Senast publicerat
Senast publicerat:

Gammal är äldst

Leif Edström, förvaltare vid flottiljstaben på F 21 i Luleå, har arbetat i Försvarsmakten i 36 år. I 22 av dessa har han även hållit i ordförandeklubban för den lokala officersföreningen.

Fredrik Hultgren
Simon Eliasson
Med sina 22 år som lokalförenings­ordförande är Leif Edström förmodligen förbundets mest erfarne förtroendevalda.
Artikel från Officersförbundet.

Det sägs att fundamentet för den svenska demokratin är föreningslivet och det ideella engagemanget. Att den sammanhållning som skapas i idrottsföreningar, båtklubbar och bostadsrättsföreningar, är själva kittet som håller ihop vårt samhälle. I så fall borde Leif Edström få någon form av demokratimedalj. Utöver att ha suttit som ordförande för OF F 21 i 22 år, är han även ordförande i Svenska husbilsklubben, sitter i styrelsen för Folkets hus, för samfälligheten där han bor och är revisor i den lokala hamnföreningen. För att nämna några av hans engagemang.

– Engagemanget har jag nog i mitt DNA. Pappa satt som ordförande i Salf (numera Ledarna) i Norrbotten och även mamma var djupt engagerad i föreningslivet. Numera är även dottern SACO–representant på sin arbetsplats, så det verkar gå i arv, säger Leif med ett skratt.

Leif Edström gjorde värnplikten 1981 som flygmekaniker på F 21. Officersutbildningen fick han på dåvarande Flygvapnets Officershögskola i Halmstad. Sedan officersexamen 1984 har han varit sitt hemmaförband trogen. Från början som klargöringsledare till att så småningom hamna som kompanichef. Sedan 2007 arbetar han på flottiljstaben, i dag som planeringsansvarig för flygverksamheten.

– Jag har ansvar för att samordna all flygverksamhet med andra berörda instanser. Alla civila och militära aktörer som på ett eller annat sätt påverkar eller påverkas av vår verksamhet. 

Liknande läsning:

Det är även Leifs uppgift att hålla i trådarna under flyguppvisningar och internationella övningar, något som många gånger tagit honom långt bortom F 21:s grindar. En imponerande samling kepsar med förbandsemblen från en lång rad länder står uppradade i bokhyllan bakom skrivbordet och vittnar om en hel del resande i tjänsten.

– Jag kom tillbaka häromdagen från Schweiz och en flyguppvisning vi deltog i där. Som planeringsansvarig följer man med, så är det bara. Men det är kul, ett bra avbrott i den dagliga lunken.

Det fackliga engagemanget har alltid funnits där. Redan som ung servitör på Pite Havsbad engagerade han sig i det lokala hotell– och restaurangfacket. Väl inom det militära föll det sig naturligt med de fackliga frågorna. 

– Jag var alltid engagerad, men på den lilla nivån. Främst handlade det om renodlade flygteknikerfrågor. Så småningom blev jag arbetsplatsombud och när Officersförbundet bildades genom sammanslagningen av de då två militära fackförbunden blev jag invald i styrelsen.

I februari 1997 lyckades hans fackliga kollegor övertala en inte helt bekväm Leif att ta över ordförandeskapet i OF F 21.

– Jag lovade dem att sitta i en kongressperiod, fyra år. Mer var jag inte beredd att ge det här. Nu är jag inne på mitt 22:a år som ordförande, säger han, skrattar och skakar på huvudet.

I takt med att uppdraget växte, vidgade sig även de fackliga frågorna. Och han insåg snart att för att nå framgång och få respekt, gällde det att ha koll.

– Det är en jäkla fördel att vara påläst. Jag läser alla avtal utan och innan. Oftast vinner jag då också eventuella diskussioner som uppstår. Sedan är det också mycket lättare att känna en trygghet i att kunna ta saker lite mer informellt om du har stenkoll på det formella.

Att Leif har koll, såväl formellt som informellt, råder inga tvivel om. Bara under den korta intervjun sticker två högre chefer in huvudet genom den öppna dörren till hans kontor, slår sig ner på besöksstolen några minuter och stämmer av ett par arbetsrättsliga ärenden de är osäkra på. Leif lyssnar koncentrerat, funderar en sekund och levererar sedan mer eller mindre ordagrann information om vad som står i de avtal som berör de respektive ärendena. Men även tips på hur man går vidare på smidigaste sätt. 

– Förr i tiden var det mer fyrkantigt. Nu är det mer otvunget. Jag upplever inte att det blivit hårdare mellan fack och arbetsgivare. Ofta tycker vi ju egentligen lika och har samma mål, men vi kan ha lite olika synpunkter på hur vi når dit.

Leif menar att den trygge chefen tar med arbetstagarorganisationerna tidigt i processerna, och kan därigenom fatta bättre underbyggda beslut. Den osäkre chefen ser facket som en fiende.

– Här i Luleå kör vi ”fika med chefen” minst en gång i månaden. Då träffas vi fackliga företrädare med flottiljchefen eller ställföreträdaren och pratar över en kaffe. Förutsättningslöst och protokollfritt. Har vi inget att säga om det fackliga pratar vi fotboll eller semesterplaner. Har man käkat bullar ihop och snackat skit så kommer även den formella biten att fungera bättre, resonerar han.

Men det är också viktigt att hålla isär sina roller, även om det naturligtvis ibland kan vara svårt, både för fackliga representanter och arbetsgivarsidan, menar Leif.

– Till exempel har ju nästan alla flottiljchefer som passerat här sedan jag tillträdde varit hos mig även som medlemmar. Nästa dag ska man sitta på varsin sida ett förhandlingsbord. En symbolisk, men ändå viktig handling är att jag är noga med att byta namnbricka när jag är formellt facklig. 

En lokalförening med samma ordförande i 22 år. Finns det inte risk att det blir lite bekvämt, att inget förändras eller utvecklas?

– Jag brukar säga åt de andra att de måste säga ifrån om de upplever att jag tappat stinget. Det får inte bli stelt och man får inte bli hemmablind. Men här har vi en engagerad styrelse med en bra blandning av folk. För att lyckas med det är det viktigt att hela styrelsen också känner sig engagerad. Hos oss har vi gjort så att alla styrelsemedlemmar har specifika områden som de ansvarar för särskilt. Då känner alla att de har något att bidra med, att styrelsearbetet inte bara blir något man sitter av. Sedan har vi haft en bra valberedning som lyckats värva bra folk, med en bra mix av personer och yrkesmässiga bakgrunder.

Att få medlemmar att engagera sig i det fackliga arbetet, är ofta något som beskrivs som ett problem. Hur har ni lyckats så bra?

– Jag tror att folk generellt har ett större engagemang för det som är de fackliga frågorna än de ibland själva inser. Titta på mig, jag hade inte en tanke på att bli ordförande för lokalföreningen, nu har jag suttit här sedan 1997. 

Leif jämför det fackliga engagemanget med värnplikten som en väg in till de militära yrkena. 

– Många av oss som gjorde lumpen förr hade inte en tanke på officersyrket, men när vi kom i kontakt med det och fick uppleva det förstod vi hur bra och viktigt det var. Lite är det samma sak med det fackliga arbetet, säger han.

FAKTA

Leif Edström

Ålder: 59 år

Fackliga uppdrag: Ordförande i OF F 21 sedan 22 år.

Bakgrund i korthet: Officersexamen 1984, sedan dess i diverse befattningar på F 21. 

Familj: Fru och två barn.

Bor: Rosvik utanför Luleå.

På fritiden: Semestrar med husbilen.

Alla vill trivas och må bra på jobbet, men det är inte ovanligt med arbetsmiljöproblem såsom hög arbetsbelastning, samarbetssvårigheter med en kollega eller utrustning som krånglar. Utöver att prata med sin chef om problemen kan man också få stöd av sitt skyddsombud.

Cecilia Gustafsson

Officersförbundet förhandlar och samverkar för sina medlemmars anställnings-och arbetsvillkor, men förutom förbundet finns också skyddsorganisationen. Varje arbetsplats ska ha ett eller flera skyddsombud och om det finns flera ska en av dem vara huvudskyddsombud. Arbetsgivaren har ett ansvar att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete för att förebygga ohälsa och olycksfall. I Försvarsmakten finns dessutom ett centralt skyddsombud med ställföreträdare skyddsombud för varje försvarsgren som tillsammans samordnar skyddsorganisationen. Leif Ljungqvist är huvudskyddsombud för Skaraborgs flygflottilj, F 7, och centralt skyddsombud för flygvapnet.

– Så jag har kontakt med övriga huvudskyddsombud inom flygvapnet. Vi utbyter information och erfarenheter och om vi har ett gemensamt problem så försöker vi lösa det tillsammans eller föra upp det till Flygvapnets arbetsmiljökommitté, men om det är ett problem som bara finns på ett förband ska det lösas lokalt, säger Leif. 

Han har arbetat som skyddsombud i många år och har stött på alla möjliga arbetsmiljöproblem.  

– Under 80- och 90-talen handlade arbetet mycket om den fysiska arbetsmiljön, till exempel att få rätt sorts skyddshandskar eller hörselskydd. Jag upplevde att det då fanns ett motstånd från arbetsgivaren, medan det i dag inte finns något motstånd kring den fysiska arbetsmiljön. Men tyvärr tar det av andra anledningar tid att få till förändring exempelvis rätt utrustning, ofta beroende på ekonomi eller avtal med leverantörer, säger Leif Ljungqvist

Jag säger åt medarbetare som går in i väggen att anmäla det, ofta menar de att det inte bara är jobbets fel och de vill inte anmäla.

Samtidigt som arbetsplatserna ska ha skyddsombud ska de också genomföra arbetsplatsträffar (APT) regelbundet. Under arbetsplatsträffarna ska medarbetarna, chefen och skyddsombudet prata om arbetsmiljön, både den fysiska och den psykosociala. 

– Men jag upplever att det varierar väldigt mycket, både vad gäller kvantitet, hur många APT:er man genomför och kvalitet, hur väl APT:erna fungerar, säger han. 

Den finns flera utmaningar att jobba med. Leif upplever att det är svårare att arbeta med de psykosociala arbetsmiljöproblemen än med de fysiska och även om det i dag finns en större öppenhet i Försvarsmakten kring psykisk ohälsa finns det fortfarande en ovilja hos många att prata om det eller exempelvis skriva en arbetsskadeanmälan.

– Jag säger åt medarbetare som går in i väggen att anmäla det, ofta menar de att det inte bara är jobbets fel och de vill inte anmäla, men det är inte deras sak att avgöra det, utan finns det en risk att det är något på jobbet som försämrar hälsan ska man anmäla och få det utrett. Även om ohälsan beror på privata bekymmer så kan arbetsgivaren behöva genomföra en rehabilitering.

Den största utmaningen är dock arbetsbelastningen. I den senast FM Vind från 2020 finns två frågor som rör arbetsbelastning (om man kan planera sina arbetsuppgifter så att arbetsbelastningen blir hanterbar och om man har möjlighet till återhämtning efter perioder av hög arbetsbelastning). Cirka 70 procent svarade att arbetsbelastningen är hanterbar och de har möjlighet till återhämning. Cirka 10 procent svarade att den inte är hanterbar och att de inte har möjlighet till återhämtning och cirka 20 procent är mitt emellan. 

Leif Ljungqvist bild till tema arbetsmiljö
Leif Ljungqvist

– Det är dock viktigt att förstå att FM Vind är ett snitt. Det man måste göra för att få en tydligare bild är att se på arbetslag då det är främst där skillnaderna finns, även om det ibland kan finnas en individ i ett arbetslag som har hög arbetsbelastning. Sedan får man göra en uppföljning, analys och behov kopplat till den egna verksamheten, säger Fredrik Nordenmark, som är ansvarig för undersökningen hos Försvarsmakten. 

Nästa FM Vind kommer genomföras under året. Med en kraftig tillväxt har arbetsbelastningen ökat för vissa individer och då blir det systematiskt arbetsmiljöarbete och skyddsombudens roll ännu viktigare.

– Man måste ha tålamod, det kan ta tid att få till förändring, men jag känner att jag som skyddsombud faktiskt kan påverka, säger Leif. 

Officersförbundet ser allvarligt på riskerna som finns vid kraftig tillväxt.  

– Det måste finnas en balans mellan resurser och uppgift. Det är klart att man ska lösa uppgifterna, men det får inte ske på bekostnad av att medarbetarna slits ut. Det måste vara naturligt att kunna säga ifrån om arbetsbelastningen blir för hög och att det gäller för alla nivåer. Problem med obalans mellan måste nå fram till uppdragsställarna oavsett om det är ens närmaste chef eller politiken. säger Lars Fresker, förbundsordförande för Officersförbundet. 

Ur arkivet: