Senast publicerat
Senast publicerat:

Nytt FOI-projekt om skador efter dödligt skjutvapenvåld

Skottskador kan berätta mycket om motståndarens ammunition, det optimala taktiska uppträdandet med skyddsutrustning och hur sjukvården behöver dimensioneras för att klara ett väpnat anfall mot Sverige. I en ny studie undersöker forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, vapenverkan av bland annat automatkarbin AK 47.

Maria Widehed
Kalashnikov AK-47

Foto: Istock

I ett nytt projekt undersöker Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och Rättsmedicinalverket, RMV, sårkanaler hos människor som utsatts för dödligt skjutvapenvåld. Tidigare forskning och praktiska erfarenheter har visat att det finns skillnader mellan skottskador beroende på vilken sorts ammunition som använts.

– Men egentligen är det svårt att veta vilken forskning som finns, mycket kunskap är av integritetskritisk karaktär som man länder emellan inte delar med sig av. Vår forskning ska presenteras på en konferens i september. Ingen säger förstås ”oj, det där visste vi inte”, men det har varit ett väldigt stort intresse kring det här projektet, säger David Andersson, forskare på FOI:s avdelning Vapen, skydd och säkerhet.

Det finns tidigare forskning om vad som händer när ammunition interagerar med gelatin eller tvål.

– I USA gjorde man under 70-talet en stor studie där man jämförde olika projektiler och effekten i mjukvävnaden på djur. I Sverige bedrev dåvarande Försvarets forskningsanstalt, FOA, liknande forskning, men inte ur ett vapenverkansperspektiv. Bakgrunden till vår studie är att RMV har systematiserat skjutvåldsdata, och att kunna hämta in data från människor i den här stora skalan är mig veterligen något unikt, säger David Andersson.

I förstudien har projektgruppen undersökt sårkanaler orsakade av två olika sorters ammunition, för att se om det går att skapa kvantitativa modeller av dem. Datan ligger till grund för vidare forskning om skottriktningar.

Det här är intressant för att se hur kroppsskydd bör dimensioneras, men även för att dra slutsatser om det taktiska uppträdandet.

– Vi har parallellt börjat titta på hur riktningarna ser ut rent geometriskt och börjat jämföra med skyddsutrustning, säger David Andersson och fortsätter:

– Det här är intressant för att se hur kroppsskydd bör dimensioneras, men även för att dra slutsatser om det taktiska uppträdandet. Soldaters och officerares agerande i kroppsskyddet är en jätteviktig komponent i hur effektivt det kommer att vara.

Liknande läsning:

Ett annat syfte med studien är att få underlag för sjukvårdsdimensionering. FOI är en av de myndigheter som arbetar i regeringsuppdraget med att ta fram nyckeltal och uppskattningar av hur hälso- och sjukvården behöver dimensioneras för att klara ett väpnat anfall mot Sverige.

– En viktig del i den svenska totalförsvarsförmågan är att göra mass-skadeplaner, då behöver vi veta vilka skador vi ser. Det handlar om att kunna räkna på hur mycket morfin man behöver köpa in eller hur många vårdplatser det behövs, där är detta en viktig pusselbit.

Man vill också öka kunskapen kring vilka slutsatser som går att dra utifrån utseendet på en dödlig skottskada, exempelvis om det går att se vilken typ av vapen och ammunition som har använts, vilket skjutavståndet har varit och om kulan har gått igenom något annat material innan det träffat kroppen.

Totalt har forskarna inom förstudien och som underlag till uppföljande forskning studerat drygt tvåhundra olika sårkanaler. De kommer från niomillimeters pistolsammunition och gevärsammunition, samma som används i automatkarbin Kalasjnikov AK 47. – I framtiden hade det varit intressant att också få fram data över 5,56-millimetersammunition, som är vanligt i Sverige och Nato men även hos främmande makt. Det viktigaste med den här typen av forskning är att förstå vilken typ av skador våra svenska soldater kan utsättas för så de kan få den absolut bästa vården vi kan ge.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande", skriver debattskribenterna i en replik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Ulrika Modéer anför två huvudsakliga argument varför Sverige inte bör följa Finlands, Polens och de baltiska staternas exempel och frånträda Ottawakonventionen. Det första är att minor ligger kvar länge efter en konflikt och utgör därmed en fara för civilbefolkningen, samt att andra länder har funnit vägar att kompensera för bristen på truppminor i sina försvarsmakter. Inget av argumenten håller hela vägen vid en granskning. 

    Moderna truppminor, sådana som skulle kunna vara aktuella för svensk del, är konstruerade för att desarmera (bli ofarliga) sig själva efter viss tid.  Minorna förvaras också i lager och placeras ut först i ett skarpt läge. De utgör därför inte samma hot mot civilbefolkningen som äldre truppminor, vilket historiskt lett till de tragiska följder Ulrika Modeér beskriver.

    Påståendet att andra länder, exemplifierat med Tyskland och Storbritannien, inte debatterar frågan därför att de funnit metoder att kompensera bristen av truppminor är ytterst förvånande. Problemet med avsaknaden av truppminor har väckts i såväl det brittiska parlamentet som i Bundestag kopplat till behovet att återskapa militär förmåga med vilken man kan möta ett eventuellt ryskt angrepp.

    Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    En inte onaturlig reaktion på det fullskaliga angreppet på Ukraina 2022 och på de vidrigheter den ukrainska civilbefolkningen utsätts för i de ockuperade områdena. Enligt senaste Freedom Houserapporten är det värre att leva under Kremls styre i Donbass än Nordkorea. Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    Den moraliska, politiska och etiska frågan handlar därför inte om huruvida minor är hemska. Det är de. Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande.

    Debatten förs nu i flera länder av politiker och militärer som ser vad som står på spel. Frontstaterna gick först. Andra kommer sannolikt att följa efter av samma skäl. 

    P.S. Vi välkomnar att Röda korset tycks vara överens med oss om att svensk militär personal inte ska kunna dömas för att de hanterat minvapnet i Finland och Lettland, i enlighet med dessa länders nationella lagar, och att svensk strafflag därför skyndsamt behöver ändras. Vi tackar för det stödet.

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

     

    Ur arkivet: