Senast publicerat
Senast publicerat:

Hemvärnet övade på Grönland: ”Ingen engångsföreteelse”

Svenska hemvärnssoldater deltog nyligen i övningen Arctic Light 25 på Grönland. Övningen syftade till att stärka Natoländernas förmåga att hantera destabiliserande hot i Arktis och Nordatlanten. ”Det här var ingen engångsföreteelse. Danmark vill öva allierades förmåga att verka i arktisk miljö”, säger rikshemvärnschef Laura Swaan Wrede.

Josefine Owetz
Hemvärnet övade på Grönland. Rikshemvärnschef Laura Swaan Wrede.
"Det är ganska nytt att hemvärnet har varit så mycket på övningar utomlands, men det kommer vi att se mer av", säger rikshemvärnschef Laura Swaan Wrede om den nyligen genomförda övningen Arctic Light 25 på Grönland.

Foto: Jonas Vandall/Danmarks Försvarsmakt

Det försämrade säkerhetsläget har gjort att Danmark under 2025 har utökat sin militära närvaro i Arktis och Nordatlanten. Syftet med övningen Arctic Light 25, som genomfördes 9–19 september, var att öva och stärka den gemensamma förmågan att hantera destabiliserande hot på Grönland. Över 550 soldater från Danmark, Sverige, Norge, Frankrike och Tyskland deltog i övningen, som leddes av Danmarks arktiska kommando.

– Det här var ingen engångsföreteelse. Danmark vill öka den militära närvaron i området och öva allierades förmåga att verka i arktisk miljö, säger rikshemvärnschef generalmajor Laura Swaan Wrede.

”Genom Arctic Light stärker vi Grönlands samlade beredskap och övar den danska försvarsmaktens förmåga att hantera ett brett spektrum av hot i samarbete med grönländska myndigheter och internationella partners”, sa generalmajor Søren Andersen, chef för Joint Arctic Command, i ett pressmeddelande från Danmarks försvarsmakt.

Från hemvärnet deltog en styrka på knappt 20 soldater, de flesta från Västra militärregionen. Det var med kort varsel som hemvärnet förberedde sig för att delta i övningen.

– Det var en så kallad Snapex, det vill säga Short Notice Activity Planned Exercise. Vissa satte kanske kaffet i vrångstrupen och undrade vad hemvärnet gjorde på Grönland, men egentligen är det ingenting konstigt. Vi har haft samarbete med Norge och Danmark ända sedan andra världskriget och har återkommande övningar och utbildningar hos varandra, säger Laura Swaan Wrede.

Att bevaka och skydda kritisk infrastruktur är två av hemvärnets huvuduppgifter och det var också det som de svenska hemvärnssoldaterna löste under övningen. Detta skedde bland annat utanför den grönländska huvudstaden Nuuk, där styrkorna bevakade och skyddade Buksefjordskraftverket som försörjer Grönland med värme och elektricitet.

– Vi förflyttade oss också 50 mil norrut, där var det en helt annan miljö och terräng. Vårt uppdrag där var också att skydda, bevaka och även att störa motståndaren i vissa fall, säger Laura Swaan Wrede.

Liknande läsning:
Hemvärnet övade på Grönland. Arctic Light 25.

Syftet med Arctic Light 25 var att öva den gemensamma responsförmågan att hantera destabiliserande hot på Grönland. Runt 550 soldater från danskt, norskt och svenskt hemvärn deltog i övningen.

Foto: Jonas Vandall/Danmarks Försvarsmakt.

Överstelöjtnant Peter Forsberg, fram till nyligen chef för Elfsborgsgruppen, var chef för den svenska styrkan på Grönland under Arctic Light. Han är nöjd med övningen.

– Målsättningarna som vi uppnådde var att genomföra en övning i Danmark. Den här gången var det inte Danmark så som vi känner Danmark, utan längre bort på Grönland. Det var väldigt stimulerande att tillsammans med danska och norska hemvärnet lösa våra uppgifter i ett nytt geografiskt område, säger Peter Forsberg.

Grönland är till stora delar täckt av inlandsis och glaciärer. Landskapet i övrigt består bland annat av stenig tundra och djupa fjordar med branta bergväggar. En utmaning är att det inte finns några vägar, berättar Peter Forsberg. Det kräver planering för att hantera logistik och transporter.

Transporter genomförs med flygplan, helikopter eller i båtar på fjordar

– Allt påverkas av de enorma avstånden på Grönland. Vägnätet är i stort sett obefintligt. Transporter genomförs med flygplan, helikopter eller i båtar på fjordar och vi fick prova på samtliga transportmedel, säger han och fortsätter:

– Utöver terrängens utmaningar var det också ett omväxlande klimat under övningen, med väderlek som påminde om både Västkusten och inre Norrlands fjällvärld. I vissa dalar var det ökenklimat, i andra dalar där inte inlandsisen låg var det grönt och frodigt.

Innebar samarbetet med Danmark och Norge några utmaningar?

– Man kan anta att språket kan vara en utmaning, men jag uppfattar ändå inte att det är det. Det finns en stolthet att kommunicera på skandinaviska istället för att göra det enkelt och gå över till engelska. Det är stimulerande att öva tillsammans. Vi har ett gemensamt synsätt, gemensam kultur och bakgrund samt ett tydligt prestationsbaserat uppdragsfokus, som vi känner igen i varandra.

Hemvärnet övade på Grönland.

Överstelöjtnant Peter Forsberg (näst längst ut till vänster) var chef för den svenska hemvärnsstyrkan under övningen. Generalmajor Søren Andersen, chef för danska Arktisk kommando, i förgrunden.

Foto: Jonas Vandall/Danmarks Försvarsmakt

Styrkan från Elfsborgsgruppen bestod i huvudsak av hemvärnssoldater med en värnpliktsbakgrund från jägarförband. Det var en bra bakgrund att ha i den ibland utmanande terrängen och i det omväxlande vädret, förklarar Peter Forsberg. Soldaterna marscherade långa sträckor och låg förlagda i fält.

– Medelåldern på soldaterna är drygt 50 år och de gjorde enormt utmanande uppgifter. Vi har all anledning att slå oss för bröstet och vara stolta. Vi genomförde en uttagning inför övningen och såg till att de som deltog hade erfarenhet och utbildning från ett vinterförband.

Ett moment i övningen var att de svenska hemvärnssoldaterna utbildade danska soldater i grundläggande färdigheter i patrullering. Peter Forsberg berättar att de lärde ut förläggning och hur man ska röra sig i kuperad terräng.

Man behöver alltid ha med sig ett vapen som man ska kunna verka med om det kommer en isbjörn.

– Vi byggde också upp observationsplatser på inlandsisen. Där fick vi se hur himlen lever om i norrsken, det är spektakulärt även för oss som sett det förut men det var överväldigande för danskarna. Det var också både magnifikt och kusligt att se inlandsisen och se hur den sträcker ut sig i alla riktningar, säger han och fortsätter:

– Vi hade även isbjörnsberedskap. Man behöver alltid ha med sig ett vapen som man ska kunna verka med om det kommer en isbjörn. Det är ett av alla intryck från övningen på Grönland som man knappt hunnit bearbeta.

Övning Arctic Light 25 på Grönland

”Vi byggde också upp observationsplatser på inlandsisen. Där fick vi se hur himlen lever om i norrsken, det är spektakulärt även för oss som sett det förut men det var överväldigande för danskarna”, säger Peter Forsberg.

Foto: Peter Forsberg.

På vilket sätt stärker den här typen av övningar hemvärnets förmåga?

– Genom att vi lär oss av varandra. I det här fallet har vi svenskar, tillsammans med norrmännen, stor vintervana och kan lära ut hur vi utbildar våra soldater i vintermiljö. Vi har också mycket teknik när vi skyddar och bevakar, som olika sensorer i form av UAV, marksensorer och hundar. Vi arbetar på ett annat sätt än i Norge och Danmark. Det är bra att man lär känna varandras metoder för att kunna genomföra gränsöverskridande operationer, säger Laura Swaan Wrede.

De nordiska hemvärnen har i snart 80 år arbetat tillsammans inom ramen för samarbetet Skandia. Förra året undertecknades ett samarbetsavtal med operativt fokus på att skapa bättre förutsättningar att genomföra operationer i ländernas gränsområden, där övningar som Arctic Light är en del.

– Det är ganska nytt att hemvärnet har varit så mycket på övningar utomlands, men det kommer vi att se mer av. Vi kommer också se fler länder som kommer hit. Vi måste våga göra andra saker med hemvärnet och inte som vi alltid gjort tidigare, säger Laura Swaan Wrede.

Övning Arctic light 25.

Hemvärnet har samarbetat med de övriga hemvärnen i Norden i snart 80 år, i form av Skandia-samarbetet.

Foto: Jonas Vandall/Danmarks Försvarsmakt.

Hemvärnets internationella verksamhet har ökat i omfattning de senaste åren, inte minst har samarbetet med de baltiska länderna fördjupats och för några veckor sedan genomfördes en övning i Lettland. Hemvärnet har också de senaste åren bidragit med instruktörer till utbildningsinsatsen Interflex i Storbritannien. Laura Swaan Wrede betonar vikten av hemvärnets fortsatta internationalisering.

– Som Natomedlem kommer vi att få ett större ansvar för värdlandsstöd. Det innebär bland annat att språket i vissa delar behöver vara på engelska och att Natoprocedurer ska genomföras. Vi behöver också se över hur vi nyttjar våra resurser för att avlasta varandra. Hemvärnet verkar på hemmaplan i Sverige, men gränsöverskridande operationer behöver kunna ske, säger hon. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Kanadas militära engagemang i Europa växer samtidigt som landet vill minska beroendet av USA. Men Kanada är militärt nära integrerat med USA, och den nya linjen handlar därför inte om att välja bort USA utan om att få större handlingsfrihet inom ett fortsatt mycket nära försvarssamarbete.

    Christophe Premat
    Kanadensiska soldater under övning nära radarstationen Shingle Point
    Kanada kan inte längre enbart förlita sig på sin nära allierade granne i syd, USA, för försvaret av sitt land, skriver analysförfattaren. På bilden: Kanadensiska soldater under övning nära radarstationen Shingle Point.

    Foto: Gavin John/The New York Times

    Kanadas premiärminister Mark Carney sammanfattade det nya geopolitiska läget i ett uppmärksammat tal vid Världsekonomiska forumet i Davos i januari 2026 på följande vis: ”If you are not at the table, you are on the menu.”

    För ett land som under större delen av efterkrigstiden har kunnat förlita sig på sin geografi, sitt nära förhållande till USA och den regelbaserade internationella ordningen var budskapet ovanligt skarpt. Carney beskrev en värld där stormaktsrivaliteten åter präglar världspolitiken och där medelstora stater måste stärka sin egen handlingsförmåga. I detta sammanhang genomgår den kanadensiska försvarspolitiken sin största förändring sedan kalla krigets slut.

    Efter årtionden av relativt låga försvarsutgifter och åldrande materiel ska landet åter kunna försvara sitt eget territorium mot en militärt avancerad motståndare. Försvaret av Nordamerika moderniseras, nya stridsflygplan anskaffas och närvaron i Arktis förstärks. Samtidigt leder Kanada en multinationell Natobrigad i Lettland. Upprustningen handlar dock om mer än nya vapensystem. Föreställningen att landets geografi i sig erbjuder säkerhet håller på att omprövas.

    Efter andra världskriget knöt Kanada som betydande militärmakt tidigt sin säkerhet till de västliga allianserna. Landet blev 1949 en av Natos tolv grundarstater och stationerade under kalla kriget armé- och flygförband i Europa. Men en central strategisk uppgift fanns på hemmaplan. Den kortaste vägen från Sovjetunionen till Nordamerika gick över polarområdet och det kanadensiska Arktis. Under 1950-talet byggdes därför radarkedjor genom norra Kanada för att ge tidig varning om sovjetiska bombflygplan.

    År 1958 formaliserades samarbetet med USA genom Norad (North American Aerospace Defense Command), det gemensamma militärkommando som övervakar och försvarar Nordamerika. För Kanada blev samarbetet ett sätt att förena amerikansk militär styrka med inflytande över försvaret av det egna territoriet. Samtidigt växte bilden av Kanada som en mellanstormakt. Utrikesminister Lester B. Pearsons roll i tillkomsten av FN:s fredsbevarande styrka under Suezkrisen 1956 bidrog till att göra fredsbevarande insatser till en del av den kanadensiska självbilden. Kanadas säkerhetspolitiska roll kom att omfatta flera dimensioner, däribland försvaret av det egna landet och Nordamerika, åtagandena inom Nato samt ett internationellt engagemang genom bland annat FN.

    Efter Sovjetunionens fall minskade Kanada sitt försvar. De sista permanent stationerade markförbanden lämnade Europa 1993 och landet tog ut en fredsdividend. Samtidigt fortsatte Canadian Armed Forces att användas internationellt, från Balkan till striderna i Kandahar i Afghanistan.

    Arktis har gått från att vara en geografisk skyddsbarriär till ett område där Kanada måste kunna upprätthålla faktisk militär närvaro.

    Kanada använde sin militär internationellt, men investeringarna i långsiktig försvarsförmåga släpade efter. När säkerhetsläget försämrades under 2010-talet präglades försvaret av personalproblem och åldrande materiel.

    Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 är en viktig förklaring, men den kanadensiska omsvängningen kan inte förstås enbart genom kriget i Europa. För Kanada är förändringen särskilt tydlig i Arktis. Omkring 40 procent av landets territorium ligger i Arktis. Regionen är glest befolkad, avstånden enorma och infrastrukturen begränsad. Samtidigt gör klimatförändringen området mer tillgängligt. Ryssland har betydande militära resurser i sitt arktiska område, medan Kina har ökat sitt strategiska intresse för regionen. Det förändrar också innebörden av kanadensisk suveränitet i norr. Det räcker inte längre att hävda kontroll över ett enormt och glest befolkat territorium. Kanada måste kunna övervaka området, snabbt föra dit militära resurser och tillsammans med allierade visa faktisk närvaro. Arktisk infrastruktur blir därmed en del av försvarspolitiken. Arktis har gått från att vara en geografisk skyddsbarriär till ett område där Kanada måste kunna upprätthålla faktisk militär närvaro. Kanada är även en av grundarna av Arktiska rådet, som bildades i Ottawa 1996, och ser rådet som det viktigaste multilaterala forumet för att driva sina arktiska intressen.

    Teknikutvecklingen har dessutom minskat värdet av Kanadas geografiska avstånd. Kalla krigets radarsystem byggdes främst för att upptäcka sovjetiskt bombflyg. Idag måste Kanada och USA kunna upptäcka och möta kryssningsrobotar, avancerade ubåtar, ballistiska och hypersoniska vapensystem samt obemannade system. Den nya inriktningen formulerades tydligt i försvarspolicyn Our North, Strong and Free från 2024. Försvaret av Arktis och norra Kanada har blivit en av landets viktigaste försvarsuppgifter. Kanada ska fortfarande kunna bidra till militära insatser utomlands, men tyngdpunkten förskjuts mot det egna territoriet och försvaret av Nordamerika. Det är ett tydligt skifte från årtiondena efter kalla kriget, då internationella insatser hade en mer framträdande roll.

    En av de största satsningarna är moderniseringen av Norad. År 2022 beslutade Kanada att investera 38,6 miljarder kanadensiska dollar under tjugo år för att stärka försvaret av Nordamerika. Bakgrunden är ett förändrat strategiskt läge där Arktis inte längre ses som en skyddande barriär. Kanada måste kunna upptäcka och möta hot långt innan de når landets befolkningscentra. Samtidigt handlar upprustningen om relationen till USA. Kanada har avtal om 88 F-35A, men regeringen har inlett en översyn av anskaffningen och svenska Gripen har åter aktualiserats som ett möjligt alternativ för delar av den framtida stridsflygflottan. Diskussionen gäller inte bara militär förmåga utan också beroendet av amerikansk försvarsteknik, industriella investeringar och arbetstillfällen i Kanada. Här finns en tydlig motsättning. Försvarsupphandlingen blir också ett verktyg för att balansera den militära integrationen med USA mot ambitionen om större strategisk handlingsfrihet. Politiskt vill Ottawa minska beroendet av USA och bredda relationerna med Europa. Militärt är Kanada samtidigt närmare integrerat med USA än de flesta andra länder genom Norad. Den nya linjen handlar därför inte om att välja bort USA, utan om att få större handlingsfrihet inom ett fortsatt mycket nära försvarssamarbete.

    Kanadas militära engagemang i Europa växer. Sedan 2017 leder landet Natos multinationella styrka i Lettland. Efter Rysslands invasion av Ukraina har den kanadensiska närvaron byggts ut till brigadnivå. Kanada har därmed fått en större roll i Natos försvar av den östra flanken. Europas säkerhet har åter blivit en direkt del av Kanadas egen försvarsplanering, snarare än främst en arena för internationella insatser.

    Mark Carney och Sveriges statsminister Ulf Kristersson

    Kanada närmar sig Europa i försvarspolitiska frågor. Här möts landets premiärminister Mark Carney och Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M) under ett Natomöte i Haag, Nederländerna, i juni 2025.

    Foto: Sean Kilpatrick/AP

    Under Mark Carney har banden till Europa stärkts ytterligare. Kanada fortsätter sitt omfattande stöd till Ukraina och deltar i den brittisk-franska koalitionen av villiga som diskuterar framtida säkerhetsgarantier för landet. För Carney är detta också en fråga om Kanadas strategiska handlingsutrymme. När relationen till USA blivit mindre förutsägbar vill regeringen bredda landets säkerhetspolitiska relationer. Ett starkare engagemang i Europa minskar inte betydelsen av USA, men ger Kanada fler partners och större möjlighet att agera tillsammans med andra medelstora makter.

    När relationen till USA blivit mindre förutsägbar vill regeringen bredda landets säkerhetspolitiska relationer. Ett starkare engagemang i Europa minskar inte betydelsen av USA, men ger Kanada fler partners och större möjlighet att agera tillsammans med andra medelstora makter.

    Sverige har fått en tydligare roll i den nya kanadensiska säkerhetspolitiken. Kanada var det första landet som ratificerade Sveriges Natoanslutning. Sedan Sverige blev medlem har det bilaterala försvarssamarbetet fördjupats. I samband med det svenska statsbesöket i Kanada i november 2025 lanserade statsminister Ulf Kristersson och Kanadas premiärminister Mark Carney ett strategiskt partnerskap mellan länderna. Försvar och säkerhet, Arktis, innovation och försvarsindustri hör till de områden där samarbetet ska fördjupas.

    Båda är nordliga Natoländer med stora och glest befolkade områden, avancerad försvarsindustri och ett växande fokus på Ryssland och säkerheten i Arktis och Östersjöområdet. Under 2025 deltog svensk militär också i den kanadensiska Operation Nanook i Arktis tillsammans med bland andra USA, Finland, Norge och Danmark. Det svensk-kanadensiska samarbetet har dessutom fått en konkret industriell dimension. I maj 2026 valde den kanadensiska regeringen Saab som föredragen leverantör för diskussioner om GlobalEye. Systemet kombinerar Saabs radar- och ledningsteknik med det kanadensisktillverkade Bombardier Global 6500. Om Kanada går vidare skulle affären förena svensk försvarsteknik med kanadensisk flygindustri och samtidigt stärka övervakningen av Arktis. Samarbetet illustrerar också en bredare förändring. Kanada söker inte bara större militär förmåga utan även tätare försvarsindustriella relationer med allierade. För Sverige öppnar den kanadensiska upprustningen därför möjligheter både operativt inom Nato och industriellt.

    Försvarsbudgeten visar omfattningen av omsvängningen. Under 2024 låg Kanada på omkring 1,5 procent av BNP. För budgetåret 2025–26 ökade de samlade försvarsutgifterna till mer än 63 miljarder kanadensiska dollar och landet nådde Natos tvåprocentsnivå. Men den viktiga frågan är inte bara hur mycket pengar Ottawa anslår, utan om de kan omvandlas till operativ effekt. Kanada har personalbrist, eftersatt infrastruktur och en försvarsupphandling som länge präglats av långa processer. F-35, nya fartyg, ubåtar, radar och annan avancerad materiel kräver dessutom utbildad personal, underhåll, ammunition och fungerande logistik. Upprustningen kommer därför att ta många år. Det kanadensiska problemet liknar det svenska och övriga Europas: politiska beslut och ökade anslag kan fattas snabbt, men militär förmåga tar tid att bygga.

    Försvaret av landet börjar i Arktis, är en del av försvaret av Nordamerika och knyts genom Nordatlanten till Europas säkerhet. Ett robotangrepp över norra Kanada, rysk militär aktivitet i Arktis och den kanadensiska brigaden i Lettland är delar av samma strategiska miljö. Den avgörande förändringen är därför inte en viss försvarsbudget eller ett enskilt materielprojekt. Ottawa har dragit slutsatsen att allianser måste kompletteras med större egen militär förmåga. För Carneys Kanada handlar upprustningen också om politisk handlingsfrihet och om att ha tillräcklig tyngd för att sitta vid bordet när den nya säkerhetsordningen formas.

    Christophe Premat, foto Rickard Kilström, Stockholms universitet_

    Christophe Premat

    Forskare och föreståndare vid Centrum för Kanada­studier, Stockholms ­universitet.

    Karta över Arktis

    Fakta

    Arktis

    Arktis är området kring Nordpolen. Det utgörs till stor del av Norra ishavet och de nordligaste delarna av Sverige, Danmark (Grönland), Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland och USA (Alaska). Dessa åtta länder samarbetar kring frågor som rör Arktis inom ramen för Arktiska rådet, tillsammans med sex organisationer för urfolken i Arktis, däribland Samerådet. Men på kort tid har säkerhetsläget i Arktis skärpts, bland annat genom Rysslands krig i Ukraina, USA:s anspråk på Grönland och Kinas strategiska intresse i regionen. Med ett varmare klimat och smältande isar öppnas nya handelsvägar och tillgången till potentiella naturresurser, vilket riskerar att göra Arktis till en ny konfliktzon.

    Källa: Utrikespolitiska institutet och Naturvårdsverket

    Ur arkivet: