Senast publicerat
Senast publicerat:

Fpan ska borga för en rättssäker prövning av fel som anställda i Försvarsmakten begår

Varje år inkommer runt 30–40 ärenden om allvarliga fel i tjänsten till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd, Fpan. Misskötsamhet och förtroendeskadligt beteende är återkommande ärenden och den som bedöms skyldig kan tilldelas en varning, få löneavdrag eller bli av med jobbet.

Linda Sundgren
Björn Öberg (illustrationer)

Som de flesta andra myndigheter är Försvarsmakten skyldig att ha en personalansvarsnämnd. Försvarsmaktens personalansvarsnämnd, Fpan, är arbetsgivarens organ för att hantera ärenden där anställda misstänks ha begått tjänstefel och andra förseelser och besluta om eventuella påföljder. 

Nämnden är organiserad inom Försvarsstabens juridiska avdelning på Högkvarteret och dess kansli hanterar årligen runt 30–40 ärenden (under pandemiåren något färre) som rapporteras in från förbanden. Det kan handla om osant intygande, ovälkommet beteende, rattfylleri, olika former av våldshandlingar och så vidare. 

Vissa typer av ärenden är oftare återkommande än andra och en genomgång av de senaste fyra årens verksamhetsrapporter visar att de vanligaste ärendena är ovälkommet beteende (13), misskötsamhet (8) och förtroendeskadligt beteende (6). Men långt ifrån alla personalärenden hamnar hos Fpan. I första hand ska fall av misstänkta förseelser hanteras ute på förbanden. Det är förbandschefen som ska utreda vad som har hänt och bedöma om ärendet kan skötas lokalt eller om det ska skickas vidare till Fpan. 

– Men det är bara Fpan som kan besluta om skiljanden eller utfärda disciplinära påföljder.Det är alltså enbart mindre allvarliga händelser som ska hanteras på förbanden, säger Wilhelm Kaldo, en av tre försvarsjurister som tillsammans med en sekreterare utgör Fpans kansli.

Liknande läsning:

Däremot vill kansliet gärna ha kontakt med förbandet innan ärenden skickas in till Fpan. 

– Vi ser helst att förbanden för en dialog med oss om ärendet är sådant att det ska skickas till Fpan eller om det ska hanteras på annat sätt, exempelvis med ett chefssamtal. Kansliet kan också hjälpa till med att redan i det här skedet informera om förbandet behöver inkomma med mer underlag i ärendet, säger Wilhelm Kaldo.  

De ärenden som kommer in till Fpan bereds av en jurist eller sekreteraren på kansliet. Handläggaren kan ställa frågor till förbandet och begära in kompletterande underlag vid behov. Därefter meddelas den organisationsenhet som gjort anmälan för att de i sin tur ska kunna underrätta den anställde. Om det handlar om ett skiljeärende (uppsägning eller avsked) och den anställde är fackligt ansluten, blir även facket informerat. 

– Vanligtvis brukar det ta en till två månader från att ett ärende kommer in till att det tas upp i nämnden. Eftersom det är människor som berörs försöker vi bereda ärenden skyndsamt så att de kommer upp i nämnden så snart som möjligt, säger Wilhelm Kaldo och fortsätter: 

– Ibland finns det dock orsaker till att ett ärende blir liggande lite längre. Oftast handlar det om att underlaget behöver kompletteras. Under tiden som beredningen pågår får förbandet alltid vägledning i hur de ska underrätta den anställde och de informeras om hur ärendet ligger till i processen. 

Vi ser helst att förbanden för en dialog med oss om ärendet är sådant att det ska skickas till Fpan.

Wilhelm Kaldo, försvarsjurist på Fpans kansli

Arbetet med att bereda och handlägga ärenden utgår från vanlig arbetsrätt och följer gällande lagstiftning, som lagen om offentlig anställning (loa) och lagen om anställningsskydd (las). Man tittar också på praxis från tidigare domar i Arbetsdomstolen för att komma fram till en lämplig påföljd.

När ärendet är färdigberett ska den anställde informeras om vilken påföljd som föreslås. I de fall det handlar om varning eller löneavdrag har individen tio dagar på sig att lämna in ett skriftligt yttrande med sin version.

Handlar det om uppsägning eller avsked har den anställde en vecka på sig att begära en så kallad varselöverläggning med arbetsgivaren och – om denne är medlem i facket – även en facklig företrädare. I skiljeärenden har den anställde också rätt att delta när nämnden sammanträder för att återigen ge sin version.

Wilhelm Kaldo
Wilhelm Kaldo, försvarsjurist på Fpans kansli

Personalansvarsnämnden sammanträder ungefär en gång i månaden under vår och höst och 2022 hölls åtta Fpan-möten. Enligt myndighetsförordningen är det myndighetschefen som ska vara ordförande i en personalansvarsnämnd. I Försvarsmakten har dock ÖB delegerat uppgiften och nu är det chefen för Operationsledningen, generallöjtnant Carl-Johan Edström, som är ordförande.

Övriga försvarsmaktsrepresentanter i Fpan är chefsjuristen, personaldirektören samt en representant som har erfarenhet som förbandschef eller motsvarande. I nämnden ingår även representanter för de tre fackliga förbunden på försvarsområdet: Officersförbundet, Försvarsförbundet och Seko. Facken deltar med en representant vardera, men i nämnden företräder de samtliga arbetstagare och inte bara de egna medlemmarna.

Inför ett Fpan-sammanträde skickas allt underlag ut till nämndens ledamöter för att de ska vara väl förberedda när mötet äger rum.

– Normalt avgörs ärendena samma dag som sammanträdet hålls. Hur många ärenden som tas upp under ett sammanträde varierar från mellan två, tre stycken upp till sju, åtta ärenden. Nämnden är oftast enig, men ibland är det någon som reserverar sig mot ett beslut. Då står motiveringen till reservationen i beslutet eller sammanträdesprotokollet, säger Wilhelm Kaldo. 

Bedömningar görs från fall till fall, men vådaskott och sexuella trakasserier leder oftast till löneavdrag medan grov misskötsamhet ofta leder till skiljande från anställning.

Wilhelm Kaldo, försvarsjurist på Fpans kansli

Fpan prövar frågor om skiljande från anställning, disciplinpåföljd, anmälan om åtal eller avstängning från arbetsplatsen. Under 2022 anmäldes 28 ärenden till personalansvarsnämnden. Sex ärenden återkallades av förbanden, i de flesta fallen på grund av att den anklagade sagt upp sig. Övriga händelser gick vidare för beslut i nämnden. Bland de händelser som Fpan beslutade om ledde sju till löneavdrag. Det handlade om bland annat olovligt bruk av fordon, ovälkommet beteende och utsättande av annan för fara. I sju fall fick den anställde lämna sin tjänst efter att ha gjort sig skyldig till sådant som doping, sexuella övergrepp och aggressivt och hotfullt beteende. 

Utifrån vilka kriterier gör ni bedömningen om vilken påföljd som ska utfärdas? 

– Allt bedöms utifrån hur allvarlig händelsen är och om det skulle hålla för en prövning i Arbetsdomstolen eller om vi har juridiskt stöd för att utfärda påföljd. Om påföljden blir beslut om avsked går personen på dagen utan ersättning. Skulle beslutet överklagas och individen vinner fristen ogiltigförklaras beslutet om avsked och individen får komma tillbaka, säger Wilhelm Kaldo. 

Avsked och uppsägning är de mest kraftfulla åtgärder som Fpan kan besluta om. I båda fallen blir personen i fråga av med jobbet. Skillnaden är att den som sägs upp har en uppsägningstid medan den som avskedas måste lämna sin anställning på dagen, utan rätt till lön eller andra anställningsförmåner. För att avskeda någon krävs grova förseelser som exempelvis förtroendemissbruk, våld, hot eller illojalitet. Av de sju personer som fick lämna Försvarsmakten förra året var det en som blev avskedad.

Fallet hade sin upptakt i en mässaktivitet på ett fartyg där en löjtnant gjorde oönskade närmanden mot en kollega med lägre grad. När han blev tillsagd att sluta blev han våldsam mot två överordnade. Löjtnanten hade också underlåtit att berätta att han tidigare dömts för misshandel.

FAKTA

Så görs en anmälan till Fpan

Ärenden som ska avgöras av Fpan tas upp av nämnden efter anmälan av chefen för den organisationsenhet där den anmälde tjänstgör, med följande undantag:

• Anmälan av personal som är placerad vid Högkvarteret ska göras av chefen för Högkvarteret. Dock ska anmälan av personal vid den Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, göras av chefen för Must. Anmälan av personal som tjänstgör vid specialförbanden ska göras av chefen för specialförbandsledningen.

• Anmälan av yrkes- och reservofficerare samt civilanställda i nivå OF/CF 5-7 ska göras av ÖB.

• De befattningar som tillsätts genom utnämning av regeringen – generallöjtnant, viceamiral, general och amiral – ska inte anmälas till Fpan. Ärenden som rör dessa befattningar prövas istället av Statens ansvarsnämnd. 

• Ärenden som rör tjänstgörande i internationella insatser anmäls inte till Fpan utan prövas av chefen för förbandet eller enheten där den disciplinansvarige tjänstgör.

Källa: Försvarsmaktens interna bestämmelser (FIB 2818:7) samt lag (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. 

Under 2022 tog Fpan emot ytterligare fem ärenden där skiljande från anställning föreslogs som påföljd. Men eftersom de anställda valde att säga upp sig innan ärendena gick upp i nämnden, blev de avskrivna. 

Fpan kan också besluta om löneavdrag, varning och åtalsanmälan. Löneavdrag innebär en reduktion av lönen med 25 procent i högst 30 dagar. Ett ärende som 2022 ledde till avdrag på lönen var en arbetstagare som lånade ett av Försvarsmaktens fordon för privat bruk och bland annat åkte hem för att hämta sina nycklar. Endast ett av de ärenden som Fpan hanterade förra året avskrevs utan åtgärd.

Går det att säga något generellt om hur Fpan ser på och bedömer olika förseelser?

– Bedömningar görs från fall till fall, men vådaskott och sexuella trakasserier leder oftast till löneavdrag medan grov misskötsamhet ofta leder till skiljande från anställning. Ibland använder vi också gamla fall för att få vägledning, säger Wilhelm Kaldo. 

I de fall där nämnden misstänker att en anställd gjort sig skyldig till brott enligt brottsbalken, är man skyldig att göra en åtalsanmälan. Under 2022 var det två ärenden som lämnades vidare till åtal. 

– Vi måste lämna ärenden till åtal även om individen säger upp sig om det misstänkta brottet skedde medan denne var anställd i Försvarsmakten. Fpan behöver inte invänta ett eventuellt domstolsbeslut innan de beslutar i ärendet och det är inte alltid som ett domslut påverkar beslutet i Fpan. Även misskötsamhet som inte är brottslig enligt lag kan vara tillräckligt allvarlig för ett skiljande, säger Wilhelm Kaldo. 

Fpan är ingen domstol och den som föredrar ett ärende i nämnden är ingen åklagare.

Wilhelm Kaldo, försvarsjurist på Fpans kansli​

De beslut som personalansvarsnämnden fattar kan överklagas. I första hand är det den anställde själv som överklagar beslutet, men blir påföljden skiljande från tjänst och personen i fråga är fackligt ansluten, kan facket driva fallet som ett tvisteärende. Om parterna ändå inte kommer överens finns en möjlighet att ta fallet vidare till Arbetsdomstolen. Den som inte är fackligt ansluten kan på egen hand stämma arbetsgivaren i tingsrätten. 

Fpan skapades 1994 i samband med att den nya myndigheten Försvarsmakten bildades. Nämndens ansvarsområde omfattar alla anställda i Försvarsmakten med yrkesofficerare, soldater, sjömän, civilanställda och anställda i Försvarsmaktens reserv. Däremot kan den som har en chefsbefattning som regeringen beslutat om inte anmälas till Fpan utan prövas istället av Statens ansvarsnämnd. Även personal som tjänstgör i internationella insatser utomlands är undantagna från Fpans prövning i frågor som rör disciplinansvar och åtalsanmälan. Den gruppen omfattas omfattas istället av lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret med mera. 

År 2018 genomförde Statskontoret en granskning av personalansvarsnämnder i statliga myndigheter. Rapporten baseras dels på de årliga enkäter som Arbetsgivarverket genomför, dels på intervjuer som Statskontoret gjort med företrädare för sex myndigheter med stor erfarenhet av att hantera personalansvarsärenden, däribland Försvarsmakten. I rapporten framhålls att personalansvarsnämnderna – utöver att besluta i enskilda personalärenden – också kan användas för att skapa en god förvaltningskultur och bidra till att utveckla organisationernas etiska kompass. I Försvarsmakten sprids informationen om Fpan:s arbete genom utbildningar och myndighetens intranät. 

– Förbanden får varje år kopior av våra verksamhetsrapporter och chefer och HR går löpande på arbetsrättsliga utbildningar som omfattar Fpan. Verksamhetsrapporterna finns också på Emilia. Det här anser vi är tillräckligt, säger Wilhelm Kaldo. 

I Statskontorets rapport lyfts det också fram vissa problem och risker kopplade till personalansvarsnämnder. En fråga som berörs är att dessa nämnder kan uppfattas som en domstol av de anställda där den som föredrar ärenden agerar åklagare. Wilhelm Kaldo tycker dock inte att det är ett problem utan menar att det snarare stärker skyddet för den enskilde anställde. 

– Fpan är ingen domstol och den som föredrar ett ärende i nämnden är ingen åklagare. Men i mina ögon är personalansvarsnämnder betydligt mer rättssäkert för den anställde än att beslut om skiljanden ligger hos en enskild chef, som är fallet i det privata näringslivet. Nämnden borgar för en rättssäker hantering av ett ärende och skulle anmälan inte nå upp till lagens krav kommer nämnden inte att bifalla den. Att det finns en arbetstagarrepresentant borgar också för att arbetstagarperspektivet omhändertas.

I Statskontorets rapport lyfts också svårigheten att hantera ärenden i personalansvarsnämnder och besluta om lämpliga disciplinåtgärder utan att hänga ut medarbetare på ett sätt som kan påverka deras fortsatta anställning. 

– Det är klart att det alltid är jobbigt att få en tillrättavisning om man gjort fel, men den omvända situationen, att du aldrig kan få en påföljd oavsett vad du gör, den tror jag ingen av oss vill ha. Som anställd har du lagar, regler och policys att förhålla dig till och om det inte fanns några sanktionsmöjligheter från arbetsgivarens sida skulle du få en helt ohållbar organisation, säger Wilhelm Kaldo. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

I krigets kaos är det avgörande att soldater fortsätter att samverka och fatta beslut. Major Daniel Smith gjorde sina doktorandstudier på motorcykel längs Ukrainas frontlinje. I höstas disputerade han vid Försvarshögskolan, FHS, med en avhandling som utmanar tidigare forskning om vad som möjliggör sammanhållning i strid.

Maria Widehed
Daniel Smith
”Det handlar om att studera utifrån den stridandes perspektiv, att titta på hur det upplevs från marknivå.”

Foto: Filip Erlind

Under tre månader körde du 450 mil med motorcykel för att genomföra etnografiska fältstudier vid frontlinjen i Ukraina under motoffensiven 2023. Vad innebar fordonsvalet?

– Dels att jag kunde ta mig fram även om vägarna korkades igen av massevakuering. Dels visade det sig att motorcykeln blev mer än ett transportmedel, den blev också ett sätt att komma nära människor och miljöer. Motorcykeln signalerade att jag inte var en del av någon organisation. Det öppnade dörrar. Soldater började prata, tipsade vidare, och plötsligt hade jag ett nätverk som gick att arbeta i.

Du kom till Försvarshögskolan 2020 och skulle egentligen forska om något helt annat. Hur förändrade den fullskaliga invasionen av Ukraina dina planer?

– När jag sökte mig till FHS var jag egentligen intresserad av militär kultur mer generellt, men jag blev allt mer intresserad av att titta på vad vi kan lära av de krig som pågått i Europa i modern tid. Vi har så mycket potential i Försvarsmakten, men ibland är det som att vi famlar och inte alls gör rätt saker. Jag hade förberett allt för att åka till Ukraina och studera erfarenheterna efter annekteringen av Krim – men då kom den fullskaliga invasionen och hela planen var bara att vaska.

Väl på plats i ­Ukraina slog det mig att mycket av den etablerade forskningen om sammanhållning i strid inte matchade det jag såg. Därför blev det vad jag studerade.

– Mitt nya fokus blev: vad kan vi lära oss av ett pågående, högintensivt krig i Europa? Väl på plats i Ukraina slog det mig att mycket av den etablerade forskningen om sammanhållning i strid inte matchade det jag såg. Därför blev det vad jag studerade. Det blev mindre en fråga om att testa teori – och mer en fråga om att förstå varför teorierna inte räckte till.

I din avhandling ”Focalizing Warfighters: Combat Cohesion from Below” utmanar du tidigare forskning om sammanhållning i strid. Vad är det i den som du menar brister?

– Avhandlingen utmanar vanliga uppfattningar om vad det är som gör att soldater kan slåss koordinerat när det saknas social sammanhållning och professionell ledning. Det finns i huvudsak två forskningslinjer sedan tidigare. Den ena handlar om social sammanhållning, ”social cohesion”: att soldater slåss för varandra, för gruppen, för ledaren. Tidigare forskning här bygger till stor del på intervjuer med tyska, potentiellt traumatiserade krigsfångar vid fronten. Men den forskningen förklarar inte varför förband kan slåss till sista person.

– Den andra forskningslinjen handlar om professionell sammanhållning, ”professional cohesion”: att soldater slåss för yrkesstolthet. Den handlar om en professionell förmåga att lösa uppgiften, oavsett hur man personligen känner för sina kollegor. Här har man forskat på amerikanska, brittiska och israeliska kontraktssoldater under kriget mot terrorismen. Forskningen är dock gjord på officerare och chefer, som har vunnit de flesta striderna och varit tekniskt överlägsna.

– Båda linjerna har sina styrkor, men gemensamt är att de inte bygger på upplevelser från dem som gör jobbet: soldater i pågående strid. Istället har man intervjuat chefer och gjort enkäter – tittat på struktur och ledarskap. Det är där glappet uppstår, när soldaternas egna berättelser inte är utgångspunkten.

Din forskning tar avstamp i de stridandes egna berättelser. Du använder begreppet ”combat cohesion from below”, vad innebär det?

– Det handlar om att studera utifrån den stridandes perspektiv, att titta på hur det upplevs från marknivå – från soldaten i leran, i skydd, i rörelse, under eld. Mina studier visar att ”combat cohesion”, alltså sammanhållning i strid, inte är ett stabilt tillstånd utan något tillfälligt som uppstår ur tre saker: självbild, ledarskap och gemensam stridsförståelse.

Kan du ge något konkret exempel från intervjuerna?

– Om vi först pratar om självbild. En del soldater svarade initialt att de ”slåss för Ukraina”, men när man fördjupar sig i vad de menar så är det inte tanken på landet som gör att de sticker upp huvudet och börjar skjuta. De slåss inte för dåliga vägar eller ett korrupt system, utan för det som är viktigt för dem – för det livet man förknippar med Ukraina. En av mina slutsatser är att soldater slåss för att fortsätta vara sig själva. Det handlar om att skydda partners, barn, föräldrar – eller framtida barn. En soldat beskrev hur han egentligen hade frisedel, men gick förbi ett rekryteringskontor och ställde sig frågan ”vem är jag egentligen?” och tog värvning där och då.

Mobiltelefonen spelar en stor roll, varför?

– Den var inte bara kommunikation, utan en livlina till den – slarvigt uttryckt – ”civila identiteten”. Det handlar om bilder, chattar och videor hemifrån. Idén om ”vem är jag” var genomgående även i stridsberättelser. En soldat berättade om när han trodde att han skulle dö, han tar fram sin mobil och visar en video där han står i fönstret till ett sönderskjutet hus och filmar en videohälsning till sin fru och sina barn. När han hade filmat klart kunde han ta sig ut och strida igen, det var viktigare att säga hejdå än att hålla sin sektor i eldområdet.

– Smarta telefoner har i Ukraina blivit ett verktyg för att kunna bevara vem man är. Här har vi att lära. Om det blir krig får vi tvingas räkna med att soldater och officerare har med telefonerna, vi behöver guida i hur man gör kloka val och sätta ramverk istället för att förbjuda.

Daniel Smiths avhandling

En av slutsatserna i Daniel Smiths avhandling är att soldater följer ledare som ger dem redskap att fatta egna beslut.

Foto: Filip Erlind

En slutsats är att ledarskapet är en nyckel till sammanhållning, vad visar din studie är ett fungerande ledarskap i strid?

– Soldater följer chefer som de för stunden anser vara värda att följa. De följer chefer som bryr sig och som behandlar dem som vuxna. De följer ledare som ger dem redskapen att våga fatta egna beslut.

Du skriver om gemensam stridsförståelse och om behovet av att soldaterna får träna på realistiska scenarier där de lär sig att agera självständigt i osäkra lägen. Berätta!

– Krig är ju kaos, det kommer man inte ifrån. Soldater behöver ha upplevt – eller åtminstone exponerats för – många olika typer av situationer innan de möter dem i verkligheten för att ha en gemensam stridsförståelse. Vi behöver träna mer på scenarier, det är viktigare att soldaten vet när hen ska skjuta och på vilket sätt än att hen träffar perfekt. Beslutsfattandet är det svåra, handhavandet är den enkla biten. Vi måste lära våra soldater att fatta beslut på extremt osäkra underlag.

Vi behöver öva mer realistiskt, mer oförutsägbart och alltid med skade­utfall. Det innebär att vi måste experimentera med att förlora och göra det storskaligt, det är en hjärte­fråga för mig.

Så, hur borde Försvarsmakten öva?

– Vi behöver öva mer realistiskt, mer oförutsägbart och alltid med skadeutfall. Det innebär att vi måste experimentera med att förlora och göra det storskaligt, det är en hjärtefråga för mig. Vi måste öva fritt och oskriptat – då kommer vi att se var vi har våra svagheter. Det viktigaste vi kan göra för vår förmåga idag är dubbelsidiga övningar, helst mot ukrainska drönarförband, som bara syftar till att hitta våra svagheter och hål.

Vad hoppas du att din forskning ska leda till i praktiken?

– Förhoppningsvis att vi slutar underskatta individens roll. Det är inte bara system, struktur och teknik. Det är människor som försöker hålla ihop sin egen identitet i en extrem situation – och samtidigt lösa en uppgift tillsammans. Vi måste uppvärdera soldaten som vuxen människa. Inte bryta ner det civila hos soldater för att bygga upp det militära – det är bortkastat eftersom det är deras självbild som djupt motiverar dem. Vi måste låsa upp den potential som finns hos var och en – alla har något att slåss för. Man måste bara komma på vad.

Det kan ett coachande ledarskap och realistiska, dubbelsidiga och oskriptade övningar hjälpa till med. Ser du behov av ytterligare forskning?

– Jag är nyfiken på hur soldaterna i extremt små enheter som är isolerade i månader fungerar. De sitter en till tre personer i en jordkula som försörjs med drönare nattetid och har ett otroligt fiendetryck mot sig. Hur får man en sådan liten grupp att fungera? Hur går man inte sönder mentalt, är det ens möjligt?

Nu ska din avhandling bli bok. Vad gör du resten av din tid?

– Jag är nu placerad på Operationsledningens avdelning för övningsverksamhet. Här jobbar jag med erfarenheter från Ukraina. En otroligt bra matchning. Och till hösten påbörjar jag Högre officersprogrammet, HOP.

Ur arkivet: