Senast publicerat
Senast publicerat:

Kadett på Militärhögskolan Karlberg: ”Tillit är en tvåvägskanal”

Oliwer Nilsson, kadett

Foto: Caisa Rasmussen/TT.

Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tillit är bra, kontroll är bättre, razzia är bäst”. Så lyder ett uttryck som de flesta som gjort värnplikten känner igen. Uttrycket grundar sig i Vladimir Lenins påstådda citat, ”förtroende är bra, kontroll är bättre”, huruvida det stämmer att Lenin faktiskt sagt detta går självklart att diskutera, men att det används flitigt i Försvarsmakten är bara att konstatera. Att principer som förknippas med diktatorer är något som förekommer i Försvarsmakten är förstås problematiskt, men antagligen är det en relik från en svunnen tid från en betydligt mer auktoritär försvarsmakt.

Denna tid hade man förstås kunnat hoppas vara passé, Försvarsmaktens poängterar på sin egen hemsida att dess värdegrund ställer krav på just förtroende. Även Försvarsmaktens ledarskapsmodell, utvecklande ledarskap, som bygger på att vara ett föredöme, visa omtanke och inspirera och motivera beskriver överkontroll som något negativt.

Dessvärre visade sig denna tendens upp sig för oss kadetter på Militärhögskolan Karlberg när vi blev kallade på en kompanisamling morgonen den 20 november. Där fick vi veta att våra boenden blivit låsta och skulle genomsökas av militärpolis. Vi fick endast möjlighet att hämta nödvändiga persedlar om vi blev eskorterade av mentorer från kadettbataljonen och fick veta att detta i så fall skulle komma att antecknas. Detta fick förstås effekten att många avstod från att hämta saker i sina rum. Nästkommande tio timmar spenderades för många helt enkelt genom att inte göra någonting alls, en hel dag som för många blev bortkastad.

Dessvärre skadas förtroendet för skolledningen av händelser som den som inträffade den 20 november, samtidigt som den visar skolledningens skadade tillit för oss kadetter.

Detta beskrevs som en rutinkontroll med hänvisning till förordning (1995:241) om disciplinansvar, men i denna förordning står det ingenting om genomsökningar. I lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret står det däremot att genomsökningar får göras stickprovsvis om det finns anledning att anta att olagliga föremål finns där. Genomsökningen som gjordes var dock inget stickprov, utan en större genomsökning. Samma lag säger att en större genomsökning endast för företas av särskilda skäl. För mig så är ”rutinkontroll” och ”särskilda skäl” en antites. Antingen så sker något på rutin, eller så sker det av särskilda skäl.

För drygt en månad sedan sade skolchefen på en kompaniuppställning att hans förtroende för det 231:a kompaniet var lågt, detta på grund av tidigare händelser där föremål gått sönder på grund av berusade kadetter. Låt mig vara tydlig, att bekämpa en negativ alkoholkultur är positivt. Att låsa ute kadetter ur sina boenden en hel dag för att genomföra genomsökningar av kadetters boenden med tveksamt lagstöd är inte det.

Det är viktigt att komma ihåg att tillit är en tvåvägskanal. Inom officersyrket är det av oerhörd vikt att ens underställda har förtroende för en som chef, precis som det är viktigt för en chef att ha förtroende för sina underställda. Dessvärre skadas förtroendet för skolledningen av händelser som den som inträffade den 20 november, samtidigt som den visar skolledningens skadade tillit för oss kadetter. När skolledningen också i närtid beskrivit att boendesituationen inte är ett problem och att kadetter är vana att bo i logement under värnplikten leder det såklart oss kadetter att ställa frågan, hur ser skolledningen egentligen på oss kadetter?

Vi påminns ofta om att vi är framtidens ledare och blivande officerare i Försvarsmakten, men blir trots det behandlade på ett sätt som skulle kunna jämföras med värnpliktig.

Vi påminns ofta om att vi är framtidens ledare och blivande officerare i Försvarsmakten, men blir trots det behandlade på ett sätt som skulle kunna jämföras med värnpliktiga. Skall kadetter kunna utvecklas till framtida ledare som både har förtroende för sina soldater och sjömän och får förtroende från dessa kan vikten av förtroende inte bara poängteras i värdegrunden och på ledarskapslektioner. Det måste även genomsyra organisationen. När organisationen på Karlberg snarare genomsyras av dålig tillit mellan ledning och kadetter skapar detta ett destruktivt förhållningssätt som kan sammanfattas i uttrycket ”tillit är bra, kontroll är bättre”, där razzior av militärpolisen blir ett uttryck för detta.

Vår tid på Karlberg kommer självfallet att prägla våra fortsätta karriärer och engagemang i Försvarsmakten. Om den tiden då präglas av låg tillit kommer det oundvikligen att forma oss som officerare och mynna ut i organisationen. För att vi inte skall bli en organisation som tycker att tillit är bra och kontroll är bättre bör vi på riktigt ställa oss frågan om det verkligen är den kulturen vi vill ha i vår försvarsmakt. 

 

Skolledningen på Militärhögskolan Karlberg har erbjudits möjlighet att skriva en replik på ovanstående debattinlägg, men har tackat nej. /Redaktionen. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Ungdomar till välutbildade föräldrar med höga inkomster blir oftare antagna till militär grundutbildning än dem från socioekonomiskt svaga familjer. Bland värnpliktiga som utbildas mot befälsbefattning är skillnaderna som störst. Det visar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga vid Ledningsregementet.
    Det finns ett tydligt samband mellan inskrivning till värnplikt och socioekonomisk status, visar en rapport från FOI. Ju högre utbildning föräldrarna har desto vanligare är det att bli inskriven till värnplikt.

    Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

    I höstas kom en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som visar att socioekonomisk status inte spelar någon roll för ungdomars inställning till värnplikten. Ungdomar till lågutbildade föräldrar med låga inkomster var ungefär lika intresserade av att göra lumpen som dem i andra samhällsklasser. Däremot finns det tydliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper utifrån vem som faktiskt gör lumpen.

    Enligt FOI-studien, Vem får försvara Sverige, som publicerades under våren är ungdomar från resursstarka familjer överrepresenterade bland de värnpliktiga. Av de cirka 500 000 totalförsvarspliktiga födda mellan 2000 och 2004 som ingår i studien, har 42 procent högutbildade föräldrar. Bland dem som faktiskt skrivs in till värnplikt stiger andelen till närmare 60 procent.

    – Värnplikten är inte den sociala smältdegel den en gång var. Många har fortfarande uppfattningen att värnplikten är en arena för social integration och att deltagandet i militären jämnar ut skillnaderna mellan olika samhällsklasser, men det stämmer inte, säger Peter Bäckström, forskare vid FOI som lett undersökningen.   

    Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten

    Skillnaderna mellan dem som vill göra värnplikten och de som får göra den, ökar i takt med föräldrarnas utbildningsnivå. Störst är överrepresentationen av ungdomar vars föräldrar har en forskarutbildning. Lägger man även till andra faktorer som om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte och om familjen någon gång tagit emot ekonomiskt bistånd, blir skillnaderna ännu tydligare.

    – Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten. Även där är barn till socioekonomiskt starka föräldrar överrepresenterade. Egentligen är det inte särskilt konstigt, men jag tror inte att vare sig allmänheten eller politikerna alltid är medvetna om det, säger Peter Bäckström.

    Peter Bäckström, FOI.

    Peter Bäckström

    Forskare på FOI

    Studien visar också ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och vilken sorts värnpliktsutbildning som individen genomför. Flest deltagare från resursstarka familjer är det bland dem som utbildas till en befälsbefattning. Närmare 70 procent av de som skrevs in på en längre befälsutbildning hade högutbildade föräldrar, vilket kan jämföras med 55 procent av de som utbildades mot en soldatbefattning.

    Enligt rapporten motsvarar sammansättningen i värnpliktskullarna som går den längre befälsutbildningen, den fördelningen av studenter som råder på läkarprogrammet. Men den sociala snedrekryteringen beror inte på att Plikt- och prövningsverket gör något fel vid mönstring och uttagning till värnplikten. Peter Bäckström konstaterar att myndigheten följer de direktiv och lagar som politikerna beslutat om.

    Ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra.

    – Det handlar alltså inte om någon godtycklighet eller medveten särbehandling. Plikt- och prövningsverket har till uppgift att välja ut dem som är bäst lämpade för uppgiften och ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra, säger han.  

    Enligt Peter Bäckström är det av stor nytta för samhället att försvaret har tillgång till högpresterande ungdomar. Samtidigt konstaterar han att denna nytta måste vägas mot värnpliktens kostnader och att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är tveksamt om det är effektivt att blivande toppstudenter kommer in på arbetsmarknaden ett år senare än andra.

    Det är heller inte säkert att de som antas till grundutbildningen också är de som är mest intresserade av att efter värnplikten ta anställning som soldat eller söka till Officersprogrammet. I slutändan är värnplikten också en rättvisefråga som handlar om vem som ska försvara Sverige.

    – I fredstid kan det vara lätt att tänka på värnplikten som en utbildning eller ett privilegium.  Men i slutändan handlar det om att försvara Sverige och Nato och det är förenat med risker, säger Peter Bäckström och fortsätter:

    – Till syvende och sist handlar det om vem som ska bära bördan av kriget. Man kan se värnplikten som en slags beskattning och i det perspektivet är frågan om vem som gör lumpen inte trivial.

    Ur arkivet: