Senast publicerat
Senast publicerat:

Kadett på Militärhögskolan Karlberg: ”Tillit är en tvåvägskanal”

Oliwer Nilsson, kadett

Foto: Caisa Rasmussen/TT.

Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tillit är bra, kontroll är bättre, razzia är bäst”. Så lyder ett uttryck som de flesta som gjort värnplikten känner igen. Uttrycket grundar sig i Vladimir Lenins påstådda citat, ”förtroende är bra, kontroll är bättre”, huruvida det stämmer att Lenin faktiskt sagt detta går självklart att diskutera, men att det används flitigt i Försvarsmakten är bara att konstatera. Att principer som förknippas med diktatorer är något som förekommer i Försvarsmakten är förstås problematiskt, men antagligen är det en relik från en svunnen tid från en betydligt mer auktoritär försvarsmakt.

Denna tid hade man förstås kunnat hoppas vara passé, Försvarsmaktens poängterar på sin egen hemsida att dess värdegrund ställer krav på just förtroende. Även Försvarsmaktens ledarskapsmodell, utvecklande ledarskap, som bygger på att vara ett föredöme, visa omtanke och inspirera och motivera beskriver överkontroll som något negativt.

Dessvärre visade sig denna tendens upp sig för oss kadetter på Militärhögskolan Karlberg när vi blev kallade på en kompanisamling morgonen den 20 november. Där fick vi veta att våra boenden blivit låsta och skulle genomsökas av militärpolis. Vi fick endast möjlighet att hämta nödvändiga persedlar om vi blev eskorterade av mentorer från kadettbataljonen och fick veta att detta i så fall skulle komma att antecknas. Detta fick förstås effekten att många avstod från att hämta saker i sina rum. Nästkommande tio timmar spenderades för många helt enkelt genom att inte göra någonting alls, en hel dag som för många blev bortkastad.

Dessvärre skadas förtroendet för skolledningen av händelser som den som inträffade den 20 november, samtidigt som den visar skolledningens skadade tillit för oss kadetter.

Detta beskrevs som en rutinkontroll med hänvisning till förordning (1995:241) om disciplinansvar, men i denna förordning står det ingenting om genomsökningar. I lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret står det däremot att genomsökningar får göras stickprovsvis om det finns anledning att anta att olagliga föremål finns där. Genomsökningen som gjordes var dock inget stickprov, utan en större genomsökning. Samma lag säger att en större genomsökning endast för företas av särskilda skäl. För mig så är ”rutinkontroll” och ”särskilda skäl” en antites. Antingen så sker något på rutin, eller så sker det av särskilda skäl.

För drygt en månad sedan sade skolchefen på en kompaniuppställning att hans förtroende för det 231:a kompaniet var lågt, detta på grund av tidigare händelser där föremål gått sönder på grund av berusade kadetter. Låt mig vara tydlig, att bekämpa en negativ alkoholkultur är positivt. Att låsa ute kadetter ur sina boenden en hel dag för att genomföra genomsökningar av kadetters boenden med tveksamt lagstöd är inte det.

Det är viktigt att komma ihåg att tillit är en tvåvägskanal. Inom officersyrket är det av oerhörd vikt att ens underställda har förtroende för en som chef, precis som det är viktigt för en chef att ha förtroende för sina underställda. Dessvärre skadas förtroendet för skolledningen av händelser som den som inträffade den 20 november, samtidigt som den visar skolledningens skadade tillit för oss kadetter. När skolledningen också i närtid beskrivit att boendesituationen inte är ett problem och att kadetter är vana att bo i logement under värnplikten leder det såklart oss kadetter att ställa frågan, hur ser skolledningen egentligen på oss kadetter?

Vi påminns ofta om att vi är framtidens ledare och blivande officerare i Försvarsmakten, men blir trots det behandlade på ett sätt som skulle kunna jämföras med värnpliktig.

Vi påminns ofta om att vi är framtidens ledare och blivande officerare i Försvarsmakten, men blir trots det behandlade på ett sätt som skulle kunna jämföras med värnpliktiga. Skall kadetter kunna utvecklas till framtida ledare som både har förtroende för sina soldater och sjömän och får förtroende från dessa kan vikten av förtroende inte bara poängteras i värdegrunden och på ledarskapslektioner. Det måste även genomsyra organisationen. När organisationen på Karlberg snarare genomsyras av dålig tillit mellan ledning och kadetter skapar detta ett destruktivt förhållningssätt som kan sammanfattas i uttrycket ”tillit är bra, kontroll är bättre”, där razzior av militärpolisen blir ett uttryck för detta.

Vår tid på Karlberg kommer självfallet att prägla våra fortsätta karriärer och engagemang i Försvarsmakten. Om den tiden då präglas av låg tillit kommer det oundvikligen att forma oss som officerare och mynna ut i organisationen. För att vi inte skall bli en organisation som tycker att tillit är bra och kontroll är bättre bör vi på riktigt ställa oss frågan om det verkligen är den kulturen vi vill ha i vår försvarsmakt. 

 

Skolledningen på Militärhögskolan Karlberg har erbjudits möjlighet att skriva en replik på ovanstående debattinlägg, men har tackat nej. /Redaktionen. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    När David Carlqvist skadade knät upptäckte han att han inte hade den sjukvårdsförsäkring han trott.

    David Carlqvist
    David Carlqvist

    Det var under det sista genomförandet det hände, såklart. Egentligen var det inte ens det sista, det här var det extra, det jag ville göra för att säkerställa att en av soldaterna verkligen hade förstått.

    Skyddsvaktsutbildningen är långt ifrån den farligaste verksamheten som bedrivs inom Försvarsmakten. Men blir man som instruktör nedbrottad av taggade 19-åriga värnpliktiga tillräckligt många gånger så, förr eller senare, kommer skadan.

    Men inte för mig. Som skyddsvaktsexaminator hade jag utbildat flertalet officerare och uppemot tusen värnpliktiga över årens lopp, utan en enda skada mer än några blåmärken.

    Men så var det den där kvällen precis innan semestern. Det där extra genomförandet. Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Det var inte de värnpliktigas fel, det är sånt som händer. Men det hände likväl. Det initiala beskedet var att knät var för svullet för att kunna ställa en diagnos. Sommaren kom och gick, och efter semestern konstaterade läkaren på Försvarshälsan att det behövdes en magnetröntgen.

    Och det var då jag förstod. Jag trodde, oinsatt som jag var, att för skador som uppstod i tjänsten hade jag givetvis en sjukvårdsförsäkring. Men icke.

    Här finns det anledning att stanna upp vid begreppen en stund. Många av er vet säkerligen skillnaden på en sjukförsäkring, en olycksfallsförsäkring, och en sjukvårdsförsäkring. Men för de av er som inte vet: En sjukförsäkring och en olycksfallsförsäkring innebär i praktiken att du får pengar. En sjukvårdsförsäkring å andra sidan är en försäkring som innebär att du får rätt vård snabbare.

    Och det var en sådan jag trodde jag hade som försvarsmaktsanställd. Men det hade jag alltså inte. Det har ingen av er som läser heller. Blir ni skadade i tjänsten kommer ni, precis som jag, bli hänvisade till den allmänna vården. Till vårdköerna, till brottandet med byråkratin, till remissernas förlovade land där klockorna går i ultrarapid. Detsamma gäller för alla de tusentals unga killar och tjejer vi varje år pliktar in. ”Välkommen, du måste vara här. Det här är farlig och fysiskt krävande verksamhet med hög skaderisk. Blir du skadad skickar vi dig till en vårdkö. Enjoy.”

    Det är inte i sin ordning. Militär verksamhet är krävande och riskfylld. Vi går sönder ibland. Marschfrakturer, brutna ben, överbelastade ryggar, ja ni vet själva. För att då inte tala om de betydligt allvarligare skador som ibland tyvärr uppstår. Men vad gör arbetsgivaren då? Skickar oss till regionerna.

    I en optimal värld hade Försvarsmakten haft en egen sjukvårdsorganisation, med röntgenapparater, ortopeder, och kirurger. Men vår myndighet är för liten för det. Vi är inte den amerikanska krigsmakten.

    Istället borde vi ha sjukvårdsförsäkringar, genom vår arbetsgivare. Det är ett fullt rimligt krav att ställa. Men till dess att Högkvarteret finner för gott att ge oss dylika försäkringar har vi inget annat val än att förlita oss på oss själva. Som medlemmar i Officersförbundet har vi rabatt på bland annat sjukvårdsförsäkring genom If.

    Det är fortfarande en dyr försäkring, den kostar flera tusenlappar per år. Jag struntade i att teckna en dylik, för jag trodde, korkat nog som sagt, att jag hade en sådan om skadan var tjänsterelaterad.

    Gör inte om mina misstag. Teckna en sjukvårdsförsäkring, åk aldrig sista åket, och bli aldrig nedbrottad av värnpliktiga en extra gång när ni egentligen redan är klara med utbildningspasset.

    Ur arkivet: