Det är mitten av oktober och den första snön har inte fallit ännu, men kylan har kommit. På ett övningsfält ett par hundra meter från de tillfälliga regementsbyggnaderna på Västernorrlands regemente, I 21, i Sollefteå speglar sig en blek sol försiktigt i vattenpölarna. En grupp värnpliktiga kämpar med att byta band på sina bandvagnar för första gången. Än så länge tvingas de öva på detta under bar himmel.
– Men inom bara någon månad kommer vi att ha tält att jobba i så att våra värnpliktiga slipper att frysa livet ur sig, säger fanjunkare Fredrik Markgren, plutonchef och fackligt engagarerad i Officersförbundets lokala förening på I 21.
Det är mycket som händer på regementet. Nästan lite av en ketchupeffekt, beskriver de anställda det som. I mitten av december 2020 klubbade riksdagen igenom det försvarsbeslut som innebär att regementet i Sollefteå med detachement i Östersund skulle återupprättas. I januari 2022, 22 år efter avvecklingen av I 21 i Sollefteå, återinvigdes Västernorrlands regemente med Jämtlands fältjägarkår.
– Redan samma sommar kunde de första värnpliktiga kvittera ut sin personliga utrustning från förrådet, säger major Markus Olsson, bataljonchef, som började på regementsstaben på I 21 förra hösten och tillträdde som bataljonchef i våras. Innan dess hade han arbetat på Norrbottens regemente och på Arméstaben i Enköping.
Nu har vi 100 värnpliktiga här. Det är fortfarande lite av en nybyggaranda här.
Vi har förflyttat oss från den blåsiga grusplanen in till i ett konferensrum på tredje våningen i byggnad tre, den kasern där infanteribataljonen huserar. Utanför pågår flytt av möbler och därför har vi tagit trapporna – hissen är full av kartonger.
– Det har börjat nya värnpliktiga för några dagar sedan och de håller på att installera sig. Nu har vi 100 värnpliktiga här. Det är fortfarande lite av en nybyggaranda, säger Markus Olsson och nickar mot rekryterna som kommer bärande på möbler som krävs för att de ska komma i ordning.
Ord som ”nybyggaranda”, men också ”växtvärk” kommer att återkomma flera gånger under dagen. Det har varit ett par tunga år, berättar de anställda. För när något går snabbt uppstår också växtvärk. Det var också det som hände på I 21. Såväl lokalpress som riksmedia uppmärksammade missförhållanden i arbetsmiljön på regementet i artiklar och inslag med rubriker som ”Larmet: Stora brister i arbetsmiljön på I 21” (Tidningen Ångermanland) och ”Svidande kritik mot arbetsmiljön på regementet i Östersund och Sollefteå” (SVT Nyheter Jämtland).
Fanjunkare Fredrik Markgren och fanjunkare Johannes Wiklund är båda fackligt engagerade i OF I 21.
Foto: Michael Engman
Fredrik Markgren berättar att situationen var mycket svår. Han hade jobbat i Försvarsmakten i mer än tio år när han började på I 21 i samband med att regementet öppnade.
Det blev inte som han hade förväntat sig.
– Det var ohållbart. Jag har aldrig jobbat inom en verksamhet som saknar styrdokument i form av stående utbildningsbataljonsordar, utbildningskompaniordrar och andra för verksamheten relevanta dokument för att säkerställa att utbildningsmålställningarna i våra handböcker och reglementen nås.
Han berättar om en arbetsplats som inte fungerade och där personalen ständigt tvingades släcka bränder för att få verksamheten att gå ihop.
– Riskanalyser över planerad verksamhet och skriftliga order saknades till stor del, säger Fredrik Markgren.
Ett exempel på det är isvaksbadet för de värnpliktiga där olika befäl hade med sig olika rutiner för genomförandet. Fredrik Markgren började föra dagbok och hade täta kontakter med huvudskyddsombudet om situationer som uppstod. Han kände sig frustrerad, stressad och funderade på att säga upp sig.
– Det skaver att jobba i en verksamhet som man inte kan stå för.
Från flera håll kom det signaler om att arbetsmiljön inte fungerade. Men också om att det rådde en tystnadskultur och tung arbetsbelastning. Något som det dåvarande huvudskyddsombudet i ett mejl den 30 mars 2023 informerade förbandschefen för Västernorrlands regemente, överste Jonas Karlsson, om. När huvudskyddsombudet i oktober samma år inkom med en begäran om arbetsmiljöåtgärder, konstaterade han att det hade gått så långt att ett antal officerare omplacerats på egen begäran med hänvisning till just stress och arbetsmiljö. Dessutom hade anställda sjukskrivits av samma skäl.
I sin begäran skrev huvudskyddsombudet att: ”APT har inte genomförts i enlighet med rutiner i tillräcklig utsträckning. Det finns flera tillfällen där anmälan om ovälkommet beteende har gjorts av personal både vid kompaniet i Sollefteå och Östersund som därefter endera slutat eller omplacerats.”
Enligt regementschefen Jonas Karlsson hade han under en period fått signaler från såväl facket som från huvudskyddsombudet om att verksamheten inte fungerade.
– Efter ett antal interna möten med medarbetarna under våren och hösten 2023 vände jag mig till arméstaben för att få stöd och för att deras arbetsmiljöutredare skulle kunna intervjua personalen, säger han.
Jonas Karlsson
Regementschef I 21.
Det kom bland annat kritik om att det saknades styrdokument. Stämmer det?
– Det fanns grunddokument, men i vilken omfattning det har trängt ner från oss i regementsledningen till den enskilda medarbetaren är oklart. Det är dock uppenbart att medarbetarna uppfattat att det funnits stora brister i styrdokumenten, säger Jonas Karlsson.
Håller du med om att det är en allvarlig brist?
– Ja, absolut. Styrdokumenten är viktiga för att vi ska kunna följa rutiner. De ger en trygghet i verksamhetsplaneringen och en tydlighet när det kommer till ordergivning.
När arbetsmiljöutredningen väl kom i december 2023, visade det sig att det förekom flera stora brister. Det fanns bland annat en otydlighet hos regementsledningen, en hög arbetsbelastning och dessutom beskrevs en generationskrock mellan de yngre officerarna och äldre generationens officerare som återanställts. Svårigheterna att bedriva verksamhet på två orter hade lett till bristande tillit och samverkan hos de anställda. Ett annat problem som uppdagades var den otillräckliga tillgången till infrastruktur. Vård- och utbildningshallar saknades och det fanns inte heller tillräcklig tillgång till spolhallar och drivmedelsinrättningar.
När utredningen blev klar i december förra året kunde en handlingsplan för en nystart och en omorganisation tas fram.
– Vår största utmaning från start har varit att sätta rutinerna, men också att koppla ihop I 21:s verksamheter i Östersund och Sollefteå med varandra och att utnyttja resurserna dem emellan. Att få en gemensam regementsanda, helt enkelt, säger Jonas Karlsson.
Bataljonchefen major Markus Olssons första uppgift när han kom till I 21 blev att boka in samtal med samtliga medarbetare.
Foto: Michael Egman
Bataljonchef Markus Olsson var medveten om problemen när han inledde sin tjänstgöring på I 21. Han berättar att han var förberedd på att den första perioden krävde fokus på att lösa situationen.
– När jag började hade arbetsmiljöutredningen redan gjorts och mitt uppdrag var att försöka implementera rutiner och struktur. Här kunde jag hämta många rutiner när det kom till planering och samordning av värnpliktsutbildningen från I 19, säger Markus Olsson.
Som första åtgärd bokade han in samtal med personalen för att skapa sig en sammanhängande bild av situationen. För att prata om problemen istället för att sopa dem under mattan är en förutsättning för att kunna lösa dem, menar han. Han insåg snabbt att det som stod i rapporten också var det som han behövde jobba vidare med.
– Man kan väl säga att jag använt huvudskyddsombudets förslag på åtgärder, men även arbetsmiljöutredningen som en karta, och jag har haft fint stöd av Arméstaben och andra förband i det här arbetet, säger han.
En annan viktig åtgärd som vidtogs var att det upprättades en bataljonsledning även i Sollefteå, något som medförde att man inte längre på daglig basis behövde koordinera all verksamhet med Östersund 16 mil därifrån. På så sätt blev beslutsvägarna både kortare och rakare.
Att det uppstod gnissel tror Markus Olsson i dag var oundvikligt. Gammal kunskap skulle sammanfogas med ny, modern kunskap i en helt nyetablerad verksamhet där vissa styrdokument saknades.
– Det är naturligt när man anställer personal från många olika bakgrunder, nyanställer och återanställer, säger Markus Olsson.
Beslut kunde rivas upp från den ena dagen till den andra och oplanerade aktiviteter, som regementstävlingar, kunde slängas in i sista sekunden.
Under arbetets gång hade han täta dialoger med både ny och gammal personal.
– På bara några månader rekryterades 20 personer och relativt många av dem var nya som officerare. Det var tydligt att det hade uppstått en krock, säger Markus Olsson.
– Och det är inte bara generationsfråga. Det handlar också om en kulturfråga. Här kom folk från olika ställen och skulle börja samarbeta från dag ett i en verksamhet där det inte fanns några rutiner, säger fanjunkare Johannes Wiklund, bataljonskvartermästare och fackligt engagerad i Officersförbundets lokala förening på I 21.
Här kom också Markus Olssons erfarenheter från I 19 väl till pass. Han hade tagit med sig styrdokumenten därifrån och nu implementerade han dem i verksamheten. Det var ett gediget arbete, som ännu inte är färdigt. Men situationen på I 21 har förbättrats, enligt Markus Olsson som säger att det i dag finns en tydligare ledning och att det råder en positiv stämning på förbandet.
– Men det är klart att vi fortfarande har utmaningar. Det är till exempel alltid något som körs mellan Sollefteå och Härnösand, Östersund eller Boden. Reservdelar eller något som behöver repareras. Ibland har vi tvingats köra en radioapparat till Boden. Och då vigs viktiga medarbetare till den uppgiften en hel dag, säger Markus Olsson.
I dag kan översergeant Olle Skepp med gott samvete välkomna nya medarbetare till I 21, berättar han.
Foto: Michael Engman
Rekryteringen av personal har gått både bättre och snabbare än förväntat. Nu är de största utmaningarna den tekniska stödorganisationen och infrastrukturen.
Regementet är fortfarande under uppbyggnad och än så länge finns varken utbildningshallar eller vårdhallar. Förrådsmöjligheterna är ytterst begränsade och markverkstäder saknas. Men det är på gång. Under hösten kommer två stora uppvärmda tält som ska användas som vård- och utbildningshallar att byggas i väntan på de permanenta byggnaderna som ska stå färdiga med planerad inflytt 2030.
– Vi bygger på flera ställen inför det nya regementsområdet, säger Markus Olsson och visar en skiss på en powerpoint.
Rekrytering av ytterligare anställda pågår för fullt. I dag finns 170 anställda, målet är att till 2025 anställa ytterligare minst 130 personer. I takt med att medarbetarantalet ökar och lokalerna färdigställs ökar också redundansen och tillvaron blir mindre tungrodd.
– Men samtidigt ska man vara medveten om att vi saknar generationer av officerare. Det kan vi inte göra något åt. Det vi kan göra något åt är de värnpliktiga. De som så småningom ska ut i verksamheten, säger Markus Olsson.
På ett fält utanför regementsbyggnaden står översergeant Olle Skepp, instruktör på granatkastarplutonen, och övar värnpliktiga inför hantering och gruppering av granatkastare. När han började på I 21 hade han arbetat tio år i Försvarsmakten. Men det han nu ställdes inför hade han aldrig tidigare stött på.
– Beslut kunde rivas upp från den ena dagen till den andra och oplanerade aktiviteter, som regementstävlingar, kunde slängas in i sista sekunden, säger Olle Skepp.
Under hans första månader på I 21 var arbetsbelastningen ohållbar och arbetsförhållanden osäkra. Faktum var att de gick så tungt så att han hade långtgående funderingar på att säga upp sig, men så känner han inte längre.
– Nej, nu har vissa strukturer korrigerats och förbättrats och nu kan jag äntligen med gott samvete välkomna kollegor från andra delar av Sverige hit till Sollefteå, säger Olle Skepp.
Sergeant Ebba Altevid, ställföreträdande plutonchef på skyttekompaniet vid infanteribataljonen, poängterar vikten av att ta tillvara på nybyggarandan.
– Det är spännande att få vara med när en verksamhet byggs upp från början. Vi ska inte försöka återskapa det gamla I 21. Nu gör vi det från början.
Hon får medhåll av Fredrik Markgren och Johannes Wiklund, som precis som Ebba Altevid flyttat till Sollefteå för att börja på I 21.
– Nu bygger vi rutiner allteftersom och har kommit väldigt långt med det. Här kan ingen säga att ”så här har vi alltid gjort”. Istället bygger vi upp verksamheten gemensamt, säger Johannes Wiklund.
De värnpliktiga utbildas i att byta band på sina bandvagnar för första gången.
Foto: Michael Engman
Fredrik Markgren, som varit med från start ser en annorlunda arbetsplats än för bara något år sedan.
– Det känns som om vi har lyckats skapa en värdegrund som är förenlig med Försvarsmaktens standard.
För Fredrik Markgren har den där framåtandan, och känslan av förväntan som han hade när han började på I 21 börjat komma tillbaka. När det var som värst valde fem personer av tio att säga upp sig. Nu var det länge sedan någon sade upp sig, berättar han.
– Ja, nu känns det roligt att gå till jobbet igen. Numera har vi en väldigt välkomnande kultur här, säger Fredrik Markgren.
Johannes Wiklund poängterar att det inte är gamla I 21 eller gamla I 5 som har återuppstått. I stället byggs förbandet helt på nytt och därmed också en ny förbandsanda.
– Vi har ett arbetsklimat som gör att vi ställer upp för varandra och nu känns det som om vi har början på en väldigt stark familj.
Regementschef Jonas Karlsson håller med om att de vidtagna åtgärderna gett resultat:
– Läget är helt annorlunda i dag. De åtgärder vi gjort har helt klart lett till det bättre, säger han.
Fakta
Västernorrlands regemente, I 21
Västernorrlands regemente, I 21, grundades år 1869 och lades ner år 2000. Jämtlands Fältjägarregemente, I 5, grundades år 1646 och lades ner år 2005.
I försvarsbeslutet 2020 fattades beslut om att Västernorrlands regemente med Jämtlands fältjägarkår skulle återupprättas 2022 i Sollefteå och i Östersund. Den 18 juni samma år ryckte de första värnpliktiga in.
I 21 ansvarar för att bygga upp tre krigsförband, Militärbas nedre Norrland och två fristående skyttebataljoner, en i Östersund och en i -Sollefteå. Målet är att 2030 utbilda minst 250–300 värnpliktiga om året.
