Senast publicerat
Senast publicerat:

Nytt reglemente ska hantera arméns roll i framtiden

Ett nytt taktikreglemente i armén, AR Taktik 23, håller på att införas i Försvarsmakten. Reglementet är ett inriktande dokument för arméförbandens taktik, markoperationer och ledning av högre förbandsnivåer. AR Taktik 23 ger en inriktning för det nationella försvaret, men är samtidigt en tydlig anpassning mot Nato.

Josefine Owetz
Projektet att revidera arméns taktikreglemente har bedrivits av Markstridsskolan med stöd av arméns samtliga förband. Vid varje organisationsenhet har lokala arbetsgrupper funnits. Foto: Bezav Mahmod/Försvarsmakten

Våren 2021 fick Markstridsskolan, MSS, i uppdrag av arméchefen att omarbeta arméns taktikreglemente, AR Taktik. Reglementet, som uttrycker arméchefens inriktning för arméförbandens strid och taktik, lyder under Försvarsmaktens doktrin och är ett inriktande dokument för markoperationer och taktik med högre förband i form av division och brigad.

Anledningen till revideringen var att det fanns ett behov av att skapa en spårbarhet till Militärstrategisk doktrin 2022 (MSD 22) och Doktrin för gemensamma operationer 2020 (DGO 20). Arméns föregående taktikreglemente kom 2013 och det behövdes en anpassning av AR Taktik till dagens läge, förklarar brigadgeneral Rickard Johansson, chef för Markstridsskolan. 

– Bakgrunden till detta hänger ihop med den utveckling som armén befinner sig i. Vi kommer från en 20-årig period av internationella insatser. Nu ska vi utveckla och skapa brigadförmåga i divisions ram och återta förmågor i en ny kontext. I och med detta behövde vi överse och anpassa vårt reglemente vilket vi nu gjort, säger Rickard Johansson.

Det nya taktikreglementet är det första reglementet som bryter den gamla traditionen om att bara prata om svenskt territorium. AR Taktik 23 ger en inriktning för det nationella försvaret, men är samtidigt en tydlig anpassning mot Nato. Reglementet uttrycker arméns inriktning att genomföra operationer med fokus på högre förband, det vill säga brigader i divisions ram som är inordnade i en överordnad kårstruktur.

Liknande läsning:

– Avseende hur man stridstekniskt och taktiskt uppträder med förband tillsammans med andra, så har vi inhämtat kunskap från andra nationer som ingår i Nato. Vi har tagit till oss ett antal storheter som vi behöver förstå och förhålla oss till när vi ska uppträda i ett multinationellt sammanhang. Vi får vara ödmjuka inför att vi kommer att hamna i ett helt nytt sammanhang, säger Rickard Johansson.

» Vi försöker lyfta fram att taktiken måste anpassas till den nya och förändrade situationen i omvärlden. Att fienden inte bara kommer till Sveriges gräns, utan att det kan vara i Finland och Baltikum. «

Överstelöjtnant Stefan Eriksson, chef för taktik- och studiesektionen på Markstridsskolan, har varit projektledare för det nya reglementet och stödjer arméstaben i införandet av AR Taktik. I slutet av november är han på plats på Livgardet i Kungsängen för en genomgång av det nya reglementet. I salen sitter det representanter från kompani-, bataljon- och brigadnivå.

Han inleder med att betona att det är viktigt att ha med sig historiken om arméns taktikreglementen. ”Vi är beroende av vår historia”, säger han och berättar att tidigare utgåvor kommit ut 1952, 1963, 1982, 1995 och 2013.

– Vi är påverkade av det som står i våra tidigare reglementen. Förut var inriktningen för att strida med armén ”möta, hejda, slå”-doktrinen. Försvarsplanering och krigsplanering byggde på ett väpnat angrepp i norra Norrland och landstigning på Gotland och i mellersta samt södra Sverige, säger Stefan Eriksson och fortsätter:

– Vi har i dag fått en förändrad strategisk och operativ situation, som blir än tydligare med ett Natomedlemskap. Vi är inte alltid ensamma, utan vi ska försvara Sverige på ett annat lands territorium. Vi kan inte genomföra vår taktik på samma sätt som under kalla kriget. Detta är en riktningsändring mot något nytt och det nya reglementet tar höjd för detta.

Vilka är de viktigaste förändringarna i AR Taktik 23?

– Vi försöker lyfta fram att taktiken måste anpassas till den nya och förändrade situationen i omvärlden. Att fienden inte bara kommer till Sveriges gräns, utan att det kan vara i Finland och Baltikum.

Under året som gått har Stefan Eriksson besökt nästan samtliga av arméns förband och föreläst om AR Taktik 23. Det är tydligt att det finns ett uppdämt behov av att ha diskussioner om frågor som handlar om exempelvis uppdragstaktik, berättar han. På flera förband har det blivit långa samtal. 

– Man pratar inte så ofta om taktik på förbanden upplever jag. I vardagen är det andra frågor som präglar samtalen, som nästa övning eller hur man ska spara på pengar. Det finns ett behov av att diskutera uppdragstaktik och liknande saker.

Vilka frågor har dykt upp kopplat till just uppdragstaktik? 

– Det uppfattas ibland som att det inte är för alla och det finns också vissa frågetecken om hur det ska användas. Budskapet i reglementet är att uppdragstaktik är en ledningsfilosofi och inte en metod och ett nyckelord är uppdragsdialog. Cheferna och deras underställda chefer behöver ha förtroende för varandra, då kan vi ge och ta ansvar. Med ansvaret följer att underställda chefer måste förstå sammanhanget, anpassa sig efter situationen och ta initiativ, säger Stefan Eriksson. 

Projektet att revidera reglementet har bedrivits med Markstridsskolans utvecklingsmetod, som används för att utveckla materiel och typförband. Arbetet har gjorts med stöd av arméns samtliga förband och vid varje organisationsenhet har lokala arbetsgrupper funnits. 

När arbetet påbörjades kom styrningar från dåvarande arméchef Karl Engelbrektson om vad de särskilt skulle titta närmare på, förklarar Stefan Eriksson. De problemområden som valdes ut var innebörden av interoperabilitet, teknikutvecklingens innebörd för taktik, vad svensk doktrin innebär för armén, utvecklingen av operationsmiljön och uppdragstaktik.

Projektet inleddes med ett arbete för att skapa en gemensam syn om bland annat uppdragstaktik och operationsmiljön. I detta skede genomfördes flera seminarier där förbandens arbetsgrupper redovisade svar på frågor. Under arbetets gång har det också genomförts krigsspel, fältövningar och diskussionsspel.

– Vi tror att vi har hittat en gemensam grund för alla i armén, även om det finns skillnader. Situationen när uppdragstaktik tillämpas skiljer sig åt om man är stridsvagnsplutonchef, jägarskvadronchef eller brigadchef. Men det finns en gemensam bottenplatta om hur man är mot varandra som människor. Den skiljer sig inte från vilket förband man tillhör.

» Vi identifierade att för oss finns det frågor som rör civil-militär samverkan som är särskilt för våra förband kopplat till de operationsmiljöer som vi verkar i. «

Hur kommer det nya taktikreglementet att märkas längst ut på linan?

– Fokus är på förbandsnivå när man sätter ihop förband och funktioner. Det blir övning och träning på bataljonnivå och uppåt som främst kommer att påverkas, säger Stefan Eriksson.

Men han framhåller att reglementet har betydelse även för förband som inte har högre förbandsnivåer, som exempelvis Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum och Totalförsvarets skyddscentrum.

– Det finns delar som är samma för alla, som strid och stridssätt. Det förändras inte så mycket. Det som är bra med ett nytt reglemente är att vi får en avstämning på att vi har en gemensam syn på saker och ting. Om man behöver förklara stridens grunder, då tittar man i taktikreglementet för att få en begreppsapparat. 

Vad gäller stridssätt – hur skiljer sig det från tidigare reglementen?

– Vi har valt att behålla stridssätt som beskrivning av metoder för att strida. Men vi har försökt att förenkla och förtydliga beskrivningar och definitioner av dessa i reglementet, för att tydliggöra att det är verktyg för chefer. Hur vi presenterar stridssätten är det nya, det var krångligare i förra versionen. 

Den lokala arbetsgruppen på Livgardet har särskilt belyst civil-militär samverkan i sitt arbete, förklarar kapten Philip de Joussineau de Tourdonnet, chef för planeringssektionen på Livgardets genomförandeavdelning. Civil-militär samverkan, CIMIC, är en funktion för samverkan mellan civila och militära aktörer med målsättning att skapa förhållanden som stödjer genomförandet av en militär operation eller skapar förhållanden som stödjer civila insatser.

– Vi identifierade att för oss finns det frågor som rör civil-militär samverkan som är särskilt viktiga för våra förband kopplat till de operationsmiljöer som vi verkar i, bland annat kopplat till erfarenheter som dragits både under insatser men även större övningar. CIMIC är en del av de gemensamma funktionerna och det är positivt att det tas upp i det nya reglementet säger Philip de Joussineau de Tourdonnet.

Han berättar att de också identifierat att de behöver utveckla sina egna handböcker, bland annat vissa delar i Handbok civil-militär samverkan. Den bilden delas av Stefan Eriksson.

– Den civila dimensionen har inte varit arméns paradgren. Civilläget och hur detta påverkar den militära operationen. Detta perspektiv måste finnas med även på lägre nivåer, säger han. 

AR Taktik 23 fastställdes under Aurora 23 förra våren. Det som sker nu i implementeringen är att reglementet ska börja få påverkan i övningar och utbildningar ute på förbanden och på skolorna. 

– Markstridsskolans träningsenhet arbetar med detta nu. Vi måste till exempel låta chefer få öva under längre tid, hantera konsekvenser, och undvika uppdelningar i moment. Chefer måste få fatta beslut som innebär konsekvenser, säger Stefan Eriksson.

Vad blir nästa steg i införandet?

– På kort sikt ska vi börja följa upp hur förbanden nyttjar taktiken under övningen Brigstri 24 i början av februari. Jag kommer att vara med och titta på om och hur de nyttjar det nya reglementet. 

RickardJohansson-w
Rickard Johansson, Chef Markstridsskolan. Foto:Emil Malmborg

Som chef för Markstridsskolan och 1:a divisionen har Rickard Johansson ansvar för att driva utvecklingen av arméns förmågor i samband med övnings- och träningsverksamhet. På Taktisk kurs armén (Tak A), specialistofficersutbildningen och på Officersprogrammet har AR Taktik 23 börjat användas i undervisningen, berättar han.

– Det diskuteras stridsteknik och taktik med reglementet som stöd på skolorna. Även för oss chefer i krigsförbanden blir reglementet ett rättesnöre i fältövningar, diskussioner, vanliga övningar ute på fältet, för att reflektera hur vi uppträder, hur vi använder armén och hur vi slåss i armén. Då har vi gått från att omsätta texten från ord till handling, säger Rickard Johansson och fortsätter:

– Reglementet utmanar den intellektuella spänsten hos oss alla. Det här är en inriktning för hur vi betraktar oss själva och hur vi använder våra förmågor. Sedan gäller det att kunna omsätta det i praktiken. I den diskussion som uppstår blir det ett utvecklande samtal om hur man tolkar sig själv och sin funktion i det taktiska sammanhanget. Där utgör boken ett grundfundament att leda oss rätt i hur vi bör uppträda med våra förband. Det taktiska uppträdandet ligger sedan på officerens ansvar hur man gör, säger Rickard Johansson. 

Som en del i det fortsatta arbetet kommer Markstridsskolan under året att leda en översyn av Handbok ledning, och se över beskrivningar av ledningsmetoder för bataljon och brigad.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Skärpta antagningskrav och större inflytande för försvarsgrenarna att själva påverka kadetternas utbildning på funktionsskolorna. Officersprogrammet håller på att stöpas om för att bättre matcha Försvarsmaktens behov av officerskompetens. Målet är att förändringarna ska vara införda till höstterminen 2027.

    Linda Sundgren

    Foto: Oscar Olsson/TT

    Sedan ett drygt år pågår ett arbete med att förändra antagningen och strukturen på Officersprogrammet, OP. Förändringsarbetet går under namnet OP 2030, och leds av Försvarsmakten med stöd av Försvarshögskolan. Ett syfte med omgörningen är att på kort tid utbilda kadetter till krigsplaceringsbara officerare.

    – Redan efter första halvåret på Officersprogrammet ska man kunna vara användbar i krigsorganisationen som chef eller operatör. Vi har inte oändligt med tid och därför behöver vi göra den här inriktningen, säger flottiljamiral Jonas Hård af Segerstad, utbildningschef och ställföreträdande chef vid Försvarsstabens genomförandeenhet.

    Men det rör sig inte om någon officersexamen efter en termin, påpekar Försvarshögskolans vicerektor, generalmajor Anders Callert.

    – Det handlar om den absolut lägsta officersnivån och någon som vi skulle kunna skicka till fronten om det vore så. Sedan får man klä på de andra delarna efterhand, säger han.

    För att snabbt kunna utbilda krigsplaceringsbara officerare kommer innehållet i Officersprogrammet att stuvas om. Den försvarsmaktstid som idag är uppdelad i flera kortare perioder i början och slutet av terminerna kommer att bakas samman till en längre period som sträcker sig över hela första terminen.

    Varje försvarsgren får ett stort ansvar för den första terminen.

    – Varje försvarsgren får ett stort ansvar för den första terminen och kan sätta sin egen målsättning för den verksamheten. Ett arméförband kan genomföra en plutonchefsutbildning som vi vet att de vill göra. I flottan kan man även nyttja tiden för att reducera befintlig efterutbildning. Först under termin två kommer Försvarshögskolans utbildningar att sätta igång fullt ut, säger Anders Callert.

    Även kraven på förkunskaper hos dem som erbjuds plats på Officersprogrammet ska höjas. Dels ska alla som antas till utbildningen ha genomfört gruppbefälsutbildning under eller efter värnplikten. Dels ska de ha kunskaper från grundutbildningen som överensstämmer med den inriktning de ska läsa på Officersprogrammet. För att uppnå detta ska försvarsgrenarnas inflytande över både försvarsmaktstiden och antagningen öka.

    – Det är fortfarande en central utbildning och Försvarshögskolan är fortsatt utbildningsanordnare, men försvarsgrenarna ska få större påverkan. Man kommer behöva ha en viss bakgrund från sin grundutbildning kopplat till den inriktning man läser på Officersprogrammet, säger Jonas Hård af Segerstad.   

    Jonas Hård af Segerstad

    Jonas Hård af Segerstad

    Försvarsmaktens utbildningchef

    En annan ambition med omgörningen är att öka överrensstämmelsen mellan utbildningen och Försvarsmaktens behov av kompetens. 

    – Under några år har vi varit väldigt glada över att det är många som vill läsa till officer, och det är bra, men nu behöver vi tydligare rikta utbildningen mot Försvarsmaktens behov, säger Jonas Hård af Segerstad och fortsätter:

    – Behöver vi en officer med viss sorts kompetens, exempelvis inom teknik, då ska vi kunna styra antagningen så att det är just tekniker vi utbildar.

    Även Anders Callert menar att stärka försvarsgrenarnas inflytande är rätt väg att gå.

    – De som har bäst möjlighet att avgöra vilka som är mest lämpade som officerare är de som ansvarar för grundutbildningen, och det är försvarsgrenarna. Därför kommer de få mycket att säga till om, säger han.

    Om vi behöver fler av en viss kategori då måste vi rikta ett visst antal platser mot det behovet.

    En annan förändring kopplat till Officersprogrammet är att kadetterna ska välja inriktning på utbildningen i ett tidigare skede än vad som nu är fallet. Idag sker valet en bit in på första terminen, men i det nya systemet är ambitionen att inriktningen ska vara beslutad tidigare än idag.   

    – Om vi behöver fler av en viss kategori då måste vi rikta ett visst antal platser mot det behovet, och det är försvarsgrenarnas och förbandens behov som ska styra. Det kommer också stärka relationen mellan kadetterna och förbanden, vilket vi tror bara är en fördel, säger Jonas Hård af Segerstad.

    Generalmajor Anders Callert, vicerektor FHS.

    Anders Callert

    Vicerektor Försvarshögskolan

    – Vi har länge byggt vår verksamhet på ett frivilligt system. Under flera år hade vi frivillig grundutbildning och sedan en stor frihet för kadetterna att välja inriktning på Officersprogrammet, säger Anders Callert och fortsätter:

    – Men som arbetsgivare kan man vara mycket tydligare och tala om att det är de här jobben som finns. I slutändan måste Försvarsmakten fungera och ha täckning på alla områden.

    Att de skärpta antagningskraven kan leda till minskade kadettkullar är en risk värd att ta, menar de.

    – Att som idag ha över 300 kadetter som startar varje år har vi långsiktigt inte behov av. Det är bättre att vi får in rätt individer och att förbanden får de officerare med den kompetens de behöver. Vi kan acceptera att det blir något färre kadetter om precisionen blir bättre, säger Jonas Hård af Segerstad.

    Om vi skulle hamna i ett läge där vi behöver snabbutbilda officerare, då har vi en metod för det.

    Några större förändringar av kursinnehållet på OP planeras däremot inte. Enligt de synpunkter som försvarsgrenarna inkom med inför omgörningen, framkom att de är belåtna med innehållet i utbildningen, säger Anders Callert. 

    – Försvarsgrenarna är mycket nöjda med innehållet och kadetterna ska fortfarande ha det antal högskolepoäng som krävs för examen. Det vi gör nu är framför allt en ompaketering.

    Jonas Hård af Segerstad säger att han ser flera fördelar med omstruktureringen av OP. Inte minst när det gäller att uppnå målet att snabbt utbilda krigsplaceringsbara officerare.

    – Om vi skulle hamna i ett läge där vi behöver snabbutbilda officerare, då har vi en metod för det. Och det vi ser i omvärlden tyder på att ett sådant behov kan uppstå. Då vet vi hur vi skulle kunna ställa om utbildningen till enterminsutbildningar för att snabbt få fram officerare.

    Ambitionen är att förändringarna kopplade till Officersprogrammet ska vara införda till starten av höstterminen 2027.

     

    Ur arkivet: