Det är den 22 oktober. Klockan är åtta på morgonen ute på Revingeheds övningsfält. Regnet öser ner och bandvagnsspåren är djupa i leran. Om ett par timmar bryter 715:e kompaniet förläggning för att omgruppera till Ella kvarn.Vid slutet av dagen kommer bataljonen att ha inkvarterats på stridsvagnsområdet. Nattens sovplats kommer att likna den av danskarna döpta Camp Valdemar vid lettiska militärbasen Adazi, fast under pågående bataljonsövning kallas basen Camp Voldemort.
– Jaså du vaknade precis, har du fått din förarvila? frågar Samuel sin lillebror när han kommer ikapp.
– Ja, med sju minuters marginal, svarar Johannes.
Det skiljer nästan fjorton år på de två Malmöbröderna. Samuel, 36 år, är äldst, och anställd på Södra skånska regementet, P 7, sedan 2011 – i dag som teknisk chef på kompaniet.
Johannes, 22 år, har precis avslutat ett utbildningsprogram i skydd mot olyckor hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. I den reducerade bataljon som börjat rulla ut på de sydskånska vägarna är nästan en tredjedel av soldaterna nyrekryterade. Johannes är en av dem, anställd som tidvis tjänstgörande stridsfordonsförare på en sjukvårdspluton.
Vi kommer vara beredda att mobilisera om det händer någonting.
Om mindre än tre månader ska de gå i land i Lettland för att förstärka Natos multinationella brigad, som en del av styrkan LNLV 25. LNLV står för Land Nato Latvia. Under hösten har den reducerade bataljonen ägnat sig åt övning på olika nivåer, det har även varit ett tydligt fokus på att svetsa samman gruppen. Det är sjätte dygnet på den elva dygn långa övning som ska vara det stora styrkeprovet.
– Övningen visar att vi är redo. I grund och botten övar vi på samma sak som vi alltid gör, men det blir intressant med camp – vi måste öva på att gruppera i kvarter, i stället för ute i skogen. Och så måste vi öva mer på att forma mindre patruller och lösa en specifik uppgift, säger Samuel.
På plats i Lettland ska de fortsätta att öva, liksom utföra avskräcknings- och försvarsuppgifter. De har fått några genomgångar om förutsättningarna på plats.
– Vi känner till strukturen på campen och vi vet att det kommer vara kallt, i Lettland har man inte Golfströmmen som värmer, säger Johannes.
– Vi vet också vilka garageplatser vi har och vilka reptält som är våra. Vi vet att det finns sjukvårdsmottagning och spolplatta. Och att det inte finns någon fordonstorrluft – det älskar ju vi svenska tekniker, men det verkar Nato inte lägga så stor vikt vid, säger Samuel.
Samuel, teknisk chef på 715:e kompaniet, och Johannes, stridsfordonsförare på en sjukvårdspluton, är bröder. Nu är de tillsammans på plats för att förstärka Natos östra flank.
Foto: Emil Malmborg
Han har tidigare gjort två insatser i Mali och säger att tristessen är det som är svårast att förbereda sig för. Hur mycket de kommer att kunna röra sig utanför campen vid Adazi vet de inte än, Ryssland bedriver underrättelsearbete i landet och vid flera olika informationstillfällen inför insatsen har bataljonen uppdaterats om intresset för Natos militära närvaro i Lettland.
– Vi hoppas kunna lämna basen. Det kommer att gå långa dagar utan att det händer mycket, men om det händer något är det på med kroppsskydd, ta sin eldställning och vara beredd att försvara, säger Samuel.
Den här gången handlar det inte om en fredsbevarande insats, utan om ett avskräckningsuppdrag – och ytterst om att vara redo för att vara den gröna väggen tjugo mil från gränsen till Ryssland.
– Vi kommer vara beredda att mobilisera om det händer någonting, säger Johannes.
Vad är viktigast de sista veckorna innan ni åker?
– Detta är sista övningen så nu gäller det att inte ändra för mycket, utan öva på det vi har i ryggmärgen. Vi blir bättre och bättre på att prioritera vad som är viktigast och organisera de resurser vi har.
Under bataljonsövningen löser förbandet uppgifter i en högintensiv stridsmiljö mot en högteknologisk motståndare. Särskilt fokus ligger på samordning av eld, rörelse och olika funktionskedjor.
Ett stationssystem med olika anfallsbanor genomfördes innan övningen i dag gick in i ett bataljonsskede. Indikeringspapper 104 sitter kvar på Samuels och Johannes kängor efter gårdagens CBRN-hot och den korta vilotiden är en följd av nattens mörkermoment. De har båda haft fullt upp – men på olika håll.
– Vi träffas inte mer än vid grupperingarna egentligen, det är inte mycket kommunikation mellan kompaniledning och enskild soldat, säger Samuel.
– Nej, den största delen av vår kommunikation är ju genom alla felrapporter jag skickar till dig, säger Johannes och de båda skrattar.
Planen i övningen: Att hastigt utlagda skenmineringar på de leriga stigarna tvingar motståndaren att ta andra vägar.
Foto: Emil Malmborg
23 oktober. Dag två av övningsstadiet inom bataljons ram skiner solen lika starkt som det blåser på Revingehed. Det står kompanianfall på schemat. Intill ett förråd står en av bil med en stor STA-skärm. STA, stridsträningsanläggning, är en del av träningsavdelningen vid Markstridsskolan som hjälper till att simulera strid på fältet och under övningen hämtas sensordata in från såväl enskilda soldater som från fordon.
– Under dagen har de anfallit ner mot sjön här, nu har de en försvarslinje med skyttekompaniet, pansarskyttedelarna och stridsvagn i den här skogen, säger överstelöjtnant Tobias Christensson, övningsledare, och sveper handen över terrängen på skärmen. Bredvid honom står major Conny Röjd, chef för träningsavdelningen på MSS:
– Materialet vi samlar in använder vi för att skapa en pedagogisk utvärdering där soldaterna som truppfört på ett tydligt sätt kan se vad de har gjort. Hittills har det gått väldigt bra, vi ser en tydlig utveckling hos förbandet.
Tobias Christensson
Chef, LNLV 2026
Överstelöjtnant Christensson åker som chef när förbandet roterar ner efter årsskiftet 2026 och insatsen LNLV 2026 startar.
– Det är ingen större skillnad mot hur vi brukar öva nu inför Lettland, utan det handlar om att göra förbandet bra generellt, säger han.
Cirka 500 soldater och officerare övar på Revingeheds fält. De strider mot en bepansrad fiende som i dag också understöds av bemannade UAV-farkoster och en stridsvagn.
I en korsning i närliggande skog stannar ett stridsfordon 90. Tre soldater springer ut och fäller en halvdöd tall över vägen innan de kör vidare.
– Bakåt – norra svackan! ropar de och slänger sig in i fordonet igen.
Bakom dem läggs slanor och ris fram i hast över bandvagnsspår för att skapa skenmineringar. Planen: att motståndaren ska ta en första strid här och backa bak, där skenmineringar tvingar dem att ta andra vägar. I ett skogsbryn en bit bort inväntar granatkastarpluton utfallet av fördröjningsstriden.
Det är ingen större skillnad mot hur vi brukar öva nu inför Lettland, utan det handlar om att göra förbandet bra generellt.
– Det vi alla, från enskild soldat till plutonsledning, kan bli bättre på är vår förmåga att fatta beslut i stunden. Och våga ta initiativ. Vi har en bra anda och litar på varandra, så vi är på god väg, säger sergeant Elias, ställföreträdande plutonchef.
En kort bit bort har två soldater förberett minering i en av trädkronor drönarskymd backe. Kenny, skyttegruppchef, har intagit skyddsställning.
– Om motståndaren kommer här så har vi lagt ut minor och pansarvärnsvapen, säger han och tillägger:
– Övningsveckan har varit bra och Lettland känns än så länge lugnt. Det kommer så klart att vara utmaningar med materiel och logistik, men det viktigaste vi kan göra nu är att samöva.
Höstens bataljonsövning var det stora styrkeprovet för 71:a bataljonen. Särskilt fokus låg på samordning av eld, rörelse och olika funktionskedjor.
Foto: Emil Malmborg
14 november. I mitten av november, drygt 90 mil bort, avslutar den nybildade brigaden i Lettland storövningen Resolute Warrior 2024 – det första testet av den multinationella brigaden. Scenariot: att Ryssland har tagit sig över gränsen, men trycks tillbaka av Natostyrkan på plats. Efteråt konstaterar den kanadensiska översten Cédric Aspirault, chef för den multinationella brigaden, att man skickar ett tydligt budskap: ”Vi är redo”.
Två veckor senare kommer samma besked att komma från Revingehed: Med bataljonsövningen bakom sig visar nu värderingen av P 7:s bidrag, som under en vecka har genomförts på Revingeheds övningsfält, att förbandet är ”mission capable” – redo för insats. Värderingsmetoden som används heter Creval, combat readiness evaluation. Och kort efter värderingen kommer beslutet från riksdagen: Man godkänner att regeringen ställer en svensk väpnad styrka till förfogande till och med den 31 december 2025.
Soldat Emilia från granatkastarpluton. I den reducerade bataljonen är nästan en tredjedel av soldaterna nyrekryterade.
Foto: Emil Malmborg
15 januari. Gyttja och regn har bytts mot frosttäckt mark. Stridsfordon, pansarterrängbilar och fyllda lastbilar står uppradade. De svenska flaggorna vajar lugnt i eftermiddagssolen. På Samuels och Johannes uniformsjackor har de vanliga namnskyltarna bytts ut till avskalade diton – märkta endast med förnamn och ”Swedish Armed forces”.
Om drygt tolv timmar kommer fordon, materiel och soldater att transporteras till Lettland när den svenska arméns första Natoinsats som allierad inleds. Efter två dygns färd med färja över Östersjön kommer Johannes och Samuel att kliva in på militärbasen Adazì. Ovanpå Samuels packning ligger kortspelet Skip-Bo. Uno visar sig också vara nerpackat. Likaså handspelkonsoler och böcker som de har fått i julklapp av en av sina bröder – och Samuel har med sig Bibeln.
– Jag är religiös av mig, och det gör mig trygg när vi åker.
Det är tryggt att ha med en familjemedlem så nära den ryska fronten.
Det har gått mindre än tre månader sedan de avslutade bataljonsövningen. Många lösa ändar har blivit knutna sedan dess, inte minst vad gäller materielstatus, förklarar Samuel.
– Vi har fått bygga ett helt nytt kompani från grunden och vi har egentligen inte haft rätt tid till det, så det har varit väldigt stressigt. Materielen har också stressat, i stället för att ha all utrustning på plats har vi fått låna. Men nu är vi här, nu gäller det att hitta balans mellan prestation och uthållighet.
De har varit lediga i drygt tre veckor över jul och nyår. Johannes har hunnit spela klart ett lagspel online med kompisarna. Samuel har hunnit fira både bröllopsdag och barnens födelsedagar.
Nu väntar en ny vardag i Riga. Den första tiden på plats handlar om att installera sig på campen och hitta rutiner innan bataljonen underställs brigaden vid transfer of authority, därefter tar en omfattande övningsserie vid.
Hur är det egentligen att åka iväg med sin bror?
– Det är en kul bonus, säger Johannes.
Tvåeggat, svarar Samuel:
– Det är tryggt att ha med en familjemedlem så nära den ryska fronten, men händer det nånting så kommer tankarna direkt att gå till om Johannes mår bra.
”Jag vill verkligen komma iväg nu och börja utföra uppgiften som vi har tränats för”, säger Johannes (t.h).
Foto: Emil Malmborg
Fakta
Natos brigad i Lettland
Natos multinationella brigad i Lettland, MNB-LVA, leds av Kanada och består av 3 000 soldater. 71:a bataljon från Södra skånska regementet är först på plats från Sverige. Styrkan kallas LNLV 25 – Land Nato Latvia 2025. Sverige och Danmark kommer växelvis att dela på ansvaret för att sätta upp en bataljon som tillsammans med 13 andra nationer blir del av brigaden.
