Senast publicerat
Senast publicerat:

Öppet brev till utbildningschefen: ”Tre år på OP – för ingenting”

"GH"
"Blir soldater bättre ledare och chefer av att läsa 180 högskolepoäng på Militärhögskolan Karlberg? Min upplevelse, som jag tror att många delar, är nej", skriver insändarskribenten.

Foto: Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten

Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det här ett öppet brev till Försvarsmaktens utbildningschef Michael Cherinet: Syftet med texten är att belysa problematiken med dagens utbildningssystem där det krävs tre år på Officersprogrammet för att bli fänrik. Förhoppningen är att det öppnas upp för en dialog där förändring eller omstrukturering blir möjlig.

Låt mig börja med att konstatera följande: Tre års studier för att bli fänrik är ett skämt. Jag upplever att under mina åtta år inom Försvarsmakten har det kontinuerligt uttryckts öppet missnöje på förbandet gällande längden på Officersprogrammet. Detta klagomål kommer huvudsakligen från soldater som har varit anställda en längre tid och som har stor erfarenhet och kunskap.

Men kritiken är inte enkom från soldater, även officerare kritiserar tiden man tillbringar på Karlberg och man får ofta höra kommentarer som ”det är bara att ta sig igenom”. Är detta rimligt? Nej.

I grund och botten kokar detta ner till en huvudsaklig fråga: Blir soldater bättre ledare och chefer av att läsa 180 högskolepoäng på Militärhögskolan Karlberg? Min upplevelse, som jag tror att många delar, är nej. Under min tid som kontinuerligt anställd soldat i Försvarsmakten har jag haft fem plutonchefer. En av dessa har varit en bra ledare och chef. Resterande var personer som, innan Officersprogrammet, kommit direkt från GU med allt vad det innebär. Trots att de hade gått exakt samma utbildning var det en drastisk skillnad i kompetens, kunskap och ledarskap.

Officersutbildningen är nödvändig, problemet är att den inte är gjord för personer med många år i tjänsten.

Vad skilde dessa fem personer åt? Erfarenhet och tid som soldat innan de påbörjade OP. Tidigare kunskap ger en ökad förståelse för hur det är att vara soldat på riktigt, men även en trovärdighet som är värdefull att ha med sig i ledarskapet.

Officersutbildningen är nödvändig, problemet är att den inte är gjord för personer med många år i tjänsten. Jag tror inte att det finns en person som kan övertyga mig om att en soldat med minst fyra års erfarenhet har samma behov av tre år på Militärhögskolan Karlberg som en person som kommer direkt från GU. ”Men alla måste genomföra samma utbildning”, är en respons man ofta får. Detta stämmer inte. Någon har fattat ett beslut att om du redan har 180 högskolepoäng så kan du tillgodoräkna dig det och genomföra en förkortad OP. Så det är i dagsläget möjligt att bli fänrik på kortare tid, men Försvarsmakten anser att till exempel en utbildad socionom är mer lämpad för att gå en förkortad officersutbildning än en gruppchef som har arbetat i sex år.

Försvarsmaktens oförmåga att premiera lojalitet, ledarskap och kompetens skadar slutresultatet och ger oss i förlängningen ett sämre försvar. Varför? I dagsläget är Officersprogrammet anpassat för personer som har låg erfarenhet inom tjänsten, personer som behöver längre tid för att bredda sin kompetens och höja sin ledarskapsförmåga, detta eftersom deras kunskapsbank är låg. Medan personer med lång erfarenhet ofta upplever att OP är bortkastad tid, men även en enorm ekonomisk förlust.

Detta resulterar i att lämpade personer söker andra alternativ som till exempel polis, brandman eller jobb på Kustbevakningen. Utbildningar som är antingen kortare än OP eller betald, detta helt utan att det krävs tidigare erfarenhet eller lojalitet mot deras nya arbetsgivare.

Nu är tiden inne för att återigen börja värdera lojalitet, kompetens och ledarskap.

Mitt förslag på lösning är följande: Ändra antagningen till Särskild officersutbildning, Sofu, så att man efter fyra års tjänstgöring eller mer som soldat har möjlighet att genomföra en kortare officersutbildning. Antagning ska endast ske om man bedöms som lämplig av sin plutonchef och kompanichef. Jag ser endast fördelar med detta system. Först och främst skulle det innebära ett incitament att vara soldat och sedan gruppchef för att bygga upp sin förmåga som soldat och utveckla sitt ledarskap. Det hade resulterat i större erfarenhet och högre kompentens hos de blivande fänrikarna.

I förlängningen skulle det leda till att utbildningarna på GU-nivå blev bättre, eftersom det skulle finnas mer ”verklig” kunskap hos officerarna. Sannolikheten att personer som är äldre, har hus och barn hade valt att stanna i Försvarsmakten istället för att läsa till någonting annat än officer blir också större.

Hade denna förändring av Sofu resulterat i att Försvarsmakten fått ut färre officerare? Nej, det tror jag inte. Den treåriga utbildningen finns kvar givetvis och endast personer som anses lämpade får gå den förkortade versionen. Det hade om något lett till att fler personer väljer att läsa OP och gett ett starkare slutresultat.

Det är dags för Försvarsmakten att komma in i matchen. Året är 2026 och nu är tiden inne för att återigen börja värdera lojalitet, kompetens och ledarskap. Ingen har någonsin sagt: ”tack och lov för att du har 180 högskolepoäng från Karlberg”.

GH.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    I somras startade Försvarsmaktens första krigsinkubator med befäl och soldater som samlades för att själva lösa problem de stöter på i sin tjänstgöring. De nio problemområden som valdes ut är antingen åtgärdade eller ska vidareutvecklas under hösten.

    Linda Sundgren
    Strilab
    Markdrönaren ”Råttan” togs fram av soldater vid IB 1 2025 och vidareutvecklades under Strilab. På bilden: Johan Liu, GSS/T, en av utvecklarna bakom ”Råttan”.

    Foto: Anna Winberg/Försvarsmakten

    Kriget i Ukraina har bidragit med många lärdomar. Inte minst det ukrainska försvarets innovationsförmåga och framgångarna för deras laboratorier och utvecklingsenheter i krigsförbanden. Löjtnant Jakob Blomqvist, reservofficer vid Livgardesbrigaden IB 1, såg ett behov av snabbare teknikutveckling även i Försvarsmakten. Tillsammans med en handfull kollegor fick han klartecken från brigadledningen på IB 1 att genomföra en krigsinkubator inspirerad av tech-världen – en organisation som stödjer innovation och utveckling inom militär verksamhet. Initiativet fick namnet Stridslaboratoriet IB 1, Strilab, och var verksamt under fem veckor med start i juli.

    – Idén med en krigsinkubator är att låta de som möter problemen, alltså soldater och officerare, själva lösa dem. De fattar exakt vad det handlar om och eftersom vi själva är militärer kan vi också testa grejerna i fält direkt, säger Jakob Blomqvist, chef för Strilab.

    Jakob Blomqvist

    Jakob Blomqvist

    Reservofficer vid Livgardesbrigaden IB 1

    Han berättar att merparten av de 28 individer som deltog i Strilab var reservofficerare eller tidvis tjänstgörande soldater, som till vardags studerar vid lärosäten som brittiska Cambridge, Kungliga tekniska högskolan eller Handelshögskolan i Stockholm. Första veckan ägnades åt utbildning med instruktörer bestående av bland annat influgna tech-chefer från Silicon Valley och professorer i entreprenörskap vid Harvard Business School.

    – De bidrog med sin tid pro bono, men man ska inte underskatta hur mycket folk gillar att stötta Nato. För att göra det speciellt för dem bokade vi in lektionerna på Karlberg. Att komma från Silicon Valley och få undervisa på Karlbergs slott är unikt och för deltagarna innebar det utbildning i världsklass, säger Jakob Blomqvist, som själv bor i USA där han driver ett investmentbolag inom kritisk infrastruktur.

    Resterande fyra veckor ägnades åt innovation, teknikutveckling och tester i fält. Nio projektområden valdes ut och en arbetsgrupp knöts till varje område. Däribland ”Eld”, en app för kommunikation vid indirekt bekämpning, ”Fältjournalen” som är ett fältjournalsystem för militära sjukvårdsåtgärder samt ”Soldatappen” avsedd för personaladministration och som redan var i bruk.

    – Vi valde avsiktligt avgränsade problemområden där vi trodde att det var möjligt att skapa effekt på fem veckor. Det uteslöt exempelvis vissa vapensystem med hänsyn till säkerhet och tidsbegränsning, säger Jakob Blomqvist.

    I slutet av perioden gjordes en utvärdering av Strilab.

    – Alla nio utvecklingsområden går vidare. De flesta används nu i någon form. Andra har tagits över av industrin för vidare utveckling. Vissa områden är mer interna för IB 1 och de har brigaden tagit över.

    Fördelen med krigsinkubatorn är att officerare och soldater är både användare och utvecklare och att utvecklingen sker på förbanden.

    Nu hoppas Jakob Blomqvist att Strilab ska permanentas och att krigsinkubatorn blir ett återkommande inslag i verksamheten.

    – Förhoppningen är att intern förmågeutveckling som Strilab ska bli en del av både grund- och krigsorganisationen hos IB 1. Nästa sommar hoppas jag att vi kan återupprepa inkubatorn i större skala så att fler i Försvarsmakten kan delta, säger han och fortsätter:

    – Fördelen med krigsinkubatorn är att officerare och soldater är både användare och utvecklare och att utvecklingen sker på förbanden. Experimentkontor brukar placeras långt borta på någon stridsskola, men här sker utvecklingen på plats och vi gör det tillsammans. Där har vi den stora vinsten.

    Ur arkivet: