Senast publicerat

Senast publicerat:

Starka känslor inför omgalonering

Den 1 januari 2023 ska den slutliga implementeringen av trebefälssystemet vara slutförd. Kapten Jonas Larsson på Norrbottens regemente skulle ha omgalonerats till fanjunkare vid årsskiftet. Men i stället väljer han att lämna Försvarsmakten. ”Jag kan inte förlika mig med att bli degraderad”, säger han.

Josefine Owetz

Simon Eliasson

2022-12-20

Kapten Jonas Larsson, verksamhetssäkerhetsofficer, var fram till nyligen anställd vid Norrbottens regemente, I 19, i Boden. Efter 35 år i Försvarsmakten gjorde han den 30 november sin sista dag som yrkesofficer.

– Jag trivdes som verksamhetssäkerhetsofficer och hade tänkt stanna kvar. Jag hade åtta år kvar till pension och jag kunde ha levererat i åtta år till, men jag kan inte förlika mig med att bli degraderad, säger Jonas Larsson.

I likhet med andra officerare ur NBO-systemet omfattas han av den slutliga implementeringen av trebefälssystemet, som ÖB fattade beslut om i maj 2021. Beslutet innebär att samtliga yrkesofficerare ur tidigare befälssystem upp till major eller örlogskaptens grad ska ha fått en inriktning om fortsatt utveckling som officer eller omgalonerats till specialistofficer senast den 1 januari 2023.

För Jonas Larsson innebar detta att han vid årsskiftet skulle byta personalkategori till specialistofficer och bli omgalonerad till fanjunkare. Det ville han inte, och på första arbetsdagen efter sommarens semester meddelade han sin chef att han skulle lämna in sin avskedsansökan.

» Jag kan inte gå från att vara kapten till att komma tillbaka som fanjunkare. Jag ser det som en förnedring och en degradering. «

– Jag bestämde mig sista veckan på semestern. Det var många som inte hade sett det komma. Men detta tog mig hårdare än vad jag trodde. Jag och frun hade många samtal under sommaren och till slut landade jag i att jag skulle säga upp mig. Det känns helt rätt att gå nu.

Varför landade du i det?

– Jag kan inte gå från att vara kapten till att komma tillbaka som fanjunkare. Jag ser det som en förnedring och en degradering. På mitt avgångssamtal var jag tydlig med att säga att jag inte är arg på I 19 eller på någon vid I 19. Jag är lojal mot mitt förband, mina chefer och mina kollegor. Det är min lojalitet mot den som fattat beslutet som brister.

Han tillägger dock att han kommer att vara kvar som reservofficer vid Norrbottens regemente.

Liknande läsning:

– Som reservofficer går det bra att vara kapten fortfarande.

Hur kändes det när du hade fattat beslutet att du skulle säga upp dig?

– Jag har aldrig mått bättre. Det här senaste året, när man ältat detta beslut och vad det skulle innebära, det har varit tärande för mig. Det har varit tärande för organisationen också, men på andra sätt. Folk blir bittra. Man återkommer hela tiden till det här och de bittra dras till varandra. Det går tid och kostar kraft, säger han.

Den 1 januari 2019 infördes trebefälssystemet i Försvarsmaktens organisation och en systematik för vilka befattningar som är avsedda för officerare respektive specialistofficerare introducerades. Våren 2021 bedömde myndigheten att ungefär 2.000 befattningar avsedda för specialistofficerare bemannades av officerare. Huvuddelen av dessa är officerare som härstammar från den nya befälsordningen, NBO, med en officersexamen från 2005 eller tidigare.

”Genom att strukturerat bygga vidare på trebefälssystemet skapas ökade möjligheter för dessa yrkesofficerare, att vidareutvecklas mot specialistofficerare. Dessa yrkesofficerare är en viktig del av Försvarsmakten. Deras kompetens behöver förvaltas på bästa sätt för organisationen, antingen som officer eller som specialistofficer”, sa överste Peter Tagesson, planeringschef vid Ledningsstabens personalavdelning, i en artikel på Försvarsmaktens webbplats förra våren.

Under året har det getts ut riktlinjer kring hur implementeringen av trebefälssystemet ska gå till, med datum för när övergångsutbildning och nivåhöjande utbildning ska ha genomförts senast.

Jonas Larsson har gått på några av informationsträffarna som anordnats på regementet och haft flera samtal med sina närmaste chefer under året. Han tycker att informationen till stor del har varit tydlig, även om han fortfarande, 1,5 år efter det slutliga beslutet, inte förstår bakgrunden till det.

– Jag förstår att någon tyckte att detta var väldigt viktigt, men var ligger effektökningen och uppnår vi någon förmågeökning med detta beslut? Det har inte någon kunnat förklara för oss under detta år, säger han och fortsätter:

» Det har väl förvisso aldrig hänt att en general ändrat sitt beslut, men det går ju faktiskt. «

– Det är mycket svammel om att NBO-officerares kompetens och erfarenhet tas tillvara. Rätt kompetens på rätt plats. Det betyder ju att jag inte klarar av mitt jobb som NBO-kapten. Jag måste bli fanjunkare för att kompetensen i mitt arbete ska bli rätt. Det tycker jag är olika saker. Kompetens är en sak, grad en annan. Jag uppfattar det som att man försökt hitta på efterkonstruktionsmotiv, grader och argument efter att beslutet tagits.

Hur hade du velat att implementeringen gått till?

– Jag saknar den geniala planen. Redan innan det slutliga beslutet borde man ha kopplat beslutet till verksamheten med alla dess processer. Vägt för och nackdelar och tillverkat en plan som höjer organisationens effekt med beslutet. De borde ha skickat ut en enkät till oss drabbade, om vad vi tyckte om beslutet, innan beslutet togs. Och man borde ha skaffat fler platser på Försvarshögskolan eller möjliggjort distansutbildning. De som saknar högskolepoäng hade kunnat erbjudas att plugga på arbetstid eller liknande redan för flera år sedan, säger han och fortsätter:

– Jag hade faktiskt föreställt mig att all samlad akademisk utbildning i de högsta nivåerna i gasverket skulle ha kunnat komma fram till något mer genialt än en massa merjobb för väldigt många, dålig stämning och personalflöden ut ur organisationen.

Tilldelningen av skolplatser på nivåhöjande utbildning är något som han och hans kollegor diskuterat mycket under året. Enligt honom är planeringen att Norrbottens regemente, I 19 har två platser årligen till övergångsutbildningen ÖHSOU de kommande tre åren.

– Man slänger sig med ord om att det är den enskildes utvecklingsmöjligheter ska tas tillvara. I 19 har två skolplatser per år och vi är 100 drabbade – möjligheten att få skolplats de kommande åren är liten. Vi äldre upptar därigenom skolresurser som stoppar upp flödet för våra yngre fanjunkare.

Kapten Jonas Larsson har arbetat som
yrkesofficer i 35 år. — Kapten Jonas Larsson har arbetat som yrkesofficer i 35 år.

Jonas Larsson sökte till ÖHSOU, men mest i affekt, förklarar han.

– När jag fick veta att jag inte kom med i första utbildningssnurran, då började jag fundera hur jag skulle göra. Om jag skulle stanna kvar eller lämna.

Han anser också att det är anmärkningsvärt att inte Försvarsmakten omvärderat beslut under året, med tanke på allt som skett.

– Det har hänt saker som ger det här en annan bild. Det osäkra omvärldsläget, tillväxt och medlemskap i Nato. Allt kan inte vara skrivet i sten. Någon gång måste vi kunna stanna upp och omvärdera våra beslut. Det har väl förvisso aldrig hänt att en general ändrat sitt beslut, men det går ju faktiskt, säger han och fortsätter:

– Ett alternativ hade varit att vänta ut oss. Men av någon anledning var det omöjligt. Det här ska bli en pyramid i ett Excel-dokument med alla grader. Det ska bli en demografisk pyramid och inte ett vinglas. Om det här är en förändring som inte bär någon annanstans än till Excel-pyramiden, då blir jag bekymrad över akademiseringen.

När Officerstidningen talar med Jonas Larsson har han nyligen gjort sin sista arbetsdag som yrkesofficer. Han berättar att han har startat ett eget bolag och ser ljust på möjligheterna att hitta arbete i Boden.

– Det är nästan en omöjlighet att vara arbetslös i Boden i dag. Det finns många utvecklingsmöjligheter här och jag har redan fått några erbjudanden. Jag är övertygad om att fler kommer lämna kronan i Boden, och vår kompetens och erfarenhet är eftertraktad.

Samtalen med andra berörda kollegor har under året varit många och långa. Känslan av degradering är något som Jonas Larsson och hans kollegor har återkommit till, berättar han.

– Om jag hade stannat kvar i Försvarsmakten hade min högsta chef degraderat mig, det brukar vara resultat av att man har gjort något fel.

» Vissa har småbarn hemma som inte möjliggör att man säger upp sig bara så där. Andra har för få år kvar till pension för att det ska finnas incitament för att säga upp sig. «

Av de officerare på I 19 som berörs av beslutet är det hittills bara Jonas Larsson som sagt upp sig så vitt han vet, berättar han. Han uppfattar att det beror på att vissa är i ett skede av livet att de inte kan säga upp sig.

– Vissa har småbarn hemma som inte möjliggör att man säger upp sig bara så där. Andra har för få år kvar till pension för att det ska finnas incitament för att säga upp sig. De bortser från det och tänker: jag knyter näven i fickan och fortsätter. Jag uppfattar att många är allmänt bittra på arbetsgivaren.

Jonas Larsson suckar djupt.

– Är det så vi ska ha det? Är det så vi vill att medarbetare ska må? Men det får någon döma om något år, hur allt detta de facto blev. Och vilken påverkan det fick.

Ser du något positivt med slutliga implementeringen av trebefälssystemet?

– Nej. För jag ser inte vad som har blivit, eller blir bättre av detta. Var ligger vinsten? Det blir en personalpyramid som ser bra ut. Men innebär detta att vi kan utbilda fler soldater, öva mer eller sätta upp nya förband. Nej, det gör det inte. Produktion, tillväxt och kvalitetsförbättringar kommer mest troligt inte genom av att man att aktivt övertygar medarbetare att lämna. Hade det funnits någon förmågehöjande vinst med allt detta hade jag haft lättare att förstå beslutet.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Trebefälssystemet

Fortsatt problem med skaderapporteringen – tio år efter bytet till Prio

Mest läst:

Aktuellt /

Jämställdhet

Noak utreds – årets konferens nära att ställas in

Aktuellt /

Armén

Hundratals miljoner saknades i arméns planering

Intervju /

Jonas Hård af Segerstad

Utbildningschefen: ”Vi behöver precision och inte bara stort antal”

Intervju /

Försvarsdebatt

Taktisk: ”Jag vill att myndigheten ska bli bättre”

Intervju

Jonas Hård af Segerstad

Utbildningschefen: ”Vi behöver precision och inte bara stort antal”

Försvarsmakten behöver inte bara utbilda fler – utan rätt personal för framtidens behov. Med förändringar i officersutbildningen, nya möjligheter till tillsvidareanställning för specialister och en satsning på fler reservofficerare vill flottiljamiral Jonas Hård af Segerstad, utbildningschef på Försvarsstabens genomförandeenhet, skapa ett mer träffsäkert och uthålligt personalförsörjningssystem.

Annica Ögren

2026-11-09

Hur har första halvåret som utbildningschef varit?

– Jättebra. Det här är ett jobb som jag har velat ha. Innan var jag närmast försvarsattaché i Berlin, Tyskland. Det finns flera saker som lockar med den här befattningen. Exempelvis att bygga upp ett system från grundutbildning och genom personutveckling, in i Försvarsmakten så att vi kan fylla upp organisationen på alla nivåer. Samtidigt som vi också behöver säkerställa en balans mellan utbildning, utveckling och personalförsörjning. Nu samlas flera av dessa frågor under en och samma hatt som jag får möjlighet att påverka, det känns både intressant och väldigt roligt.

Vad innebär den nya personalkategorin specialist?

– Att vi kan tillsvidareanställa personal som tidigare har varit gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS, på tidsbegränsning. Har man jobbat ett antal år, har kompetens och personlig förmåga som vi kan ha nytta av tillsvidare ska vi få möjlighet att erbjuda tillsvidaretjänst. Det är viktigt att ta tillvara dem som vill vara kvar i Försvarsmakten och som av olika skäl inte vill vidareutbilda sig till officer. På så sätt kan vi behålla kompetenser och skapa anställningstrygghet vilket förhoppningsvis gör att fler GSS stannar längre.

Hur ligger ni till i den här frågan, när kan det bli verklighet?

– Vi har hemställt till regeringen att lägga till den här kategorin i förordningen om Försvarsmaktens personal. Vi formulerar även interna riktlinjer för hur det går till när man anställer, som till exempel vem som beslutar om anställning och vilka tjänstegrader personerna ska ha.

– Målet är att ha detta klart innan årsskiftet, men det hänger ju också på när regeringen kan fatta beslut. Men jag skulle vilja att vi påbörjar anställning i början av nästa år.

Det tar lång tid att utveckla en officer, man är färdig först efter kanske 14 år eftersom det är en blandning av utbildningar, praktisk tjänstgöring och utveckling som behövs.

Det har ju gjorts en del förändringar i det Högre officersprogrammet, HOP. Vilka behov ser du framöver?

– Det är bra att vi har en högre officersutbildning, men jag tror att vi ska se lite annorlunda på den än vad vi gör idag. Vi borde göra HOP 1 obligatorisk, som en del i alla officerares utveckling. Det tar lång tid att utveckla en officer, man är färdig först efter kanske 14 år eftersom det är en blandning av utbildningar, praktisk tjänstgöring och utveckling som behövs.

Vilka förändringar ser du behov av vad gäller HOP?

– Inom HOP 2 ser jag att man bör ha ett mycket snävare urval med betydligt färre utvalda elever som ska gå mot chefspositioner. Alla behöver nämligen inte ha den utbildningen, och vi utbildar lite för många på den som det ser ut idag. Om några år kommer dessutom de stora officersutbildningskullarna från 2010-talet att börja märkas av. Det blir då orimligt att utbilda större mängder då behovet av högre officerare minskar.

– Jämfört med andra länder är det normalt att cirka 10–15 procent av officerarna går den högsta utbildningen. I Sverige har vi haft mer än 50 procent. Med ett snävare urval blir det högre kvalitet på utbildningen. Däremot anser jag att det ska vara möjligt att befordras till överstelöjtnant eller kommendörkapten även utan att ha gått HOP 2, utifrån erfarenhet. Så är det i många andra länder.

Vad sker för tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/T) och reservofficerare (RO)?

– Vi behöver bli fler GSS/T och reservofficerare. Vi har ganska många reservofficerare anställda på pappret, men många av dem utbildades för en lång tid sedan. Vi behöver ha betydligt fler yngre, i förbandsnära ålder. Den krigsorganisation som vi bygger upp nu bygger på att vi har väldigt mycket tidvis tjänstgörande, både RO och GSS/T. Där har vi tappat lite.

– GSS/T infördes ursprungligen för att bemanna internationella insatser och inte svenska krigsförband för Sveriges och Natos försvar. Det innebär att vi nu behöver göra det lättare att anställa, utbilda fler reservofficerare och eventuellt minska lite på yrkesofficersutbildningen.

– Det måste också bli lättare att tjänstgöra. Systemet ska hjälpa dem som vill jobba som tidvis tjänstgörande. Några konkreta exempel som vi har bestämt är att reservofficerare och GSS/T som aktivt tjänstgör ska ha uniform uttagen och inte behöva lämna in den efter varje övning. Det ska också vara lättare att kommunicera med personal utanför Försvarsmaktens datasystem och kunna ge arbetstid åt befäl i tidvis tjänstgörande förband även utanför övningar. Idag lägger många ner privat tid för att hålla kontakt med sina förband.

Vad behövs för att det här ska bli verklighet?

– Vi behöver modernisera våra interna bestämmelser utifrån hur verkligheten ser ut. Men det behövs också en förordningsbestämmelse för att kunna ändra maxtiden för hur länge en reservofficer ska få tjänstgöra.

Vad innebär den senaste omstöpningen inom Officersprogrammet?

– Officersprogrammet är fortfarande tre år och fortfarande i Försvarshögskolans regi. Men den första terminen kommer i huvudsak att ske ute i försvarsgrenarna. Detta för att göra kadetterna krigsplaceringsbara redan efter en termin. Vi tycker det är bra att de formas mot sitt yrke. Vi vill också snabbare kunna producera officerare om läget skulle kräva det, och då vill vi göra det på en termin.

– Vi kommer också att styra antagningen lite hårdare så att Officersprogrammet blir en förlängning av den grundutbildning man har gjort. Det innebär att man inte bara kan söka vilken utbildningslinje som helst. Vill man vara stridsvagnsofficer behöver man ha tjänstgjort i ett sådant förband redan under sin grundutbildning.

– Det här bygger på att Officersprogrammet är en fortsättning på det man redan har lärt sig på sin grundutbildning. Vi kommer också styra vilka utbildningsplatser vi erbjuder utifrån våra behov. Vi behöver precision och inte bara stort antal.

Hur har starten för den nya tekniska officersutbildningen gått?

– Den drog igång i september med 33 antagna. Antalet sökande var 140. Den är unik och ny på så sätt att de läser en treårig högskoleingenjörsutbildning initialt på tre olika lärosäten i Sverige. Under sommaruppehållen läser man en officersutbildning som också återkommer den sjunde och sista terminen.

– Efter tre år har eleverna då fått en högskoleingenjörsexamen inom något ämne som vi tycker är relevant för Försvarsmakten, som till exempel maskinteknik eller datateknik. Parallellt får de en officersutbildning med särskilda kunskaper inom teknik och det vet vi att man kommer ha nytta av.

Den första terminen kommer i huvudsak att ske ute i försvarsgrenarna. Detta för att göra kadetterna krigsplaceringsbara redan efter en termin.

Hur ser det ut med värnpliktsvolymerna?

– Det börjar ungefär 9 400 värnpliktiga i år, om några år går vi upp till 12 000. På lång sikt är den volymen fullt tillräcklig för krigsorganisationen. Det pratas ibland om att man borde ta in fler värnpliktiga för man tror att krigsorganisationen då blir större, men det blir den inte, och vi ser inget behov av det. I den takt som vi utbildar i kommer vi ha reserver på ungefär 150 000 värnpliktiga över krigsorganisationen om tio år. Så vi bygger redan väldigt stora reserver.

– Inte heller officersrekryteringen blir så mycket bättre bara för att man tar in fler. När man tar in fler får man efter ett tag inte de som är mest kvalificerade och då blir det inte heller så stor del som klarar officersutbildningen.

– Med 12 000 bygger vi redan upp så stora reserver att det skulle innebära att binda resurser och lägga tid på att utbilda värnpliktiga som inte behövs i organisationen.

Hur ska reserver byggas upp?

– De flesta som vi utbildar stoppas in i krigsorganisationen. Vi bygger också upp förbandsklossar som är knutna till de ordinarie krigsförbanden, som ser likadana ut men som bara är ett ställe där det finns personal. Om man till exempel i ett krig får förluster kan man ersätta förlusterna med de förbandsklossarna. Eller om man har ett långt krig kan man också byta ut ett kompani mot ett annat från reserven, för att få uthållighet. Konceptet är att bygga upp speglingar av de riktiga förbanden.

Hur ser intresset ut för att vilja utbilda sig till reservofficer?

– Vi ser fortsatt att det är och har varit populärt att bli reservare. Men vi ser också att många värnpliktiga är högpresterande och välbildade ungdomar som vill läsa på universitetet efter grundutbildningen, och då ser vi reservofficersyrket som en perfekt möjlighet där man kan göra båda delarna. Det blir som dubbel kompetens för oss.