Under 2021 och inledningen av 2022, fram till en vecka före Rysslands fullskaliga invasion, arbetade major Roger Djupsjö i Ukraina med att utbilda landets säkerhetsstyrkor inom ramen för den Kanada-ledda Operation Unifier. Efter det har han fortsatt att i tjänsten besöka Ukraina många gånger. I dag är han militär lärare vid Försvarshögskolan.
När det gäller mötet mellan Ryssland och Ukraina i Istanbul i början av juni säger Roger Djupsjö att det är positivt med överenskommelser om fångutväxlingar, men att man inte kom ett enda steg närmare en fred.
Liknande läsning:
– Det kan inte kallas förhandlingar så länge Ryssland står fast vid diktatoriska dekret om att de ska behålla fem erövrade regioner och att Ukraina i princip inte får ha något försvar, säger han och fortsätter:
– En fred på ryska villkor skulle med all sannolikhet följas av repressalier mot ukrainska politiker och höga militärer. Lyssnar man på den ryska regimen ska Ukraina på sin höjd vara en lydstat i stil med Belarus – och på sikt är förstås risken stor att Ryssland går till nytt anfall och slutför det utplånande av Ukraina som självständig nation man är ute efter.
Håller du med bedömare som hävdar att ingen av parterna vill ha fred i nuläget, eftersom båda tror sig kunna nå framgångar på slagfältet först – och att samtalen därför bara är ett spel för att hålla president Donald Trump nöjd?
– Det stämmer absolut att man från rysk sida fortfarande tror att man kan sätta mer militär press på Ukraina och att man är beredd på att ta de stora förluster det innebär, säger Roger Djupsjö och tillägger:
– Vad gäller Ukraina, vill de nog gärna ha fred ifall det skulle handla om verkliga förhandlingar.
När Ukraina i augusti förra året invaderade Kursk var det första intrånget på ryskt territorium sedan Nazitysklands invasion av Sovjetunionen 1941. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj pratade då om att det var för att tvinga Putin till förhandlingsbordet.
Både USA:s förre president Joe Biden och förre utrikesministern Anthony Blinken höll ju med Zelenskyj om att Kursk var ett viktigt förhandlingskort. Hur ser du på att Ukraina nu har förlorat det?
– Egentligen tror jag inte att Kursk var något förhandlingskort – det enda sådant man har av värde är stödet från väst. Kursk handlade snarare om att Ukraina då var så pressat vid fronten att man ville få Ryssland att parera i stället för att agera. Därför slog ukrainarna till där ryssarna var som svagast, för att tvinga dem att kasta om resurser och ta stora förluster. När Ryssland väl hade prioriterat om och kraftsamlat i Kursk backade Ukraina ur.
I grunden är det ett utnötningskrig, där det är viktigare än någonsin att väst fortsätter stötta Ukraina.
Hur stor är risken för att den ryska armén avancerar i sommar?
– Vi kommer inte få se en massa ryska stridsvagnar som rullar västerut, men eftersom det är torrt i markerna så här års har de större möjlighet att rycka fram med fotfolk – vilket nu fått fronten att flytta sig en aning.
– Men detta handlar också om att ukrainarna inser att alla platser inte är värda att försvara till varje pris. Och de flyr inte i panik, utan tillbakadragandet är välorganiserat. Jag tror inte på något stort, ryskt genombrott. I grunden är det ett utnötningskrig, där det är viktigare än någonsin att väst fortsätter stötta Ukraina.
Inför fortsatta förhandlingar menar Roger Djupsjö att väst måste trappa upp och vara hårdare mot ryssarna.
– Historien visar att det är det enda som diktatorer förstår. Ett reellt motbud till de ryska kraven vore att säga att väst tänker stötta med ännu mer materiel – eller till och med luftvärnsskydda västra Ukraina.
Och för att verkligen få till stånd en fred hävdar han att det egentligen räcker med att de nuvarande sanktionerna hålls.
– Så länge vi fortsätter att finansiera den ryska krigsapparaten genom att köpa olja och gas kommer kriget att fortsätta.
Fakta
Bakgrund
1994: Efter ett möte i Budapest lämnar Ukraina (tillsammans med Belarus och Kazakstan) ifrån sig sina kärnvapen i utbyte mot säkerhetsgarantier från Ryssland, Storbritannien och USA.
1997: Rysk-ukrainska fredsfördraget undertecknas, där båda länderna erkänner ländernas gränser och lovar att inte kränka dem. I samma veva undertecknas även delningsavtalet för Svartahavsflottan – där Ryssland betalar Ukraina för att få huvuddelen av flottan, samt få leasa marina anläggningar på Krimhalvön.
2014: Ryssland bryter mot överenskommelserna genom att annektera Krim.
2015: På ett möte i Minsk förhandlar Tyskland och Frankrike fram ett avtal mellan Ukraina och Ryssland om att dra tillbaka tungt artilleri från stridigheterna i östra Ukraina. Det följs dock aldrig.
2022: Den 24 februari inleder Ryssland sitt fullskaliga anfall mot Ukraina.
2025: Den 16 maj i Istanbul träffas representanter för Ukraina och Ryssland för första gången på över tre år, men landets presidenter är inte med. Den 2 juni sker ännu ett möte i Istanbul där parterna säger sig vara överens om att överlämna 1 000 krigsfångar samt lämna över kropparna från 6 000 stupade soldater vardera.
Källa: Reuters och Utrikespolitiska institutet
