Senast publicerat
Senast publicerat:

Ökad flexibilitet med bättre it-lösningar

Coronapandemin och rekommendationerna att jobba hemifrån har tydliggjort en brist i Försvarsmaktens bild av en modern arbetsplats, menar Joakim Andersson, lärare vid Artilleriets stridsskola. Möjligheterna till att bedriva distansutbildning och hemarbete måste bli bättre, menar han, och efterlyser en ny it-infrastruktur i myndigheten.

Joakim Andersson. Lärare vid Artilleriets stridsskola
Close up of hands typing on laptop. Night work concept.
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det senaste året av pandemi och rekommendationer av hemarbete har tydliggjort en brist i Försvarsmaktens bild av att vara en modern arbetsplats. Försvarsmakten har under året tvingats förändra och planera om verksamhet för att denna skall kunna vara smittsäker, i många fall på skolor har detta handlat om distansutbildning. Det jag har kunnat konstatera efter år 2020 – är hur illa rustad myndigheten är för att kunna möta detta, lika liten är möjligheten till praktiskt hemarbete.

Statskontoret visar i en undersökning (2018/59-5) av sjukfrånvaron i statliga verksamheter att försvarssektorn har den lägsta frånvaron av alla statliga sektorer. Försvarsmakten i synnerhet har den lägsta graden av sjukfrånvaro bland jämförbara myndigheter. I sig en positiv siffra, det kan såklart ha att göra med en god arbetsmiljö och fysisk aktivitet. Men min magkänsla säger något annat: Personalen är otroligt pliktmedveten. Man vill inte sjukanmäla sig och lämpa över mer ansvar på redan ansträngda kollegor. Efter rådande pandemi är frågan om den mentaliteten kommer tillåtas fortsätta ur smittskyddsperspektiv.

Vi önskar kanske att vår vardag alltid skall vara späckad med övningar, skarpskjutningar och träning – så är ändå en stor del av gemene officers arbetsdag kontorstid. Planering av övningar, lektioner och teoripass, personaladministration eller ren stabstjänst. 

Två av de fem viktigaste faktorerna för att svenskar väljer en arbetsplats är flexibel arbetstid och bra balans mellan jobb och fritid (Yougov). För att tillåta hemarbete, både vid sjukdom eller när ens närvaro nödvändigtvis inte krävs på arbetsplatsen, men också distansutbildning och förlägga lektioner och prov helt via nätbaserat lärande-underlag krävs en ny it-infrastruktur:

• Övergång till bärbara arbetsplatsdatorer för samtlig personal.

• Övergång till ett intranät för all information som inte är säkerhetsskyddsklassificerad och som inte rör rikets säkerhet, åtkomligt via internet.

Vårt intranät är uppbyggd med ett högt säkerhetstänk. Helt avskuret från övriga internet, där telefonen är gemene anställds källa till information utanför Emilia. Utanför skolor är bärbara tjänstedatorer med internetuppkoppling lika sällsynt som stridsväst 18. Gemensamt för Försvarsmaktens reguljära it-hjälpmedel är att du måste välja: intranät eller internet. Sett ur underrättelseperspektiv kan det verka logiskt. Men vi ska då komma ihåg att våra arbetsplatsdatorer inte är avsedda för någon hemlig information, utan endast sekretessklassificerad sådan. Större delen av informationen är dock helt öppen allmän handling utan stämpel.

Liknande läsning:

Det finns i dag goda möjligheter att via VPN skapa intranät åtkomliga via internet, samma TEID-legitimering torde kunna nyttjas likt Bank-ID. I synnerhet när det gäller information som har sekretessklassning jämställt med FM AP:s säkerhetsnivå. Intranät där elever, lärare och instruktörer kan nå underlag och prov via inloggning var och när som helst.

Försvarsmakten måste ta steget vidare i utvecklingen av utbildning och arbetsmetoder. Det kan inte vara ett självändamål att en officer skall sitta på arbetsplatsen för att skriva ett Worddokument, avstå från att förbereda en Powerpoint för nästa veckas utbildning på grund av halsont, likaså kommer det vara ohållbart att nyttja katederundervisning för att återberätta vad som står i en bok eller reglemente och därefter genomföra prov motsvarande i en lektionssal när få skall utbilda fler. 

Slutmålet bör vara en försvarsmakt där du kan stanna hemma med respekt för andra vid sjukdom, men ändå välja att genomföra din teoriutbildning via länk från ditt vardagsrum.  

REPLIK. Svar till sökare av en tillgängligare och flexiblare arbetsplats i Försvarsmakten:

Jag kan inte annat än att ”lyfta på hatten” för den sammanfattande bild av dagens digitala arbetsstöd som du beskriver i din insändare. Jag konstaterar samtidigt att de satsningar som krävs för att realisera det du efterfrågar finns med i den planering ÖB fastställt för Försvarsmaktens kommande utveckling.

Nu handlar det om att följa andemeningen i ÖB:s dagorder och övergå från planering till agerande och genomförande.

För att underlätta distansarbete i pandemin har Försvarsmakten, på kort sikt, ökat förmågan bland annat genom anskaffning av FMAPK och fler VTC-möjligheter. För att lyckas med detta vill jag särskilt lyfta fram det arbete som skett vid TVK Ledsyst.

Försvarsmaktens framtida behov av moderna arbetsplatser fordrar helt andra och genomgripande åtgärder. Det krävs en it-infrastruktur som gör våra medarbetare mobila och samtidigt ökar möjligheterna till samarbete, detta kommer vara avgörande för FM effektivitet och attraktivitet i framtiden. 

Ingen aktör, företag eller myndighet, kan själv utveckla it-system som följer med i den lavinartade utvecklingstakt som sker idag. Den nya tekniken kan därmed bara implementeras tillsammans med samarbetspartners, för Försvarsmaktens del som en kompetent beställare och med tydliga krav på vilken verksamhetsnytta vi efterfrågar. 

Försvarsmakten sjösätter i år de första piloterna för en ”modern arbetsplats” och anträder därmed vägen till det rörliga mål du benämner flexiblare arbetsplats. 

Kommendör Per-Ola Johansson, LEDS CIO
Chef för strategi- och analyssektionen på Ledningsstaben på Högkvarteret. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Svenska folkets förtroende för Försvarsmakten noterar rekord för sjätte året i rad, medan förtroendet för Nato varierar beroende på partitillhörighet. Viljan att försvara andra Natoländer militärt är generellt stor bland svenskar, men det finns tydliga skillnader beroende på vilket land det handlar om. Minst är viljan att hjälpa Turkiet, Ungern och USA.

    Karl Ydén
    SOM-undersökningen 2025
    Den turkiske presidentens agerande under Sveriges ansökningsprocess till Nato kan ha påverkat allmänhetens intresse av att försvara Turkiet militärt, skriver analysförfattaren Karl Ydén.

    Foto: Christine Olsson/TT

    Efter 2016 har svenskarnas förtroende för försvaret stärkts markant. I 2000-talets inledning var det fler som uppgav ett bristande förtroende för försvaret än tvärtom i SOM-institutets nationella undersökningar. Den så kallade förtroendebalansen (andelen med förtroende minus andelen med bristande förtroende) hamnade ofta under nollstrecket. En rimlig tolkning är att det negativa förtroendet under 2000-talets inledning berodde på dåvarande försvarspolitik, där flera regeringar ville skära i försvarsutgifterna respektive omforma försvaret för primärt småskalig internationell krishantering.

    Senast i 2016 års SOM-undersökning noterades ett negativt förtroende för försvaret, därefter inleddes en anmärkningsvärd förstärkning av försvarsförtroendet. I 2025 års undersökning, som presenterades under försommaren, noterades en förbättrad förtroendebalans för nionde året i rad: +56 (en uppgång från +51 i 2024 års undersökning). Det var dessutom sjätte året i rad som svenskarnas förtroende för försvaret noterade ”All time high”.

    Det stärkta förtroendet för försvaret har utvecklats under en period då svensk säkerhetspolitik radikalt förändrats i och med kursändringen från alliansfrihet till Natoansökan 2022 och inträdet i Nato 2024. Förtroendet för försvaret omfattar hela det svenska samhället. Oavsett om resultaten delas upp på partisympati, ålder eller kön så åtnjuter försvaret ett stort förtroende. Historiskt är sympatisörer till Sverigedemokraterna den grupp som förändrat sin inställning till försvaret mest. De var tydligt negativa under en rad år, men deras förtroende för försvaret har stärkts kraftigt sedan försvarspolitiken åter inriktades mot försvar av Sverige, upprustning och återupptagen värnpliktsutbildning. Alla riksdagspartiers sympatisörer uppvisar en positiv förtroendebalans för försvaret.

    Förtroendet för försvaret ­omfattar hela det svenska samhället. Oavsett om resultaten delas upp på parti­sympati, ålder eller kön så åtnjuter försvaret ett stort förtroende.

    Allra störst förtroende uppger sympatisörer till Centerpartiet: 78 procent av dessa uppger sig ha stort förtroende för försvaret, medan endast en procent uppger litet förtroende (+77 i förtroendebalans, upp från +67 i 2024 års undersökning). Nästan lika stort förtroende uppger sympatisörer till Liberalerna (förtroendebalans +76), följt av sympatisörer till Moderaterna (+70) respektive Kristdemokraterna (+64). Socialdemokratiska sympatisörer noterar +59 i förtroendebalans, följt av sympatisörer till Miljöpartiet (+52) respektive Sverigedemokraterna (+49). Vänsterpartiets sympatisörer noterar förtroendebalans +25, en uppgång från 2024 års resultat (+18), men klart under +42 i 2022 års undersökning. Förtroendetappet efter 2022 kan bero på Sveriges förändrade Natorelation, eftersom Vänsterpartiets sympatisörer är tydligt mer negativt inställda till Nato än övriga riksdagspartiers.

    Före Rysslands annekteringar i östra Ukraina 2014 var svenskarna överlag klart negativa till ett svenskt Natomedlemskap, i regel var motståndarna två till tre gånger fler än förespråkarna. Efter den ryska aggressionen 2014 ökade Natostödet så att opinionen vägde jämnt mellan för och emot. Rysslands militära angrepp på Ukraina i februari 2022 följdes snabbt av ett dubblerat stöd för att Sverige skulle söka medlemskap i Nato, samtidigt som Natomotståndet halverades. Sverige lämnade in ansökan i maj 2022. Efter ett drygt år av Natomedlemskap noterar svenskarnas förtroende för Nato förtroendebalans +37, ett stort förtroende men ändå inte i närheten av förtroendet för försvaret.

    Befolkningens förtroende för Nato är betydligt mer polariserat jämfört med det för försvaret. En ytterligare skillnad är att medan svenskarnas förtroende för försvaret blir stadigt större, så har förtroendet för Nato varierat.

    En förklaring kan möjligen vara att Nato de senaste åren kan uppfattas vara mindre stabilt än tidigare. Trumpadministrationen har uttryckt stor skepsis gentemot Nato, både för otillräckliga resurser i flertalet medlemsländer och för vad som uppfattas som otillräckligt stöd i USA:s pågående krig mot Iran. Trump har dessutom flera gånger uttryckt att USA ska tilltvinga sig Grönland från Natokollegan Danmark. Donald Trump har uttryckt att USA borde utträda ur Nato och hur alliansens framtid ser ut kan anses mer osäkert än på mycket länge.

    Statistik SOM-undersökningen 2025

    Natoländer vi bör avstå från att skicka soldater till. Frågan löd ”Är det några av Natos medlems­länder som Sverige inte bör sända svenska soldater till om det landet blir utsatt för ett väpnat angrepp? (Du kan kryssa i flera alternativ)”. Antalet svarande var 1 873 personer.

    Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2025

    Bland de traditionella borgerliga allianspartiernas sympatisörer uppgår förtroendebalansen för Nato till +54 (Centerpartiet), +62 (Moderaterna), +64 (Kristdemokraterna) och +71 (Liberalerna). Bland de rödgröna partiernas sympatisörer är förtroendet för Nato klart minst hos Vänsterpartiet (-27), följt av Miljöpartiet (+22) och Socialdemokraterna (+36). Förtroendebalansen för Nato bland Sverigedemokraternas sympatisörer uppgår till +35.

    Journalisten Tomas Ramberg gjorde i Dagens Nyheter (8 mars 2024) den poängfulla observationen att det bland svenska Natoförespråkare finns två olika förhållningssätt, ett ideologiskt respektive ett pragmatiskt.

    Den mer ideologiska positionen intas framför allt av borgerliga sympatisörer som länge uppfattat västvärlden som Sveriges självklara värdegemenskap. För dem är det naturligt att solidariskt tillhöra Nato för att försvara dessa värden och de ser att Sverige äntligen ”kom hem” i och med Natomedlemskapet.

    Det pragmatiska perspektivet omfattar främst socialdemokrater med en annan historisk syn på Sveriges roll i världen. Natomedlemskap ses av dessa pragmatiker mer som en försäkring mot ett aggressivt Ryssland. Stödet är mindre ideologiskt, mindre entusiastiskt och mer villkorat av rådande hotbild. Bland de pragmatiska Natoförespråkarna finns sannolikt många före detta motståndare som bytte åsikt efter Rysslands attack mot Ukraina 2022. Det är sannolikt att den pragmatiska hållningen även omfattar en del Sverigedemokratiska sympatisörer, som uttrycker ett tydligt mindre Natoförtroende än vad de borgerliga partiernas gör.

    Preciseras frågan till vilka länder Sverige bör hjälpa genom att sända svenska soldater i händelse av angrepp framträder dock ett mer fragmenterat landskap – svenskarnas vilja varierar stort beroende på vilket land som frågan gäller.

    Dynamiken framträder ännu tydligare om man börjar gräva djupare i innebörden av Natomedlemskap. I SOM-undersökningen syns intressanta variationer i viljan att försvara andra Natoländer.

    89 procent av svenskarna instämmer i påståendet ”Sverige borde försvara ett annat Natoland om det attackeras” och 94 procent håller med om att ”andra Natoländer bör försvara Sverige om vi attackeras”. Bland svenskarna finns således en god generell uppslutning kring Natos ömsesidiga försvarsförpliktelse i artikel 5.

    Preciseras frågan till vilka länder Sverige bör hjälpa genom att sända svenska soldater i händelse av angrepp framträder dock ett mer fragmenterat landskap – svenskarnas vilja varierar stort beroende på vilket land som frågan gäller.

    I fråga om de nordiska länderna är det mycket få svenskar, cirka tre procent, som svarar att Sverige inte bör hjälpa genom att sända svenska soldater. Motståndet är större, cirka sju procent, när frågan avser andra västeuropeiska länder eller Kanada. Ställs frågan angående EU-länder på Balkan eller i Östeuropa ökar andelen ovilliga ytterligare något, till mellan 8 och 19 procent.

    sdlETMKfs0iLWw-nh

    Stödet för att Sverige ska skaffa egna kärnvapen är lågt hos befolkningen. Bilden visar Svenska Freds manifestation mot kärnvapen med anledning av 80-årsdagen av atombomben över den japanska staden Hiroshima.

    Foto: Christine Olsson/TT

    Avslutningsvis ska kärnvapenfrågan kort beröras. I Natos doktrin har kärnvapenavskräckning länge utgjort en hörnsten, vilket har använts som argument mot ett svenskt Natomedlemskap.

    I Nato är det främst USA som har kärnvapen och utan dessa amerikanska resurser skulle Europa sakna tillräcklig vedergällningsförmåga i en militär konflikt med Ryssland, där kärnvapen skulle användas. Ryssland har upprepade gånger under Ukrainakriget hotat med kärnvapen (”militärtekniska åtgärder”).

    Sverige bedrev för övrigt efter andra världskriget ett eget kärnvapenprogram, för vilket undertecknandet av FN:s icke-spridningsavtal 1968 blev slutet.

    Den ökade osäkerheten om USA:s framtid i Nato har återfört kärnvapenfrågan till debatten och SOM-undersökningen ställde därför frågan ”Bör Sverige skaffa egna kärnvapen?” Resultatet visar på stort motstånd i opinionen. 67 procent av svenskarna uppger sig vara mycket eller ganska negativa till tanken på svenska kärnvapen och endast 13 procent är mycket eller ganska positiva (opinionsbalans -54). Minst är motståndet bland SD-sympatisörer, där 21 procent är positiva och 51 procent negativa. Störst motstånd finns bland Vänsterpartiets sympatisörer, varav 6 procent är positiva respektive 86 procent är negativa till svenska kärnvapen.

    Ur arkivet: