Senast publicerat
Senast publicerat:

Produktionen av tjänstekort är igång

Försvarsmaktens produktion av tjänstekort i egen regi har nu startat. I början av mars kunde det första tjänstekortet på nästan tre år tryckas. ”Vi vet att behovet är stort och nu känns det bra att vi kommer igång med produktionen” säger Maria Törn, kommunikatör på Lednings- och underrättelseavdelningen vid Försvarsstabens stödenhet.

Josefine Owetz
Våren 2021 togs beslutet att Försvarsmakten ska tillverka och förvalta tjänstekort i egen regi.

Inom Försvarsmakten används tjänstekort och övriga behörighetshandlingar bland annat för att styrka innehavarens identitet för att denne ska få tillträde till objekt, lokaler och områden.

Våren 2021 togs beslutet om att Försvarsmakten ska tillverka och förvalta tjänstekort i egen regi. Tidigare har detta skett hos extern leverantör.

Liknande läsning:

Förra våren skulle produktionen egentligen ha kommit igång, men bland annat försenade leveranser av utrustning gjorde att tillverkningsstarten drog ut på tiden. Under perioden 2020 fram till början av mars i år har inte några tjänstekort kunnat utfärdats i myndigheten.    

– Det stämmer att vi har ställts inför utmaningar under arbetets gång som tyvärr har tagit tid att hantera, och som i sin tur har haft påverkan på verksamheten inom till exempel bevakningstjänsten i Försvarsmakten. Detta har resulterat i att vi fått hantera situationen genom att anpassa ordinarie rutiner för exempelvis inpassering till Försvarsmaktens garnisoner, säger Maria Törn, kommunikatör på Lednings- och underrättelseavdelningen vid Försvarsstabens stödenhet.

» Det stämmer att vi har ställts inför utmaningar under arbetets gång som tyvärr har tagit tid att hantera. «

På respektive organisationsenhet har särskilda rutiner tagits fram, bland annat genom att andra identifikationshandlingar använts och att särskilda procedurer vidtagits för att lösa ut situationen för de som haft ogiltiga tjänstekort.

– Det är ett fantastiskt arbete som har utförts runt om i landet som visar på ett seriöst agerande i en orolig tid. Vi är därför glada över att produktionen av tjänstekort nu är igång och att vi därmed successivt kan återgå till ordinarie rutiner.

Hur känns det att produktionen nu har startat?

– Det känns bra eftersom det innebär att Försvarsmaktens övergång till en egen produktion ska säkerställa försörjningstrygghet och ge en ökad grad av kontroll samt en minskad risk för oönskad informationsspridning externt av Försvarsmaktsanställdas personuppgifter. Egen produktion kommer även att medföra kortare ledtider och ge en ökad flexibilitet kring Försvarsmaktens verksamhetsbehov och krav.

» Produktionen är i en uppstartsfas och det är inte möjligt att beräkna hur lång tid det kommer att ta att producera kort till alla som saknar giltigt tjänstekort. «

Hur ser behovet av nya tjänstekort ut i organisationen just nu?

– Vi vet att behovet är stort och nu känns det bra att vi kommer igång med vår egen produktion av tjänstekort.

Hur ser tidsplanen ut framåt för att omhänderta de behov som finns av nya tjänstekort?

– Produktionen är i en uppstartsfas och det är inte möjligt att beräkna hur lång tid det kommer att ta att producera kort till alla som saknar giltigt tjänstekort. När produktionen uppnått en mognadsfas som medger uppskattning av tidsåtgången kan vi ge mer information om det, säger Maria Törn.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    I en byråkratisk verklighet där processer styr mer än människor blir chefens faktiska betydelse allt mer oklar. Vad innebär det egentligen att vara chef i Försvarsmakten, undrar Andreas Braw.

    Andreas Braw

    En stor del av oss officerare gör chefskarriär. Vi genomför militär grundutbildning som chefer när vi knappt blivit myndiga. Sedan är vi plutonchefer, kompani­chefer, sektionschefer, avdelningschefer, stabschefer, och så vidare. Men vad gör vi chefer egentligen för nytta?

    Försvarsmakten plöjer ner stora summor i att välja ut oss och utbilda oss till ”ledare”. Vi har egna läroböcker i ledarskap, avlönade ledarskapslärare, ledarcoachning, ledarnätverk … Ja, det är ingen överdrift att det finns en kult kring ”ledarskap” i Försvarsmakten. Men vad åstadkommer vi chefer? 

    I många fall åstadkommer vi ganska lite. Vi stannar på våra befattningar kort tid, har ofta dålig insyn i verksamheten som vi leder och fyller våra arbetsdagar med andra saker än att leda vår personal i huvudverksamheten. Istället blir det kluriga löneärenden, ledningsmöten och uppföljning i Vidar. Efter två års förvaltning är det dags för en ny chef igen. 

    Ja, det är ingen överdrift att det finns en kult kring ’ledarskap’ i Försvarsmakten. Men vad åstadkommer vi chefer? 

    Likväl har vi höga tankar om oss själva. Det sker ceremonier vid chefsbyten, och ju högre chef desto större ceremoni. Tal och fanfarer. Vi ser chefen som viktig. Trots det är chefer ofta rätt obetydliga i praktiken. Det är istället processbeskrivningar, författningar och den av forskarna Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Weichselberger kallade ”mittokratin” av staber och stödfunktioner som styr.

    ”Mittokratin är en organisation där alltmer makt och resurser samlas i mitten, ovanför kärnverksamheten och nedanför högsta ledningen” skriver forskarna i DN. Det är en allmän trend i arbetslivet, vi är inte ensamma om att vara drabbade. Organisationen blir överorganiserad, men tappar förmågan att styra. Istället skapas enligt professorn i nationalekonomi Henrik Eriksson en ”byråkratisk gegga” som är enormt arbetskrävande. 

    En kollega som är sektionschef (ännu en chef!) på en bataljonsstab sammanfattade sin vardag så här: ”Jag är överarbetad och understimulerad”. En förfärlig formulering. Han ägnar dagarna åt mängder av korta ärenden i olika riktningar, men ser sällan den röda tråden eller syftet med det han gör. Strömmen av ärenden sinar aldrig, men handlar sällan om att åstadkomma någon särskild krigföringsförmåga. I denna moraliska dystopi sker ett tyst lärande, att det är så här organisationen och vi officerare ”ska” fungera. Men det leder till svaga resultat och stegrande sjukskrivningstal. 

    Vi mittokrater (jag tjänstgör själv på Arméstaben) borde kanske agera i ”chefens anda”, men hur ska man hitta en ”anda” att agera i när cheferna är upptagna med annat och redan står med ena foten på nästa karriärsteg? När cheferna inte klarar av att styra i den ”byråkratiska geggan” eller att ens se ett terrängparti framåt i den mittokratiska dimman? Var är vi? Vart ska vi? Ingen vet riktigt. Det är, som många har börjat säga, ”komplext”. 

    Det är lätt att beskylla den ansiktslösa mittokratin, processerna och reglerna för utebliven förändring och svaga resultat. Men om det är dessa som styr vår organisation, vad ska vi då med cheferna till? Vad ska vi med ledarskapsutbildningen till? Ledningsgrupperna? Graderna? Vad gör vi egentligen för skillnad? Vad gör jag? Vad gör du? Vad håller vi på med?

    Ur arkivet: