Vilka rekommendationer gav ni till arméchefen? Och vilka är de viktigaste slutsatserna som studien gav som nu kommer att genomföras?
– I studierapporten beskrevs det militära problemet kortfattat som att Försvarsmakten bedömdes ha kvantitativa och kvalitativa förmågebrister inom området indirekt eld. Studien förde fram behovet av en avsevärt större numerär av bekämpningsförband, artilleri såväl som granatkastare. Självklart är detta inte okänd information för arméledningen men förhoppningsvis har man haft nytta av att en oberoende utredning som framhåller behovet. I beslutad proposition för 2021–2025 har följaktligen också beslut tagits om ytterligare ett artilleriregemente i Kristinehamn liksom återinförandet av divisionsartilleri syftande till att förstärka brigadernas eldkraft. Sammanfattningsvis mycket glädjande nyheter och det känns bra med att ha bidragit med en pusselbit till den sammanfattande bedömningen av Försvarsmaktens framtida förmågebehov.
Hur ser de kvalitativa förmågebristerna ut?
– I studien konstaterar vi att de främst är relaterade till räckvidd med nuvarande artillerisystem och dess ammunitionsportfölj. Det är en tydlig och högt prioriterad internationell trend att öka räckvidden på befintliga system. Initialt, innan 2035, bedömer vi att Sverige bör nå åtminstone 70 kilometer men det i sig är inte tillräckligt. Ur ett markoperativt perspektiv bör vi kunna genomföra markmålsbekämpning på avstånd omkring 100–300 kilometer. Detta för att möjliggöra att våra underrättelseförband har en utökad möjlighet att bekämpa identifierade mål på djupet samt att kunna projicera ett hot mot en potentiell angripare. Inget eldrörsartilleri klarar dessa räckvidder under en överskådlig framtid varför vi förordar kompletterande verkanssystem till befintliga artilleri- och granatkastarförband.
Liknande läsning:
Överstelöjtnant Niklas Edelsvärd, chef för Artilleriet stridsskola
Förutom ökad numerär av förband och räckvidder – vad ingår också i studiens målbild?
– Vi tar upp vikten av sensorutveckling. Detta avser såväl tekniska sensorer som andra typer av sensorer. Artilleriet evaluerar exempelvis en multifunktionsradar som möjliggör en luftlägesbild såväl som utökad detektion av artillerigranater. Vi konstaterar behovet av att ha kontroll över emissionen på våra sensorer för att undgå upptäckt, varvid vikten av passiva sensorer, till exempel ljudmätutrustning bedöms öka. För att öka vår förmåga till överlevnad betonas förmågan att ha kontroll över vår egen signaturanpassning, det vill säga vår maskering samt skenåtgärer för att dölja våra förband, säger Niklas Edelsvärd och tillägger:
– Vid sidan om utökad räckvidd är förmågan att kunna koordinera bekämpningsinsatser inom Försvarsmakten och med tredje part högst prioriterad. Ett ledningsstödsystem som möjliggör gemensam bekämpning med andra länder ökar väsentligt Försvarsmaktens förmåga.
I studien om framtida bekämpningskoncept deltog personal från Artilleriets stridsskola, Markstridsskolan, brigadstaberna, Sjöstridsskolan, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarets materielverk och Försvarshögskolan.
