Senast publicerat
Senast publicerat:

Replik: ”Min farhåga är att S 106 riskerar att bli en fråga om prestige”

Clas Kilgren, tekniker och färdmekaniker på specialflygskvadron
Specialistofficeren David, 30, är färdmekaniker vid specialflygskvadron på Skaraborgs flygflottilj, F 7. Nu har han fått nog av den försämrade arbetssituationen för teknisk personal och sagt upp sig.
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hej Dorian! Din replik är väldigt välskriven och jag håller med om att löner, villkor och familjesociala förutsättningar bör prioriteras i detta ärende. I min mening är detta en fråga som inte påverkar ”enskilda individer”, utan en enhet i stort. Försvarsmakten har ett begivet beslut att fatta gällande placeringen av S 106 och dess framtid och vi kan bara hoppas att detta beslut grundar sig i adekvata utredningar med hänsyn till just personalen och dess spetskompetens inom detta flygsystem.

Dessvärre ser jag en hel del faktafel som jag vill belysa i mitt svar. Det står klart för mig att Saabs och FMV:s T & Es uppgift gentemot Försvarsmakten inte är lika tydlig för de som inte är insatta i vårt samarbete.

Som många av oss känner till har det skett en enorm lönesatsning inom vissa personalområden i Försvarsmakten, för flygförare innebär detta upp till 15 procents löneökning bara i år tillsammans med förbättrade pensionsvillkor.

» Försvarsmaktens flygplanstekniker går på knäna för att hålla alla flygplan i luften med en lön som inte är marknadsmässig. «

Linköping är en storstadsregion dit många är inflyttade från andra delar av landet och har befäst familj och en trygg och social samvaro här. Att denna placeringsort på något sätt skulle vara mindre unik på utbudet av fritidsaktiviteter håller jag tyvärr inte med om och jag är rädd att din kommentar i denna fråga kan uppfattas som kränkande för flertalet militära förband runt om i landet.

Jag har förståelse för att man bör se på detta beslut på ett långsiktigt behålla perspektiv, men jag vill ändå belysa de negativa konsekvenserna av att inte ta in även ett kortsiktigt perspektiv. Att tappa spetskompetens i ett införandeskede av ett nytt flygsystem kommer att vara tungt och tidsförödande.

Det innebär inte bara att man inte har den kompetens man behöver på plats vid införandet utan det skulle med största sannolikhet innebära att man tappar den kompetensen i sin helhet i Försvarsmakten.  

Gällande utbudet av flygplantekniker i Mälardalen är min åsikt att det är väldigt bristfälligt och har varit under många år. Detta har lösts genom att vi på specialflygskvadron stöttar statsflyget på en regelbunden basis med flygtekniker och färdmekaniker.

Tyvärr sker detta med ökad arbetsbelastning på vårt eget förband, som även vi är undernärda på tekniker i allmänhet och flygande sådana i synnerhet till följd av detta. Att stötta statsflyget är möjligt enbart för att vi i dag har samma grundflygplan på specialflyg och statsflyget.

Jag ser inte att en placering av S 106 i Mälardalen utan den gedigna kompetens vi har i dag skulle vara möjlig då det redan i dag råder en enorm konkurrens mellan Försvarsmaktens tekniker och de civila i detta område. En konkurrens som inte finns på samma sätt i Linköping.

Jag själv arbetade som tekniker på 3:e kompaniet från tidigt 90-tal tills nedläggning av F 16. Vi fick stötta på både 5:e och 2:a kompaniet på grund av brist på flygplanstekniker då många valde att fortsätta sin karriär inom det civila som erbjöd betydligt bättre löner och villkor.

År 1997 hölls en utredning gällande omplacering av specialflygskvadron samt statsflyget till en gemensam placeringsort, F 16 i Uppsala. Under många år levde de anställda under ovisshet men utredningen lades till slut ner i samråd av dåvarande statsminister och ÖB på grund av bristen på tekniker och ekonomi.

En sådan här utredning som nu pågår kring val av baseringsort tenderar att få människor att fundera, spekulera och betänka alla rykten som florerar. En oviss och orolig stämning sprids och påverkar vardagen. Min åsikt är att befintlig personal med spetskompetens kommer sannolikt inte flytta om beslutet blir att S 106 placeras på annan ort. Även nuvarande rekrytering riskerar att bli försvårad på ett förband som är under utredning för att eventuellt byta placering.

» Min åsikt är att befintlig personal med spetskompetens kommer sannolikt inte flytta om beslutet blir att S 106 placeras på annan ort. «

Det är en enorm risk för äventyrad flygsäkerhet vid införandet av flera skäl. Risker för underskott av kompetent personal i S 106 verksamhet skulle påverka både verksamhetens operativa förmåga negativt, så även arbetsmiljön. Befintlig personal som skall hålla ASC 890 i drift rekryteras bort ur en redan undernärd verksamhet. Hög press och ett stort antal unga tekniker med kortare erfarenheter är typiska högriskfaktorer som inte får underskattas i flygverksamhet.

Min farhåga är att S 106 riskerar att bli en fråga om prestige. Det skulle se bra ut om det Upplands Flygflottilj, F 16, får ett nytt flygsystem med ett högt internationellt intresse. Snarare än att grunden för beslutet i vad som vore bäst för Sveriges lednings och radarspanarförmåga med de förutsättningar som vi har i verkligheten. I Linköping.

Fortifikationsverket investerar mer än någonsin tidigare i det militära försvarets infrastruktur. Det höga tempot i uppbyggnaden ställer nya krav på myndigheten. För att möta behoven genomförs nu en omfattande omorganisation där ansvar flyttas närmare verksamheten. ”Vi har inte tid att vänta”, säger generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Josefine Owetz
Maria Bredberg Pettersson
"Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan", säger Fortifikationsverkets generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Foto: Peter Malmrup/Fortifikationsverket

Solen sken över Halmstads garnison och Luftvärnsregementet när den nya luftvärnshallen Gungners hall invigdes den 11 juni i år. Byggnaden ska användas för utbildning, förvaring och underhåll av luftvärnssystem 103, Patriot, och är den hittills största fastigheten i Fortifikationsverkets bestånd.

– Vi är stolta att kunna leverera detta bidrag till Sveriges försvarsförmåga, sa generaldirektör Maria Bredberg Pettersson i ett uttalande efter invigningsceremonin.

Fortifikationsverket äger, utvecklar och förvaltar Sveriges försvarsfastigheter och luftvärnshallen är bara ett exempel på årets många projekt. Runt om i landet genomför myndigheten omfattande investeringar genom nyetableringar, fastighetsförvärv och utveckling av det befintliga fastighetsbeståndet. Tempot är högt, konstaterar Maria Bredberg Pettersson när Officerstidningen träffar henne under Almedalsveckan.

– Myndigheten är i stark växtvärk eftersom den geopolitiska utvecklingen och omvärldsläget totalt har förändrat förväntningarna och kraven på vad vår myndighet ska leverera. Vi gör en historisk uppbyggnad av infrastrukturen för totalförsvaret, säger hon.

I Almedalen deltar Maria Bredberg Pettersson i flera seminarier och samtal om robust infrastruktur, samverkan och försvarsuppbyggnad. Hon berättar att Försvarsmakten står för 85 procent av Fortifikationsverkets uppdrag och övriga försvarsmyndigheter för resterande del.

Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora.

– Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora. Vi brukar säga att de flesta av garnisonerna mer eller mindre ser ut som byggarbetsplatser idag. Sedan finns det vissa platser där det pågår mer verksamhet än på andra.

Hon lyfter bland annat Upplands flygflottilj, Karlskrona garnison och förberedelserna för de nya organisationsenheterna i Kristinehamn, Falun och Sollefteå som exempel på sådana platser.

– Omvärldsläget har gjort att vi har hamnat i en situation som ser helt annorlunda ut än för bara några år sedan. Precis som ÖB säger finns det inga tecken på att det kommer att bli bättre. Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan.

Erfarenheterna från kriget i Ukraina har också förstärkt synen på infrastrukturens betydelse, förklarar Maria Bredberg Pettersson. 

– Förmåga handlar väldigt mycket om att kunna återupprätta infrastruktur när den blir förstörd. Att snabbt kunna reparera och underhålla den för att återupprätta förmågan. Infrastruktur, både militär och civil, är dessutom ett mål i dagens krigföring, säger hon.

Maria Bredberg Pettersson 2

I mars 2025 invigdes en träningsanläggning för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen på Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, i Umeå.

Foto: Hannes Holmström/Försvarsmakten

När Maria Bredberg Pettersson tillträdde som generaldirektör 2018 hade Fortifikationsverket omkring 600 medarbetare. I dag är myndigheten över 1 500 personer och antalet anställda fortsätter att växa.

– Rekryteringen har fungerat förhållandevis bra, men vissa specialistkompetenser är mycket svåra att hitta. Säkerhetsskydd, informationssäkerhet, IT och fortifikatorisk utveckling är områden där konkurrensen är stenhård. Det är inte kompetenser som finns på hyllan, utan sådant vi själva måste bygga upp.

Sveriges inträde i Nato har förändrat Fortifikationsverkets uppdrag och fått ett tydligt genomslag i verksamheten. Arbetet med infrastruktur för etableringar för Natos logistik- och signalbas i Enköping har inletts och samtidigt bygger myndigheten upp kompetens för att hantera Natos investeringsprogram och har stärkt arbetet med värdlandsstöd.

– Vi ska bygga infrastruktur inte bara för ett nationellt behov utan också för ett internationellt behov. Nato har lagt ytterligare ett väldigt tydligt perspektiv på behoven. Allt vi gör får en ökad komplexitet och kraven på snabb leverans är tydliga.

Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer.

Under många år har fokus i försvarsdebatten legat på personal och materiel, men utan fungerande infrastruktur spelar varken nya förband eller nya vapensystem någon roll, menar Maria Bredberg Pettersson.

– För att kunna bygga en ökad försvarsförmåga så måste man ha balans mellan personal, materiel och infrastruktur. Det spelar ingen roll hur många värnpliktiga vi utbildar om de inte har någonstans att bo. Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer. Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning. Det är en nödvändig förutsättning för att kunna bygga försvarsförmåga.

Hon menar att infrastrukturen länge har kommit in för sent i planeringen.

– Det har funnits en syn att infrastruktur är något som katten släpar in i efterhand. Det finns många exempel där man inte tagit höjd för de infrastrukturella behoven i samband med att det har fattats beslut.

Maria Bredberg Pettersson lyfter den nyinvigda luftvärnshallen i Halmstad som exempel. Beslutet att anskaffa luftvärnssystemet Patriots togs 2018 och de första leveranserna skedde tre år senare. Fram tills i år har verksamheten bedrivits i tillfälliga lokaler.

– Hallen invigdes nu i juni men systemen var på plats redan 2021. Så om jag tycker att infrastruktur har setts som en belastning? Svar ja. Men där är vi inte längre. Det tycker jag även att försvarsberedningens senaste rapport visar på.

Försvarsberedningen pekar i delrapporten ”Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden” på behovet av kortare ledtider för att etablera den infrastruktur som Försvarsmakten behöver. De upprepar även budskapet från tidigare rapporter om vikten av att Fortifikationsverket involveras i planeringsarbetet vid ett tidigt skede.

– Beredningen lyfter också att tiden är en alltmer avgörande faktor utifrån det omvärldsläge som vi har. De skriver att alla myndigheter behöver ha tid som den viktigaste faktorn för att komma vidare i uppbyggnaden av totalförsvaret. Jag delar den uppfattningen, säger hon och tillägger:

– Vi måste också nöja oss med good enough ibland och inse att tält, baracker och containerlösningar också är förmågebyggande.

Den 13 januari signerade överbefälhavare Michael Claesson och generaldirektör Maria Bredberg Pettersson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket.

Foto: Axel Öberg/Försvarsmakten

Vid Folk och försvars rikskonferens i januari år signerade hon och överbefälhavare Michael Claesson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket. Den fastställer vilken av myndigheterna som gör vad och ska skapa bättre förutsättningar för samarbete. Målet är tydligt: ökad försvarsförmåga med fokus på kraftig tillväxt och snabbhet utifrån omvärldsläget.

– Vårt samarbete med Försvarsmakten fungerar utmärkt idag, men det kan bli bättre. Jag har en tät och bra dialog med försvarsmaktsledningen, vilket inte historiskt alltid har varit fallet. Sedan är det precis inom Försvarsmakten som inom Fortifikationsverket att det tar tid att få genomslag för de intentioner som man har.

Det höga tempot och de nya kraven kräver förändrade arbetssätt, enligt Maria Bredberg Pettersson. Hon beskriver hur Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Försvarets materielverk länge arbetat i processer där varje steg avslutas innan nästa kan börja.

– Vi jobbar fortfarande sekventiellt och inte parallellt. Det är helt avgörande att vi börjar arbeta parallellt i stället. Säkerhetsskydd, tillstånd och andra frågor måste komma in tidigt. Våra processer är inte anpassade för det i dag. Det går fortfarande på tok för långsamt. Det krävs en kulturresa och en ändring i mindset.

Det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag.

För att skapa en organisation som bättre är anpassad för dagens omvärldsläge ska myndigheten genomföra en stor omorganisation. Nyligen fattade Maria Bredberg Pettersson beslut om att från årsskiftet ska verksamheten delas in i fyra geografiska områden i stället för dagens sex regionkontor. Ansvaret flyttas längre ut i organisationen och beslut ska fattas närmare verksamheten, förklarar hon.

– Det är lite grann på temat delegerat beslutsmandat som Försvarsmakten arbetar med. Vi ska gå vidare med att dela in verksamheten i fyra geografiska områden som motsvarar Försvarsmaktens militärregioner. Vi ska tillsätta geografiskt ansvariga chefer för att hantera både bygg-, förvaltnings- och investeringsverksamhet inom området.

 Vilka är dina förhoppningar med den nya organisationen? 

– Att vi ska jobba mer som ett fortifikationsverk. Jag är jättetrött på att vi jobbar i silos. Det tjänar inte Sverige väl. Det här är inte en organisationsförändring som handlar om några besparingar, utan det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag, säger hon och tillägger:

– Det handlar också väldigt mycket om att hitta rätt chefer. Dessa kommer jag att hitta internt i organisationen men också utanför. Jag vill att vi hittar chefer som vill ta ansvar, är modiga och vågar fatta beslut. För vi har inte tid att vänta.

Fakta

Fastighetsköp under 2025

Med investeringar på över 20 miljarder blev 2025 ett rekordår för myndigheten. Förra året fattade regeringen beslut om att Fortifikationsverket ska äga de fastigheter som tidigare förvaltats av Specialfastigheter för försvarsmyndigheterna. Det innebär att Försvarsmaktens högkvarter på Lidingövägen, Försvarets materielverks huvudkontor på Gärdet och Totalförsvarets forskningsinstituts kontor i Kista och Umeå nu är en del av Fortifikationsverkets bestånd. Fastigheterna förvärvärades till ett värde av 8,2 miljarder kronor. Fokus under 2025 var i övrigt att förvärva kontorsfastigheter samt fastigheter för logistik och förrådsverksamhet. Större investeringar gjordes i Enköping och Upplands-Bro.

Källa: Fortifikationsverkets årsredovisning 2025

Ur arkivet: