Senast publicerat
Senast publicerat:

Stort behov av nya dyksystem och tryckkammare i Försvarsmakten

Med säkrare dyktabeller och en ny gasblandning i dykflaskorna återtas Försvarsmaktens dykförmåga bit för bit. Samtidigt börjar utrustningen bli gammal och om den inte omsätts snart hotar nya dykstopp. Det säger chefer inom Försvarsmaktens dykverksamhet.

Linda Sundgren
Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten
Försvarsmaktens dykförmåga är på väg att återställas efter år av tekniska problem och dykstopp, med nya dyktabeller och nitroxblandningar som minskar risken för dykarsjuka. Samtidigt står verksamheten inför utmaningar med att uppdatera utrustning som snart blir för gammal för användning.

Efter år av tekniska problem och återkommande dykstopp håller dykförmågan inom Försvarsmakten på att återtas. Nya dyktabeller tillsammans med en ny nitroxblandning i dykflaskorna ska minska risken för tryckfallssjuka, eller dykarsjuka som det också kallas. Samtidigt står dykeriverksamheten inför nya och omfattande utmaningar. Framför allt handlar det om behovet av att omsätta materiel som om några år kommer att falla för åldersstrecket.

– Vi använder fyra dyksystem som anskaffades runt 2010, säger Johan Brynger, teknisk systemledare dyk i Försvarsmakten. Livslängden på dem är runt 20 år och från att en upphandling inleds tar det mellan fem och åtta år innan vi har nya grejer på plats. Vi närmar oss alltså end of life och därmed ett nytt dykstopp.

Försvarsmaktens dykeriöverledare, fanjunkare Joakim Andersson, håller med om att det är bråttom att få igång upphandlingen för att inte riskera att tappa dykförmåga längre fram.

– Om vi inte kan påbörja skarp anskaffning senast 2025 ökar risken radikalt för ett tekniskt dykstopp, säger han.

Liknande läsning:

» Om vi inte kan påbörja skarp anskaffning senast 2025 ökar risken radikalt för ett tekniskt dykstopp «

Anledningen till att nyanskaffningen dröjer är brist på pengar, säger de. Dykverksamheten tillförs medel för att vidmakthålla befintlig utrusning, men har inte fått de resurser som krävs för att omsätta systemen.

– Vi lappar och lagar, men systemen börjar bli gamla och det blir allt svårare att hitta reservdelar. Och då ska man komma ihåg att det är livsuppehållande system som vi använder. Det är en farlig verksamhet vi ägnar oss åt, men vi upplever att man inte riktigt förstår allvaret i det vi gör, säger Joakim Andersson och fortsätter.

– Att dyka verkar uppfattas som en hobby, men vi som arbetsgivare har ett ansvar att se till att den dykande personalen inte skadas eller omkommer i arbetet. Det finns fortfarande dykare som har bestående men efter de problem vi hade för tio år sedan med röjdykarsystemet OMD 10.

Det är heller inte enbart dyksystemen som börjar bli till åren. Det gäller även Försvarsmaktens tryckkammare som används vid behandling av dykarsjuka samt kompressorer.

– När det gäller tryckkamrarna är läget än mer akut än för dyksystemen och de går på konstgjord andning i dag. Det finns ett tiotal tryckkammare på land som behöver omsättas och hittills har vi beställt två som ska levereras 2025. Karolinska sjukhuset har meddelat att deras tryckkammare bara är tillgänglig under kontorstid så det är mycket viktigt att våra fungerar, säger Johan Brynger.

Sedan dykverksamheten återupptogs 2019 efter det senaste dykstoppet, pågår ett återtagande av dykförmågan. Nya dyktabeller (Swen 21) med större säkerhetsmarginaler har införts, där risken att drabbas av lindrig dykarsjuka minskat från 2,3 procents risk ner till 1 procent. Riskreduceringen innebär bland annat att man inte dyker lika djupt längre. Förr genomfördes frekventa dyk ner till 60 meter. I dag dyker man regelmässigt till 30 meter och en ansökan om att få dyka på 45 meter har lämnats in till Sjösäkerhetsinspektionen.

» Att dyka verkar uppfattas som en hobby, men vi som arbetsgivare har ett ansvar att se till att den dykande personalen inte skadas eller omkommer i arbetet «

– Vi har fortfarande förmågan att dyka på 60 meter då dyksystem och dykgaser är godkända för detta och skulle vi behöva gå ner till exempelvis en läckande gasledning kan vi göra det. Men då krävs ett beslut om undantag från marinchefen och sjösäkerhetsinspektören. När den nuvarande dykutrustningen byts ut mot modernare materiel räknar vi med att åter kunna dyka till 60 meter, säger Joakim Andersson.

Ytterligare en utmaning inom dykeriet är personalförsörjningen. Enligt Joakim Andersson och Johan Brynger är intresset för deras verksamhet stort och en majoritet av de som genomför värnpliktsutbildningen hos dem vill stanna kvar. Men i brist på utvecklingsmöjligheter är det många som slutar efter några år vilket gör att verksamheten tappar erfarenhet och kompetens.

– Det måste finnas karriärvägar framåt om vi ska kunna behålla personalen, annars riskerar vi att inte kunna bemanna våra dykledarbefattningar. Vår organisation är som ett timglas. Vi är breda i botten och i toppen, men har nästan ingen i midjan. Vi i ledningen börjar bli äldre och vi behöver fylla på med ny personal underifrån, säger Joakim Andersson.

Han berättar att det under senaste dykstoppet beslutades att det skulle finnas en specialistofficersutbildning med inriktning dyk på plats den sista december 2019. Någon sådan existerar fortfarande inte.

– Men nu har vi fått gehör för att det är bråttom och det verkar som att en SO-utbildning ska komma igång till 2025. Även löner och dyktillägg behöver ses över. Individer som trivs med tungt arbete i kyla och mörker på stora dykdjup är tyvärr inte lätta att få tag i, säger Joakim Andersson.

FAKTA

År av problem inom dykeriet

Efter flera fall av dykarsjuka stoppades användningen av röjdykarsystem OMD 10 år 2015. En mängd tester och utvärderingar av systemet genomfördes och slutligen kunde man konstatera att problemen orsakades av läckande dykflaskor. 2016 togs OMD 10 åter i bruk. Sommaren 2018 infördes ett generellt dykstopp – OMD 10-systemet undantaget – i Försvarsmakten sedan Försvarets materielverk, FMV, uppdagat allvarliga brister i hanteringen av dykmateriel. Året därpå återupptogs dykverksamheten, men arbetet med att minska riskerna inom dykeriet har fortgått. Bland annat infördes nya dyktabeller med större säkerhetsmarginaler 2023 och dykflaskorna har fått en ny nitroxblandning.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Ungdomar till välutbildade föräldrar med höga inkomster blir oftare antagna till militär grundutbildning än dem från socioekonomiskt svaga familjer. Bland värnpliktiga som utbildas mot befälsbefattning är skillnaderna som störst. Det visar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga vid Ledningsregementet.
    Det finns ett tydligt samband mellan inskrivning till värnplikt och socioekonomisk status, visar en rapport från FOI. Ju högre utbildning föräldrarna har desto vanligare är det att bli inskriven till värnplikt.

    Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

    I höstas kom en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som visar att socioekonomisk status inte spelar någon roll för ungdomars inställning till värnplikten. Ungdomar till lågutbildade föräldrar med låga inkomster var ungefär lika intresserade av att göra lumpen som dem i andra samhällsklasser. Däremot finns det tydliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper utifrån vem som faktiskt gör lumpen.

    Enligt FOI-studien, Vem får försvara Sverige, som publicerades under våren är ungdomar från resursstarka familjer överrepresenterade bland de värnpliktiga. Av de cirka 500 000 totalförsvarspliktiga födda mellan 2000 och 2004 som ingår i studien, har 42 procent högutbildade föräldrar. Bland dem som faktiskt skrivs in till värnplikt stiger andelen till närmare 60 procent.

    – Värnplikten är inte den sociala smältdegel den en gång var. Många har fortfarande uppfattningen att värnplikten är en arena för social integration och att deltagandet i militären jämnar ut skillnaderna mellan olika samhällsklasser, men det stämmer inte, säger Peter Bäckström, forskare vid FOI som lett undersökningen.   

    Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten

    Skillnaderna mellan dem som vill göra värnplikten och de som får göra den, ökar i takt med föräldrarnas utbildningsnivå. Störst är överrepresentationen av ungdomar vars föräldrar har en forskarutbildning. Lägger man även till andra faktorer som om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte och om familjen någon gång tagit emot ekonomiskt bistånd, blir skillnaderna ännu tydligare.

    – Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten. Även där är barn till socioekonomiskt starka föräldrar överrepresenterade. Egentligen är det inte särskilt konstigt, men jag tror inte att vare sig allmänheten eller politikerna alltid är medvetna om det, säger Peter Bäckström.

    Peter Bäckström, FOI.

    Peter Bäckström

    Forskare på FOI

    Studien visar också ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och vilken sorts värnpliktsutbildning som individen genomför. Flest deltagare från resursstarka familjer är det bland dem som utbildas till en befälsbefattning. Närmare 70 procent av de som skrevs in på en längre befälsutbildning hade högutbildade föräldrar, vilket kan jämföras med 55 procent av de som utbildades mot en soldatbefattning.

    Enligt rapporten motsvarar sammansättningen i värnpliktskullarna som går den längre befälsutbildningen, den fördelningen av studenter som råder på läkarprogrammet. Men den sociala snedrekryteringen beror inte på att Plikt- och prövningsverket gör något fel vid mönstring och uttagning till värnplikten. Peter Bäckström konstaterar att myndigheten följer de direktiv och lagar som politikerna beslutat om.

    Ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra.

    – Det handlar alltså inte om någon godtycklighet eller medveten särbehandling. Plikt- och prövningsverket har till uppgift att välja ut dem som är bäst lämpade för uppgiften och ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra, säger han.  

    Enligt Peter Bäckström är det av stor nytta för samhället att försvaret har tillgång till högpresterande ungdomar. Samtidigt konstaterar han att denna nytta måste vägas mot värnpliktens kostnader och att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är tveksamt om det är effektivt att blivande toppstudenter kommer in på arbetsmarknaden ett år senare än andra.

    Det är heller inte säkert att de som antas till grundutbildningen också är de som är mest intresserade av att efter värnplikten ta anställning som soldat eller söka till Officersprogrammet. I slutändan är värnplikten också en rättvisefråga som handlar om vem som ska försvara Sverige.

    – I fredstid kan det vara lätt att tänka på värnplikten som en utbildning eller ett privilegium.  Men i slutändan handlar det om att försvara Sverige och Nato och det är förenat med risker, säger Peter Bäckström och fortsätter:

    – Till syvende och sist handlar det om vem som ska bära bördan av kriget. Man kan se värnplikten som en slags beskattning och i det perspektivet är frågan om vem som gör lumpen inte trivial.

    Ur arkivet: