Senast publicerat
Senast publicerat:

Behöver Försvarsmakten generella specialistofficerare?

Fyra chefer på nivå OF 3 och OF 4
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är närmare 15 år sedan Försvarsmakten gick in i nuvarande flerbefälssystem. Få saker var på plats när systemet infördes och för våra specialistofficerare har utvecklingen skett efterhand men dessvärre utan en tydlig målbild. Ett bärande argument för införandet av specialistofficerare i Försvarsmakten har varit att möjliggöra djup specialisering genom långvarigt arbete inom sitt kompetensområde.

Men är det verkligen detta som har blivit resultatet? Har de främsta företrädarna för specialistofficerarna, samtliga sprungna ur NBO, möjligen vara partiska i sin utveckling av systemet? Premieras verkligen djup specialistkompetens eller tenderar specialistofficerssystemet generalisera sig så att det närmast börjar likna ett NBO 2.0?

Redan från första början var syftet och målet med reformeringen av officersystemet otydligt. Reformen inleddes i en tid av svår ekonomisk kris i Försvarsmakten där mycket handlade om att dra ner på kostnader. Detta tydliggjordes av bland annat försvarsutskottet som anförde att ”i likhet med vad som kommer att gälla för anställda soldater och sjömän anser regeringen att det bör övervägas om att specialistofficerare ska anställas för en begränsad tid.” (Försvarets inriktning 2008/09:FöU10).

» Specialistofficersutbildade var för juniora, och de tomma raderna fylldes i stället av ett antal officerare ur NBO-systemet. «

Försvarsmakten var personalmässigt en omvänd pyramid som behövde vändas rätt. Förenklat kan man säga att specialistofficerssystemet skulle säkerställa bemanning, funktion och duglighet.

Det handlade sannolikt inte om vikten av ledningstriader eller att dåtidens officerare såg ett skriande behov av chefsstöd från generella specialistofficerare. Specialistofficerens roll var initialt otydlig, men utbildningen inleddes trots att systemet och de nya officersrollerna inte var klarlagda.

Ett tidigt problem var vilka individer som skulle utses som de främsta företrädarna i det nya systemet. Specialistofficersutbildade var för juniora, och de tomma raderna fylldes i stället av ett antal officerare ur NBO-systemet.

En rad kaptener och en och annan major/örlogskapten valde att tidigt byta personalkategori, och många av dessa är i dag OR 9:or där man under många år kommer att blockera dessa främsta specialistofficersbefattningar fram till egen ålderspension.

I dag bör vi fråga oss huruvida det var rätt att utnämna dessa till främste företrädare för systemet redan från start, eller om det hade varit bättre att låta systemet föda fram de främsta företrädarna succesivt?

» Systemet tappar sin bärighet när specialister ska företrädas av icke-specialister och när generalister tvingas till specialister utan någon specifik kompetens. «

Resultatet är att dagens främsta företrädare inte är specialister, utan är som tidigare nämnts NBO-generalister som i dag predikar för ett system med specialister fast med vertikal karriär i likhet med NBO-systemet.

Paradoxen är att de som tidigare var de riktiga specialisterna (alternativt generalister som inte såg sin plats i specialistofficerssystemet) från NBO-systemet är samma individer som nu mot sin vilja tvångsomgaloneras.

Detta är på många sätt ett haveri vilket har renderat i mycket bitterhet. Systemet tappar sin bärighet när specialister ska företrädas av icke-specialister och när generalister tvingas till specialister utan någon specifik kompetens.  

Något som i dag drivs hårt men som samtidigt underminerar specialistofficerskåren, är det fokus som nu läggs på karriärvägar och löneutveckling. Ofta med resultatet att vertikal karriär, högre grad och mer generella arbetsuppgifter premieras högst. Den högre specialistofficersutbildningen (HSOU) har utformats till en utbildning för generellt stabsarbete.

Tanken efter utbildningen är inte att tjänstgöra som expert, utan som generalist inom egen eller annan funktion, eller som chefsstöd. Vi menar att detta inte möter syftet med en specialistofficer.

Specialistofficerssystemet premierar inte fanjunkaren som vill utvecklas och stanna inom sin funktion. I stället ger genomgången HSOU och förvaltargrad en snabbare väg till högre lön och karriär. Det må vara vad individen vill, men är det vad systemet behöver?

Här måste man fråga sig vad det är Försvarsmakten vill premiera. Är det förbandens nödvändiga bemanning, funktion och duglighet, eller är det alternativa karriärvägar för specialister som vill bli generalister?

» Specialistofficerssystemet premierar inte fanjunkaren som vill utvecklas och stanna inom sin funktion. «

Om Försvarsmakten inte uppmärksammar detta riskerar man att utarma hela grundtanken med specialistofficerare som experter inom de militära grundfunktionerna, en unik roll som täcker glappet mellan officeren och gruppbefälet.

Att odla den vertikala karriären för specialistofficerare riskerar skapa en ny variant på NBO-systemet. Generalister och chefer har vi genom våra officerare, och det är inte den generella kompetensen som chefer i sin vardag efterfrågar, det är specialistens expertis inom sin funktion.

Med detta sagt är inte rekommendationen att stänga den vertikala karriärvägen för specialistofficerare, men den måste utformas för att omhänderta organisationens behov. Det behövs företrädare (OR8/9) med djup kompetens inom de flesta funktioner i Försvarsmakten.

Chefen behöver dock inte ytterligare en generalist som viskar i dennes öra. Det chefen behöver är den specialist eller de specialister som utifrån sina respektive funktioner, ger svar på chefens frågor och löser dennes problem. Det är verklighetens chefsstöd och det stöd framförallt yngre officerare behöver!

Läget är således följande. Det finns en uppenbar risk att specialistofficerarna är på god väg att bli NBO 2.0 inom trebefälssystemet och den viktigaste rollen med hela skrået, den som erfarenhetsbärare, expert och just specialist på de militära kärnkompetenserna urvattnas.

» Om Försvarsmakten inte uppmärksammar detta riskerar man att utarma hela grundtanken med specialistofficerare som experter inom de militära grundfunktionerna. «

Utgångspunkt för fördjupad specialisering bör tas i att stärka specialistofficeranas roll genom att:

  • Karriärvägar tydliggörs inom primärt egen funktion/tjänstegren men breddas utanför eget förband (funktions- eller stridsskola, försvarsgrens- eller högre stab) istället för att som nu generaliseras inom eget förband.
  • Löneutvecklingen ses över för att i första hand premiera goda prestationer i specialistbefattning (vilket med stor sannolikhet sker om man verkar länge inom samma befattning och funktion).

Vårt läge är fastställt och vi vet att många yngre specialistofficerare delar dessa tankar. Som officerare och chefer ser vi ett stort värde i att rollen som specialistofficer verkligen kan bidra med erfarenhet och djup ämneskunskap.

Hade vi behövt fler generalister hade vi lika gärna kunnat behålla NBO! 

/Generalister söker specialister

Författarna bakom debattartikeln är fyra chefer inom olika delar av Försvarsmakten på nivå OF 3 och OF 4.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Officersförbundet har påkallat central förhandling med Arbetsgivarverket för att upphäva förre ÖB Micael Bydéns beslut om tvångskonvertering av officerare till specialistofficerare. En vinst för förbundet skulle innebära skadestånd på 100 000 kronor per drabbad officer samt återställda tjänstegrader. Utöver den personliga upprättelsen finns viktiga lärdomar att dra för att undvika framtida beslut som skadar försvarsförmågan genom personalflykt och bristande framtidstro.

    Enligt Bydén drevs beslutet på av OR 9-kollektivet. En bidragande faktor var en attitydförändring där akademisk examen premierades framför erfarenhet, trots att kandidatexamen aldrig varit ett formellt krav för officerare (OF 1–9). Försvarsberedningen har tvärtom betonat vikten av att kunna växla mellan kategorier och bygga på akademiska meriter efter hand.

    Bydéns beslut innehöll även faktafel, som påståendet att alla officerare har en kandidatexamen. I verkligheten har många äldre officerare examen från Officershögskolan eller via Militärhögskolorna kvalitetssäkrat av dåvarande FHS sedan 1999. De som examinerats via Officersprogrammet vid nuvarande Försvarshögskolan har en yrkesexamen, inte en generell kandidatexamen.

    Kritik har även riktats mot dagens utbildningssystem. Universitetskanslersämbetet och regeringen har uttryckt oro över både akademisk kvalitet och den krigföringsförmåga som produceras. Rapporter om bristande förkunskapskrav och svårigheter att avskilja olämpliga kadetter förstärker bilden av ett system med brister. I jämförelse gav det tidigare NBO-systemet en mer enhetlig erfarenhetsbas, med tydlig progressiv professionstrappa.

    Att Försvarsmakten hittade på egna regler för akademisk behörighet strider mot objektivitetsprincipen i regeringsformen

    Beslutet kan ses som ett uttryck för ”mitokrati”, där HR-processer och systemlogik (PRIO) tilläts styra professionens kärnfrågor. Genom att låta administrativa antaganden gå före operativ verklighet skapades en ”ohelig triad” av krafter som drev igenom ett tvång utan sakligt stöd.

    Myndigheter ska agera opartiskt och enligt lag. Att Försvarsmakten hittade på egna regler för akademisk behörighet strider mot objektivitetsprincipen i regeringsformen. Att en major eller högre ur tidigare system enligt Försvarsmakten ”ansågs” ha en akademiskexamen är postmodernism, då de objektivt inte är behöriga till högre studier vid civila lärosäten.

    Under Bydéns ledning nådde tystnadskulturen i myndigheten kritiska nivåer anser jag, exemplifierat av hur generalmajor Anders Brännström ”sattes i kylskåp” efter kritik. I en sådan miljö ersätts kritiskt tänkande av ”organisatorisk dumhet” och blind lojalitet. Som Lennart Lundqvist, professor i statsvetenskap, påpekade i ”Tystnadens förvaltning” år 2001 är risken stor att tjänstemän utan integritet används för att genomföra vad som helst om arbetsklimatet förbjuder motargument.

    Nuvarande ÖB, Micael Claesson, har signalerat en återgång till meritokrati. Han betonar att dugliga chefer formas av talang och träning, inte bara titlar. Genom att med ett penndrag återställa de tvångskonverterades grader kan han bryta med den tidigare linjen och minska risken för ytterligare rättsliga efterspel.

    Misshushållningen med statens medel är betydande, både genom förlorad kompetens och potentiella skadestånd. Skadestånden strider mot budgetlagens krav på god hushållning. Som Hannah Arendt formulerade det är vi ansvariga även för vår lydnad. Beslutet från 2021 framstår som ett historiskt misslyckande där kritisk prövning ersattes av postmodern relativism. Det är nu upp till den nya ledningen att återupprätta förtroendet och säkerställa en kultur där saklighet går före ideologi.

    Detta är en förkortad version av debattartikeln ”Omgaloneringen inför rätta”, som publicerades den 7 februari 2026 på www.militardebatt.com.

    Fakta

    Officersförbundets tvist om omgalonering

    När trebefälsystemet slutligt infördes 2023 påkallade Officersförbundet tvisteförhandling för cirka 400 medlemmar i Officersförbundet.

    Innan ett arbetsrättsligt ärende kan nå Arbetsdomstolen måste förhandling ske i två steg. Förhandlingen med Försvarsmakten avslutades i oenighet den 21 oktober 2025. Förhandling med Arbetsgivarverket påbörjades i november 2025 och pågår.  

    Förhandlingar med Försvarsmakten avseende de som haft dispens och anmält att de vill bli företrädda pågår också. 

    Källa: Officersförbundet.

    Ur arkivet: