Klimatförändringarna påverkar oss, och kommer påverka oss allt mer. Medan det första vi tänker på är direkta konsekvenser – som fler och värre stormar, översvämningar, torka och hetta – kommer indirekta konsekvenser att slå hårdare. Därvid inte sagt att de direkta konsekvenserna inte kommer påverka oss. Förebyggande arbete, hantering av extremväder och efterföljande skador kommer kräva stora resurser – och kanske ställa större krav på Försvarsmakten att stödja samhället i samband med naturkatastrofer.
Anpassningar på Försvarsmaktens utrustning, materiel och infrastruktur kommer behöva göras till nya förhållanden, inte minst gäller det marinens anläggningar inför en höjd havsvattennivå. Fordon och byggnader kan behöva utrustas med luftkonditionering, och övningsverksamhet anpassas med hänsyn till förändrade väderförhållanden. Både för att operationsmiljön ändras, men även för att exempelvis extrem hetta kan göra att vissa typer av övningar inte kan genomföras på ett säkert sätt under vissa delar av året.
Klimatförändringarnas effekter på säkerhet prioriteras högt av organisationer som FN, Nato och EU, och länder som USA, Storbritannien och Kanada. I framåtblickande analyser ses klimatförändringarna som bland de största och mest avgörande faktorerna för säkerhet globalt under de kommande decennierna. Det är också en av få framtida utvecklingar vi med säkerhet kan säga kommer vara en enorm utmaning under överskådlig tid – oavsett vilken framtid vi föreställer oss.
Men hur påverkar klimatförändringarna svensk och global säkerhet? För att förstå det behöver vi titta på hur de olika konsekvenserna samverkar och spär på varandra liksom andra utmaningar på systemnivå. Livsmedelsförsörjning är ett tydligt exempel på detta. Klimatförändringarna kommer att påverka livsmedelsproduktionen på flera sätt, men även andra störningar i exempelvis globala handelsflöden spelar in.
Om Försvarsmakten är närmast ensam om att använda fossila bränslen i Sverige, hur ska man då hantera försörjningen?
Till att börja med kommer globala handelsflöden kring livsmedel vara hårt prövade av omfattande risk för torka i viktiga jordbruksområden under de kommande decennierna. Chatham House uppskattar att 40–50 procent av jordbruksområden globalt kommer vara utsatta för svår torka under tre månader eller mer 2050. Som jämförelse var motsvarande siffra i genomsnitt 9 procent under perioden 1981–2010. Sjukdomar och parasiter kommer även kunna spridas i växande omfattning och till nya områden på grund av det förändrade klimatet. I vissa områden kommer extrem hetta göra det fysiskt svårt för människor att utföra arbete utomhus, och andra typer av extremväder som till exempel skyfall kan orsaka stora skador. Förutom jordbruket kommer även fisket att drabbas av påverkan på marina ekosystem från bland annat varmare hav.
Globalt är de regioner som är hårdast drabbade av klimatförändringarna bland de som har sämst förutsättningar att hantera dem, bland annat delar av norra och mellersta Afrika. Detta riskerar att leda till social och politisk oro och slutligen samhällskollaps. Det kan även noteras att detta är de delar av världen som har bidragit minst till den globala klimatförändringen, något som kan få politiska konsekvenser. Kollapsande stater och svårigheter att försörja sig kommer i sin tur driva stora mängder människor till migration, något som riskerar att överlasta närliggande länder som även de är drabbade av klimatförändringarnas konsekvenser.
De stora utmaningarna kan driva samarbete eller underblåsa konflikt och splittring. Den ojämna fördelningen av konsekvenser inom EU är ett exempel på en risk för politisk splittring – eller en möjlighet att stärka europeiskt samarbete – som kommer påverka Sveriges säkerhet direkt. Länder som Spanien, Italien och Frankrike har redan märkt omfattande påverkan på bland annat jordbruk och tillgång på dricksvatten, medan andra länder är långt mindre drabbade och kan vara ovilliga att finansiera anpassning till klimatförändringarna i samma utsträckning. Hur EU hanterar dessa utmaningar och potentiella spänningar mellan medlemsländerna är avgörande.
Med direkt och uppenbar relevans för svensk säkerhet kommer Ryssland vara hårt drabbat av direkta och indirekta konsekvenser av klimatförändringarna. Skogsbränder, torka i jordbruksområden och avsmältning av permafrost – som täcker närmare 60 procent av landet – kommer slå hårt mot ekonomi och infrastruktur. Redan i dag finns samhällen där samtliga byggnader skadats då permafrosten smälter under dem. Detta kommer gälla omfattande delar av Rysslands infrastruktur för resursutvinning, liksom pipelines, järnvägar, vägar och hamnar.
Den allvarligaste påverkan på Ryssland väntas dock bli ekonomisk, då landet är helt beroende av inkomster från export av fossila bränslen. Förändringar i den globala ekonomin i samband med en omställning mot gröna energikällor kan slå hårt mot den ryska statskassan – liksom för andra ekonomier som är beroende av fossila bränslen. Då Ryssland i stort saknar ekonomiska alternativ kommer det leda till minskningar av statens resurser, med potentiellt destabiliserande konsekvenser för samhället. Övergripande har Ryssland ignorerat problemet. Hur det kommer påverka Rysslands framtida agerande återstår att se, men att det kommer ha stor betydelse för Ryssland, och därför även på svensk säkerhet, är tydligt.
Omställningen mot ett fossilfritt samhälle påverkar samhället på många sätt, även Försvarsmakten. Ett tydligt vägval förtjänar dock uppmärksamhet. Om man ska röra sig mot fossilfria bränslen så är det en process som behöver påbörjas snarast, då det har en inverkan på till exempel designen av nya plattformar som förväntas vara i bruk i decennier.
Om man bibehåller beroendet av fossila bränslen inom Försvarsmakten behöver man utreda och förbereda för situationen som uppstår när övriga samhället i allt större grad övergår till fossilfria drivmedel. För att dra argumentet till sin spets – om Försvarsmakten är närmast ensam om att använda fossila bränslen i Sverige, hur ska man då hantera försörjningen? Försvarsmakten är i hög grad beroende av övriga samhället för sin försörjning av allt från mat till drivmedel. Om de fossila bränslen som Försvarsmakten behöver inte längre efterfrågas i omfattande utsträckning civilt medför det enorma utmaningar för Försvarsmaktens försörjning som kan bli svåra att hantera. Samtidigt finns betydande potential för överlapp mellan ökad beredskap för totalförsvaret och ökad beredskap för att hantera konsekvenser av klimatförändringarna.
Omställning mot ett fossilfritt samhälle kan bidra till ökad motståndskraft och robusthet i samhället, till exempel genom mer lokal elproduktion och minskat beroende av livsmedels- och drivmedelsimport. Det finns mycket att vinna på att samordna beredskapsarbete och arbete för klimatomställning.
Henrik Persson
Biträdande analytiker på avdelningen för försvarsanalys vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI
