Det har länge förekommit att anställda i Försvarsmakten kompletterar sin personliga utrustning med privat inköpta produkter, med allt från bättre magasinsfickor till smidigare kängor.
Men utvecklingen med egeninköpt utrustning som inte alltid motsvarar Försvarsmaktens krav skapar också en svår balansgång för chefer som ytterst bär ansvaret för verksamhetssäkerheten, konstaterade överste Johan Jönsson när han tillträdde som chef för Luftvärnsregementet, Lv 6, i Halmstad.
– När jag kom hit som chef var detta område oreglerat och då är det svårt att ta ansvar för verksamhetssäkerheten. Jag kände att vi behövde sätta upp en ribba för vad som anses som godkänt och inte. Den här instruktionen är ett sätt för mig att ta det ansvar som jag har som förbandschef, säger överste Johan Jönsson, chef för Luftvärnsregementet och fortsätter:
– Det har länge funnits en vilja och tendens hos anställda att köpa egen utrustning för att bli bättre i sin tjänst. Jag tittade ut bland soldaterna när jag kom hit och såg att det fanns behov att tydliggöra vad som gäller för egeninköpt utrustning.
Med Johan Jönssons nyligen fastställda instruktion för privat införskaffad personlig utrustning sätts ramar för vilka typer av utrustning som anställda får köpa in privat och använda i tjänsten. ”Med anledning av att det i nuvarande bär- och stridsutrustningssystem finns brister, saknas komponenter alternativt finns ett antal komponenter som upplevs som bristfälliga, avser C Lv 6 bevilja ett antal avsteg för bärande av personligt anskaffad utrustning” står det i inledningen till instruktionen.
Vi tar bort onödiga små friktioner och tillåter individuell frihet i viss mån.
– Det här underlättar chefskapet. Det finns nu en grund att utgå från där man antingen tillåter något eller inte. Jag tror att det är viktigt att dessa riktlinjer nu fastställs. I det ÖB säger om att våga fatta beslut så är det här ett sätt för mig att bidra. Vi tar bort onödiga små friktioner och tillåter individuell frihet i viss mån, säger han.
Instruktionen, som bland annat reglerar fickor till stridväst, handskar och kängor, innebär att personalen får bära privat inköpt utrustning även om den inte är godkänd av Försvarsmakten genom beslut om användande. Den anställde måste dock säkerställa att den inköpta utrustningen uppfyller Försvarsmaktens krav och tekniska specifikationer och uppmanas rådgöra med kompanifanjunkare innan inköp.
Befäl får checklistor som stöd för att inspektera och följa upp utrustningen. Johan Jönsson hoppas att dokumentet ska fungera som ett stöd för både chefer och anställda.
"Vad gäller fältutrustning så har jag som princip att bära den tilldelade utrustningen. Det handlar om föregångsmannaskap", säger Johan Jönsson (i mitten av bilden).
Foto: Alexander Gustavsson/Försvarsmakten.
– Normalt sett kan du inte köpa vilken utrustning som helst, men många anställda i Försvarsmakten gör de facto det ändå. Det har accelererat de senaste 10–15 åren skulle jag säga. Jag hoppas att instruktionen blir en bra ledstång för våra medarbetare och chefer. Det är ett sätt att skydda både dem och verksamheten. Min förhoppning är att instruktionen ska förenkla ledarskapet för mina underställda, säger han.
I instruktionen betonas att det inte handlar om att täcka brister i tilldelad utrustning med egeninköpt materiel. Förutom verksamhetssäkerhet handlar det om att medarbetarna ska få möjlighet att göra individuella anpassningar.
– Det som står på utrustningskortet ska vi tilldela och förse medarbetarna med. Att det exempelvis saknas regnställ, det får logistiken lösa. Men vill man anpassa exempelvis stridsvästfickor för bättre passform så ska det finnas en möjlighet att själv köpa en annan modell, säger Johan Jönsson.
Men vill man anpassa exempelvis stridsvästfickor för bättre passform så ska det finnas en möjlighet att själv köpa en annan modell.
I arbetet med att ta fram instruktionen deltog verksamhetssäkerhetsofficerare, den lokala skyddsorganisationen och anställda. Att involvera brukarna var viktigt, förklarar bataljonsförvaltare Tobias Gustafsson som ingick i arbetsgruppen.
– Instruktionen är förankrad bland personalen. Vi bestämde tidigt att vi ville undvika att förbjuda användning av utrustning som anställda redan sett behov av och lagt pengar på. Vi vill lägga ribban på en nivå som är bra och visa att vi bekräftar soldaterna genom att säga att de kan fortsätta bära utrustningen som de har köpt, säger bataljonsförvaltare Tobias Gustafsson och fortsätter:
– Enstaka soldater kan dock behöva avlägsna vissa små attiraljer. I stort är de anställda, särskilt befälen, väldigt positiva över den här instruktionen. Nu vet man vad som är rätt och fel och vad chefens vilja är.
Johan Jönsson betonar att det var viktigt med en bred förankring i framtagandet av instruktionen.
– Vi har haft med skyddsorganisationen och verksamhetssäkerhetsofficerarna för att fånga upp risker. Sedan har instruktionen gått ut på remiss bland anställda soldater och officerare. Jag känner en trygghet i att vi inte äventyrar verksamhetssäkerheten, säger han.
Har du någon egeninköpt utrustning?
– Svarta lågskor. I övrigt vad gäller fältutrustning så har jag som princip att bära den tilldelade utrustningen. Det handlar om föregångsmannaskap, om mina soldater har kroppsskydd 90 och stridsväst 2000 så ska jag också bära det intill att de får något annat.
Fakta
Utrustningsområden i instruktionen
Kängor. ”Kängan ska uppfylla kraven enligt R Unibest (FM2014-2132.25) Egeninköpta kängor må användas under följande förutsättningar: Kängan skall vara av typ marschkänga och kängskaftet skall gå som lägst över ankeln. Vid ceremoniella tillställningar kan känga av svart läder komma att bäras. Beakta om din tjänst kräver tåhätta/motsvarande. I så fall är du skyldig att ha skodon som uppfyller de krav arbetsskyddet kräver”
Handskar. ”Handskar med samma flamskydd och kvalité som av FM tilldelade stridshandskar. I färg svart, grå eller grön utan tryck etc. De handskar som tilldelas av FM anses fullgoda för de flesta uppgifter dock anses dem av vissa som klumpiga och med dålig passform.”
Stridsbälte. ”Stridsbälte motsvarande SV2000 bälte. I färg enhetsfärg (grå) alternativt grön. Då endast av FM tilldelat stridsbälte nyttjas tenderar detta att sitta dåligt och detta medger exempelvis inte att pistol monteras på bältet. Bälte från erkända tillverkare som är leverantörer till Försvarsmakten är uniformt med kroppsskydd 12 samt håller samma krav på flamskydd samt IR-signatur som övriga delar av uniformssystemet.”
Stridsvästfickor. Fickor till stridsväst/kroppsskydd i FM enhetsfärg alternativt grön med motsvarande kvalité och samma kravspecifikationer som tilldelad utrustning. Fickor tillhörande SV2000 är inte anpassade för krsk12 och tenderar därav att sitta dåligt. Fickorna bygger över kroppsskyddet på ett onaturligt och icke-ergonomiskt sätt. Fickor producerade av erkända tillverkare som är leverantörer till Försvarsmakten innebär ingen brist i flamskydd eller IR-signatur då dessa kontrolleras innan försäljning. Endast fickor i färgerna grå (enhetsfärg) samt grön tillåts.”
Källa: ”C Lv 6 instruktion för privat införskaffad personlig utrustning”
Överste Johan Jönsson, chef för Luftvärnsregementet om instruktionen:
”För vapenmateriel får det inte göras några undantag. De områden som omfattas av avsteg är i grunden handskar, ryggsäck, bälte, stridsmössa, värmejacka, buff och tidigare reglementerad utrustning. Vi har undvikit märkesnamn i instruktionen. Vi vill inte som myndighet förespråka ett särskilt märke. Däremot finns det på många förband särskilda listor som innehåller tips på utrustning från olika märken. Instruktionen gäller bara på Luftvärnsregementet där jag har verksamhetsansvar.”
