Ett stilla snöfall föll när Arméstaben vid en ceremoni den 16 januari 2019 välkomnades till Enköpings garnison. 16 dagar tidigare hade försvarsgrensstaben inrättats och i samband med det flyttade staben hit från Stockholm. Inledningsvis bestod personalstyrkan av 60 personer.
Nu är det försommaren 2025. Sex år har gått sedan försvarsgrensstaberna utlokaliserades från Högkvarteret och successivt har staberna tagit över ansvar för personal, materiel, ekonomi och förbandsproduktion från Försvarsstaben. Antalet anställda på Arméstaben i Enköping har vuxit till knappt 190 personer, 130 militärt anställda och ett 60-tal civila medarbetare. Staben fortsätter att växa, men lokalerna hänger inte riktigt med i samma takt.
– Idag är vi trångbodda. Vi vet vilka utvecklingssteg vi vill ta, men infrastrukturen här i Enköping är en begränsning för att vi ska kunna växa, säger överste Stefan Jansson, chef för Arméstaben.
Hans kontor ligger i en modulbyggnad som tillkom för två år sedan för att möta behovet av fler kontorsplatser. För att skapa tillräckligt med utrymme är staben utspridd till flera olika byggnader och fastigheter på garnisonsområdet. Men det behövs ytterligare åtgärder, berättar Stefan Jansson.
Liknande läsning:
– Många sitter i gemensamma arbetsutrymmen och det är en arbetsmiljöutmaning, särskilt för den som hanterar skyddsvärd information. Lokalerna är helt enkelt inte byggda för den verksamhet vi har i dag.
Infrastrukturen här i Enköping är en begränsning för att vi ska kunna växa.
Arméstaben utvecklar och leder arméns krigsförband samt underställda organisationsenheter. Staben består av en genomförandeavdelning, en planeringsavdelning och en rustningsavdelning samt en stabsavdelning som hanterar frågor som rör själva organisationsenheten.
– Det finns en dualism mellan Arméstaben internt och att leda armén. Att leda Arméstaben och se till att den fungerar, med allting från intern logistik till lokaler, arbetsmiljö etcetera, till att leda armén. Sedan är det inte vattentäta skott utan det finns givetvis en dynamik i det där, säger Stefan Jansson.
Han har varit chef för Arméstaben sedan juni 2022 och beskriver arbetet som både utvecklande och frustrerande. En central utmaning är den pågående mandatförskjutningen från Försvarsstaben, där Arméstaben får allt fler uppgifter men inte alltid motsvarande resurser, berättar han.
– Det hänger ihop med det som i vardagstal kallas för ”losskastningen” där vi får uppgifter, mandat och rader i systemet, men det finns inga människor som flyttar på sig hit.
Vad blir konsekvenserna?
– Att vi behöver fortsatt stöd av Försvarsstaben, vilket hämmar även Försvarsstabens utveckling. De kan inte lämna ifrån sig alla arbetsuppgifter och vi är inte beredda att ta emot dem, säger Stefan Jansson.
Stefan Jansson ska nästa år ingå i den svenska delegationen till övervakningskommissionen NNSC på gränsen mellan Nord- och Sydkorea.
Foto: Margareta Bloom Sandebäck
Fram till 2030 ska armén fördubblas och växa till fyra brigader, en divisionsledning, en stridsgrupp på Gotland samt ett flertal armégemensamma förband. För att nå dit krävs bland annat nya arbetssätt, inte minst vad gäller hur planeringsprocessen går till på Arméstaben, förklarar överstelöjtnant Niklas Tornesjö. Han är chef för produktionsplaneringssektionen som leder och produktionsplanerar arméns förband på både kort och lång sikt.
– Vi frångår gamla rutiner för att hitta en mer innovativ process, där vi på ett bättre sätt kan möta de politiska målen och vad vi ska leverera till 2030 för att bygga framtidens armé, säger han.
Arbetet omfattar en tydligare samordning av personal, materiel, infrastruktur och ekonomi för att ge armén förutsättningar att möta de mål som finns för verksamheten. En kalibrering av planeringsåret 2025 har genomförts och en långsiktig planering för de kommande åren tas fram.
– Vi tar ett helhetsgrepp över alla produktionsfaktorer. Det ger oss bättre möjligheter att hålla ihop helheten och att säkerställa att bemanning och resurser ger förbanden rätt förutsättningar, säger Niklas Tornesjö.
Han berättar att mycket tid går åt till att översätta politiska beslut och försvarsmaktsledningens inriktningar till konkreta planer för arméns tillväxt. Det innefattar alla delar av arméns produktion, från Arméstaben till uppbyggnaden av nya krigsförband.
– Arméstaben är hjärtat och hjärnan i arméns verksamhet. Vår uppgift är att stödja arméchefen i att uppnå sina målsättningar och de politiska målen. Hela processen handlar om att skapa krigsförband och öka arméns krigföringsförmåga, säger Niklas Tornesjö.
Niklas Tornesjö
Chef för produktionsplaneringssektionen
En del i arbetet är operation Sankt Göran som syftar till att skapa bättre kontroll över arméns materiel och därigenom stärka krigsförbandens mobiliseringsförmåga. Förhoppningen är att etablerade rutiner ska omprövas och ineffektiva processer brytas.
– Sankt Göran är ett sätt där vi ökar arméns möjligheter och förmåga att mobilisera för storskaligt krig. Vi får bättre koll på materielen, statusen och kan omfördela det som hamnat fel, säger Niklas Tornesjö.
En viktig förändring i stabens arbete just nu är som tidigare nämnts den alltjämt pågående mandatförskjutningen från Försvarsstaben. För tillfället gäller det framför allt ansvaret för infrastrukturen, som stegvis flyttas över till Arméstaben under året. Det är en välkommen förändring, berättar Niklas Tornesjö.
– Den stora fördelen är att vi kan samordna infrastrukturprocessen med övriga produktionsfaktorer. Det gör att vi kan väva ihop alla delar och få en helhetsbild för vad som krävs för att producera krigsförbanden, säger han.
Det går inte att tänka att armén är lika överallt och vi måste kunna hantera regionala skillnader.
En annan nyckelfråga för utvecklingen av Försvarsmakten är materielförsörjningen. Armén har lämnat ifrån sig ett omfattande militärt stöd till Ukraina, motsvarande ungefär en halv brigad, som nu ska återanskaffas. Samtidigt pågår flera stora materielprojekt, som anskaffning av långräckviddigt artilleri, brigadluftvärn och nästa generations stridsfordon.
– Stridsvagnar och stridsfordon är typisk armémateriel, det köps i stort sett bara till armén. Men eldhandvapen, hjulfordon och lastbilar anskaffar vi till hela Försvarsmakten. Vi har all markmateriel i vår palett, säger överstelöjtnant Mattias Johnsson, chef för materielsektionen på rustningsavdelningen.
Bland övriga projekt som sektionen arbetar med nämner han UAV-system, som är under anskaffning och ska införas på bredd i Försvarsmakten, och slutförande av inköp av Patriotsystemet. Sektionen samarbetar nära Försvarets materielverk och försvarsindustrin.
– Det är väldigt mycket på gång, och ännu mer som kommer. Vår roll är renodlat att anskaffa och sedan styra hur vidmakthållandet ska se ut, säger Mattias Johnsson.
"Allt för krigsförbanden", ett budskap som känns igen från såväl ÖB som i taket på Arméstaben.
Foto: Margareta Bloom Sandebäck
Sektionen består av omkring 20 personer. Huvuddelen har sin arbetsplats här i Enköping, men ett antal anställda arbetar också på andra tjänstgöringsorter.
– Jag har individer på alla befattningar idag, men ju högre tryck det blir desto större är risken att vi kör slut på folk. Man hinner helt enkelt inte med i den hastighet som är nu. Vi behöver mer resurser på sikt och växer ur den kostym vi har idag relativt snart, säger Mattias Johnsson.
Personalförsörjning är ett område som återkommer i samtalen med de anställda på Arméstaben. Armén ska växa snabbt, både i volym och i uppgifter, men försörjningen av personal hänger inte riktigt med. Tillväxten på staben i Enköping sker främst genom civila tjänster, medan officerskåren växer långsamt.
– Rent organisatoriskt ska vi nog ha fler fasta befattningsrader, men för att kunna bemanna organisationen med militär kompetens tillämpar vi tidsbegränsad placering och ökar rörligheten. Det gör att av officerarna som arbetar här, runt 130, är ungefär 70 på tidsbegränsad placering och pendlar hit, säger Stefan Jansson.
Totalt finns det 300 befattningar på Arméstaben. Större delen av staben finns i Enköping, men ett 100-tal anställda är utspridda på nio verksamhetsställen ute i landet.
– De är kopplade till förmågor, exempelvis arbetar de som har ansvar för fältarbeten i Eksjö och de som arbetar med stridsfordon sitter i Skövde, säger Stefan Jansson.
Dick Torberger
HR-chef för armén
Dick Torberger är HR-chef för armén och har funktionsledningsansvar för HR-funktionen vid arméns 18 förband. Han bekräftar att personalförsörjningen är en stor utmaning. Armén behöver både fler yrkesofficerare och soldater, men rekryteringsläget skiljer sig kraftigt åt mellan olika delar av landet.
– Vi behöver väldigt mycket människor. Men Sverige är långt, och förutsättningarna är olika i Boden, Revingehed och Sollefteå. Det går inte att tänka att armén är lika överallt och vi måste kunna hantera regionala skillnader. På vissa orter lockar vi personal under några år men de flyttar när familjebildning blir aktuellt. På andra orter är det svårt att rekrytera över huvud taget, säger Dick Torberger.
”Det här har varit ett av de roligaste jobben som jag har haft. Det är fantastiskt att se hur arbetet vi gör här resulterar i materiel och system till organisationen", säger Mattias Johnsson.
Foto: Margareta Bloom Sandebäck
Återanställningar har blivit en viktig källa till kompetensförsörjning, men även det batteriet börjar ta slut. Vakansläget på Arméstaben mildras idag främst genom tillfälliga lösningar och personalrörelser från förbanden, vilket i sin tur ökar belastningen ute i organisationen.
– När det uppstår behov här tittar vi neråt, för det är där vi kan kommendera rörelser. Det innebär att belastningen på förbanden att avdela officerare hit till Arméstaben ökar markant. Och den kommer att öka varje år framöver, säger Stefan Jansson och tillägger:
– Vi måste också skapa strukturer där vi flyttar officerare hit från Högkvarteret. Vi behöver skapa en mer hierarkisk balans där Försvarsstaben inte är lika stor som alla försvarsgrenarna tillsammans utan där vi får en mindre försvarsstab och en bredare förmåga på försvarsgrenstaben.
Frågan om rörlighet, både geografisk och mellan olika nivåer i organisationen, är enligt Stefan Jansson avgörande för att lyckas med bemanningen framåt. Utöver personalförsörjningen av Arméstaben och Försvarsmaktens övriga organisation tillkommer Natobemanningen, vilket innebär fler internationella placeringar och behov av ytterligare ökad rörlighet.
– Våra taktiska officerare kommer framöver att styras hårdare dit de bäst behövs. Förändringsresan pågår men den går ganska långsamt. Det är en omställning och jag har full förståelse för att det inte är alla som gillar det.
Det byggs hela tiden här, det är standard på Arméstaben.
Stefan Jansson berättar att hans egen karriär är en produkt av förbandsnedläggningarna som inleddes på 90-talet. Han har bland annat arbetat på Värmlands regemente i Karlstad och Kristinehamn, Artilleriregementet i Boden, Operativa enheten i Uppsala och Totalförsvarets skyddscentrum i Umeå.
– Flyttcirkusen för mig och min familj inleddes 1991 och jag har arbetat på tolv organisationsenheter. Det är ingen styrka i sig, men det är åtminstone ett argument när man möter personal som har bekymmer med just den här dynamiken, säger han och fortsätter:
– Alla har olika förutsättningar att flytta runt och det har jag stor respekt för. Jag och min familj har flyttat omkring i stor utsträckning och tagit konsekvenserna för det, men det har också skapat möjligheter för oss, säger han och nämner åren i Belgien när han arbetade på Shape, Natos militärstrategiska högkvarter i Mons.
Behovet av att snabbare utveckla officerare till högre taktiska nivåer är tydligt. Stefan Jansson betonar att detta ställer nya krav på förmåner och flexibilitet för att göra officersyrket hållbart i ett modernt samhälle. Den yngre generationen förväntar sig att kunna kombinera tjänsten med ett mer jämställt familjeliv, samtidigt som karriären innebär en lång period av utbildningar och placeringar på olika orter.
– Vi måste skapa förutsättningar för rotationer, bra pendlingsvillkor och möjligheten att välja mellan pendling eller att ta med familjen. Det här är frågor jag har engagerat mig mycket i, men förutsättningarna för mig att göra något är begränsade. Vi kan fatta vissa beslut om pendling, men de större ramarna sätts centralt, säger Stefan Jansson.
”En stor del av vårt arbete handlar om att dra lärdomar från Ukraina och föra dem vidare in i arméns olika verksamheter", säger Johan Althén (t.v).
Foto: Margareta Bloom Sandebäck
En som pendlar till Enköping från Arvidsjaur är överstelöjtnant Johan Althén. Han är chef för underrättelse- och säkerhetssektionen vid Arméstabens genomförandeavdelning. Efter en lång karriär vid jägarbataljonen på Norrlands dragonregemente leder han sedan två år tillbaka arbetet med att ge arméchefen en samlad lägesbild och skapa förutsättningar för säkerhetstjänsten inom arméns förband, både nationellt och i de internationella insatser som pågår.
– Jag är arméchefens underrättelse- och säkerhetschef. Inom ramen för säkerhetstjänsten ser vi till säkerhetstjänsten för de förband som vi har utomlands och vi skapar förutsättningar för säkerhetstjänsten för arméns underställda förband, säger Johan Althén.
Militärregionerna är ansvariga för det direkta säkerhetsarbetet för arméns organisationsenheter, men sektionen arbetar med att stötta och bidra till arméns säkerhetstjänst i stort, förklarar han.
– Det kan exempelvis vara att vi utbildar på arméns metod för säkerhetsskyddsanalys och att vi skapar förutsättningar för att lösa saker kopplat till det som måste skyddas utifrån arméchefens prioriteringar, som anläggningar, personal och materiel.
En central del av sektionens arbete är att omsätta erfarenheter från kriget i Ukraina. I stället för att producera omfattande rapporter ser Johan Althén och hans kollegor till att rätt aktörer kopplas ihop direkt, så att kunskap och innovation snabbt kan användas i projekt, reglementen och materielutveckling.
– En stor del av vårt arbete handlar om att dra lärdomar från Ukraina och föra dem vidare in i arméns olika verksamheter. Många gör väldigt bra saker kopplat till erfarenheterna från Ukraina men det är svårt att beskriva då allt inte alltid kan synas, vilket hör till tjänstens natur, säger Johan Althén.
Han sitter i ett av fikarummen på staben. Ett plötsligt ljud från en högljudd borrmaskin hörs från våningen ovanför.
– Det byggs hela tiden här, det är standard på Arméstaben, konstaterar han med ett leende och förklarar att han har vant sig och knappt hör ljuden längre.
Åter till frågan om trångboddheten på Enköpings garnisonsområde. För två år sedan togs ett första underlag fram för anskaffning av en ny stabsplats för Arméstaben. Alternativen i underlaget, som ska läggas fram senare i höst, innefattar både förvärv av befintlig fastighet och nybyggnation på Enköpings garnison.
– Vi tittar idag på alternativ både i och utanför Enköping. Vi brukar säga en timme från Stockholm och Arlanda. Det hänger ihop med att det ska gå lätt att pendla med tåg och flyg. Sätter man passaren där så är det ungefär det området som vi tittar på, säger Stefan Jansson.
Han berättar att Arméstaben i väntan på ett beslut försöker lösa situationen provisoriskt. Just nu tillförs 40 nya arbetsplatser, nästa år väntas ytterligare 90 platser.
– Det gör att vi kan tunna ut oss och bli mer pragmatiskt grupperade inom våra resurser. Så det finns en framåtriktad plan, även om den fortfarande också är tillfällig.
Fakta
Arméstaben
Arméstaben, AST, utvecklar och leder arméns krigsförband samt underställda organisationsenheter. Bland uppgifterna finns operativ planering, förbandsproduktion av krigsförband och organisationsenheter samt upprätthållande av enheter i beredskap. Därtill arbetar staben bland annat med vidmakthållande av materiel och genomförande av nationella och internationella insatser. Staben består av en genomförandeavdelning, planeringsavdelning, rustningsavdelning och stabsavdelning. AST har 300 medarbetare på 9 organisations-enheter.
Idag har arméchef generalmajor Jonny Lindfors 18 direkt underställda chefer i produktionsdelen. Inom ramen för pågående strukturdirektiv kommer armén att tillföras organisationsenheter, däribland Militärhögskolan Karlberg.
Källa: Arméstaben.
