Senast publicerat
Senast publicerat:

C FMTS överste Annelie Vesterholm: »Förbanden måste kunna utbilda sina egna«

Sedan 1906 har Halmstads garnison haft 56 olika manliga förbandschefer, men för tre år sedan blev överste Annelie Vesterholm som ny chef för FMTS den första kvinnan att axla rollen. Kort därefter blev förbandet ett av landets största, när de fick ansvar för markverkstäder på 23 olika orter i Sverige. Och nu väntar tillväxtår. Förändringsresan har varit – och kommer att vara – stor.

Redaktionen
Emil Malmborg
"Vi formar våra yngre kollegor när de är här. Och det är viktigt", säger överste Annelie Vesterholm, chef för FMTS apropå att skolan i dag utbildar allt mer i egen regi.

I dag är FMTS mitt uppe i en utvecklingsprocess av sin operativa logistikbataljon. Den tekniska bataljon som bildades vid FMTS 2010, med ansvar för att stödja krigsförbanden med teknisk tjänst, är avvecklad och den nya strategiska inriktningen är att försvarsgrenarna själva ska ta ansvar för sina värnpliktiga och den främre tekniska tjänsten.

– Det innebär att försvarsgrenarna fått tydligare ansvar för att kunna utbilda i och genomföra teknisk tjänst. Att man tydliggör den tekniska tjänsten genom att lägga ansvaret på främre nivån kommer bidra till att behovet av tekniker bli tydligare, säger Annelie Vesterholm.

FMTS fokus blir att utbilda den civilanställde mekanikern, specialistofficern med materieltjänst som huvudfokus och den officer som ska hantera teknisk tjänst.

– Vi ska utbilda utbildarna. Den uppgiften känns jätteviktig. Utan utbildare ute på förbanden kommer det inte att gå. Man kan inte förvänta sig att centraliserade utbildningar för värnpliktiga är möjliga att genomföra med de volymer vi har framför oss, förbanden måste kunna utbilda sina egna.

» Vi ska utbilda utbildarna. Den uppgiften känns jätteviktig, utan utbildare ute på förbanden kommer det inte att gå. «

Planeringen har pågått länge. 2030 ska FMTS bestå av tre bataljoner, och ha två utbildningsstarter i både augusti och januari – det behövs om man ska hinna bygga upp den tekniska tjänsten, säger Vesterholm.

– Det är en utmaning att alla som var med när vi hade ett mobiliserat försvar förra gången går i pension fram till 2025 när vi ska ha nått vår tillväxt. Och rekryteringsbasen är inte stor. Det är först när vi har fått nya tekniska officerare som vi kan kompetensutveckla dem till lärare. Vi vill att de har erfarenhet från förband innan de kommer hit som lärare. Så det tar några år innan vi är ikapp.

Hur löser ni frågan fram tills dess?

– Just nu jobbar vi på bredden och djupet. Vi pratar med förband om att kunna bedriva utbildning mer utlokaliserat för att få tillgång till lärare – i stället för att lärarna kommer hit under tre månader så flyttar vi utbildningen till dem.

Liknande läsning:

En annan lösning är att köpa in kurser, men när Officerstidningen 2016 gick igenom utvärderingar från tidigare årskullar var kritiken mot kursinnehåll från externa leverantörer omfattande. Då köptes en fjärdedel av kurserna för dem som läste SOU markteknik mekanik in, på grund av kraven på en kostnadseffektiv och produktionsrationell utbildning.

”Upphandling av utbildning via externa leverantörer har generellt lett till en försämrad kvalitet på utbildningen, dålig pedagogik samt brist på anknytning till militär kontext och materiel”, står det bland annat att läsa.

– Vi utvärderar fortfarande varje kurs för att se om vi ska göra den själva eller kan lägga ut den – kontentan av detta har blivit att vi utbildar mer i egen regi. Tänket är fokuserat kring vetskapen att vi väldigt mycket ”danar in” våra yngre kollegor i officersproffessionen och formar dem när de är här. Och det är viktigt. Det är stor skillnad på att bedriva materielunderhållstjänst i en krigssituation där man kan ha en högre tolerabel risk i flygsäkerheten än vad man kan på en civil flygplats under fred. Den militära aspekten kan man aldrig läsa i en bok hur man hanterar.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    I somras startade Försvarsmaktens första krigsinkubator med befäl och soldater som samlades för att själva lösa problem de stöter på i sin tjänstgöring. De nio problemområden som valdes ut är antingen åtgärdade eller ska vidareutvecklas under hösten.

    Linda Sundgren
    Strilab
    Markdrönaren ”Råttan” togs fram av soldater vid IB 1 2025 och vidareutvecklades under Strilab. På bilden: Johan Liu, GSS/T, en av utvecklarna bakom ”Råttan”.

    Foto: Anna Winberg/Försvarsmakten

    Kriget i Ukraina har bidragit med många lärdomar. Inte minst det ukrainska försvarets innovationsförmåga och framgångarna för deras laboratorier och utvecklingsenheter i krigsförbanden. Löjtnant Jakob Blomqvist, reservofficer vid Livgardesbrigaden IB 1, såg ett behov av snabbare teknikutveckling även i Försvarsmakten. Tillsammans med en handfull kollegor fick han klartecken från brigadledningen på IB 1 att genomföra en krigsinkubator inspirerad av tech-världen – en organisation som stödjer innovation och utveckling inom militär verksamhet. Initiativet fick namnet Stridslaboratoriet IB 1, Strilab, och var verksamt under fem veckor med start i juli.

    – Idén med en krigsinkubator är att låta de som möter problemen, alltså soldater och officerare, själva lösa dem. De fattar exakt vad det handlar om och eftersom vi själva är militärer kan vi också testa grejerna i fält direkt, säger Jakob Blomqvist, chef för Strilab.

    Jakob Blomqvist

    Jakob Blomqvist

    Reservofficer vid Livgardesbrigaden IB 1

    Han berättar att merparten av de 28 individer som deltog i Strilab var reservofficerare eller tidvis tjänstgörande soldater, som till vardags studerar vid lärosäten som brittiska Cambridge, Kungliga tekniska högskolan eller Handelshögskolan i Stockholm. Första veckan ägnades åt utbildning med instruktörer bestående av bland annat influgna tech-chefer från Silicon Valley och professorer i entreprenörskap vid Harvard Business School.

    – De bidrog med sin tid pro bono, men man ska inte underskatta hur mycket folk gillar att stötta Nato. För att göra det speciellt för dem bokade vi in lektionerna på Karlberg. Att komma från Silicon Valley och få undervisa på Karlbergs slott är unikt och för deltagarna innebar det utbildning i världsklass, säger Jakob Blomqvist, som själv bor i USA där han driver ett investmentbolag inom kritisk infrastruktur.

    Resterande fyra veckor ägnades åt innovation, teknikutveckling och tester i fält. Nio projektområden valdes ut och en arbetsgrupp knöts till varje område. Däribland ”Eld”, en app för kommunikation vid indirekt bekämpning, ”Fältjournalen” som är ett fältjournalsystem för militära sjukvårdsåtgärder samt ”Soldatappen” avsedd för personaladministration och som redan var i bruk.

    – Vi valde avsiktligt avgränsade problemområden där vi trodde att det var möjligt att skapa effekt på fem veckor. Det uteslöt exempelvis vissa vapensystem med hänsyn till säkerhet och tidsbegränsning, säger Jakob Blomqvist.

    I slutet av perioden gjordes en utvärdering av Strilab.

    – Alla nio utvecklingsområden går vidare. De flesta används nu i någon form. Andra har tagits över av industrin för vidare utveckling. Vissa områden är mer interna för IB 1 och de har brigaden tagit över.

    Fördelen med krigsinkubatorn är att officerare och soldater är både användare och utvecklare och att utvecklingen sker på förbanden.

    Nu hoppas Jakob Blomqvist att Strilab ska permanentas och att krigsinkubatorn blir ett återkommande inslag i verksamheten.

    – Förhoppningen är att intern förmågeutveckling som Strilab ska bli en del av både grund- och krigsorganisationen hos IB 1. Nästa sommar hoppas jag att vi kan återupprepa inkubatorn i större skala så att fler i Försvarsmakten kan delta, säger han och fortsätter:

    – Fördelen med krigsinkubatorn är att officerare och soldater är både användare och utvecklare och att utvecklingen sker på förbanden. Experimentkontor brukar placeras långt borta på någon stridsskola, men här sker utvecklingen på plats och vi gör det tillsammans. Där har vi den stora vinsten.

    Ur arkivet: