Senast publicerat
Senast publicerat:

Stort behov av nya dyksystem och tryckkammare i Försvarsmakten

Med säkrare dyktabeller och en ny gasblandning i dykflaskorna återtas Försvarsmaktens dykförmåga bit för bit. Samtidigt börjar utrustningen bli gammal och om den inte omsätts snart hotar nya dykstopp. Det säger chefer inom Försvarsmaktens dykverksamhet.

Linda Sundgren
Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten
Försvarsmaktens dykförmåga är på väg att återställas efter år av tekniska problem och dykstopp, med nya dyktabeller och nitroxblandningar som minskar risken för dykarsjuka. Samtidigt står verksamheten inför utmaningar med att uppdatera utrustning som snart blir för gammal för användning.

Efter år av tekniska problem och återkommande dykstopp håller dykförmågan inom Försvarsmakten på att återtas. Nya dyktabeller tillsammans med en ny nitroxblandning i dykflaskorna ska minska risken för tryckfallssjuka, eller dykarsjuka som det också kallas. Samtidigt står dykeriverksamheten inför nya och omfattande utmaningar. Framför allt handlar det om behovet av att omsätta materiel som om några år kommer att falla för åldersstrecket.

– Vi använder fyra dyksystem som anskaffades runt 2010, säger Johan Brynger, teknisk systemledare dyk i Försvarsmakten. Livslängden på dem är runt 20 år och från att en upphandling inleds tar det mellan fem och åtta år innan vi har nya grejer på plats. Vi närmar oss alltså end of life och därmed ett nytt dykstopp.

Försvarsmaktens dykeriöverledare, fanjunkare Joakim Andersson, håller med om att det är bråttom att få igång upphandlingen för att inte riskera att tappa dykförmåga längre fram.

– Om vi inte kan påbörja skarp anskaffning senast 2025 ökar risken radikalt för ett tekniskt dykstopp, säger han.

Liknande läsning:

» Om vi inte kan påbörja skarp anskaffning senast 2025 ökar risken radikalt för ett tekniskt dykstopp «

Anledningen till att nyanskaffningen dröjer är brist på pengar, säger de. Dykverksamheten tillförs medel för att vidmakthålla befintlig utrusning, men har inte fått de resurser som krävs för att omsätta systemen.

– Vi lappar och lagar, men systemen börjar bli gamla och det blir allt svårare att hitta reservdelar. Och då ska man komma ihåg att det är livsuppehållande system som vi använder. Det är en farlig verksamhet vi ägnar oss åt, men vi upplever att man inte riktigt förstår allvaret i det vi gör, säger Joakim Andersson och fortsätter.

– Att dyka verkar uppfattas som en hobby, men vi som arbetsgivare har ett ansvar att se till att den dykande personalen inte skadas eller omkommer i arbetet. Det finns fortfarande dykare som har bestående men efter de problem vi hade för tio år sedan med röjdykarsystemet OMD 10.

Det är heller inte enbart dyksystemen som börjar bli till åren. Det gäller även Försvarsmaktens tryckkammare som används vid behandling av dykarsjuka samt kompressorer.

– När det gäller tryckkamrarna är läget än mer akut än för dyksystemen och de går på konstgjord andning i dag. Det finns ett tiotal tryckkammare på land som behöver omsättas och hittills har vi beställt två som ska levereras 2025. Karolinska sjukhuset har meddelat att deras tryckkammare bara är tillgänglig under kontorstid så det är mycket viktigt att våra fungerar, säger Johan Brynger.

Sedan dykverksamheten återupptogs 2019 efter det senaste dykstoppet, pågår ett återtagande av dykförmågan. Nya dyktabeller (Swen 21) med större säkerhetsmarginaler har införts, där risken att drabbas av lindrig dykarsjuka minskat från 2,3 procents risk ner till 1 procent. Riskreduceringen innebär bland annat att man inte dyker lika djupt längre. Förr genomfördes frekventa dyk ner till 60 meter. I dag dyker man regelmässigt till 30 meter och en ansökan om att få dyka på 45 meter har lämnats in till Sjösäkerhetsinspektionen.

» Att dyka verkar uppfattas som en hobby, men vi som arbetsgivare har ett ansvar att se till att den dykande personalen inte skadas eller omkommer i arbetet «

– Vi har fortfarande förmågan att dyka på 60 meter då dyksystem och dykgaser är godkända för detta och skulle vi behöva gå ner till exempelvis en läckande gasledning kan vi göra det. Men då krävs ett beslut om undantag från marinchefen och sjösäkerhetsinspektören. När den nuvarande dykutrustningen byts ut mot modernare materiel räknar vi med att åter kunna dyka till 60 meter, säger Joakim Andersson.

Ytterligare en utmaning inom dykeriet är personalförsörjningen. Enligt Joakim Andersson och Johan Brynger är intresset för deras verksamhet stort och en majoritet av de som genomför värnpliktsutbildningen hos dem vill stanna kvar. Men i brist på utvecklingsmöjligheter är det många som slutar efter några år vilket gör att verksamheten tappar erfarenhet och kompetens.

– Det måste finnas karriärvägar framåt om vi ska kunna behålla personalen, annars riskerar vi att inte kunna bemanna våra dykledarbefattningar. Vår organisation är som ett timglas. Vi är breda i botten och i toppen, men har nästan ingen i midjan. Vi i ledningen börjar bli äldre och vi behöver fylla på med ny personal underifrån, säger Joakim Andersson.

Han berättar att det under senaste dykstoppet beslutades att det skulle finnas en specialistofficersutbildning med inriktning dyk på plats den sista december 2019. Någon sådan existerar fortfarande inte.

– Men nu har vi fått gehör för att det är bråttom och det verkar som att en SO-utbildning ska komma igång till 2025. Även löner och dyktillägg behöver ses över. Individer som trivs med tungt arbete i kyla och mörker på stora dykdjup är tyvärr inte lätta att få tag i, säger Joakim Andersson.

FAKTA

År av problem inom dykeriet

Efter flera fall av dykarsjuka stoppades användningen av röjdykarsystem OMD 10 år 2015. En mängd tester och utvärderingar av systemet genomfördes och slutligen kunde man konstatera att problemen orsakades av läckande dykflaskor. 2016 togs OMD 10 åter i bruk. Sommaren 2018 infördes ett generellt dykstopp – OMD 10-systemet undantaget – i Försvarsmakten sedan Försvarets materielverk, FMV, uppdagat allvarliga brister i hanteringen av dykmateriel. Året därpå återupptogs dykverksamheten, men arbetet med att minska riskerna inom dykeriet har fortgått. Bland annat infördes nya dyktabeller med större säkerhetsmarginaler 2023 och dykflaskorna har fått en ny nitroxblandning.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    När David Carlqvist skadade knät upptäckte han att han inte hade den sjukvårdsförsäkring han trott.

    David Carlqvist
    David Carlqvist

    Det var under det sista genomförandet det hände, såklart. Egentligen var det inte ens det sista, det här var det extra, det jag ville göra för att säkerställa att en av soldaterna verkligen hade förstått.

    Skyddsvaktsutbildningen är långt ifrån den farligaste verksamheten som bedrivs inom Försvarsmakten. Men blir man som instruktör nedbrottad av taggade 19-åriga värnpliktiga tillräckligt många gånger så, förr eller senare, kommer skadan.

    Men inte för mig. Som skyddsvaktsexaminator hade jag utbildat flertalet officerare och uppemot tusen värnpliktiga över årens lopp, utan en enda skada mer än några blåmärken.

    Men så var det den där kvällen precis innan semestern. Det där extra genomförandet. Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Det var inte de värnpliktigas fel, det är sånt som händer. Men det hände likväl. Det initiala beskedet var att knät var för svullet för att kunna ställa en diagnos. Sommaren kom och gick, och efter semestern konstaterade läkaren på Försvarshälsan att det behövdes en magnetröntgen.

    Och det var då jag förstod. Jag trodde, oinsatt som jag var, att för skador som uppstod i tjänsten hade jag givetvis en sjukvårdsförsäkring. Men icke.

    Här finns det anledning att stanna upp vid begreppen en stund. Många av er vet säkerligen skillnaden på en sjukförsäkring, en olycksfallsförsäkring, och en sjukvårdsförsäkring. Men för de av er som inte vet: En sjukförsäkring och en olycksfallsförsäkring innebär i praktiken att du får pengar. En sjukvårdsförsäkring å andra sidan är en försäkring som innebär att du får rätt vård snabbare.

    Och det var en sådan jag trodde jag hade som försvarsmaktsanställd. Men det hade jag alltså inte. Det har ingen av er som läser heller. Blir ni skadade i tjänsten kommer ni, precis som jag, bli hänvisade till den allmänna vården. Till vårdköerna, till brottandet med byråkratin, till remissernas förlovade land där klockorna går i ultrarapid. Detsamma gäller för alla de tusentals unga killar och tjejer vi varje år pliktar in. ”Välkommen, du måste vara här. Det här är farlig och fysiskt krävande verksamhet med hög skaderisk. Blir du skadad skickar vi dig till en vårdkö. Enjoy.”

    Det är inte i sin ordning. Militär verksamhet är krävande och riskfylld. Vi går sönder ibland. Marschfrakturer, brutna ben, överbelastade ryggar, ja ni vet själva. För att då inte tala om de betydligt allvarligare skador som ibland tyvärr uppstår. Men vad gör arbetsgivaren då? Skickar oss till regionerna.

    I en optimal värld hade Försvarsmakten haft en egen sjukvårdsorganisation, med röntgenapparater, ortopeder, och kirurger. Men vår myndighet är för liten för det. Vi är inte den amerikanska krigsmakten.

    Istället borde vi ha sjukvårdsförsäkringar, genom vår arbetsgivare. Det är ett fullt rimligt krav att ställa. Men till dess att Högkvarteret finner för gott att ge oss dylika försäkringar har vi inget annat val än att förlita oss på oss själva. Som medlemmar i Officersförbundet har vi rabatt på bland annat sjukvårdsförsäkring genom If.

    Det är fortfarande en dyr försäkring, den kostar flera tusenlappar per år. Jag struntade i att teckna en dylik, för jag trodde, korkat nog som sagt, att jag hade en sådan om skadan var tjänsterelaterad.

    Gör inte om mina misstag. Teckna en sjukvårdsförsäkring, åk aldrig sista åket, och bli aldrig nedbrottad av värnpliktiga en extra gång när ni egentligen redan är klara med utbildningspasset.

    Ur arkivet: