Senast publicerat
Senast publicerat:

FMV genomför tester med obemannad båt

Prover med en obemannad båt genomförs av Försvarets materielverk på uppdrag av Försvarsmakten. Syftet är att öka kunskapen om obemannade sjögående farkoster och hur de kan användas. Projektet är ett forskning- och teknikutvecklingsprojekt som ska pågå under tre år.

Linda Sundgren
Obemannad båt
Projektet syftar till att bygga kunskap och förståelse för obemannade sjögående farkoster, enligt Agnes Moberg vid FMV.

Foto: FMV

Båten som Försvarets materielverk, FMV, har köpt in är en så kallad Unmanned Surface Vehicle (USV).Den obemannade båten är cirka sex meter lång, väger runt två ton och har en maxfart på 24 knop, enligt en artikel på FMV:s webbplats. Idag används modellen av norska hemvärnet liksom i den danska, spanska och portugisiska flottan, men enligt FMV har systemet inte köpts in för att överlämnas till Försvarsmakten.

”Det är ett forsknings- och teknikutvecklingsprojekt som ska bygga kunskap och förståelse för obemannade sjögående farkoster”, uppger Agnes Moberg vid FMV som leder projektet i ett skriftligt svar till Officerstidningen.

Liknande läsning:

Finns det exempelvis 4G där både båten och operatören befinner sig, går det att fjärrstyra båten från andra sidan jorden

Enligt FMV bottnar Försvarsmaktens intresse för USV:er i den betydelse som plattformarna fått under senare år, bland annat i Svarta havet sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Systemet som nu testas är en generell modell som kan simulera olika typer av båtar för varierande uppdrag, som exempelvis transporter av nyttolaster ut till öar. Det finns också möjlighet att utrusta båten, som fått namnet Ran, med sensorer som kan sänkas ner i vattnet och kartlägga havsbotten. Ran kan antingen följa en förprogrammerad rutt eller fjärrstyras via wifi, 4G eller radiolänk. Under de tester som nyligen genomfördes ute på Hårsfjärden i Stockholms skärgård styrdes och övervakades plattformen av en pilot ombord på en gruppbåt.   

”Räckvidden beror på kommunikationssättet och täckningen för det. Men finns det exempelvis 4G där både båten och operatören befinner sig, går det att fjärrstyra båten från andra sidan jorden”, skriver Agnes Moberg till Officerstidningen.

Att styrningen kräver wifi, 4G eller radiolänk, gör inte det systemet ganska sårbart för yttre påverkan?

”Det här är en konceptdemonstrator och inte ett system som kommer att överlämnas till Försvarsmakten. Vid en eventuell framtida anskaffning av ett system till Försvarsmakten behöver sårbarheter och risk för yttre påverkan beaktas vid val av kommunikationssätt”, skriver Agnes Moberg. 

Enligt artikeln på FMV:s webbplats har systemet även en ”lägre mognadsgrad” när det kommer till förmågan att undvika kollision. Också detta, skriver Agnes Moberg, är kopplat till det pågående forsknings- och teknikutvecklingsprojekt.

”Projektet vill utforska ny teknik vilket i detta fall innebär att denna funktionalitet inte har en sådan teknisk mognadsgrad att det erbjuds av leverantören som en färdigutvecklad produkt. FMV beaktar så klart detta ur ett riskperspektiv vid genomförande av sina prover och vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa att proverna genomförs på ett säkert sätt.”   Under de prover av systemet som hittills genomförts har man testat bland annat programvara, räckvidd, styrförmåga och nödstoppsfunktion. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning", skriver insändarskribenten.

    Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

    Efter att precis ha avslutat min värnplikt ryckte jag in på Officersprogrammet (OP) 2025 och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visserligen hade jag genomfört min värnplikt som logistikgruppchef, men trots det anser jag inte att jag var redo för de krav jag upplever att utbildningen ställer på mig. En genomförd värnplikt var inte nog för att ge mig den kunskap jag behöver för att utvecklas optimalt på Officersprogrammet. Därför anser jag att utbildningen behöver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning.

    Fördelen med OP är kadetternas många tidigare erfarenheter. Detta innebär att man kan lära av varandra och knyta värdefulla kontakter inom Försvarsmaktens många funktioner. Dock är detta även en nackdel när utbildningen är standardiserad och är starkt präglad av arméns stridande förband. Självklart ska varje officer i Försvarsmakten måste kunna strida och leda strid, men för att uppnå detta krävs att kadetterna har en gemensam lägstanivå som är känd av befälslaget. En känd lägsta nivå medför att utbildningen kan fokusera mer på att utveckla kadetternas ledarskap i strid, än att kadetterna skall behöva jaga i kapp sina kollegor som har mer stridsvana.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande

    För många som tidigare har arbetat inom någon av arméns funktioner, såsom underhåll, ledning eller fältarbete, är markstridsförmågan i min mening skrämmande låg. Detta inkluderar inte de andra försvarsgrenarna, vars genomsnittsförmåga troligtvis är ännu sämre. Eftersom väpnad strid i mångt och mycket är Försvarsmaktens huvuduppgift, krävs att kadetterna hanterar grunderna innan övrig utbildning kan staplas ovanpå.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande, och det känns enligt mig som att bataljonen hoppas på stoppar huvudet i sanden och ignorerar problemet. Trots detta uttrycker befälslaget ett missnöje över den låga utbildningsnivån. En kortare repetitionsutbildning på cirka en månad med fokus på att strida och leda strid, hade enligt mig löst många av de ovan nämnda problemen.

    I samband med mitt inryck tilldelades Försvarsmakten blott två veckor att förbereda kadetterna för utbildningen samt att kontrollera kadetternas fysiska förutsättningar. Denna period borde utan större förhinder för Försvarshögskolans planering kunna förlängas med ett par veckor. De kadetter som tidigare varit anställda som GSS/K kan eventuellt möta en sådan utbildning med skepsis, då den kan för den erfarne te sig överflödig.

    En repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå 

    Dock är en sådan utbildning vital för de som antingen varit civila och behöver skaka av sig rosten, eller haft en mestadels ickestridande funktionsbefattning under värnplikten. Detta hade möjliggjort att kadetterna med mindre erfarenhet inte behöver oroa sig för att deras tidigare erfarenheter är otillräckliga för att ta vara på utbildningen till fullo.

    Sammanfattningsvis anser jag att en repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå som gör det lättare för befälslaget att utgå från. Det hade också gett kadetter med kunskap inom andra områden än enbart markstrid en möjlighet att komma ikapp sina kollegor.

    Slutligen hade en sådan repitionsutbildning möjliggjort att kadetterna inte behöver oroa sig för att otillräcklig kunskap inom en arméfärgad utbildning begränsar deras möjlighet till personlig ledarskapsutveckling.

    Kadett R

    Ur arkivet: