligt hög, då har jag ibland undrat om det är värt det, säger hon.

Nu har hon återigen blivit invald som suppleant i den lokala fackliga styrelsen – OF Marinbasen SSS – och hon hoppas kunna arbeta alltmer med de fackliga frågorna. Hon brinner lite extra för frågor som rör hur Försvarsmakten ska lyckas behålla den personal som rekryteras in.

– Många har åsikter om allt från lön till arbetsmiljö och karriärsutveckling, ett väldigt bra sätt att vara med och få en chans att påverka dessa saker är att bli fackligt engagerad. 

FAKTA

Eleanor Wiklund

Ålder: 43 år.

Fackliga uppdrag: Ledamot i lokal facklig styrelse hos Försvarsförbundet, suppleant i OF Marinbasen SSS 2020-.

Bakgrund i korthet: Värnplikt, rese-handläggare Försvarsmakten Logistik, signalskyddslärare Sjöstridsskolan, sambandslärare, anpassad specialistofficersutbildning, huvudlärare samband, simulatorofficer 2020-.

Bor: Rödeby utanför Karlskrona.

Familj: Gift med officeren Niklas. Tillsammans har de en 20-årig son (”Han gör värnplikt just nu”) och en 15-årig dotter.

På fritiden: Åker båt och inreder drömträdgården. (”Vi har en motorbåt som vi försöker vara ute med ofta, sedan tycker jag om att jobba i trädgården, Vi har köpt ett växthus som vi försöker fylla.”)

Ur arkivet: