USA spenderade 610 miljarder dollar på sin försvarsmakt år 2017. Det är nästan tre gånger så mycket som tvåan Kina med 228 miljarder dollar. Men avståndet mellan de båda militära giganterna krymper. Senaste decenniet har USA minskat sin relativa andel av världens försvarsutgifter från 42 procent till 36 procent. Samtidigt har Kina rört sig i motsatt riktning, från 6 till 13 procent.
– Kina sjösätter fem till sex korvetter om året, alltså fler än hela vår Visbyklass och de tar två till tre nya jagare i drift varje år vilket är fler än USA. Vi får gå tillbaka till det kejserliga Tyskland eller Japans upprustning innan andra världskriget för att hitta någon fredstida motsvarighet till det som Kina gör idag. Det är inte konstigt att USA blir lite ängsligt och vill fokusera mer på Asien, säger Per Olsson, en av tre forskare vid FOI som står bakom rapporten.
Liknande läsning:
Rapporten är den andra i en serie om tre som försvarsdepartementet beställt om olika länders försvarsförmågor. I den första rapporten från 2016 konstaterades en östlig slagsida där flera stater i öst utökat sina försvarsbudgetar medan USA och övriga västvärlden under flera år skurit ner. Den nu aktuella rapporten tyder på ett visst trendbrott.
– Det finns en begynnande insikt i Europa att man behöver satsa på militären och bygga upp sina försvarsförmågor, oavsett om Putin är snäll eller stygg för tillfället. Dessutom finns det ett tryck från Washington på Europa att satsa mer på sina försvarsmakter, säger Per Olsson.
Globalt har militära utgifter ökat med 7,5 procent mellan 2008 och 2017. Den största ökningen i absoluta tal står Kina för, men flera andra länder har valt att gå samma väg. Bland annat har de flesta länder på den amerikanska kontinenten, liksom i mellanöstern, ökat sina försvarsbudgetar.
– Man kan se regionala spänningar på flera håll, som mellan Saudiarabien och Iran. Indien har också ökat sina militära utgifter avsevärt, vilket framför allt beror på att de inte vill hamna alltför långt efter Kina, säger Per Olsson.
Den ryska kraftsamlingen har rönt stor uppmärksamhet under senare år och man har väsentligt rustat upp sitt försvar. I förhållande till landets enorma yta ter sig dock satsningarna som mindre imponerande. Ryssland lägger inte så mycket mer på sin militär än Frankrike och de senaste åren har landet åter minskat sina försvarsutgifter. Däremot väljer den ryska staten att hantera sina resurser på ett sätt som gör att de har betydligt fler enheter och plattformar än många länder i väst.
– Även om Frankrike, Storbritannien och Tyskland tillsammans spenderar avsevärt mycket mer pengar än Ryssland på sitt försvar, har Ryssland betydligt mer materiel. De har dubbelt så många stridsvagnar och avsevärt många fler ytstridsfartyg och ubåtar än de tre europeiska stormakterna, säger Per Olsson.
Samma förhållande mellan satsade pengar och materielmängd syns mellan flera länder. Dels beror det på att köpkraften är större i vissa delar av världen, framför allt på grund av ett förhållandevis lågt löneläge som gör produktionen av krigsmateriel billigare. Dels väljer vissa länder att i stor utsträckning behålla och uppgradera äldre materiel (exempelvis Ryssland och Finland) medan andra satsar mer på nyproduktion (exempelvis Sverige och USA).
– Att anskaffa befintlig materiel kan vara billigare, men det säger ingenting om kvalitén på materielen eller vilken effekt den ger. Att ha dubbelt så många artilleripjäser som motståndaren tjänar ingenting till om alla ens egna artilleripjäser slås ut men man själv inte lyckas nå någon av motståndarens. Å andra sidan är dubbelt med artilleripjäser ändå dubbelt så många vilket skapar större eldkraft och möjlighet att slå ut fler mål, säger Per Olsson.
